Den Tragiska Kärlekshistorien om Elvira Madigan och Sixten Sparre – The Tragic Love Story of Elvira Madigan and Sixten Sparre

elvira_madigan_sixten_sparre

Elvira Madigan och Sixten Sparre – Den Sanna Berättelsen om deras Tragiska Kärlek, Romans och Dramat på Tåsinge.

Elvira Madigan and Sixten Sparre – The True Story about their Tragic Love, Romance and the Drama on Taasinge.

.

.

sixten_sparre_af_rossvik_elvira_madigan

.

Den sorgliga och dramatiska historien om Elvira Madigan och Sixten Sparre har fångat våra känslor ända sedan sommaren 1889, då deras tragedi utspelade sig på den danska lilla ön Tåsinge. Detta är den sanna historien om deras liv, kärlek, romans och dramatiska slut. Elvira och Sixten – två sorgsna människor vars vägar och själar möttes – är en mänsklig historia om kärlekens styrka, förlorade drömmar och sammanflätade öden i den viktorianska eran.

.

Deras historia och biografi på svenska finns under den engelska, och här:

Svensk version: https://elviramadigansixtensparre.wordpress.com/2015/05/02/sorgeliga-saker-handa-en-berattelse-om-karlek-och-tragedi/

.

The sad and dramatic story of Elvira Madigan and Sixten Sparre has captured our emotions ever since the summer of 1889, when their tragedy took place on the Danish little island Taasinge. This is the true story about their lives, love, romance and dramatic end. Elvira and Sixten – two sad people whose roads and souls met – is a human story about the power of love, dreams lost and destinies intertwined in the Victorian era. You find their story and biography here below the pictures.

.

.

sixten_sparre_elvira_madigan_skanska_dragonregementet_lojtnant_lieutenant

Sixten Sparre i bigesch, en militärrock för dragoner, 1887. Han hade sannolikt redan träffat Elvira Madigan. I hennes hotellrum i Svendborg såg vittnen brev och dikter efter deras död som Sixten hade skrivit till henne vilka var flera år gamla.

Sixten Sparre in a bigesch, a type of military coat for the dragoons, 1887. Elvira Madigan he had probably already met. In her Svendborg hotel room, witnesses saw letters and poems after their death that Sixten had written to her that were several years old.

.

.

elvira_madigan_bilder_photos_sixten_sparre_cirkus_grav_grave_lindanserska_pictures_karlekshistoria_love_story

Elvira Madigan 1889.

.

.

.

elvira madigan i vitt1

Elvira Madigan dog tragiskt bredvid den man hon älskade men inte kunde få. Hon var 21 år. Livet hade mist sin mening och döden skulle alltid vinna till slut, uttryckte hon i sin farväldikt som hittades i hennes ficka på dödsplatsen.

Elvira Madigan, circus artist, died tragically next to the man she loved but could not have. She was 21 years old. Life had no meaning. Death would always win in the end, she expressed in her farewell poem found on her body at the death site.

.

.

elvira madigan in white 1886

Elvira Madigan poserar iförd cirkusdräkt. Hon bar ofta vita eller ljusa dräkter och gjorde ett skimrande, ljust intryck. Hon kallades tillgivet för Ljusalfen, Nordstjärnan, Isblomman, Blond Gudinna, Freja och liknande smeknamn.

Elvira Madigan, Hedvig Jensen, posing in her circus costume. She was often dressed in white or light colours, and she made a luminous, pearly-white appearance. She was fondly called the Blonde Goddess, the Ice Flower, Light Fairy, Freyja, the North Star, and similar nicknames.

.

.

elvira madigan sixten sparre skanska dragonregementet lojtnant lieutenant

Löjtnant Sixten Sparre, Elvira Madigans kärlek. Tillsammans med andra officerare vid Skånska Dragonregementet.

Lieutenant Sixten Sparre, the love of Elvira Madigan. Among other officers at the Scanian Dragoon Regiment.

.

.

The Tragic Love Story of Circus Princess Elvira Madigan and Lieutenant Sixten Sparre af Rossvik

.

.

The last evening, I want to remember, Sun, then I want to remember you

Thankful for your light that so kindly brightened my path.

Like you, in the evening, peacefully I lie down

And in the Western sunset only the Eastern dawn I see.

.

– Sixten Sparre

.

Sista qväll’n, då vill jag minnas, Sol, då vill jag minnas dig

Tacksam för det ljus du lyste vänligt neder på min stig.

Blickande som du i qvällen, fridfull lägger jag mig ner

Och i vesterns aftonskymning endast österns gryning ser.

.

– Sixten Sparre

.

.

Swedish nobleman, Dragoon Lieutenant and first Adjutant Bengt Edvard Sixten Sparre af Rossvik came from a family of very old nobility, one of the very oldest in Sweden. Sixten Sparre was born in Malmö 27 September 1854. He was the eldest son of nobleman Sigge Sparre af Rossvik, born Gabriel Gerhard Sigge Sparre af Rossvik, 1819 – 1897, and his wife Adéle Sparre, born Adelaide Virginia Peyron, when unmarried called Adéle Peyron, 1831 – 1909.

.

In 1860, when Sixten was five years old, the family moved to the old castle at Bjärka Säby, not far from Linköping. They lived there until Sixten was 14 years old in an idyllic, beautiful rural landscape with flower meadows, green pastures, lush, old oak trees and a beautiful lake. Here Sixten’s love of nature, animals, romance and poetry was awakened early.

.

.

sigge gabriel gerhard sparre af rossvik sixten son

Kammarherre Sigge Sparre af Rossvik med sin äldste son Sixten Sparre, 1860.

Nobleman Sigge Sparre af Rossvik with his eldest son, Sixten Sparre in 1860.

.

.

.

sixten sparre barn 1

En söt liten pojke. Sixten Sparre som barn med ett spjuveraktigt, skälmskt leende. Han var alltid livfull och hade nog ett och annat litet hyss på sitt samvete som liten pojke.

A cute little boy. Sixten Sparre as a child with a naughty, mischievous smile on his face. He was always vivacious and probably had a little mischief on his conscience as a little boy.

.

.

.

adele_adelaide_peyron_sparre_bibi_sigrid

Adéle Sparre, född Adéle Peyron, Sixten Sparres eleganta, blåblodiga mor med hans systrar Bibi och Sigrid 1860.

Adéle Sparre, born Adéle Peyron, Sixten Sparre’s elegant, blue-blooded mother with his sisters Bibi and Sigrid in 1860.

.

.

.

östergatan 1864 st petri gamla klocktornet

Östergatan i Malmö där Sixten föddes 1854 och bodde tills han var fem år. En bild från 1864. Sankt Petri kyrkas gamla kyrktorn skymtar i bakgrunden. Sixten bodde här i ett av husen intill kyrkan.

Östergatan in Malmö where Sixten was born in 1854 and lived until he was five. A picture from 1864. S:t Petri old church tower is seen in the background. Sixten lived here in one of the houses next to the church.

.

.

.

bjärka säby castle from 1632 0

Det gamla slottet i Bjärka Säby. Detta var Sixten Sparres idylliska, eleganta hem i slottsmiljö tills han var 14 år.

Bjärka Säby, the old castle. This was Sixten Sparre’s idyllic, elegant home until he was 14.

.

.

bjärka säby nature 2

Det vackra och idylliska landskapet i Bjärka Säby. Sjön Stora Rängen ligger precis intill slottet. Här, i ett vackert pastoralt kulturlandskap med blomsterängar, gröna hagar, ekdungar och en vacker sjö formades Sixtens kärlek tidigt till naturen, djur, romantik och poesi.

The beautiful and idyllic landscape at Bjärka Säby. Here, in a beautiful pastoral landscape with flower meadows, green pastures, oak trees and a beautiful lake, Sixten’s love of nature, animals, romanticism and poetry was formed early on. The lake Stora Rängen is situated right next to the castle where he lived.

.

.

.

The family moved to the elegant military town Christianstad in 1871, when Sixten was 17 years old. Sixten joined the Cavalry at the Royal Scanian Dragoon Regiment as a volunteer in 1873. He was 19. He loved riding, something he always excelled in. At that time, 70% of the officers at the Scanian Dragoon Regiment came from the nobility, like Sixten Sparre.

.

Sixten then went to Karlberg Military Academy, then called The War School, in Stockholm. He became an officer there in 1876, when he was 22. He was promoted to Lieutenant in 1887. His military record was spotless and he sometimes worked as a teacher at the Cavalry School at the Karlberg Military Academy.

.

.

.

karlberg militärhögskola krigsskolan

Karlberg, Militärhögskolan i Stockholm, tidigare Krigsskolan eller Kungliga Krigsakademien, är en av Försvarsmaktens två skolor som bedriver officersutbildning. Skolan är förlagd till Karlbergs Slott. På Karlbergs slott organiserades 1792 Kungliga Krigsakademien för officersutbildning av kadetter från armén och flottan. Sjökadetternas utbildning flyttades 1868 från Karlberg, som då blev Kungliga Krigsskolan. Den är världens äldsta militärakademi med obruten utbildning på samma plats i mer än 200 år.

.

Karlberg Military Academy in Stockholm, previously the War School or Royal War Academy, is one of two schools at the Armed Forces that provide military officer training. The school is situated at Karlberg’s Castle. From 1792, there has been organized education for cadets from the army and the navy.  In 1868, the navy cadet training moved and it was turned into The Royal War School. It is the oldest military academy in the world with training at one place, for more than 200 years.

.

.

.

karlberg slottspark dianatempel

Karlberg, slottsparken. Sixten var intresserad av grekisk och romersk mytologi och arkitektur så han besökte säkert det vackra Dianatemplet i slottsparken då han ofta befann sig på Karlbergs slott i Stockholm.

Karlberg Military Academy, the castle park. Sixten was interested in Greek and Roman mythology and architecture, so he certainly visited this beautiful Diana temple in the castle park when he was at Karlberg in Stockholm.

.

.

.

karlberg_krigsskolan_examensbetyg_officersexamen_1876

Sixtens betyg och officersexamen från Krigsskolan på Karlberg, 1876. En ny officer. Hans stora passion var alltid ridning.

Sixten’s degrees and graduation at Karlberg, The War Academy, in 1876. A new officer. His great passion was always riding.

.

.

.

Sixten was very interested in culture, writing, literature, poetry, arts, history, nature, animals, riding, travelling and architecture. He was a talented writer and journalist and he wrote articles for several newspapers and magazines, reviews of theater performances and beautiful, sentimental and romantic poetry. Since he was a professional military man he also had an interest in military things, and he owned four rifles, ten revolvers and pistols, four sabres and four rapiers.

.

Sixten’s poetry book ‘I Bunden Form’ was published in 1887, two years before he died. He wrote many beautiful poems, for example Brudbuketten, Älskad, Hvila, Två Rosenknoppar, Hjertehemlighet, I Solnedgången, Konstnären and Ett litet Godt Humör. His book about love with romantic and sad reflections could have been one of several books had he lived longer since he was a gifted poet.

.

.

.

i bunden form sixten sparre dikter

.

.

.

victorian_desk_sherlock_holmes_watson_library_study

Ett viktoriansk arbetsrum eller bibliotek med sekretär. Sixten skrev tidningsartiklar och poesi. Han skrev regelbundet för Nyaste Kristianstadsbladet och den nymodiga svenska veckotidningen Figaro.

A Victorian study or library with a writing desk. Sixten wrote newspaper articles and poetry. He regularly wrote for the newspaper Nyaste Kristianstadsbladet and the avantgarde Swedish magazine Figaro.

.

.

.

sixten_sparre_signatur_signature_namnteckning

.

.

Hvad bryr kritiken mig, min vän, jag bara skrattar.
Jag går rätt fram min stig och tror på vad jag fattar.
Men faller skymning på, ej mulnar pannan då:
Jag endast lyrans strängar rör och genast blir vid godt humör.
.
— Sixten Sparre
.
.
.
Sixten was a very intense, passionate and romantic man. He was vivacious, natural, spontaneous and an esteemed friend. He lacked pretense and arrogance, his friends said, and he usually had a good word for everyone. Sixten was somewhat unconventional, with modest needs, and he appreciated a nice evening out with friends. He always felt compassion for the poor and downtrodden and they often figure in his poetry.

.

He observed the great class differences and widespread and severe poverty during the beginning of the industrial revolution and he felt empathy and compassion for those who society had forgotten. Sixten was sad and melancholic at times. A very romantic, nostalgic and heavy heart can be sensed in his poetry, but also a longing for something brighter — for happiness.

.

Many male members of his family of very old and prominent nobility had traditionally chosen the military profession. Their true vocation might lie somewhere else, but journalism and poetry writing were not considered truly suitable, and pseudonyms were often used when members of the upper class published their written works.

.

.

There are no negative stories at all to be found about Sixten Sparre. It seems that he behaved well, both as a man in his private life and professionally, as a military man and journalist. His views on women can be seen in his poetry and they are always portrayed very tenderly, gently and lovingly, and with compassion. Poor women often figure in his poetry, as well as women who are sad and who carry a longing.

.

.

During the last few years of his life his economy took a serious downfall, but it has never been satisfactorily explained why since he had always managed his own economy before. That an expensive family lifestyle with a rather superficial and demanding noblewoman was a factor must be considered highly likely.

.

During those days, the man had the sole responsibility for the family economy, and he was the only one who became in debt – not his wife – even if she and their common lifestyle was the reason.

.
Sixten was a complex man. He was traditional and valued his profession as a military man, but there was also a secret longing inside him – a poetic and artistic side that also needed to be expressed.

.

.

sixten_sparre 1877

Sixten Sparre, 1877. Han var 23 år.

Sixten Sparre in 1877. He was 23 years old.

.

.

ljungbyhed sixten sparre löjtnant befäl över skvadron detalj

Löjtnant Sixten Sparre för befäl över sin skvadron vid Skånska Dragonregementet i deras militärläger i Ljungbyhed. Ca 1888.

Lieutenant Sixten Sparre in charge of his squadron at the Royal Scanian Dragoon Regiment in Ljungbyhed military training camp and base. Ca 1888.

.

.

ljungbyhed sixten sparre skånska dragonregementet 1881

Sixten Sparre tillsammans med sina officerskollegor i Ljungbyhed vid Skånska Dragonregementets militära träningsläger, ca 1881. Pilen pekar mot honom sittandes i främre raden.

Sixten Sparre among his officer colleagues in Ljungbyhed at the Scanian Dragoon Regiment military training camp, ca 1881. The arrow points to him sitting in the front row.

.

.

sixten sparre af rossvik militäruniform 1

Elvira Madigan, hennes tragiska kärlek  Sixten Sparre iförd dragonernas officeruniform.

Elvira Madigan, her tragic love Sixten Sparre dressed in officer’s uniform of the Royal Scanian Dragoons.

.

.

sixten sparre 1

Sixten Sparre med sin fru Luitgard Sparre, född Luitgard Adlercreutz, på hennes systers bröllop, 1883. De stod knappt ut med varandra. Elvira Madigan var inte orsaken, hon var resultatet av någonting. Äktenskapet var sedan länge över innan han träffade Elvira. De fortsatte för formens skull – tills det inte längre gick.

Sixten Sparre and his wife, Luitgard Sparre, born Luitgard Adlercreutz, at her sister’s wedding in 1883. They could barely stand each other. Elvira Madigan was not the cause, she was the effect of something. The marriage was already over long before he met Elvira. They continued for the sake of propriety – until it was no longer possible.

.

.

.

Sixten Sparre married noblewoman Luitgard Adlercreutz, nickname Lycka, in 1880, when he was 26 years old. She is sometimes called countess, which she was not. It was an arranged marriage without much consideration for compatibility and feelings, according to the norm and tradition in the upper class at that time. His wife was his very opposite, as he would soon discover after the first few years of marriage.

.

Her Colombian father was infamous for his fiery temper tantrums, a character trait which was probably passed on to his daughter but carefully hidden from Sixten until after their wedding. After Sixten’s death, she sent flowers to his funeral on Taasinge and kept up appearances, while she privately pierced his eyes out in photographs with a needle.

.

The rumour about her family’s fortune was not true – they were not that well-off – and Sixten had to take on his part of the burden of their common lifestyle, something which his modest income could not support in the long run.

.

Luitgard detested Sixten’s writing and poetry, a very important part of his life that she had no understanding of. His writing meant very much to him, and he probably thought she was petty, dull, lacking fantasy, cultural interests and esprit. Sixten became more and more unhappy in his cold, loveless marriage. Sixten felt no affinity with his wife and he began to feel trapped and constrained. His father wrote in a letter that Sixten was unhappy in his marriage.

.

.

Sixten’s choice of life partner would turn out to be a fatal mistake that would ultimately cost him his life. In those days you did simply not divorce, regardless of how unhappy you were in the marriage. During the very last years he lost all interest and hope for his marriage and he became restless and flirtatious and started looking elsewhere for happiness, until he ominously fell in love with Elvira – a woman who was his wife’s very opposite.

.

.

They had two children, Erik and Märta, born in 1881 and 1882. The family lived in a grand eight-room apartment in a posh area of Christianstad, where they had elegant candlelight dinners for the nobility. A lavish lifestyle was expected by his wife, and a big, heavily decorated home with expensive furniture, costly clothes of silk, velvet and lace, fur coats, hats, shoes, servants, jewellery, art and silver eventually turned into a burden for Sixten who had a modest income. The family lived over their means during the last years.

.

.

.

luitgard_sparre_luitgard_adlercreutz_fru

Luitgard Sparre, Sixten Sparres fru, född Luitgard Adlercreutz. Ca 20 år, i en klänning med något dålig passform. Hennes familj var inte alls så välbeställd som ryktet ibland gjort gällande. Sixten fick bära sin del av bördan av deras gemensamma livsföring som till sist försatte honom i skuld. Mannen bar ensam ansvar för ekonomin och han var den som blev skuldsatt – inte frun. Hans skulder visar dock bara en sida – inte deras gemensamma, fullständiga utgifter.

.

Hur mycket Luitgard spenderade förblir dolt. Som gift och hustru till Sixten Sparre tyckte hon om att lägga pengar på utseende och kläder, umgås med adeln och socialisera i hemmet, en börda för en man med anspråkslös inkomst. En överlastad, stor våning var säkerligen inte Sixtens idé, okonventionell som han var i motsats till hustrun, som ville upprätthålla ett sken av välstånd. Under viktoriansk tid var hemmet kvinnans obestridda domän och hon hade stort inflytande över det.
.

.

Luitgard Sparre, Sixten Sparre’s wife, born Luitgard Adlercreutz. Ca 20 years old, in a dress of somewhat poor fit. Her family was not as well-off as a rumour sometimes claimed. Sixten had to take on his part of the burden of their lifestyle, which would put him in debt. The husband had the sole responsibility for the family economy. He was the one who became in debt – not his wife. However, his debts tell only one part of the story – not all their common expenses.

.

How much Luitgard spent remains hidden. When married, she liked to spend money on her looks and attire, and socialize at home with the nobility, a burden for any man with a modest income. An ostentatious, grand apartment was almost certainly not Sixten’s idea as he was unconventional, unlike his wife who wanted to keep up appearances. In Victorian times, the home was the woman’s undisputed domain and she had great influence over it.

.

.

.

.

skanska_dragonregementet_dragonfana_k_6_fana_flagga_baner_banner_standar

Dragonkompanifana vid Skånska Dragonregementet under Karl XII:s regering, eventuellt det år 1700 uppsatta regementet.
Dragonfanan tillhör den svit om livfana och sju kompanifanor som 1716 utfördes av Johan Wijkman för Skånska Ståndsdragonregementet. Denna fana är gjord av gul sidendamast. Silver och röd tunga. Silkefrans.

This banner was used by the Royal Scanian Dragoon Regiment during Karl XII era, probably by the regiment established in 1700. The dragoon banner is part of a set consisting of life banner and seven company banners that were made in 1716 for the Scanian Rank Regiment. It is made of yellow silk damask. The tongue is silver and red. Silk fringes.

.

.

.

kungliga skånska dragonregementet fana crest vapen heraldry weapon royal scanian dragoon regiment sixten sparre k6

En fana från kungliga skånska dragonregementet, troligen från Karl den XII’s tid. Det är en stolt skånsk grip med en krona på sitt huvud, gjord av gul silkedamast.

A banner of the Royal Scanian Dragoon Regiment, probably from Karl XII era. It is a proud Scanian griffin with a crown on his head, made of yellow silk damask.

.

.

.

kristianstad västra storgatan vid gjuteribron

Västra Storgatan där Sixten bodde i Kristianstad som gift i en stor våning med åtta rum i huset till höger, på gaveln, på andra våningen. Här höll de eleganta middagar för adeln med tända ljus i fönstren.

Västra Storgatan where Sixten lived as a married man in Kristianstad in a large eight-room apartment in the house on the right-hand side, on the corner. Here, they held elegant dinners for the nobility with lit candles in the windows.

.

.

.

kristianstad västra storgatan ca 1905

Västra storgatan i Kristianstad var en elegant, förnäm gata under Elvira Madigan och Sixten sparre eran. Ca 1903.

Västra Storgatan in Kristianstad was a very elegant street during the Elvira Madigan and Sixten Sparre era. Ca 1903.

.

.

.

sixten sparre early 1880s

Sixten Sparre med sin fru, Luitgard Sparre, född Luitgard Adlercreutz, tidigt 1880-tal. De gifte sig i Heliga Trefaldighetskyrkan i Christianstad 1880. Sixten sitter i främre raden och hans fru sitter till höger om honom.

Sixten Sparre with his wife, Luitgard Sparre, born Luitgard Adlercreutz, early 1880’s. They were married in the church Heliga Trefaldighetskyrkan in Christianstad, early 1880s. Sixten is sitting in the front row and his wife is on his right side.

.

.

.

klunkehjemmet salongen

Klunkehjemmet i Köpenhamn, som det såg ut då Elvira Madigan och Sixten Sparre levde. En elegant salong i ett överklasshem under senare hälften av 1800-talet, så som de ofta tedde sig. Där fanns många draperier och gardiner av silke, sammet och spets, äkta mattor, nätta fåtöljer och soffor, konst som t.ex. skulpturer i brons, figuriner, statyer, oljeporträtt och målningar, piedestaler med palmer, förgyllda pendyler, små skrivbord, eleganta takkronor och vägglampor som glittrade i det mjukt flämtande gasljuset. Där var många små sidobord och vitrinskåp med dekorativa prydnadssaker såsom porslinsfiguriner, statyetter, silverföremål, inramade fotografier och familjeporträtt, och souvenirer från resor utomlands som inspirerade till god konversation. Exotiska föremål uppskattades, t.ex. japanska solfjädrar av papper och siden, och kinesiska skärmar och rumsavskiljare. Klunkehjemmet i Köpenhamn.

.

An upper class drawing room or salon, ca 1880s, the way they often appeared during the era of Elvira Madigan and Sixten Sparre. There would be lots of drapes and curtains of silk, velvet and lace, rugs, carpets, elegant armchairs and settees, little writing desks, art such as sculptures, portraits, bronze statues and oil paintings, flower stands, palms on pedestals, gilded ornamental clocks, chandeliers and wall lamps glittering from the soft flickering of the gaslight and many little side tables and glass cabinets with lots of decorative objects such as porcelain figurines, statuettes, silver objects, framed photographs and family portraits, and souvenirs from travels abroad that would inspire good conversations. Exotic objects were appreciated, such as Japanese paper and silk fans and Chinese screens and partitioners. Klunkehjem in Copenhagen.

.

.

.

.

Elvira Madigan was born 4 December 1867  in Flensburg, North Germany. Her real name was Hedvig, or Hedevig, Antoinette Isabella Eleonore Jensen. She was a Danish-Norwegian circus artist, tightrope walker, but on a slack rope, trick rider and dancer. Elvira had a Danish father, Frederik Jensen, a circus man and stablemaster who disappeared soon after she was born. There seems to be no trace of him anywhere. Some have conveniently said that he died a few years later, but there is actually no record of that in any archives.

.

.

Her mother was the Norwegian circus performer Eleonore ‘Laura’ Olsen, a trick rider who at times performed under the artist name Fröken Ulbinska. She had Elvira when she was 17 and unmarried, which was not acceptable in those days.

.

In 1871 – still unmarried – Laura had a son with an unknown father. He was Elvira’s half-brother Oscar. Laura never cared about her son and sent him away as a young child to Circus Bergman where he was trained and then remained for many years.

.

Just months after the death of Elvira, her mother Laura Olsen and John Madigan exploited her in an advertisement for Circus Madigan in Gävle. On a circus poster, it was announced that some of Elvira Madigan’s belongings would be distributed among the audience.

.

John Madigan, Elvira’s ‘stepfather’, was a domineering American circus artist and trick rider from Lafayette, Indiana, who cohabited with her mother for many years without marrying her, which was socially unacceptable at the time. He restarted his own little independent circus in 1887, Circus John Madigan, Circus Madigan or Circus Varieté, that offered a terrible work environment for his family. Both his main attractions – Elvira and Gisella – ran away from the circus.

.

.

.

new_ciniselli_circus_st_petersburg_russia_saint_sankt_1878

Den Nya Ciniselli Cirkusen i Sankt Petersburg, Ryssland, där Elvira gjorde sin debut som lindansös på slak lina när hon var 11 år, 1879. Denna litografi är från 1878. Hon var även en begåvad dansös och konstberiderska. Hon började på hästryggen och specialiserade sig gradvis som lindansös. Inredningen av Cirkus Ciniselli var luxuös. Fåtöljernas djupröda sammet kompletterades av guld, speglar och kristallkronor. Kupolen täcktes av en duk med blomstermotiv och ridscener. Cirkusen rymde 5000 åskådare.

.

The New Ciniselli Circus in S:t Petersburg, Russia, where Elvira made her debut on the slack wire when she was 11, in 1879. This litograph is from 1878, She was also a talented dancer and trick rider. She began performing on the horseback and gradually specialized as a ropewalker. The decor of the auditorium of the Ciniselli circus was luxurious. The crimson velvet of the armchairs was complemented by gold, mirrors and crystal chandeliers. The dome was covered with canvas showing floral ornaments and equestrian scenes. the circus could hold 5000 spectators.

.

.

.

cirque_d'ete_circus_champs_elysees_cirque_des_champs-elysees_paris_france

Cirque d’Été, Sommarcirkusen i Paris, även kallad Cirque des Champs-Élysées. Detta var en av många vackra och eleganta cirkushus där Elvira uppträdde. Här i Frankrike uppträdde hon under en månad, sommaren 1885.

Cirque d’Été, The Summer Circus or Circus Champs-Élysées in Paris, France. This was one of many beautiful and elegant circus houses where Elvira performed. She performed here during one month in the summer of 1885.

.

.

.

cirkus_madigan_cirkus_john_madigan_cirkus_variete_cirkus_madigan_program_affisch_annons_poster_programblad_reklam_miss_ulbinska_laura_madigan_victorian_vintage_old_circus

En cirkusaffisch för John Madigans Cirkus John Madigan, även kallad Cirkus Varieté eller Circus Madigan. Den lilla cirkusen nystartades 1887. Den var undermålig och turnerade mestadels på den skandinaviska landsbygden med sitt tält och cirkussällskap. Elvira förlorade all glädje och entusiasm där. Hon uppträdde ibland i slitna dräkter som behövde lagas.

A circus poster for John Madigan’s Circus Madigan, also called Circus Varieté or Circus John Madigan. The small circus was restarted in 1887. It was sub-standard and mainly touring the Scandinavian countryside with its tent and circus performers. Elvira lost all her joy and enthusiasm there. She sometimes performed in worn and torn costumes that were in a need of repair.

.

.

.

Elvira was trained to perform very early. Child labour and exploitation were serious problems in those days. Already when she was 11, she was performing on the slack rope. She became famous for her skills on the slack wire and the horseback. She often worked together with an adopted ‘half-sister’ called Gisella Madigan. They were called the Daughters of the Air, Les Filles de l’Air.

.

They were famous contrasts; Elvira was blonde, cool, serious, elegant and Nordic, and Gisella was dark, vivacious, happy, coquette and exotic. Gisella often performed on a tightrope right above Elvira, who was beneath her on her slack rope. Elvira was known for her beauty with her sweet face, feminine, curvaceous body, long legs, very long, golden blonde hair gently falling down to her waist, steel blue eyes and perfect pearly-white skin.

.

.

.

Elvira was a romantic, sweet and rather quiet and serious girl. She was prone to being dramatic, eccentric and overly emotional. She had a typically Victorian fascination with mysticism and the spiritual world. She was sometimes depressed and suicidal and she had expressed a longing to die in the cool waters of the sea. She had also been observed walking on a bridge back and forth for a long time, staring down at the water below, seemingly fixated.

.

She was deeply in love with Sixten – a man whom she in reality could not have. Sixten Sparre af Rossvik came from one of the oldest noble families in Sweden, and he was also married. Elvira was born into a travelling circus and she belonged to one of the lowest social groups possible. They would eventually choose death together rather than living without each other.

.

Sixten knew their relationship would never be socially acceptable – having been part of upper class society all his life. However, he cared little about societal rules and he did what felt natural to him as a spontaneous man  – he expressed his love for her.

.

.

.

elvira madigan hedevig jensen 1

Elvira Madigan

.

.

elvira fence

Elvira Madigan, Hedevig Jensen, en söt cirkusfågel uppflugen på ett trädgårdsstaket.

Elvira Madigan, a pretty circus princess.

.

.

.

elvira madigan kong christian guldkors gold cross

Elvira Madigan på ett fotografi med sitt guldkors som hon fick av danske kung Christian IX efter en strålande, privat föreställning för honom på Tivoli 1886. Det var hennes livs lyckligaste ögonblick och hon älskade sitt guldkors. Hon hoppade upp och ner av glädje som en liten flicka och klappade i händerna då hon visade upp det, och hon tyckte om att låta fotografera sig med korset prominent placerat på bröstet.

Elvira Madigan in a picture with her golden cross given to her by Danish King Christian IX, in 1886 after a splendid private performance for him and other royalties at the Tivoli Gardens. Elvira treasured the King’s cross, and she jumped up and down with joy like a little girl, clapping her hands, when showing it. It was the happiest moment of her life and she treasured her golden cross and loved to be seen in photos with it prominently displayed on her chest.

.

.

.

elvira guldkorset

Danske kung Christian IX guldkors, en gåva till Elvira.

The Danish king Christian IX’s golden cross, a gift to Elvira.

.

.

.

frederick_arthur_bridgman_un_cirque_en_provence_a_circus_in_the_province_country_1870

Frederick Arthur Bridgman, Un Cirque en Province, An American Circus in Normandy, En Cirkus på Landet, 1870. Den ger en bild av hur en enkel cirkus som turnerade på landsbygden med sitt tält, hästar och ett litet cirkussällskap kunde te sig. John Madigan hade bestämt sig för att ha egen cirkus och tält trots en drastisk standardsänkning för alla. Så skulle det förbli tills Elvira Madigan hastigt och i hemlighet gav sig iväg i slutet av maj 1889. Hennes ‘halvsyster’ Gisella Madigan hade redan gjort precis detsamma.

.

Frederick Arthur Bridgman, Un Cirque en Provence, An American Circus in Normandy / France, painted in 1870. It gives an idea of what a modest circus that toured the countryside with their tent, horses and small ensemble could look like. John Madigan had decided that he wanted his own circus and tent in spite of a drastic drop in quality for everyone. It would remain that way until Elvira Madigan hastily left the circus in secret at the end of May, 1889. Her ‘half-sister’ Gisella Madigan had already done the exact same thing.

.

.

.

vicente_de_paredes_cirque_d'hiver_cirque_hiver

Vicenta de Paredes, Cirque D’Hiver. Ett cirkussällskap. Det var en glamorös och elegant cirkus teater i Paris, öppnad 1852 av kejsare Napoleon III och då kallad Cirque Napoléon. Det var vad Elvira Madigan var van vid när hon plötsligt var tvungen att uppträda under mycket enkla förhållanden i ett dragigt och stinkande tält på landsbygden inför en publik som bestod nästan enbart av män. Det gjorde hennes depression sämre.

.

A painting by Vicenta de Paredes, also Vicente de Paredes, depicting circus artists backstage at Cirque D’Hiver. It was a glamorous circus theatre in Paris, opened in 1852 by emperor Napoleon III and then called Cirque Napoléon. This was the kind of circus house that Elvira Madigan was used to when she was suddenly made to perform in very simple settings in a drafty and stinking tent in the countryside before an audience mostly consisting of men. It worsened her depression.

.

.

.

.

cirkus_djurplageri_djurmisshandel_misshandel_vanvard_vanskotsel_circus_animal_abuse

Det är omöjligt att inte nämna cirkusdjurens förfärliga liv under 1800- och 1900-talet. De levde under usla förhållanden i små utrymmen, ofta i burar när de inte uppträdde, och var vanskötta och misshandlade. Det är omöjligt att få djur som elefanter och lejon att utföra akrobatiska cirkusnummer utan att misshandla dem. Med hjälp av hot och slag blir de tämjda och skrämda vid ung ålder och gör sådant som går emot deras natur, som att dansa på två ben, gå på frambenen och hoppa genom ringar med eld, som alla djur är rädda för. Det lidande djur har fått utstå inom cirkusvärlden för undehållningens skull är en djup tragedi.

.

It is impossible not to mention the terrible lives of the circus animals during the 19th and 20th century. They lived in awful conditions in cramped spaces, often in cages, when they were not performing, and they were maltreated and abused. It is impossible to get animals such as lions and elephants to perform acrobatic circus acts without abusing them. By the use of threats and beatings they were tamed and scared at a young age and would do things that go against their nature, such as dance on two legs, stand on their front legs or jump through hoops with fire, which all animals are afraid of. The suffering that animals have had to endure in the circus world in the name of entertainment is a deep tragedy.

.

.

.

.

cirkusdjur_djurcirkusar_djur_elefanter_djurplageri_djurmisshandel_djurcirkus_animal_abuse_circus_elephants

Fortfarande idag plågas djur av cirkussällskap för att kunna utnyttjas som underhållningsdjur på cirkus runt om i världen, även i Sverige. Djur som elefanter, som behöver stora områden och frihet för att må bra, utvecklar psykisk och fysisk ohälsa av att utsättas för systematisk misshandel, vilket är en ren förutsättning för att de skall kunna tämjas till att utföra cirkusnummer som så fullständigt går emot deras natur. Otaliga gånger har djurplågeri på cirkus filmats med dold kamera, vilket websidor som PETA och Djurens Rätt visar. Bojkotta alla djurcirkusar. Deras lidande skall inte vara vårt nöje!

.

Still today, animals are tormented and abused so they can be exploited and used as entertainment all over the world, also in Sweden. Animals such as elephants, who need vast areas and freedom in order to be healthy, develop mental and physical illnesses when exposed to systematic abuse and maltreatment, which is necessary in order to get them to perform completely unnatural circus acts. The animal abuse has been filmed with hidden cameras at circuses numerous times, which web sites such as PETA show. Boycott all animal circuses. Their abuse should not be our pleasure!

.

.

.

.

james_tissot_circus_lovers_women_of_paris_1885

James Tissot, Cirkusälskarna eller Women of Paris, 1885. Den visar en elegant cirkusföreställning i Paris på 1880-talet. En kväll på cirkus kunde vara en festlig, spännande och rolig tillställning. Elvira Madigan uppträdde i de stora cirkushusen i London, Paris, Berlin, Köpenhamn, Wien, Amsterdam, Bryssel, Sankt Petersburg, Stockholm, Oslo, Odessa och Prag. Hon gjorde alltid succé eftersom hon var både en stor artist och en stor skönhet.

.

James Tissot, Circus Lovers or Women of Paris, 1885, depicting an elegant circus show in Paris during the 1880s. An evening at the circus could be a festive, exciting and joyous occasion. Elvira Madigan had performed in the major circus houses in London, Paris, Berlin, Copenhagen, Vienna, Amsterdam, Brussels, S:t Petersburg, Stockholm, Oslo, Odessa and Prague. She was always a success as she was a great artist as well as a great beauty.

.

.

.

.

elvira madigan sixten sparre hedvig jensen 1

.

Sixten discovered Elvira when he attended a circus performance. The circus was a very popular form of entertainment during the 19th century, and it experienced its golden age during its last decades. Sixten was interested in things that were artistic and cultural, and he regularly wrote reviews of theater performances. He thought that a little circus entertainment could be fun. He also wrote a poem called ‘Circus, Circus!’.

.

.

Angelic, with softness and grace, Elvira slowly moved above him on the thin iron rope, posing, dancing and juggling with a cool little smile on her lips.

.

Her luminous and graceful appearance in a shimmering white, tight dress, with her sweet face, feminine figure as if chiseled in glimmering white marble, long legs, pearly-white skin, steel blue eyes and very long, golden blonde hair, which he was especially fond of, falling gently down to her waist like moon beams, mesmerized Sixten.

.

His vivid, intense and romantic imagination was greatly inspired. She was warm, gentle, vivacious and feminine – all he longed for.

.

.

Slowly and seductively she made a backbend on the rope. Her golden hair caressed her cheeks and shoulders. Soon it fell down in a cascade, like a long, golden silk curtain. She was in a perfect bridge. Her white costume glowed, just as her hair and pale complexion, in the soft light from the kerosene lamps.

.

Sixten was spellbound and he continued to come and see her perform at every opportunity. They met, and Elvira who had expressed her dissatisfaction with a simple audience and at ”being thrown into the middle of noisy peasants’ markets in the countryside” and her joy when she performed in ”beautiful, lovely places such as the Tivoli Gardens” in Copenhagen, became enamoured with the elegant, educated and intense nobleman who showed such appreciation for her. Sixten was the professional military man with a secret longing for an artist’s life, and Elvira represented everything he felt drawn to.

.

.

Elvira and Sixten saw each other in secret in Kristianstad, and in Ljungbyhed when her circus visited an area where there was a big military base and Sixten’s training camp with the Scanian Dragoon Regiment, where he was often located. They had a special big Poplar tree in Ljungbyhed that served as their secret mailbox and they hid their love letters and notes in the tree. A friend of Elvira’s also used to help them with letter forwarding.

.

.

sixten sparre med kamrater skånska dragonregementet kavalleriofficer

Sixten Sparre, Elvira Madigans kärlek, bland sina officerskollegor vid Kungliga Skånska Dragonregementet. Sixten i bakre raden, i mitten.

Sixten Sparre, the love of Elvira Madigan, among officer colleagues at the Royal Scanian Dragoon Regiment. Sixten is in the back row, in the middle.

.

.

.

ljungbyhed poppel brevlåda

Sixtens och Elviras poppel i Ljungbyhed. Den var deras hemliga brevlåda.

Sixten’s and Elvira’s poplar tree in Ljungbyhed. It was their secret mailbox.

.

.

.

The secrecy continued for several years, until the summer of 1889 when they could no longer stand to be apart. When Sixten was granted a leave of absence from the Scanian Dragoon Regiment during 27 May – 27 July, 1889, Elvira packed her trunk and ran away from the circus without telling anyone. Early in the morning at the end of May, she secretly locked the door to her temporary bedroom in Sundsvall so she would not be missed for a while, and she then took the steam train to Bollnäs where Sixten was waiting for her at the station.

.

.

She brought with her Sixten’s letters and poems, and most of her belongings. This does not at all mean that she was misled by Sixten and expecting him to marry her. This was merely routine for her, something circus people always did.

.

Circuses never stayed in one place for longer than a couple of weeks. Then they moved on to the next place. So when someone knew they would be gone for more than a short while they simply had to bring their belongings with them.

.

Elvira did not want her family to be bothered with her belongings when they had to move on from Sundsvall, since she abandoned them. She knew that she would be away for at least a couple of weeks since she was going to Denmark.

.

.

Ever since she was a little girl, Elvira was used to efficiently packing her belongings in her trunk so she could be off to the next place. She did this constantly,  all the time, so it was routine for her. She never had a real home, she just kept moving from place to place – even in winter. Already at 21, Elvira was an extremely experienced traveller due to her profession.

.

.

bollnäs järnvägshotellet 1902

Bollnäs järnvägsstation och järnvägshotell där Elvira Madigan och Sixten Sparre tillbringade sin första natt – troligtvis i separata rum. Sixten hade säkert förberett en avsevärt mer romantisk första natt tillsammans med Elvira – sannolikt i Köpenhamn, i betydligt vackrare omgivningar. Elvira var en oskuldsfull flicka som knappt varit ifrån sin mor, vilket Sixten visste och säkert tog hänsyn till. Det sista han ville var att skrämma den kvinna han älskade.

.

The railway station and hotel at the station in Bollnäs where Elvira Madigan and Sixten Sparre spent their first night – probably in separate rooms. Sixten had probably prepared a considerably more romantic first night together with Elvira, most likely in Copenhagen, in much more beautiful surroundings. Elvira was an innocent girl who had hardly ever been separated from her mother. Sixten knew and respected this. The last thing he wanted to do was to frighten the woman he loved.

.

.

.

Elvira had pawned her jewels, and stolen and pawned some of her mother’s, shortly before she ran away, so she knew Sixten was poor and that a future with him was highly uncertain.This did not influence her decision to follow him. Her love for him was greater. Sixten, in turn, had sold one of his horses to be able to finance their long trip and he had also asked for some of his salary at the regiment to be paid in advance.

.

.

In an attempt to prop up her daughter’s reputation and honour, which had taken a beating when it was revealed that she had run away with a married man, her mother would claim that Sixten had written and promised Elvira marriage and a luxurious home, saying he was divorced.

.

This was obviously a lie since Elvira had been deeply depressed shortly before she ran away and talked about the Mayerling drama and about killing herself, discussing suicide methods with her mother. She also pawned many of her jewels and some of her mother’s as well, which she had stolen shortly before she eloped.

.

In a farewell letter marked by tears found in her temporary bedroom in Sundsvall, she told her family that she should be considered dead unless they heard from her within two weeks.. Her mother admitted all this already in June.

.

Obviously, had Elvira expected a bright future, thinking she was to marry the man she loved and become a wealthy nobleman’s wife, she would have had no reason to be so deeply depressed, discuss suicide methods recently, or steal and pawn jewels. Nor would she have had to run away in secret. Naturally, this instead points to unhappy and impossible love!

.

.

Not surprisingly, Laura never produced any letter from Sixten that corroborated her accusations. In the same letter to the newspaper Politiken she lied about other things, too. For example, she claimed that their circus with their tent was frequented ”only by the finest audience”, when several newspaper reviews reported the exact opposite. Their audience was simple, consisting mostly of farmhands and military men, and there were hardly any women.

.

She also claimed in her letter that it had been Elvira’s idea to start touring the Scandinavian countryside instead of performing in the elegant, international environments she was used to – something that Elvira herself directly contradicts in her only interview! She said ”anything else rather than that” about a roaring audience in the country. She wanted the elegant environment and audience at the Tivoli Gardens in Copenhagen.

.

.

tåg ånglok på järnvägen 1

Ett veterantåg med ånglok, på järnvägen i Sverige. Ett tåg liknande detta förde Elvira Madigan och Sixten Sparre från Stockholm ner genom Sverige till sydliga Malmö i slutet av maj, 1889.

A veteran steam engine locomotive train on the railroad in Sweden. A train much like this one carried Elvira Madigan and Sixten Sparre through Sweden from Stockholm down South to Malmö in the end of May, 1889.

.

.

Sixten did not need to bring with him all his belongings, the way circus people always did, since he had a normal home. The inventory list is incomplete and does not even list his shirts, so we don’t know much about his packing and what he actually brought with him. However, witnesses said that he was elegantly dressed in Denmark, and he brought a trunk with him on his journey, not just a suitcase.

.

Elvira and Sixten spent their first night in Bollnäs, in the hotel at the railway station – probably in separate rooms. Sixten had probably prepared a considerably more romantic first night together with Elvira, most likely in Copenhagen, in much more beautiful surroundings. Elvira was an innocent girl who had hardly ever been separated from her mother. Sixten knew and respected this. The last thing he wanted to do was to frighten the woman he loved.

.

.

The next day, the couple travelled by steam train from Bollnäs to Stockholm where they immediately in the evening took the train down South to Malmö. Suddenly sitting close together on a train that was taking them through a beautiful summer-flowering Sweden must have felt surreal, and thousands of thoughts and feelings must have gone through their minds. They lived in their rosy dreams and for a short while they were happy.

.

.

Sixten was never a deserter and he was never viewed as a deserter by his regiment, nor was he ever wanted or chased by the army. In fact, he had a spotless military record. All this according to The Swedish War Archive in Stockholm.

.

The malicious stories about desertion and being on the run from the military were pure fiction, created in order to add more drama and to create a false image of Little Red Riding Hood and The Wolf. This was never a story in just black and white.

.

.

Sixten Sparre also has a street named after him in the Royal Scanian Dragoon Regiment’s military base in Ystad, an honour which would never have been bestowed upon him had he been a deserter.

.

.

He was absent during two exercises, but this did not result in any actions on the part of his regiment. He was in such a good standing as an officer at his regiment that he could have made an arrangement about this beforehand in private with his superiors. In any case, he was never wanted or chased.

.

.

ystad sixten sparres gata 3

Sixten Sparres gata på Skånska Dragonregementet i Ystad, till hans minne. Ystads Militärmuseum ligger i närheten.

Sixten Sparre’s street, named after him, at the Skånska dragonregementet military base in Ystad. Ystad’s Military Museum is in the vicinity.

.

.

.

ystad sixten sparres gata1

.

.

.

permission sixten sparre skånska dragonregementet karlbergs krigsskolan

Sixten Sparre, ansökt och beviljad permission från Skånska Dragonregementet 27 maj – 27 juli, 1889. Krigsarkivet, Stockholm.

Sixten Sparre was granted a leave of absence, a furlough, by the Scanian Dragoon Regiment during May 27 – July 27 1889. The Swedish War Archive.

.

.

.

By this time, Sixten and Elvira had great difficulty figuring out what kind of future they could possibly have. They seemed to only have their fantasies and dreams left, incapable of seeing any real alternatives. Both were unhappy with their lives. Sixten was poor and stuck in a cold, loveless marriage with a demanding wife which he could see no way out of, and he was feeling trapped and constrained. His artistic and creative side was suppressed by the expectations of him as a nobleman and officer.

.

Elvira’s circus now had a much lower standard than the one she was used to and she often performed in a cold, drafty and stinking tent rather than in the glamorous circus houses in the grand cities of Europe. She was probably beginning to feel used, especially by her ‘stepfather’, the domineering American circus artist John Madigan, who lived with her mother without marrying her and who liked the idea of being called ”Circus Manager”.

.

.

Witnesses reported in 1887 the terrible working conditions at Circus Madigan. Elvira had lost all her joy and enthusiasm and her smile was cooler than ever. Her scene costumes were worn and torn and in a bad need of repair. The tent was cold, drafty, badly lit and stinking from rotting straw.

.

The seats were primitive wooden planks.The rather small audience consisted of only men — mostly military men and farmhands. The show was dreadful, expect for Elvira’s and Gisella’s performances, but marred by the surroundings. Witnesses described how embarrassed they were seeing her perform in such an environment.

.

.

To her mother, she had recently praised the fate of baroness Vetsera as ”very fortunate”. She had chosen to die six months earlier together with the man she loved, married Crown Prince Rudolf of Austria. He had shot them both in what was called the Mayerling drama, which had created a sensation and a big, international scandal that everyone talked about. Elvira was deeply affected and obsessed by this. She had asked her mother shortly before she eloped which way to die was best, by drowning or shooting oneself.

.

.

.

tivoli fontains

Vackra och romantiska Tivoli nöjespark i Köpenhamn där de förälskade Elvira Madigan och Sixten Sparre promenerade en sommardag i juni 1889 omgivna av parker, fontäner, fåglar, teater, karuseller och festglada människor.

The beautiful and romantic Tivoli Gardens amusement park in Copenhagen where Elvira and Sixten, very much in love, were going for romantic walks on a beautiful summer day in June, 1889, surrounded by parks, fountains, birds, theater, carousels and merry people in a festive mood.

.

.

.

tivoli copenhagen pantomime theatre

Den fina påfågeln på Tivoli nöjesparks äldsta attraktion, Pantomimteatern från 1870-talet. Elvira Madigan och Sixten Sparre var säkert här och beundrade den och såg någon trevlig föreställning under deras vistelse i Köpenhamn.

The pretty peacock in the oldest surviving attraction at the Tivoli amusement park, the Pantomime theatre from the 1870’s. Elvira Madigan and Sixten Sparre were certainly here admiring it and watching a nice performance during their stay in Copenhagen.

.

.

.

tivoli_elvira_madigan_gardens_peacock_påfågel_löjtnantshjärta_bleeding_heart

En vacker påfågel bland blommande löjtnantshjärta på Tivoli nöjespark i Köpenhamn, Danmark. Pantomimteater med påfågel fanns redan då Elvira Madigan och Sixten Sparre var här och dessa utsökta fåglar var säkert också här även då, och tillförde skönhet och elegans till trädgårdarna.

A beautiful peacock among blooming Bleeding Heart at the Tivoli Gardens Amusement  Park in Copenhagen, Denmark. The Pantomime Peacock Theater existed already when Elvira Madigan and Sixten Sparre were here and these birds were certainly here also during those days, adding beauty and grace to the gardens.

.

.

.

The love couple travelled by steam ferry from Malmö to Denmark. In Copenhagen they visited the Tivoli Gardens where Elvira had been so happy and triumphant just a few years back, in 1886. She had received a golden cross by the king of Denmark, Christian IX, after a brilliant private performance for him and she would love to be there together with her Sixten. People who saw them there admired the beautiful couple who looked so happy and in love.

.

.

On June 18th, they went to the idyllic village Svendborg, where they stayed at elegant Hotel Svendborg for almost a month. They had two rooms and pretended to be newlyweds on their honeymoon. However, guests noticed that only Sixten was wearing a wedding ring and that Elvira wore strangely simple and plain clothes compared to Sixten’s – which were elegant.

.

.

They had behaved very gracefully and courteously, and they had had modest needs regarding food and beverages. Sixten had always presented and listed himself as ”Lieutenant Sparre” and ”Lieutenant S. Sparre, Stockholm, with wife”, according to several independent witnesses under oath to a judge on July 30th, 1889. The witnesses were the owners themselves at the hotel in Svendborg and at the lodging accommodations in Troense on Tåsinge island. He had never called himself count.

.

His own calling card also said Lieutenant S. Sparre – NOT count. In Victorian times, using a title that you had no right to would be a terrible faux pas, something he never did.

.

The old newspaper stories about Elvira and Sixten leading a glamorous high-life in Svendborg, and about Sixten Sparre presenting and listing himself as ”count”, are in other words totally false. In Svendborg he had presented Elvira as his wife, and in Troense he had not presented her at all at the lodging accomodations they had visited there.

.

They went for long excursions in the beautiful countryside and probably visited the nearby romantic and beautiful bathing village Christiansminde.

.

.

svendborg hotell ca 1907

Det fashionabla hotell Svendborg där Elvira och Sixten bodde i nära en månad. De hade bara sina fantasier och drömmar kvar – men det kunde inte bestå.

The elegant hotel Svendborg where Elvira Madigan and Sixten Sparre stayed for almost a month. They only had their dreams and fantasies left – but it could not last.

.

.

.

svendborg hotel aerö 2

Den vackra utsikten från hotell Svendborg på södra Fyn idag, intill hamnen.

The beautiful view from the Svendborg hotel today, next to the harbour.

.

.

.

christiansminde svendborg moon

Christiansminde, en vacker liten badort som Elvira och Sixten säkert besökte. En romantisk sommarkväll på bryggan.

Christiansminde, a beautiful little bathing village near Svendborg that Elvira and Sixten must have visited. A romantic summer evening on the bridge.

.

.

.

svendborg christiansminde 1

Kanske var Elvira och Sixten här i något sött lusthus med havsutsikt i Christiansminde.

Perhaps Sixten and Elvira were here in some pretty gazebo with a sea view in Christiansminde.

.

.

.

.

A very beautiful and sad love poem written on red paper – The Bridal Bouquet – was treasured and tenderly kept by Elvira in a pretty wooden box in her hotel room. It was a gift from Sixten to the bride of his dreams. Next to it lay a withered rose bouquet tied with a blue silk ribbon. The poem was written on July 10th.

.

In the box she also kept her precious golden cross given to her by the Danish king.

.

.

They now lived from day to day, mostly in their dreams, not knowing in what direction to move. The noose became tighter and soon there would be only the abyss.

.

.

Sixten had sold one of his horses to be able to finance their trip, and also asked for some of his salary at the regiment to be paid in advance, but now the money was almost gone and no future seemed possible for them. Slowly they were moving closer and closer to the abyss.

.

.

Circus Bergman had recently arrived in Svendborg, where Elvira’s half brother Oscar had been a member for many years. In order to avoid a confrontation they hastily decided to take the steam ferry to the nearby beautiful island Taasinge. Sixten had almost certainly already had an argument with Oscar or someone else at circus Bergman who knew Elvira.

.

Sixten had been threatened by Elvira’s circus which did not want to lose their main money-making attraction. There were rough individuals at circuses and Sixten had brought his military service revolver to Denmark when he eloped with Elvira. He had also ordered 100 bullets for this weapon two days before his holiday. He now brought the weapon with him to Taasinge without its holster.

.

.

.

svendborg steam ferry

Elvira och Sixten åkte med ångfärja till Tåsinge ö den 15 juli. De skulle aldrig mer lämna ön.

Elvira and Sixten took the steam ferry to Taasinge island on July 15th. They would never again leave the island.

.

.

troense_svendborg_fyn_ms_helge_färja

En vacker vy av ångfärjan M/S Helge, byggd 1924 och fortfarande i trafik. Den för passagerare till och från Svendborg och Tåsinge ö. En liknande färja förde Elvira Madigan och Sixten Sparre till Tåsinge och Troense i juli 1889.

A beautiful view of the steamer M/S Helge, built in 1924 and still in traffic. It takes passengers to and from Svenborg and Taasinge island. A similar ferry took Elvira and Sixten to Taasinge and Troense in July, 1889.

.

.

troense_taasinge_tasinge_svendborg_fyn_färja_ms_helge_ferry_boat

Ångfärjan M/S Helge. Den liknar ångfärjor så som de såg ut då Elvira Madigan och Sixten Sparre färdades till Tåsinge ö och Troense från Svendborg på Fyn den 15 juli, 1889.

The steam ferry M/S Helge. It resembles steam ferries the way they looked when Elvira Madigan and Sixten Sparre travelled to Taasinge island and Troense from Svendborg on Fyn on July 15th, 1889.

.

.

.

troense pensionat strandgade 6 1954

Det söta lilla korsvirkeshuset med halmtak på Strandgade 6 i Troense på Tåsinge där Elvira och Sixten tillbringade sina sista nätter. De anlände hit på kvällen vid 19-tiden, måndagen den 15 juli 1889.

The pretty little straw roof cottage on Strandgade 6 in Troense on Tåsinge where Elvira Madigan and Sixten Sparre spent their last few nights alive. They arrived here on Monday evening around 7 PM, July 15th 1889.

.

.

troense pensionat elvira madigan seng säng

Elvira Madigans lilla sovrum i Troense på Tåsinge. Sängen finns nu på muséet på Taasinge.

Elvira Madigan’s little bedroom in Troense on Taasinge island. The bed is now at the Tåsinge museum.

.

.

troense pensionat strandgade 6 fönster

Deras fönster i stugan i Troense på Tåsinge. Här tittade de ut på morgnarna och betraktade vädret medan de försökte finna ut vad de skulle ta sig till.

Elvira’s and Sixten’s window in Troense on Taasinge. Here they would peer out the window in the mornings, look at the weather and try to figure out what to do.

.

.

.

They arrived by steam ferry to Taasinge in the afternoon on July 15th and started to look for rooms. They found two little rooms next to each other at a charming pensionat, an old-fashioned, cozy fishing cottage with a straw roof in the pitoresque little fishing village and summer resort Troense. They arrived there around 7 PM.

.

It was not their first time in Troense that summer — but the last. They had been there also in June that summer. They liked to go for long, romantic excursions and little trips in the beautiful countryside, and enjoy the beauty and idyllic charm of the pastoral landscape and the little villages around the coast. Here, they could live in their sweet dreams of a future together for a while – while reality slowly imposed more and more.

.

They preferred to keep to themselves in Troense. They were a quiet, courteous and kind couple, said the owners of the lodging accommodations at the judicial inquest. They liked to sit in the gazebo in the back of the pleasant garden, which had a splendid view of the sea. They liked to have their meals there. In the wooden table Sixten carved their names and hearts with arrows. Among his belongings in the woods they also found a folding-knife.

.

Sixten and Hedvig

A Memory of the Heart

.

.

They went for long excursions in the countryside and would come back in the evenings, warm and sweaty, asking for cold beer.

.

.

.

lusthus carlshamn

Taasinge. Elvira Madigan och Sixten Sparre tillbringade mycket tid i ett lusthus i Troense på Tåsinge. Sixten ristade in deras namn och hjärtan med pilar igenom. Sixten och Hedvig — Ett Hjerteminne. Hans fällkniv återfanns i picknick-korgen.

A gazebo, 1895. Elvira Madigan and Sixten Sparre spent lots of time in one in Troense on Taasinge, and Sixten carved their names and hearts with arrows in the table. Sixten and Hedvig — A Memory of the Heart. His folding-knife was found in the picnic basket.

.

.

.

troense groennegade

Tåsinge. En trivsam liten väg i Troense på Taasinge med korsvirkeshus med halmtak. Så såg det ut sommaren då kärleksparet Elvira Madigan och Sixten Sparre vandrade här.

A cozy little road in Troense on Tåsinge with half-timbered cottages as it looked when Elvira Madigan and Sixten Sparre were there.

.

.

.

taasinge groennegade 2

Troense på Tåsinge idag. Troense on Taasinge today.

.

.

.

troense taasinge sea view

Troense på Tåsinge. Den vackra utsikten över havet och bukten som den tedde sig när de var där.

Troense on Taasinge. The beautiful view of the sea and the bay as it looked when Elvira and Sixten were there.

.

.

.

troense_taasinge_svendborg_danmark

Taasinge. Vid bukten i Troense på Tåsinge – ljuvlig havsutsikt, natur och vildrosor, som det var när Elvira Madigan och Sixten Sparre säkert vandrade här nära hamnen och beundrade omgivningarna vid havet och kusten.

Tåsinge, the bay in Troense – beautiful sea view, nature and wild roses, as it was when Elvira Madigan and Sixten Sparre were probably going for strolls here near the harbour, admiring the scenery by the sea and the coast.

.

.

.

troense house cottage hus 1

Troense på Tåsinge ö. Troense on Taasinge island.

.

.

.

The couple had one last fine dinner at the Bregninge Kro, consisting of asparagus soup, chicken roast, brisket of beef and currant cream for dessert. Beer and red wine was served with the food. Then they had coffee, small homemade biscuits and cognac. Elvira wore her hair in one long, thick golden braid down her back – the way Sixten liked it.

.

They visited the nearby Bregninge church and admired the splendid view of the countryside from the church tower. Elvira used the name Vetsera when she unhappily signed the guest book, clearly planning on copying her act soon.

.

That someone else signed the church’s guest book with the name Vetsera at the same time when Elvira and Sixten were there copying the Mayerling drama must be considered extremely far-fetched. Elvira was used to using other names than her real one – Hedvig, and the name Vetsera was highly symbolic for her – a woman whom she thought about a lot and whose courage and choices she admired. Her mother said that she was deeply affected by the Mayerling incident, and she talked about it often.

.

.

.

bregninge kro 1

Bregninge Kro, en restaurang och pensionat i den lilla byn Bregninge där Elvira Madigan och Sixten Sparre åt sin sista fina middag. De hade sökt logi här, sade ägaren till polisen, men det fanns inga lediga rum. Restaurangen finns fortfarande kvar i samma hus intill kyrkan.

Bregninge Kro, a restaurant in the village Bregninge where Elvira Madigan and Sixten Sparre had their last fine dinner. They had sought accomodation here but there were no available rooms, the owner told the police. The restaurant is still in the same house by the church.

.

.

.

bregninge church tower 1

Bregninge kyrka på Tåsinge där Elvira Madigan skrev namnet Vetsera i gästboken innan hon själv tog sitt liv som Vetsera gjorde det, och av samma orsak.

Bregninge church on Taasinge where Elvira Madigan signed the guest book with the name Vetsera before she took her own life the same way Vetsera did it, and for the same reason.

.

.

.

bregninge church view fyn islands

Tåsinge. Besökare beundrar utsikten över landskapet från kyrktornet på Bregninge kyrka på Taasinge. Det är Tåsinges högsta punkt.

Visitors admiring the marvellous view of the landscape from the Bregninge church tower.

.

.

.

The end was approaching fast. Life seemed more and more bleak and the future darker and darker. Dreams could no longer shut out the harsh reality where romantic fantasies of a never-ending paradise of sunshine, roses and lilies, meadows, the sea and singing larks had no room.

.

The abyss rapidly came closer. They felt the ground and everything stable disappear beneath them. They had nothing left to hang on to – except each other. Desperately they threw themselves into the soft and merciful clouds of eternity and oblivion.

.

.

Sixten had asked his father for help but he had received no reply, something that most likely directly triggered their suicides. From Taasinge, he had also written to the hotel in Svendborg, where they had their luggage and an unpaid bill, and told them they would be back on Thursday the 18th. The suicides were impulsive, probably decided the same day, and not at first the reason for the Taasinge trip, which was to evade circus Bergman.

.

.

Late in the evening on July 17th, they came back from an excursion, warm and sweaty. They sat down in the gazebo in the garden, saying they were not hungry when they saw food for them on the table. They just wanted a cold beer. They told the landlady that they were off for a long excursion the next day too, so there was no need to prepare dinner for them the next day. They asked for a picnic meal to bring with them.

.

.

Their last morning in Troense – Thursday July 18th – they had soft-boiled eggs and coffee around 9 o’clock. Sixten was polite and small-talked whereas Elvira was quiet and seemed sad. They got a straw basket with two beers, a bottle of aquavit that Sixten had asked for, and sandwiches wrapped in paper that Elvira later used when she wrote a farewell poem where she reflected on death and the insignificance of life. It shows that she was an equal participant in the suicides.

.

.

When they said goodbye that morning around 10 o’clock, it was forever.

.

.

In the basket Sixten had put a paper box containing 25 bullets for his military service revolver. On the box was written with a pencil:

.

.

Dear Hedvig. To My Own.

Sixten

.

.

He had dedicated the bullet that would kill him to the woman he loved.

.

The dedication indicates that Sixten intended to give Elvira the ammunition box, so that she could do with the bullets what she wanted – in other words, he gave her the power to do with the ammunition what she thought best, which she probably did, since there is in fact evidence pointing to her shooting herself first. In his way, Sixten indirectly told us that he had not shot her..

.

sjalvmord_elvira_madigan_norreskov_norreskoven_sixten_sparre_taasinge_tasinge_suicide_revolver_weapon_gun_nagant_vapen_1887_norreskov

Ett tragiskt självmord. Elvira Madigan och Sixten Sparre använde den här typen av vapen under sitt självmord, en Nagant revolver, modell 1887, Sixtens militära tjänstevapen för officerare.

A tragic suicide. Elvira Madigan and Sixten Sparre used this type of weapon, a Nagant model 1887, during their suicide. It was Sixten’s military service handgun for officers.

.

.

.

ammunition rekvisition

En ödesdiger beställning… Två dagar innan hans permission beställde Sixten 100 patroner till sitt militära tjänstevapen.

An ominous requisition… Two days before his furlough, Sixten ordered 100 bullets for his military service weapon.

.

.

.

They were last seen alive on the evening of the 18th, around six o’clock, when they asked for water at a house near the woods. They drank water at the house and also got a bottle of water to bring with them. Like two ghosts, they disappeared into the woods the same way they had come from. It was the last time they were ever seen alive.

.

.

On the evening of the 18th, they entered deep into the big North Forest, Norreskov. They walked on tiny pathways in the woods under tall beeches, alder trees and oak trees, among thicket and tall nettles. Finally, they found a bright little clearing among a few small beeches not far from the sea, and Sixten put his rain coat on the ground for them to sit on and his open, big, black umbrella next to Elvira.

.

.

.

norreskov path stig

Norreskov skogen på Tåsinge där Elvira och Sixten så tragiskt avslutade sina liv.

Norreskov woods where Elvira Madigan and Sixten Sparre so tragically ended their lives.

.

.

.

norreskov stig

Den lilla grusvägen till höger från Norreskovvej leder fram till Elvirastenen i Norreskov på Taasinge.

The little dirt path on the right from Norreskovvej leads up to the Elvira Madigan and Sixten Sparre memorial stone on Tåsinge.

.

.

.

It was rather chilly. They had their picnic meal and Elvira wrote her sad little farewell poem and put it in her pocket, where it was found later. She felt empty and resigned. Life had lost all its meaning to her. It was written in a language that was an odd mix of Swedish, Danish and German, revealing that she had received little schooling.

.

.

.

elvira_madigan_poem_1

Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Översättning av mig. Självmordsdikten skrevs i skogen på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats får betraktas som helt uteslutet.

.

Elvira Madigan was an active participant in the suicides, as her poem shows. She wrote it in the Norreskov woods, on a piece of sandwich paper from their last meal. It was found in her pocket. Elvira Madigan’s suicide poem was written in an odd language, a mix of Swedish, Danish and German. This is a translation I made into English. She was obviously never murdered.

.

.

.

Finally, they joined in one last, desperate embrace. Perhaps they kissed and told each other ”See you again soon on the other side”.

.

.

.

Elvira committed suicide first. It was never properly determined forensically who shot her. That was merely an assumption they made at the time. The bodies were undressed and only hastily examined in the woods and then immediately wrapped in sheets and put into coffins, for transport to the cemetery. There were no other injuries on any of the bodies, other than the fatal gunshot wounds.

.

.

No autopsy was performed, and much less any gunpowder residue analysis of the hands, which they could not do at the time. The bullet went into the back of her head at an angle, and death was instantaneous. Elvira could easily have shot herself as the position of the gunshot entrance wound in the side of the head is the most common one seen in suicides with handguns.

.

.

A very important and credible eye witness on the death scene – the same man who copied her farewell poem from the sandwich paper – reported that Elvira was found on Sixten’s right-hand side with her left arm stretched, next to his, and her right arm bent upwards towards her head, with her right hand close to her right temple.

.

This strongly indicates that Elvira shot herself first, using her right hand, holding Sixten’s right hand in her left hand. She pointed the revolver slightly at an angle, so she did not risk hitting Sixten. Sixten then pointed the gun upwards and shot himself through the mouth immediately afterwards.

.

.

This explains the odd positions in which they were found. If Sixten shot her, it makes no sense that Elvira had a gunshot wound in her right ear when that side of her head was inaccessible to him in the position they were in on his raincoat.

.

According to the police report, Elvira was lying on Sixten’s right-hand side, with a gunshot wound in her right ear.

.

Elvira’s hands were probably positioned on her chest later, in a sign of reverence, by someone out of the many people who had access to the death site.

.

.

.

Elvira was dressed in a simple black wool dress and a grey cardigan. Her corset and bustle, which she had removed so she would feel more comfortable, were hanging from a nearby tree branch. She lay on her back. She looked peaceful and calm in death. Her small parasol was lying on the ground with a damaged handle, probably because someone accidentally stepped on it in the dark.

.

.

Sixten lay on Elvira’s left-hand side, close to her on his raincoat. He also had a serene expression in death. He was lying on his back with his arms and legs stretched, and his legs spread. The revolver was by his right hand, between them.

.

Finally united in death, they were sleeping eternally next to each other on Sixten’s raincoat.

.

.

.

On July 22, a mother and her daughter were in the woods looking for nettles for their cows. They suddenly saw a dead couple, an elegant-looking gentleman and a lady, lying close to each other. By the woman’s side was a big umbrella. By the man’s feet stood a picnic basket. They had been dead for a good while. Frightened, they walked away. Their bodies were in a bad way in the summer heat.

.

.

It became a big news story. Everyone wanted to know about the scandalous and romantic love affair that had ended so tragically in suicide. A debate on morality and other issues pertaining to the incident soon followed.

.

.

Elvira and Sixten who had sought privacy deep inside the big woods, still, became totally exposed in the end.

.

.

norreskov 1889 kropparna teckning 1

En samtida teckning från 1889 som visar en död Elvira Madigan och Sixten Sparre i Norreskov skogen på Tåsinge. I verkligheten låg Elvira till höger om Sixten med sin högra arm böjd uppåt och handen intill höger tinning. Sixtens uppslagna, svarta paraply låg intill Elvira och picknick-korgen låg bredvid Sixtens fötter. Kärleksparet hade varit döda i flera dagar när de återfanns.

.

A contemporary drawing from 1889, showing how the dead unhappy love couple in the Norreskov woods on Taasinge. In reality, Elvira was lying on Sixten’s right-hand side with her right arm bent upwards and her hand next to her right temple. His open, black umbrella was on Elvira’s side and the picnic basket next to his feet. They had been dead for several deays when they were found.

.

.

.

norreskov 1889 vykort fyndplatsen

Tåsinge. Ett samtida vykort och fotografi från 1889 visar var Elvira Madigan och Sixten Sparre återfanns i Norreskov skogen på Taasinge, i en liten ljus glänta intill några små bokträd djupt inne i skogen, inte långt från havet.

A contemporary post card and photograph from 1889, pointing out the place in the Norreskov woods on Taasinge where the couple was found, in a bright little clearing among a few small beeches deep inside the woods, not far from the sea..

.

.

.

karta_kort_norreskov_norreskoven_taasinge_tasinge_mindesten_minnessten_elvirastenen_memorialstone_scene_death_site_map_elvira_madigan_sjalvmord_suicide_selvmord_karte

En karta över Norreskov skogen på Tåsinge där Elvira Madigan och Sixten Sparre begick självmord. Deras dödsplats är markerad med en röd prick på detta kort. Det är idag platsen där Elvirastenen, deras fina minnessten, är belägen. Klicka för att förstora bilden.

A map of Norreskoven on Taasinge where Elvira Madigan and Sixten Sparre committed suicide. The death site in the woods is marked with a red dot. Today, this is where the Elvira memorial stone is situated. Click to enlarge.

.

.

.

tasinge_kort_karta_map_karte_taasinge_troense_bregninge_norreskov_landet

En karta över Tåsinge med relevanta platser markerade. Troense högst upp i orange. Dödsplatsen, Elvirastenen, minnesstenen i Norreskov skogen vid korset. Landmalerhuset i skogen som Elvira Madigan och Sixten Sparre besökte strax innan de dog i blått. Landets kyrkogård med gravarna och Elvira Madigans Vej i rosa. Bregninge kyrka i ljusblått där Elvira skrev namnet Vetsera i gästboken innan hon begick självmord. Bregninge Kro i gult där Elvira och Sixten sökt men blivit nekade logi men åt sin sista fina middag tillsammans.

.

A map of Taasinge with relevant places marked. Troense on top in orange. The death site and the Elvira memorial stone in the Norreskov woods by the cross. Landmalarhuset in the woods that Elvira Madigan and Sixten Sparre visited shortly before they died in blue. Landet church yard with their graves and Elvira Madigans Vej in pink. Bregninge church in light blue, where Elvira wrote the name Vetsera in the guestbook before she committed suicide and Bregninge Kro (restaurant) in yellow where Elvira and Sixten had sought accommodation and lodging without success but had their last fine dinner together.

.

.

.

.

Sixten and Elvira were buried next to each other on Landet church yard on Tåsinge, July 27th, near the woods where they had died. No autopsy had been performed. Present were Sixten’s brother Edvard who had taken care of the practical matters in Svendborg and on Tåsinge, Luel-Brockdorff from Valdemar’s castle, and summer tourist and residents who had been touched by the tragic love story that ended so sadly.

.

Their coffins were placed less than a yard from each other in the graves. People who were moved by the tragedy threw flowers on their coffins as they were being lowered into the graves. Local women and girls who were saddened by what had happened had picked wildflowers in the meadows in the vicinity and made flower bouquets, which were placed on the coffins and thrown down into the graves during their funeral.

.

Next to the grave is a beautiful, majestic, old oak tree. The burialsite is still visited today and brides often lay their wedding bouquets on their graves in rememberance and as a symbol and a tribute to love.

.

.

.

In the woods in Norreskoven – at the very spot where they died – a memorial stone was erected. It is a beautiful and peculiar nature stone formed by the water in the creek nearby where it was found. It is in pinkish-grey granite. There are often flowers and little gifts next to the stone, and many visit the place to pay tribute and to get a sense of the area where two very unhappy young people had chosen to end their lives.

.

.

landet kyrkogård kirke taasinge

Den ståtliga gamla eken på Landets kyrkogård på Tåsinge där Elvira Madigan och Sixten Sparre ligger begravda. De vilar precis söder om trädet vid Landet kyrka i varsin grav intill varandra.

The majestic old oak tree in Landet church yard on Taasinge where Elvira and Sixten are buried. They rest close to the tree, on the South side in separate graves close to one another.

.

.

landet kyrkogård elvira madigan sixten sparre grav

Gravplats. Graven besöks årligen av många människor som önskar ge en hyllning till kärleken och minnas det tragiska kärleksparet Elvira Madigan och Sixten Sparre som tog sina liv därför att de inte såg någon framtid tillsammans i denna värld.

The gravesite. The burialsite on Landet churchyard on Tåsinge is visited by many people each year who want to pay tribute to the unhappy lovers Elvira Madigan and Sixten Sparre who took their lives because they saw no future together in this life.

.

.

.

elvira_madigan_grav_landet_kirke_kyrka_sixten_sparre_grave_gravsted_tasinge_taasinge

2013 omformades den grav och gravplats där Elvira Madigan och Sixten Sparre vilar på Landet kyrkogård på Tåsinge. Elviras gravsten av vit marmor och Sixtens gravsten av grå granit flyttades och monterades på ett runt granitblock och ovanpå sattes skyddsglas. Numera är platsen mer en minneslund formad som en cirkel med sittplatser runtom. Den vackra Landets kyrka ses i bakgrunden.

.

A new burial site. In 2013, Elvira Madigan’s and Sixten Sparre’s grave site was transformed at the Landet graveyard on Taasinge. The tombstones were moved and placed on a round granite block and they are protected by glass. The site is now more a circular memorial place surrounded by seats. The beautiful Landet church is seen in the background

.

.

.

elvira madigan hedvig jensen gravsten 1

Elvira Madigan, gravsten. Sixten Sparres och Elvira Madigans anspråkslösa gravstenar i vit marmor och mörkgrå granit, köpta av Sixtens bror Edvard, liksom gravplatserna intill stora eken. Vid denna tid begrovs ibland de som tagit sina liv utanför kyrkogårdsmuren så stenarna gjordes medvetet diskreta.

.

Elvira Madigan, headstone. Sixten’s and Elvira’s headstones in white marble and dark grey granite, modest due to the circumstances. The tombstones were bought by Sixten’s brother Edvard, just like the graves next to the big oak tree. During this time period, people who committed suicide were often buried outside the church yard’s wall.

.

.

.

sixten sparre gravsten 1

Sixten Sparre, gravsten. Sixten Sparre, tombstone.

.

.

.

landet_kyrka_kirke_church_taasinge_tasinge_grav_grave_gravsted

Landet kyrka på Tåsinge ö där Elvira Madigan och Sixten Sparre nu vilar i evig frid. Det är en mycket vacker, rofylld och stilla plats.

Landet church on Taasinge island where Elvira and Sixten are resting in eternal peace. It is a beautiful, serene and peaceful place.

.

.

Tänk när en gång i Himlens gyllene Salar

jag, med den Vän jag här på Jorden fann

i Ljuset om ett ewigt Lif skall tala

och om det Lif, så som en dröm försvann

.

.

Vers ur en psalm, sjungen vid Elviras och Sixtens begravning på Landet kyrkogård på Tåsinge den 27 juli, 1889.

.

.

.

norreskov taasinge minnessten 1

Elvira Madigans och Sixten Sparres minnessten, Elvirastenen, i Nørreskov, Norreskov skogen på Tåsinge.

The Elvira Madigan and Sixten Sparre memorial stone in the Nørreskov woods.

.

.

Some believe that Elvira and Sixten walked on the main forest road, Nørreskovvej, on their way to the forest, but perhaps they chose the little path next to the sea. The Elvira stone is not very far from the sea and it is a much shorter walking distance from that direction. They probably passed the Valdemars slot (castle) on their way to the forest.

.

.

.

sixten_sparre_dikt

Brudbuketten, den vackra dikt som Sixten Sparre skrev till Elvira Madigan i Svendborg den 10 juli, bara dagar innan han tog sitt liv i Norreskov på Tåsinge Han var djupt deprimerad innan sitt självmord, och det romantiska vemodet genomsyrar dikten. Den återfanns bredvid en vissnad rosenbukett från Sixten som Elvira sparat på sitt hotellrum i Svendborg.

.

.

Sixten Sparre was not only a military man, officer and a nobleman – he was also a gifted poet who wrote emotional and romantic poetry. In Svendborg he wrote a truly beautiful poem on July 10, 1889, only days before he committed suicide. It was written on red paper. It is a classic, romantic and graceful poem – soft, tender and melancholy.

.

Death was on his mind by this time and sadness permeates the poem. The little hope he might have had of a future together with Elvira was fading quickly – just as their lives and like the sun in his poem that was glowing so beautifully in the West but setting in the end.

.

Elvira was his inspiration, thus the poem is an expression of beauty and of love and purity. That is how he saw her.

.

She had the power to turn death into something bright for him. Together with her – with her loving embraces and kisses – death would be quick and easy for him, just as it would be easy for her when he lovingly embraced and kissed her.

.

The beautiful maiden is kindhearted and touched by the sad fate of the flowers she was given by the man she was to marry – that they should die so soon. The roses and lilies comfort her and tell her the joy they feel when they are kissed and adored by her, and how that makes it worth it.
.

In the end – as the sun was glowing so beautifully in the West – the maiden lied dead together with the roses and lilies she had loved and kissed.

.

Elvira and Sixten had almost certainly made love to each other, perhaps often and desperately. Lovemaking can feel like the antidote to death – it is its very opposite – and as a longing for life.
.

In his heart she was his maiden bride – his rose. She was the woman he loved but could offer nothing. The guilt and sadness he must have felt.

.

He had written to his father, asking for monetary help, but had received no reply. On Tåsinge island he had written to the hotel in Svendborg, telling them they would be back on July 18th. It seems as if he had had a last, small, flickering hope that was finally gone forever on the same day they were supposed to go back to Svendborg –  the 18th.


.


Sixten’s last, beautiful poem was treasured by Elvira and she kept it in a pretty little jewellery box in her hotel room in Svendborg, together with the golden cross she had received from the Danish king. Next to it was a withered rose bouquet – a gift from Sixten to the bride of his dreams.

.

.

.

elvira_madigan_poem_suicide

Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Översättning av mig. Självmordsdikten skrevs i skogen på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats får betraktas som helt uteslutet.

.

Elvira Madigan was an active participant in the suicides, as her poem shows. She wrote it in the Norreskov woods, on a piece of sandwich paper from their last meal. It was found in her pocket. Elvira Madigan’s suicide poem was written in an odd language, a mix of Swedish, Danish and German. This is a translation I made into English. She was obviously never murdered.

.

.

The Elvira poem shows a surprising emotional calmness and coolness. There is sadness due to the transience of life – and calm resignation. Life had lost its meaning to her because of her tragic and unfulfilled love relationship with Sixten Sparre, but probably also because of forces within herself that were inherently depressive and destructive.

.

If one can talk about a suicidal propensity, I think it is applicable here. There are no great exclamations or emotional expressions, no anguish, despair, hesitation or anxiety – only resignation and the realisation that life is now over.

.

This is a person who shows a cool determination in face of what she is going to do. This is also a person who may very well be able to pull the trigger herself. Elvira had a gunshot wound in her right ear. Gunshot wounds in that area of the head is the most common type seen in suicides committed with handguns.

.

Indifference, coolness and calmness make it easier to commit this kind of act – traits that have been traditionally associated with men under these types of circumstances.

.

Sixten was a military man and has had to take on that role, but the fact is that his poem ‘The Bridal Bouquet’ – written only days before – has considerably more emotional expression than Elvira’s poem.

.

I have always looked upon Elvira as a more complex person than as a helpless woman passively letting herself be led. I don’t think her poem – which expresses both strength, character and surprising calmness – is any indication of that.

.

She was used to getting attention, which her for the times very provocative outfits, hairdos and her sensual posing for PR photographs taken by male photographers demonstrate. She was aware of her sexual attractiveness and used it. Already at a very young age she received constant attention since she was performing at the circus already as a young girl, and that attention gradually became more and more sexual in nature as she grew older.

.

She was almost certainly a girl with an inherent melancholy and brooding mind, and therefore she was strictly watched by her mother who almost locked her up and admitted that she did not want her to marry anyone. This indicates some kind of unhealthy family situation – which is not that surprising considering the environment she grew up in – and perhaps that her mother knew there was something psychologically wrong with her daughter.

.

According to her, her daughter suffered from ‘visions’ and a was emotionally overly tense. To only blame the man and turn her into a victim is easy but in fact not the way it seems that things really were.

.

Elvira had a longing for death. She had recently praised and expressed admiration for baroness Vetsera’s and crown prince Rudolph’s fate – they had shot themselves only six months earlier and she was obsessed with the Mayerling drama.

.

It is important to remember that her upbringing was not particularly stable. Her mother was unmarried and had two children with different fathers, and she could only name the father of one of her children. Elvira never had a real father, and not ever any normal, steady home.

.

Her mother’s boyfriend, John Madigan, was mostly interested in what she could mean economically to him. He wanted his own circus, which resulted in drastically lowered working conditions and standard for Elvira. In 1887, witnesses said that Elvira seemed depressed when she was performing and that they were embarrassed to see her perform in such surroundings.

.

An unstable background with unknown factors must have affected Elvira’s melancholy psyche for the worse. Two people with inherently dark psyches and negative life experiences could easily influence each other in the direction that this love story ended, and that is what probably happened that summer of 1889.

.

However, Elvira’s part was almost certainly considerably more active than what is traditionally ascribed to her.

.

The same day she disappeared from her temporary bedroom in Sundsvall she left a farewell letter to her mother –  with dried tears – where she asked for forgiveness for what she was now doing and saying that she should be considered dead unless they heard from her in two weeks.

.

This indicates that the suicides were planned in advance – maybe as a last resort unless they could find another solution.

.

Elvira and Sixten ran away together due to a deep longing for each other, and as a way of finally ending their previous lives – lives they no longer wished to live. Elvira was not deceived. She went into it fully knowing what she could expect.

.

.

.

taasinge museum elvira sixten exhibition

På Tåsinge finns ett fint och intressant museum med en utställning som berättar historien om Elvira Madigan och Sixten Sparre. Där finns många föremål som är förknippade med händelsen, t.ex.ölflaskor som de tedde sig på 1880-talet, en flaska från tiden som innehållit akvavit vilket Sixten Sparre hade bett om, sängen som Elvira sov i på pensionatet i Troense, hennes egen spegel med en klocka i och en flätad korg från viktoriansk tid.

.

On Taasinge, there is an interesting museum with a nice exhibition that tells the Elvira Madigan story. There are different artifacts related to the incident, for example old beer bottles as they looked during the 1880’s, an aquavit bottle from the time period, which Sixten had wanted, Elvira’s very own mirror with a clock, a straw basket from Victorian times, and the bed Elvira slept in at the pensionat in Troense.

.

.

.

.

A sad folkish ballad was written shortly after the tragedy by the Swedish author Johan Lindström Saxon — Sorgeliga Saker Hända, or ‘Elvira Madigan’. The folk melody became immensely popular and loved, and is sometimes sung even today.

.

En sorglig visa skrevs av författaren Johan Lindström Saxon redan 1889 och detta skillingtryck blev oerhört populärt. Balladen spelades och sjöngs i stugorna i hela Sverige. Denna vemodiga och älskade folkvisa sjungs än idag och blev snabbt väldigt kolkkär.

.

.

skillingtryck_johan_lindström_saxon_julius_strandberg_elvira_madigan_sorgeliga_saker_hända

Denna vackra teckning är en gammal illustration för danske Julius Strandbergsvackra skillingsvise om Elvira Madigan tragedin som han skrev 1889. Samtidigt skrev svenske Johan Lindström Saxon sitt berömda skillingtryck Sorgeliga Saker Hända, eller Elvira Madigan.

This beautiful drawing is an old illustration for the beautiful Danish skillingsvise, ballad, written by Julius Strandberg in 1889 about the Elvira Madigan tragedy. At the same time, Swedish Johan Lindström Saxon wrote the famous skillingtryck Sorgeliga Saker Hända, or Elvira Madigan.

.

.

.

Here is the song text / lyrics to Johan Lindström Saxon’s ballad Elvira Madigan or Sorgeliga Saker Hända:

.

Här är sångtext till Elvira Madigan, eller Sorgeliga Saker Hända, av Johan Lindström Saxon:

.

.

Sorgeliga saker hända
Än i våra dar minsann,
Sorgeligast är dock denna —
Den om fröken Madigan.

Vacker var hon som en ängel:
Ögon blå och kind så röd,
Smärt om livet som en stängel;
Men hon fick en grymmer död.

När hon dansade på lina
Lik en liten lärka glad
Hördes bifallsropen vina
Ifrån fyllda bänkars rad.

Så kom greve löjtnant Sparre,
Vacker var han utav börd,
Ögon lyste hjärtat darre
Och hans kärleksbön blev hörd.

Greve Sparre han var gifter
Barn och maka hade han,
Men från dessa nu han rymde,
Med Elvira Madigan.

Så till Danmark styrdes färden
Men den tog ett sorgligt slut,
Ty långt ut i vida världen
Tänkte de att slå sig ut.

Men se slut var deras pengar
Ingenting att leva av!
För att undgå ödets strängar
Bygga de sitt bo i grav.

Och pistolen full av smärta,
Greven tar och sikte tog
Mot Elviras unga hjärta:
Knappt hon andats förr’n hon dog.

Ack ni hör, Ni ungdomsglada,
Tänk på dem och sen er för
Att ni ej i blod får bada
Ni ock en gång, förr’n Ni dör!

.

.

.

elvira madigan circus princess

Cirkusprinsessan Elvira Madigan poserar. Hon var en berömd skönhet och en skicklig lindanserska, dansös och konstryttarinna.

Circus Princess Elvira Madigan, Hedvig Jensen, posing for the camera. She was famous for her beauty and her skills on the slack rope and the horseback. She was both a  talented trick rider, dancer and rope walker.

.

.

elvira madigan sixten sparre hedvig jensen

Elvira Madigan, käresta till löjtnanten och adelsmannen Sixten Sparre af Rossvik. Hon dog tragiskt bredvid mannen hon älskade men inte kunde få. Hon blev 21 år. Hon kallades tillgivet för Isblomman, Nordstjärnan, Ljusalfen, Nordisk Gudinna, Isdrottningen, Freja och liknande smeknamn.

Elvira Madigan, Hedvig Jensen, the love of Lieutenant and nobleman Sixten Sparre af Rossvik. She died tragically next to the man she loved but could not have. She was only 21 years old. She was fondly called the Ice Flower, Nordic Goddess, Ice Maiden, Light Fairy, North Star, Freyja and other such nicknames.

.

.

.

elvira_madigan_bilder_foton_lindanserska_cirkusartist_fotografier_cirkus_photos_pictures

Elvira Madigan, lindansös hos cirkus Madigan. Hon var även en begåvad konstryttarinna och dansös.

Elvira Madigan, circus Madigan trick rider and rope walker in a riding dress.

.

.

elvira madigan and gisella 1886

Elvira Madigan med sin ‘syvsyster’ Gisela. Hon uppträdde ofta på slak lina under Gisela som uppträdde på spänd lina rakt ovanför henne. De poserade, dansade och jonglerade på sina linor till publikens entusiasm.

Elvira Madigan, aka Hedvig Jensen, with her ‘stepsister’ Gisella. She often danced on a slack rope at the circus beneath Gisella, who danced on a tightrope above her. They posed, danced and juggled for an enthusiastic audience. They had great success.

.

.

.

i bunden form sixten sparre dikter

Sixten Sparre var en begåvad skribent och poet som skrev romantiska och känslosamma dikter. Hans poesibok I Bunden Form gavs ut 1887, bara två år före hans död.

Sixten Sparre was a talented writer and poet who wrote romantic and emotional poems. His poetry book ‘I Bunden Form’ was published in 1887,only two years before his death.

.

.

sixten sparre löjtnant militär dragonregementet ystad

Stilige löjtnant Sixten Sparre af Rossvik, adelsman, kavalleriofficer och Elvira Madigans stora kärlek. Handsome Lieutenant Sixten Sparre af Rossvik, nobleman, dragoon officer and the love of Elvira Madigan.

.

.

.

elvira madigan sixten sparre skanska dragonregementet lojtnant lieutenant

Sixten Sparre och Elvira Madigan, en adelsman, löjtnant och en cirkusprinsessa.

Sixten Sparre and Elvira Madigan, a nobleman, lieutenant and a circus princess.

.

.

.

erik_sparre_son_barn_child__af_rossvik_fru_signe_carl_ambjorn_sixtensson_son

Erik Sparre. Sixten Sparre fick två barn med sin fru. Den förstfödde var en son – Carl Erik Ambjörn Sixtensson Sparre af Rossvik, kallad Erik Sparre, eller Erik Sparre af Rossvik. Här är Erik i gröngräset en sommardag med sin hustru, Signe. Förstora gärna bilden genom att trycka på den.

Glädjande nog gick det gick bra för Sixtens son som sedermera blev kapten och batterichef vid Norrlands artilleriregemente i Östersund. Liksom sin far valde han den militära banan. Han är begravd i Kristianstad, i en urnlund.

.

Erik Sparre. Sixten Sparre had two children with his wife. The firstborn was a son – Carl Erik Ambjörn Sixtensson Sparre, called Erik Sparre, or Erik Sparre af Rossvik. Here is Erik in a meadow with his wife, Signe. You can enlarge the photo by clicking on it.

Fortunately, things went well for Sixten’s son and he later became captain of a battery, an artillery unit, at the Norrland’s Artillery Regiment. He is buried in Kristianstad, in an urn memorial meadow.

.

.

.

.

ljungbyhed_skanska_dragonregementet_minnessten_dragonstenen_minnesmarke_k_6_sten_ystad_bonnarp_bonarp_herrevadskloster_dragoner_skane

Där stolta dragoner och officerare från Skånska dragonregementet en gång red sina hästar i Ljungbyhed härskar idag lugn och stillhet. Den melankoliska vinden spelar i träden och duvor kuttrar mjukt. De sista gyllene solstrålarna smeker kärt dragonstenen, en minnessten över dragonerna som vistades här på de stora hedarna. Tusentals soldater från kavalleriet och deras hästar brukade exercera och öva här. Allting har sin tid – och en era fick sitt slut.

.

Where proud dragoon officers from the Scanian dragoon regiment once rode their horses in Ljungbyhed, there is now calm and serenity. The melancholy wind is playing in the trees and there is the gentle cooing of doves. The last golden rays of a setting sun sweetly caress the dragoon memorial stone on the vast heather moors where thousands of cavalry soldiers and their horses used to exercise and train. There is a time for everything – and an end of an era.
.
.

The last evening, I want to remember, Sun, then I want to remember you.

Thankful for your light that so kindly brightened my path.

Like you, in the evening, peacefully I lie down

And in the Western sunset only the Eastern dawn I see.

.

– Sixten Sparre

.

.

.

.

herrevadskloster damm faglar

The sound of Dragoon officers from the Scanian dragoon regiment riding their horses is no longer heard here. There is silence and tranquility in the large and beautiful Herrevadskloster park. Ducks and white Scania geese dwell by the glimmering ponds where reflections of the sun and sky play on the surface like jewels.
.

In the shade of large old trees, a handsome man called Sixten Sparre was sitting near the pond in the beautiful park at Herrevadskloster. From afar came the faint sound of laughing Dragoon officers in high spirits. He was among friends.
.

He was listening to the birds and reflecting on the beauty of the landscape. The nightingales sang so beautifully this evening! As so often before, when inspired, a poem was created inside him and quickly put into words on paper. He used to carry with him writing utensils on his journeys.
.

The wind gently caressed his hair. Slowly, he removed his military jacket and stretched out on the grass, wearing only his shining white shirt and his dark trousers. He gazed up at the trees that moved slowly and gracefully in the wind above him. The soft sound calmed him. A merry butterfly danced passed him and little bees were chasing the pretty wildflowers by the pond.
.

This is my home, he thought. This feels like Bjärka Säby, my dear childhood home that I once lost.
.

Distracted by sudden memories of wild childhood horse races with his friends on dirt paths in the Bjärka Säby countryside, he pensively drew his fingers through his short hair.
.

His attention was focused more on women nowadays, he thought. He smiled and closed his eyes. A vision of HER appeared in his mind – suddenly, uninvited, but not unwelcome. She had the power of doing that to him, sometimes when he least expected it.
.

If she could only have been with me now, he thought. To see her move gracefully over the green lawns in that pretty white dress. What an angel she was, and how lucky, or unlucky, he was for having met her and fallen so deeply for her. He sighed.

.

– Sofie A

.

.

.

Sixten Sparre Poems:

.

 .
 .
Vid Herrevadskloster
(Till fröken C. S.)
.
.

Så härligt är det att sitta
Om qvällen vid Herrevad
Och njuta af sommarafton
Under lummiga kronors rad.

.

Sitt glittrande bälte kastar
I parken bäcken fram
Och speglar blommande tufva
Och speglar åldrig stam.

.

Så härligt är det att höra
Hur näktergalarne små
Vid Herrevad i parken
De tjusande drillarne slå!

.

En afton ej länge sedan
Jag satt vid sorlande bäck
Och njöt af fogelsången,
Som gick ur lummig häck.

.

Då klingar i qvällen plötsligt
En stämma skön och varm,
Och — näktergalarne tystna
Vid sång ur jungfrubarm!

.

Än sprang i glada toner
Så yr den sången fram,
Än klang i toner djupa
Den vek och allvarsam;

.

Än varm som solig middag
I sommarns glada dar,
Och än som vårlig morgon
Så frisk och underbar.

.

Det var så härligt att sitta
Den qvällen vid Herrevad
Och lyssna till Dina sånger
Under lummiga kronors rad!

.

Du for. — Från häcken åter
Slå näktergalarne små;
Men säkert aldrig den qvällen
Ur deras minne skall gå! —

.

–  Sixten Sparre

.

.

.

Hvad bryr kritiken mig, min vän, jag bara skrattar.

Jag går rätt fram min stig och tror på vad jag fattar.

Men faller skymning på, ej mulnar pannan då:

Jag endast lyrans strängar rör och genast blir vid godt humör.

.

–  Sixten Sparre

.

.

.

elvira madigan sixten sparre hedvig jensen 3

.

.

.

Kärlekshistorien mellan Cirkusprinsessan Elvira Madigan och Löjtnant Sixten Sparre af Rossvik

.

.

.

Dragonofficer i Kungliga Skånska Dragonregementet, Löjtnant och förste adjutant Bengt Edvard Sixten Sparre af Rossvik, var av en mycket gammal och förnäm adelssläkt. Sixten Sparre föddes i Malmö den 27 september 1854, som äldste son till kammarherren Sigge Sparre af Rossvik, född Gabriel Gerhard Sigge Sparre af Rossvik, 1819 – 1897, och hans hustru Adéle Sparre af Rossvik, född Adelaide Virginia Peyron och då kallad Adéle Peyron, 1831 – 1909.

.

Som sexåring flyttade Sixten till det gamla slottet i Bjärka Säby, och han bodde där i sin ungdomstid tills han var 14 år i ett idylliskt landskap med blomsterängar, gröna hagar och lummiga ekdungar intill en vacker sjö. Här formades tidigt hans kärlek till naturen, djur, romantik, nostalgi och poesi.

.

.

1871 flyttade familjen så till den eleganta militärstaden Christianstad, numera Kristianstad. Där anslöt han sig, 19 år gammal, som volontär i kavalleriet vid Kungliga Skånska Dragonregementet, 1873. Han var mycket intresserad av ridning, vilket han alltid excellerade i. På den tiden bestod 70% av officerarna vid Skånska Dragonregementet av adelsmän.

.

.

Sixten antogs som elev vid Karlberg Militärhögskola i Stockholm, då kallad Krigsskolan, för att utbildas till officer, och han tog sin officersexamen 1876, när han var 22. Löjtnants grad fick han 1887. Han var prickfri militär. Han arbetade tidvis som lärare vid Kavalleriskolan på Krigsskolan i Karlberg.

.

.

Vid sidan av sitt yrke som militär skrev Sixten Sparre vacker, romantisk och känslofull poesi, artiklar för flera olika tidningar och recensioner av teaterföreställningar. Han var en begåvad skribent och mycket intresserad av litteratur, poesi, historia, konst, natur, djur, resor, arkitektur och ridning. Eftersom han var yrkesmilitär hade han också ett intresse för militära ting och han ägde fyra gevär, 10 revolvar och pistoler, fyra sablar och fyra värjor.

.

.

.

Sixten var en mycket passionerad, romantisk och intensiv man. Han var spontan, naturlig och livfull, och en god och omtyckt vän som saknade högmod och tillkonstling. Han var ganska okonventionell, med anspråkslösa krav. Han kunde tycka om en kväll i goda vänners lag. Sixten kände empati för de fattiga och olycksdrabbade och de figurerar ofta i hans poesi.

.

Klasskillnaderna var enorma och det rådde svår och utbredd fattigdom under industrialismens genombrottstid, något som Sixten observerade och opponerade sig emot.

.

Han kunde vara sorgsen, nostalgisk och vemodig. Ett tungsint hjärta framkommer i hans dikter, men även en längtan efter något ljusare — efter lyckan.

.

.

victorian_grave_grav_graveyard_churchyard_cemetery_kyrkogard_viktoriansk_sea_drawing_romantic_tombstone_headstone

.

Älskad

.

Öfver kyrkogården hvilar
Qvällens frid;
Kors och vårdar hålla trogen
Vakt i skymningstid.

.

Ned åt gången styr en flicka
Tysta fjät,
Hjertat klappar högt och tinning
Bultar feberhet.

.

Spejande åt sidor alla
Blicken far:
Ensam vill i dödens gårdar
Flickan dröja qvar.

.

Allt är tyst; hon ensam gästar
Dödens tjäll,
Skymtar nära gången griften,
Som hon sökt i qväll.

.

Mullen kastades i middags
Deruppå;
Kransar, blommor derutöfver
Skönt ett täcke slå.

.

Öfver mullen ner hon sjunker
Och ur barm
Snyftande hon drar en blomma,
Liten blomma varm.

.

Sista helsning! Verlden vet ej
Derutaf,
Känner inte liten flicka,
Gråtande vid graf.

.

Han, som gick, men aldrig kommer
Mer igen, –
Kanske ser hur ögon tåras,
Sörja gången vän.

.

”Älskling! hviskar öfver mullen
Liten mund,
Ger åt älskad grift en afskeds-
Kyss i nattlig stund. —

.

Morgonsol på kyrkogården
Lyste klar;
På en graf bland friska kransar
Låg en näsduk qvar.

.

Sixten Sparre

.

.

Det finns inga som helst negativa historier om Sixten Sparre. Trots amatörhistorikernas grävande har ingenting överhuvudtaget hittats som kan styrka att han skulle levt oansvarigt eller utsvävande – vare sig brev, historier i tidningar eller  vittnesmål. Sixten tycks ha skött sig väl som människa och som man, både privat och professionellt. Hans syn på kvinnor framträder i hans diktning där de alltid framställs mycket ömsint, mjukt, kärleksfullt och medlidsamt. Fattiga kvinnor har en framträdande roll, liksom kvinnor som bär på ett vemod och en längtan.

.

.

De allra sista åren var Sixten skuldsatt men varför har aldrig riktigt kunnat förklaras eftersom han tidigare alltid skött sin egen ekonomi. Att hans kostsamma familjeliv med en ganska ytlig och kravfull adelsdam kunde bidra till hans dåliga ekonomi måste anses ganska uppenbart.

.

Eftersom mannen ensam bar ansvar för ekonomin vid den här tiden var det enbart han som blev skuldsatt – inte frun – även om hon och deras gemensamma livsstil var den bakomliggande orsaken.

.

.

Han och hans fru bodde i en stor åttarumsvåning i ett förnämt område i Christianstad. Dyra kläder av silke, sammet, spets, hattar, skor och pälsar, smycken, konst och dyrbart möblerade rum med tunga, påkostade möbler, silver, äkta mattor, tjänstefolk och eleganta middagar för societén som hans fru förväntade sig, var mer än vad hans anspråkslösa ekonomi kunde bära i längden. Familjen levde över sina tillgångar de sista åren.

.

Ryktet om hennes familjs förmögenhet var inte sant – de var inte så välbeställda. Sixten fick ta sin beskärda del av bördan av deras gemensamma livsföring, vilket blev för mycket till sist för någon med liten inkomst.

.

.

.

Sixtens äktenskap med en kvinna som var hans raka motsats föll ihop efter de första åren. Fruns colombianske far var ökänd för sitt hetsiga, argsinta humör, ett karaktärsdrag som troligen gick i arv till dottern men som noga doldes för Sixten tills efter bröllopet. Efter Sixtens död skulle hon skicka blommor till hans begravning på Tåsinge medan hon privat stack ut hans ögon på fotografier med en nål.

.

Adelsdamen Luitgard Adlercreutz, kallad Lycka, och Sixten hade gift sig år 1880 i Heliga Tefaldighetskyrkan i Kristianstad, när Sixten var 26 år. Hon kallas ibland grevinna, vilket hon inte var. Det var ett arrangerat äktenskap enlig gammal sed och tradition, som brukligt var inom överklassen vid denna tid – men med lite hänsyn till kompatibilitet och känslor. De fick tidigt två barn, Erik och Märta, födda 1881 och 1882.

.

.

Luitgard avskydde hans skrivande och poesi, en viktig del av hans liv som hon inte förstod sig på. Han tyckte förmodligen att hon var småsint, tråkig och i avsaknad av fantasi, kulturella intressen och esprit. Sixten blev mer och mer olycklig i sitt kalla, kärlekslösa äktenskap och började känna sig infångad och begränsad. Han kände ingen samhörighet med sin fru och hans far skrev i ett brev att hans son var olycklig i sitt äktenskap.

.

.

Sixtens val av livspartner skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag som slutligen kom att kosta honom livet. På den tiden skilde man sig helt enkelt inte, oavsett hur olycklig man var i äktenskapet. De sista åren tappade han helt lusten och hoppet om sitt äktenskap och blev svärmisk, rastlös, sökande och slutligen ödesdigert förälskad i Elvira – en kvinna som var hustruns raka motsats.

.

.

elvira_madigan_sixten_sparre 2

Sixten Sparre och Elvira Madigan

.

Sixten upptäckte Elvira under en cirkusföreställning. Han recenserade ibland teaterföreställningar och tyckte det var roligt med lite cirkusunderhållning, vilket var ett omtyckt fritidsnöje på den tiden. Han skrev även en dikt kallad ‘Cirkus, Cirkus!’. Under slutet av 1800-talet upplevde cirkus sin gyllene era. Då han såg Elvira uppträda blev han mycket förälskad i henne.

.

.

Änglalik, svävade Elvira ovanför honom, poserande, dansande och jonglerande till synes utan ansträngning, med ett litet svalt leende på läpparna. Hennes eleganta, graciösa cirkusnummer iförd glimrande vit, åtsittande dräkt med det mycket långa, blonda, gyllene håret som han var speciellt förtjust i mjukt fallande som månstrålar långt ner till midjan, det söta ansiktet, åskmolnsblå ögonen, den feminina, välsvarvade figuren som vore den huggen ur skimrande vit marmor, de långa benen och perfekta pärlemorsvita hyn, gjorde många manliga åskådare väldigt förtjusta i henne.

.

.

Sakta och förföriskt böjde sig Elvira längre och längre bakåt på linan. Hennes hår smekte hennes kinder och axlar och föll snart nedåt i en böljande kaskad, som en lång, gyllene silkesgardin. Snart stod hon i perfekt brygga på linan. Hennes vita dräkt skimrade ikapp med håret och hennes ljusa hy i det mjuka ljuset av fotogenlamporna.

.

.

Sixten var helt förtrollad av henne och gick nu på Cirkus Madigans föreställningar så fort han fick möjlighet så han kunde se henne uppträda igen. Hans intensiva, eldiga och romantiska fantasi inspirerades storligen. Elvira hade värme, mjukhet, livfullhet och femininitet – allt han längtade efter.

.

.

De träffades, och Elvira som i en tidningsartikel uttryckt sitt missnöje med en enkel publik och med att bli ”kastad mitt in i ett skrålande marknadsgyckel på föreställningar i landsbygden” och sin glädje över att uppträda på ”vackra, sköna ställen som Tivoli” i Köpenhamn, tjusades av den elegante, bildade och intensive adelsmannen som visade henne sådan uppskattning. Sixten var yrkesmilitären som i hemlighet drömde om ett konstnärsliv, och Elvira representerade allt han kände sig dragen till.

.

.

.

Elvira Madigan var född i Flensburg, norra Tyskland, den 4 december 1867. Hon var en 21-årig cirkusartist, lindanserska, konstryttarinna, dansös och jonglör. Hennes riktiga namn var Hedvig, eller Hedevig, Antoinette Isabella Eleonore Jensen. Hon hade en norsk mor, Eleonore ‘Laura’ Olsen, en cirkusartist och konstberiderska som ibland uppträdde under artistnamnet Miss Ulbinska. Hennes far var danske Friedrich Jensen, som var cirkusman och stallmästare. Modern var 17 år och ogift när hon fick Elvira, vilket inte ansågs acceptabelt.

.

Fadern försvann tidigt ur deras liv och inga spår verkar finns efter honom. Somliga har därför bekvämt påstått att han dött några år senare, men det finns inte några uppgifter om det i arkiven. 1871, fortfarande ogift, fick Laura en son, och fadern var okänd. Han var Elviras halvbror, Oscar. Hon brydde sig aldrig om sin son. Han fick istället ända sedan barnsben tränas och arbeta på Cirkus Bergman, där han förblev i många år.

.

Bara några månader efter dotterns död utnyttjade modern och John Madigan henne i reklam för Cirkus Madigan i Gävle. Som dragplåster meddelades på en affisch att en del av Elviras tillhörigheter skulle komma att delas ut bland publiken.

.

John Madigan, hennes ‘styvfar’, var en dominant amerikansk cirkusartist och konstryttare från Lafayette, Indiana, som sammanbodde med hennes mor i många år utan att gifta sig med henne. Han nystartade sin egen självständiga Circus Madigan 1887, som erbjöd en dålig arbetsmiljö för hans familj. Hans två huvudattraktioner, Elvira och Gisella, rymde båda i hemlighet från cirkusen.


.

.

Elvira tränades mycket tidigt för att kunna uppträda. Barnarbete och utnyttjande var stora problem vid den här tiden. Hon var en mycket skicklig lindanserska, dansös och konstryttarinna. Redan som 11-åring uppträdde hon på lina. Hon uppträdde ofta tillsammans med en adopterad ‘halvsyster’ kallad Gisella Madigan. De var berömda kontraster; Elvira var blond, sval, allvarlig, nordisk och elegant, och Gisella var mörk, livfull, gladlynt, kokett och exotisk. Elvira gick ofta på slapp lina under Gisella som gick på spänd lina rakt ovanför henne. De kallades för Luftens Döttrar, Les Filles de l’Air och fick stor framgång.

.

.

Elvira var en romantisk, emotionell, rar och seriös flicka. Hon var ganska tystlåten och allvarsam, och hon kunde vara excentrisk, dramatisk och överspänd. Hon hade en typiskt viktoriansk fascination för mysticism och andevärlden. Ibland var hon depressiv och suicidal och hon hade uttryckt en längtan efter att få sluta sitt liv i det svala havets famntag. Hon hade även observerats gående fram och tillbaka på en brygga en lång stund medan hon som fixerad stirrade ner på vattnet.

.

.

Hon var djupt kär i Sixten – en man hon egentligen inte kunde få. Hon skulle välja att dö tillsammans med honom hellre än att leva utan honom. Deras förhållande var socialt omöjligt. Sixten Sparre af Rossvik kom från en av de äldsta adelssläkterna i Sverige och var dessutom gift. Elvira var cirkusfolk och tillhörde en resande circus, en socialt mycket lågt stående grupp i ett viktorianskt samhälle med vattentäta skott mellan klasserna.

.

.

De kunde aldrig accepteras socialt som ett par, det förstod Sixten som tillhört överklassen hela sitt liv, men han brydde sig inte mycket om sociala konventioner. Hans spontana läggning gjorde att han gjorde det som det föll sig naturligt — han betygade henne sin kärlek.

.

.

Paret höll kontakt i flera år genom hemliga kärleksbrev och möten, bla i Kristianstad och i Ljungbyhed, vid en stor militärbas där Sixten ofta höll till tillsammans med sitt Skånska Dragonregemente som hade ett stort träningsläger där och där cirkusen ibland uppträdde. De hade en speciell poppel i Ljungbyhed som tjänade som brevlåda. Där gömde de sina kärleksbrev och meddelanden till varandra. En flicka på Elviras cirkus brukade också hjälpa dem med deras brevväxling. Allt skedde i hemlighet.

.

.

.

När Sixten fick beviljad permission från regementet under tiden 27 maj – 27 juli 1889, rymde Elvira från Sundsvall. Tidigt på morgonen i slutet av maj låste hon dörren till sitt tillfälliga sovrum så ingen skulle märka på ett tag att hon var borta. Hon for sedan till Bollnäs där Sixten väntade vid stationen. Hon tog med sig Sixtens brev och dikter till henne, och nästan allt hon ägde. Detta betydde inte alls att hon var förledd av Sixten och trodde att hon skulle bli gift. Tvärtom var det rutin för henne och något hon ständigt fick göra.

.

Med bara några veckors mellanrum bröt nämligen cirkusar upp och drog vidare igen. Blev man borta någon längre tid var man helt enkelt tvungen att ta med sig vad man ägde, annars blev det cirkusens problem. Elvira ville inte att hennes familj skulle få besvär med hennes tillhörigheter när de reste från Sundsvall eftersom hon övergav dem. Att hon skulle bli borta minst några veckor stod klart eftersom hon var på väg till Danmark.

.

.

Ända sedan liten flicka var Elvira van vid att hela tiden effektivt packa sin koffert med alla sina ägodelar så hon kunde åka till nästa ställe, så det var rutin för henne. Elvira hade aldrig något riktigt hem utan hon reste ständigt, även på vintern. Hon var redan en extremt van resenär p.g.a. sitt yrke.

.

.

Elvira hade samlat ihop smycken, stulit några av sin mors smycken och pantsatt allt innan resan. Hon visste således att Sixten var fattig och att en framtid med honom var i högsta grad osäker. Detta hade inte influerat hennes beslut att följa honom. Hennes kärlek till honom var större. Sixten hade i sin tur sålt en av sina hästar och begärt ut en del av sin lön på regementet i förskott för att kunna finansiera deras resa.

.

.

.

I ett försök att putsa upp dotterns heder och rykte som fått sig en rejäl törn när det uppdagades att hon rymt med en gift man, skulle Laura senare hitta på att Sixten skrivit att han var skild, ville gifta sig med Elvira och ge henne ett luxuöst hem. Detta måste ha varit en lögn då Elvira var djupt deprimerad och talade om självmord och Mayerlingdramat strax innan hon rymde. Hon hade dessutom pantsatt många av sina och moderns smycken, som hon stulit innan resan.

.

.

Hon hade skrivit i ett avskedsbrev märkt av tårar och kvarlämnat i hennes tillfälliga sovrum att de skulle de betrakta henne som död om de inget hörde från henne inom två veckor.. Hennes mor medgav allt detta redan i juni.

.

.

Detta tyder givetvis inte alls på att hon trodde sig ha en ljus framtid som gift med mannen hon älskade och välbeställd adelsfru. Då skulle hon inte varit så djupt deprimerad, diskuterat självmord nyligen och behövt stjäla och pantsätta smycken och rymma i hemlighet. Detta pekar naturligtvis istället på olycklig och omöjlig kärlek!

.

.

Något brev från Sixten som bevisade anklagelserna presenterades föga förvånande aldrig av Laura. I samma brev till Politiken ljög Laura om flera andra saker. B.l.a. påstod hon att Cirkus Madigan uppträdde med sitt tält ”bara inför den finaste publik”, trots att flera dagstidningar hade publicerat recensioner där exakt motsatsen rapporterades. Cirkusen hade en mycket enkel publik mestadels bestående av bonddrängar och militärer, och knappt några kvinnor.

.

.

Laura Olsen påstod också i brevet till Politiken att det hade varit Elviras idé att börja fara runt med tält på landsbygden i Skandinavien istället för att uppträda i de eleganta, internationella miljöer hon var van vid, något som Elvira själv – i den enda intervjun med henne – direkt motsäger! Hon sade ”allt annat hellre än det” om en enkel, skrålande landsortspublik. Hon ville ha den mondäna miljön och publiken på det vackra Tivoli.

.

.

Sixten hade ett normalt hem och behövde inte medföra allt han ägde, såsom cirkusfolk alltid gjorde. Inventarieförteckningen är ofullständig och nämner inte ens hans skjortor, så vi vet mycket lite om hans packning och om vad han faktiskt hade med sig. Vittnen sade dock att han var elegant klädd i Danmark och han medförde en koffert på resan, inte bara en resväska.

.

.

Sixten var ej desertör, var aldrig sedd som sådan av sitt regemente, och han var aldrig någonsin jagad eller efterlyst. I själva verket var han prickfri militär. Allt enligt Krigsarkivet i Stockholm. De maliciösa historierna om desertering och flykt undan militären var rent påhitt för att öka dramatiken och skapa en falsk bild av Rödluvan och Vargen. Detta var emellertid aldrig en historia i bara svart och vitt.

.

.

Sixten Sparre har dessutom en gata med sitt namn på före detta Kungliga Skånska Dragonregementets militära område i Ystad,en hedersbetygelse som naturligtvis inte förärats honom om han vore desertör.

.

.

Han uteblev visserligen från två övningar men han kunde i sin egenskap som ansedd officer mycket väl kommit överens om detta privat med sin överordnade. I varje fall föranledde detta ingen som helst åtgärd.

.

.

ystad sixten sparres gata 3

Sixten Sparres gata på Skånska Dragonregementets område i Ystad.

Sixten Sparre’s street in the Skånska Dragonregementet area in Ystad.

.

.

.

.

I Bollnäs övernattade de på stationshotellet – deras första natt – troligen i separata rum. Sixten hade säkert förberett en avsevärt mer romantisk första natt tillsammans med Elvira – sannolikt i Köpenhamn, i betydligt vackrare omgivningar. Elvira var en oskuldsfull flicka som knappt varit ifrån sin mor, vilket Sixten visste och säkert tog hänsyn till. Det sista han ville var att skrämma den kvinna han älskade.

 
Nästa dag tog sig kärleksparet med ångtåg från Bollnäs till Stockholm där de omedelbart på kvällen tog tåget söderut till Malmö. Att sitta tätt tillsammans på ett tåg som for genom ett vackert Sverige i sommarskrud måste ha känts overkligt för dem. Säkert for tusen känslor och tankar genom deras sinnen. De levde i sin rosenskimrande dröm och en kort tid var de lyckliga.
.
 .
De korsade Öresund till Danmark med ångfärja och där tillbringade de en tid i Köpenhamn och besökte Tivoli. De som såg dem där beundrade det vackra paret som verkade så förälskade och lyckliga. Att äntligen få vara tillsammans under vackra sommardagar måste ha känts som en dröm som blev sann.
.
.
I själva verket var de också nedstämda då de inte kunde se några framtidsmöjligheter. De verkade nu leva för stunden, mestadels i sina drömmar om en framtid tillsammans, oförmögna att finna ut vad de skulle göra eller välja riktning.
 .
.
.
Kort tid innan Elvira rymde hade hon för sin mor prisat baronessan Vetseras öde som ”synnerligen lyckligt”. Baronessan Vetsera hade begått självmord tillsammans med sin älskade, men gifte, kronprins Rudolf av Österrike. Han hade skjutit dem båda ett halvår tidigare i vad som kallades Mayerling dramat, som blivit en stor internationell skandal och sensation vilket det talades mycket om. Enligt modern var Elvira djupt påverkad av detta och hade frågat henne vilket som var bäst, att dö genom drunkning eller genom att skjuta sig.
.
.
Båda var de missnöjda med sin tillvaro. Elvira var tvungen att uppträda i ett kallt, dragigt och stinkande tält istället för i de glamorösa cirkushusen i de stora, eleganta städerna i Europa som hon var van vid. Hon hade troligen börjat att känna sig utnyttjad, speciellt av sin ‘styvfar’, John Madigan, en dominant Amerikansk cirkusman och konstryttare från Lafayette, Indiana, som hennes mor sammanbott med i många år utan att gifta sig med och som tyckte om att bli kallad ‘cirkusdirektör’.
.
.
.
Vittnen berättade 1887 om det förfärliga tillståndet hos cirkus Madigan. Elvira hade mist all glädje och entusiasm och hennes leende var svalare än någonsin. Hon uppträdde i slitna scenkostymer som behövde lagas. Tältet var kallt, dragigt, dåligt upplyst och stank av ruttet hö. Sittplatserna var enkla, hyvlade brädor. Den ganska magra publiken bestod av enbart män – mestadels militärer och bonddrängar. Föreställingen var förfärlig, förutom Elviras och Gisellas nummer, men skämdes av miljön. Vittnen beskrev hur generade de var över att behöva se henne uppträda i en sådan miljö.
.
.
Sixten var fattig och fast i ett kallt och kärlekslöst äktenskap med en krävande kvinna som han inte visste hur han skulle kunna ta sig ur. Han kände sig begränsad och infångad. Hans kreativa, skapande och konstnärliga sida undertrycktes av kraven på honom som adelsman och officer.
.
 .
elvira_madigan_bilder_foton_lindanserska_cirkusartist_fotografier_cirkus_photos_pictures
.

Den 18 juni tog kärleksparet in på ett fashionabelt hotell i den idylliska lilla staden Svendborg under förespegling av att vara nygifta på bröllopsresa, men gäster såg att bara Sixten bar vigselring och att Elviras kläder var märkligt enkla, i motsats till Sixtens – som var eleganta. De uppträdde mycket älskvärt och artigt och hade haft anspråkslösa krav gällande mat och dryck.

.

Sixten hade presenterat sig och skrivit in sig i Svendborg och senare i Troense som ”Löjtnant Sparre och ”Löjtnant S. Sparre, Stockholm, med fru”. Han hade aldrig kallat sig greve. I Svendborg hade han presenterat Elvira som sin fru, och i Troense hade han inte presenterat henne alls på de pensionat de besökt där.

.
.
Detta enligt flera oberoende vittnen, hotellägare Pedersen själv i Svendborg, och pensionatsägare i Troense, under ed i domarförhör den 30 juli, 1889. Historierna om Elviras och Sixtens glamorösa liv i sus och dus i Svendborg, och om Sixten som skulle använt en falsk grevetitel, var således lögner som uppdiktats av en oseriös dagspress.
 .
Sixtens eget visitkort sade också Löjtnant S. Sparre – INTE greve. På den tiden vore det ett förfärligt övertramp att använda en titel man inte hade rätt till – vilket han heller aldrig gjorde.
.
I Svendborg bodde de i nära en månad i två rum. De gick på många utflykter i den romantiska nejden, och förmodligen besökte de den vackra, romantiska och närliggande badorten Christiansminde.
.
.
Den 15 juli meddelade de hastigt hotellet att de ämnade åka på en längre utflykt några dagar. Elviras halvbror Oscars cirkus Bergman hade anlänt till byn. De kände Elvira mycket väl och de ville undvika en konfrontation. Sixten hade tidigare hotats av Elviras cirkus Madigan som inte ville mista sin huvudsakliga inkomstkälla, och nu var hennes halvbrors cirkus där. Sixten hade säkerligen redan konfronterat honom eller någon annan från cirkusen och han tog nu med sig vapnet till Tåsinge ö utan sitt hölster, dit de åkte med ångfärja.
.

.

.

Kvar på hotellet i Svendborg låg en vissnad rosenbukett med ett blått sidenband knutet runt den. I ett litet sirligt skrin intill låg ömt förvarad en vacker och mycket vemodig kärleksdikt. Den var skriven på rött papper den 10 juli av Sixten och var en gåva till Elvira – hans drömmars brud. Den hette ‘Brudbuketten’.

.

I skrinet förvarades även Elviras kära guldkors som hon fått av den danske kungen.

.

.

.

På kvällen vid 19-tiden den 15 juli tog det olyckliga kärleksparet in på ett litet charmigt pensionat i en mysig gammaldags korsvirkeslänga med halmtak i den pittoreska fiskebyn och semesterorten Troense på Tåsinge. De hade två små, intilliggande rum på gaveln. Det var inte deras första besök i Troense och Tåsinge – men deras sista. De skulle aldrig mer lämna ön.

.

.

De föredrog att hålla sig för sig själva. De var ett tystlåtet, vänligt och stillsamt par – enligt pensionatsägarna under domarförhöret – och de kunde ofta ses sittandes tillsammans i ett lusthus i den sköna trädgården, som hade storslagen utsikt över vattnet. De åt gärna sina måltider där, och Sixten ristade in hjärtan med pilar och deras namn i träbordet. Hans fällkniv återfanns i utflyktskorgen i skogen.

.

Sixten och Hedvig

Ett  Hjerteminne

.

.
.
De tyckte om att göra långa utflykter i det vackra landskapet och kom tillbaka på kvällarna varma och svettiga och bad om kall öl.
.
.
Elvira och Sixten åt en sista fin middag på Bregninge Kro, intill kyrkan. Den bestod av sparrissoppa, grillad kyckling, oxfilé och vinbärskräm till efterrätt. De drack öl och rödvin till maten. Till kaffet åt de hemmabakade småkakor och drack cognac. Elvira bar sitt hår i en lång, tjock gyllene fläta ner på ryggen — så som Sixten tyckte om det.
.
.
De besökte kyrkan i Bregninge från vars kyrktorn man har storslagen utsikt över landsbygden. I gästboken skrev Elvira namnet Vetsera istället för sitt eget, vilket visar att hon var deprimerad och avsåg att kopiera Vetseras handling snart.
.
.
.
Att någon annan skrev namnet Vetsera i kyrkans gästbok när Elvira och Sixten var där och kopierade Mayerling dramat måste betraktas som högst osannolikt. Elvira var dessutom van vid att använda andra namn än sitt eget – Hedvig, och namnet Vetsera var i högsta grad symboliskt för henne – en kvinna vars mod och val hon beundrade. Hon var besatt av Mayerlingdramat och pratade ofta om det.
.
.
sixten sparre elvira madigan 1
Löjtnant Sixten Sparre af Rossvik, Elvira Madigans käresta.
Lieutenant Sixten Sparre af Rossvik, Elvira Madigan’s love.
.
.
.
.

Sixten vädjade förgäves om ekonomisk hjälp av sin far. Han fick inget svar, vilket sannolikt var en direkt utlösande faktor till deras självmord.
.
Han skrev också från Tåsinge till hotellet i Svendborg, där de hade sitt bagage och en obetald räkning, och meddelade dem att de skulle komma tillbaka torsdagen den 18 juli. Självmorden var impulsartade – troligen bestämda samma dag – och inte från början orsaken till Tåsinge utfärden, vilket varit att undkomma problem från cirkus Bergman.
 .
 .
.

Slutet närmade sig fort. Snaran drogs åt. Verkligheten syntes allt blekare och framtiden allt mörkare. Drömmarna förmådde ej längre utestänga den hårda verkligheten där fantasier om ett ständigt romantiskt paradis av solsken, rosor och liljor, ängar, havet och sjungande lärkor inte fick plats.

.

.

Snabbt växte avgrunden framför dem. De hade inte längre något att klänga sig fast vid — förutom varandra. Marken och allt som varit stabilt försvann under dem och de kastade sig förtvivlat ut i glömskans och evighetens barmhärtigt mjuka moln.

.

.
.
På morgonen torsdagen den 18 juli fick de löskokta ägg och kaffe till frukost vid 9-tiden. Sixten var artig och småpratade och Elvira var tyst och verkade nedstämd.
.
.
Sent kvällen innan hade de kommit varma och svettiga tillbaka från sin utflykt. De satte sig i lusthuset i trädgården där en måltid stod framdukad. De sade att de inte var hungriga men de ville ha en kall öl. De sade också att man inte skulle bry sig om att hålla med middag nästa dag eftersom de ämnade göra en längre utflykt och inte visste när de skulle vara tillbaka.
.
De bad om en matsäck och nästa dag stod en flätad bastkorg med två flaskor öl, en aquavit som Sixten bett om, och smörgåsar invirade i smörgåspapper och väntade på dem.
.
Smörgåspappret använde Elvira nästa dag till att skriva en sorglig farväldikt där hon reflekterade över döden och livets meningslöshet. Sixten lade nu en ask med 25 skarpa patroner till sin revolver i matkorgen. När de sade adjö vid 10-tiden var det för att aldrig mer återkomma.

.

.

Paret sågs senare samma kväll när de besökte ett hus i Norreskov skogen, vid 18-tiden. De bad då om vatten som de drack på stället, och de fick vatten med sig också i en flaska. Som vålnader försvann de sedan in i skogen samma väg de kommit. Det var sista gången de sågs i livet.

.

.

De gick nu djupt in i den stora skogen Norreskov och vandrade på små skogsstigar bland snår och nässlor, under stora bokträd, alar och ekar. Så småningom fann de, djupt inne i skogen, en ljus liten glänta med några små bokträd, inte långt från havet. Där lade Sixten sin regnrock för dem att sitta på. Senare låg de båda på denna intill varandra när de återfanns. Hans uppslagna, svarta paraply låg intill Elvira.

.

.
.
Sixten hade lagt en ask med ammunition för sitt militära tjänstevapen, en Nagant modell 1887, i matkorgen. Bara två dagar innan permissionen, den 25 maj, hade han beställt 100 patroner till denna revolver. Asken innehöll efteråt 18 patroner, så en hade förmodligen tidigare testavfyrats. Revolvern hade fyra patroner kvar i trumman när den återfanns.
 .
.
På asken med ammunition stod skrivet med blyerts:
 
 .

Kära Hedvig. Till Min Egen.

.

Sixten

.

.

Han tillägnade kulan som skulle ta hans liv kvinnan han älskade.

.

Dedikationen tyder på att Sixten avsåg att ge Elvira patronasken, så att hon kunde göra med kulorna vad hon ville – med andra ord gav han henne makten att förfara med patronerna såsom hon fann bäst, vilket hon troligen gjorde då mycket tyder på att hon faktiskt sköt sig själv först. På sitt sätt talade Sixten indirekt om för oss att han inte sköt henne..

.

.

Slutligen, på kvällen torsdagen den 18 juli, senast den 19 juli, förenades de i ett sista, desperat famntag.  Kanske kysstes de och sade till varandra ”Vi ses snart igen på andra sidan”.
.
.

 .

Elvira begick självmord först. Det fastställdes aldrig kriminaltekniskt vem som sköt henne. Det var bara ett antagande man gjorde då. Kropparna kläddes av och inspekterades bara hastigt i skogen och lades därefter insvepta i lakan genast i kistor för transport till kyrkogården. Ingen obduktion gjordes, och ingen teknisk analys av händerna efter spår av avfyrning av handeldvapen, vilket inte var möjligt vid den här tiden.

.

Kulan gick in i bakhuvudet i en vinkel och döden var omedelbar. Elvira kan mycket väl ha skjutit sig själv då ingångshål i sidan av huvudet är det vanligaste man ser vid självmord med handeldvapen. Inga skador fanns på någon av kropparna, förutom de dödliga skottskadorna.

.

.

Ett mycket viktigt och trovärdigt ögonvittne på dödsplatsen – samme man som kopierade hennes farväldikt från smörgåspappret – rapporterade att Elvira låg till höger om Sixten med vänster arm utsträckt intill hans, och höger arm böjd uppåt mot huvudet, med högra handen nära höger tinning.

.

.

Detta indikerar kraftigt att Elvira sköt sig själv först med sin högra hand, med hennes vänstra hand vilande i Sixtens högra hand. Hon riktade vapnet snett bakåt, i en vinkel, så hon riskerade inte att träffa Sixten. Sixten riktade vapnet uppåt och sköt sig genom munnen omedelbart därefter.

.

.

Det förklarar den märkliga position de återfanns i. Om Sixten sköt henne, vore det ologiskt att Elvira hade ett skotthål i höger sida av huvudet när den sidan var oåtkomlig för honom i den ställning de låg i på hans regnrock. Enligt polisrapporten låg Elvira nämligen till höger om Sixten, med ett skotthål i höger öra.

.

.

Elviras händer placerades troligen ovanpå hennes bröst senare, som ett tecken på vördnad, av någon av alla dem som hade tillgång till dödsplatsen, som inte var avspärrad.

.

.

Båda var klädda i vanliga promenadkläder, Elvira i en enkel svart ylleklänning och grå yllekofta, och Sixten i grå byxor och svart kavaj knäppt upp i halsen. De hade båda ett fridfullt och lugnt ansiktsuttryck i döden. Elvira låg på rygg och Sixten låg på rygg med utsträckta armar och ben, med benen isär. Hans revolver låg vid hans högra hand, mellan dem.
.
.
.
Ur Elviras ficka stack en bit smörgåspapper fram där hon skrivit en sorglig dikt där hon reflekterade över döden och livets meningslöshet innan självmorden. Hon kände sig tom och hade resignerat. Livet hade mist sin mening för henne.
.
Den var skriven på ett märkligt språk som var en blandning av svenska, danska och tyska, vilket visar att hon fått bristfällig utbildning. Dikten visar att Elvira var lika delaktig i självmorden som Sixten.
.
.
elvira_madigan_dikt
Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Självmordsdikten skrevs i skogen på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats får betraktas som helt uteslutet.
.
.
Hennes lilla parasoll låg på marken med skadat handtag, förmodligen då någon råkat trampa på det i mörkret vid upptäckten, då många människor hade tillgång till platsen. Hennes korsett och turnyr som hon tagit av sig för att känna sig bekvämare hängde på en trädgren i närheten.
.
.
Den 22 juli var en mor och hennes dotter ute i Nørreskov på Tåsinge för att plocka nässlor till korna. Plötsligt fick de syn på en dam och en gentleman som låg döda intill varandra på en regnrock. Intill damens huvud stod ett uppslaget paraply. Vid mannens fötter låg en utflyktskorg. De hade varit döda en tid. Förskräkta tog de sig därifrån. Kropparna var redan hårt åtgångna i sommarvärmen.
.
.
Händelsen blev en stor skandal och och många berördes också av parets kärlekstragedi och sorgliga öde. De hade sökt avskildhet djupt inne i den stora skogen men blev nu, trots allt, totalt exponerade till slut.
.
.
.
.
.

Elvira och Sixten är begravda på Landets kyrkogård på Tåsinge ö, nära Nørreskov där de dog. De begravdes den 27 juli 1889, utan att ha genomgått en obduktion, i närvaro av Sixtens bror Edvard, Luel Brockdorff från Valdemars slott och sommarturister och boende som berörts av den sorgliga tragedin och det olyckliga kärleksparets öde. De vilar tillsammans nära en stor, vacker gammal ek. Sixten har en gravsten i grå granit och Elvira en sten av vit carrara marmor. Brudar lägger ofta sina brudbuketter på gravarna till åminnelse och som en tribut och hyllning till kärleken.

.

Kistorna lades ca 60 cm ifrån varandra i gravarna. Flickor och kvinnor från trakten som rörts av den sorgliga händelsen plockade vildblommor på ängarna i närheten och band dem till blombuketter som de hade med sig till begravningen. De placerades på kistorna som blev rikt blomstersmyckade, och slängdes ned i gravarna till dem vid jordssättningen.

.

.

I Nörreskov, inte långt från kusten och havet, på platsen där de dog, placerades en vacker och märklig natursten formad av vattnet i den närliggande bäck där den hittades. Den är av rosa-grå granit och kallas Elvirastenen. Kring minnesstenen finns ofta fina blommor och andra små ting som skänkts som gåvor till de olyckliga kärleksparet.

.

.

elvira madigan hedvig jensen gravsten 1

En vemodig grav. Elvira Madigans  p.g.a. omständigheterna anspråkslösa gravsten i vit marmor köptes av Sixtens bror Edvard, liksom hennes gravplats intill stora eken. Vid denna tid begrovs ibland de som tagit sina liv utanför kyrkogårdsmuren.

.

A sad grave. Elvira’s headstone in white marble, modest due to the circumstances. It was bought by Sixten’s brother Edvard, just like her gravesite next to the big oak tree. During this time period, people who committed suicide were often buried outside the church yard’s wall.

.

.

sixten sparre gravsten 1

Sixten Sparres grav med dess gravsten av grå granit.

Sixten sparre’s grave with the headstone in grey granite.

.

.

norreskov july 1889

En samtida teckning från 1889 som visar hur paret låg då de återfanns. Elvira Madigan låg i själva verket till höger om Sixten Sparre, med höger arm böjd uppåt och med handen intill höger tinning. Sixtens svarta, uppslagna paraply låg intill Elvira och picknick korgen låg vid Sixtens fötter.

.

A contemporary drawing from 1889 that shows how they were found. In reality, Elvira was lying on Sixten’s right-hand side with her right arm bent upwards, and the hand near the right temple. His black umbrella was near Elvira’s head and the picnic basket was close to Sixten’s feet..

.

.

norreskov 1889 july

Ett samtida fotografi från 1889 som visar var Sixten Sparre och Elvira Madigan återfanns, i en liten ljus glänta bland några små bokträd djupt inne i Norreskov skogen på Tåsinge, inte långt från havet.

A contemporary postcard from 1889 that shows where they were found, in a little bright clearing among a few little beeches deep inside the woods on Taasinge, not far from the sea.

.

.

.

landet kyrkogård kirke taasinge

Den ståtliga gamla eken på Landets kyrkogård på Tåsinge där Elvira och Sixten ligger begravda. De vilar precis söder om trädet.

.

The majestic old oak tree in Landet church yard on Taasinge where Elvira and Sixten are buried. They rest close to the tree, on its South side.

.

.

landet kyrkogård elvira madigan sixten sparre grav

Gravplatsen på Landet kyrkogård där Elvira madigan och Sixten Sparre är begravda. Elviras grav har en gravsten i vit marmor och Sixten en gravsten i grå granit, betalade av hans bror Edvard som tog hand om det praktiska i Svendborg och på Tåsinge. Deras grav och gravstenar var medvetet modesta och diskreta p.g.a. omständigheterna. Vid den här tiden begrovs ibland de som tagit sina liv inte innanför kyrkogårdsmuren. Det ligger ofta blommor och andra små gåvor på gravarna och brudar lägger ofta sina brudbuketter som en hyllning till kärleken.

.

Elvira’s and Sixten’s grave stones on Landet church yard. Elvira has a white marble stone and Sixten a grey granite stone, paid for by his brother Edvard who took care of the practical matters in Svendborg and on Taasinge. The headstones were deliberately made to be discreet and modest due to the sad circumstances. Those who took their own lives were sometimes not buried within the church yard’s walls. There are often flowers and little gifts on the graves and brides often lay their wedding bouquets as a tribute to love.

.

.

.

elvira_madigan_grav_landet_kirke_kyrka_sixten_sparre_grave_gravsted_tasinge_taasinge

En ny gravplats vid Landet kyrka. 2013 omformades Elvira Madigans och Sixten Sparres grav på Landets kyrkogård på Tåsinge. Deras gravstenar flyttades och monterades på ett runt betongblock och ovanpå sattes skyddsglas. Numera är platsen en cirkelformad minneslund med sittplatser runtom. Den vackra Landets kyrka syns i bakgrunden.

.

.

.

landet_kyrka_kirke_church_taasinge_tasinge_grav_grave_gravsted

Landets kyrka på Tåsinge ö där Elvira Madigan och Sixten Sparre nu vilar i evig frid. Det är en mycket vacker, stilla och fridfull plats.

.

.

Tänk när en gång i Himlens gyllene Salar

jag, med den Vän jag här på Jorden fann

i Ljuset om ett ewigt Lif skall tala

och om det Lif, så som i en dröm försvann

.

Vers ur en psalm, sjungen vid Elviras och Sixtens begravning på Landets kyrkogård på Tåsinge den 27 juli, 1889.

.

.

.

norreskov taasinge minnessten 1

Den vackra, speciella Elvirastenen, minnesstenen, som placerades i Norreskov skog på den plats där man hittade Sixten och Elviras kroppar. Den är av grå-rosa granit och hittades i en närliggande bäck, formad av vattnet. Kärlekspar och andra turister besöker ofta stenen och lägger blommor och andra små gåvor som en tribut till dem och till kärleken.

.

The beautiful and special Elvira memorial stone which was erected in the woods where they died. It is in pinkish-grey granite and was found in a nearby creek, formed by the water. Lovers and other tourists often place flowers and little gifts by the stone as a tribute to them and to love.

.

.

.

sixten_sparre_dikt

Brudbuketten, den vackra dikt som Sixten Sparre skrev till Elvira Madigan i Svendborg den 10 juli, bara dagar innan han tog sitt liv i Norreskov på Tåsinge Han var djupt deprimerad och det romantiska vemodet genomsyrar dikten. Den återfanns bredvid en vissnad rosenbukett från Sixten som Elvira sparat på sitt hotellrum i Svendborg.

.

.

Sixten Sparre var inte bara militärofficer och adelsman – han var även konstnärligt bevandrad och en begåvad poet som skrev känslosam och romantisk poesi.

.

I Svendborg skrev han denna väldigt vackra och sorgliga dikt den 10 juli 1889. Den var skriven på rött papper. Det är en klassisk, romantisk och elegant dikt – mjuk, ömsint och vemodig.

.

Det lilla hopp om en framtid tillsammans med Elvira som han kanske haft var snabbt falnande, liksom deras liv och precis som solen i hans dikt som glödde så vackert i väster men som till slut gick ner.

.

Elvira var hans inspiration och således är dikten ett uttryck för skönhet och för kärlek och oskuld. Det var så han såg henne.

.

Hon hade förmågan att förvandla döden till någonting ljust för honom. Tillsammans med henne – med hennes kyssar och kärleksfulla omfamning – skulle döden vara snabb och lätt, liksom hans omfamningar och kyssar skulle göra den lätt för henne.

.

Den vackra jungfrun har ett varmt hjärta och är rörd av blommornas sorgliga öde – att de skall dö så snart. Hon fick dem av den man hon skulle gifta sig med. Rosorna och liljorna tröstar henne och talar om för henne vilken glädje de känner när de blir kyssta och beundrade av henne, och hur det gör det värt det.

.

Slutligen – när solen glöder som vackrast i väster –  ligger jungfrun död bredvid blommorna som hon hade älskat och kysst.

.

Elvira och Sixten hade säkert älskat med varandra, kanske ofta och desperat. Fysiskt älskande kan upplevas som ett motgift mot döden – den är dess raka motsats – och som en längtan efter livet. I hans hjärta var hon hans oskuldsfulla brud – hans ros. Hon var den kvinna han älskade men inte kunde erbjuda någonting. Den skuld och sorg han måste ha känt.

.

Han hade skrivit till hotellet i Svendborg och meddelat dem att de skulle vara tillbaka den 18 juli. Han hade även skrivit till sin far och bett om monetär hjälp men inte fått svar. Det verkar som om han haft ett sista, litet, flämtande hopp som slocknade för alltid den 18 juli – samma dag som de skulle åkt tillbaka till Svendborg,

.

Sixtens sista, vackra dikt var ömt förvarad av Elvira i en sött litet smyckeskrin i hennes hotellrum i Svendborg, tillsammans med guldkorset som hon fått av den danske kungen. Intill låg en vissnad rosenbukett – en gåva från Sixten till hans drömmars brud.

.

.

.

elvira_madigan_dikt_sjalvmordsdikt

Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Självmordsdikten skrevs i skogen på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats får betraktas som helt uteslutet.

.

.

Elviras dikt visar på ett förvånansvärt emotionellt lugn och kyla. Det finns ett vemod över livets förgängelse, och lugn resignation. Livet hade mist sin betydelse för henne p.g.a hennes olyckliga kärleksrelation med Sixten Sparre, men troligen även på  krafter inom henne själv som var i grunden depressiva och destruktiva.

.
Om man kan tala om en suicidal läggning tror jag det är applicerbart här. I hennes dikt finns inga stora utrop eller känslomässiga uttryck, ingen vånda, ångest, tvekan eller oro – bara resignation och ett konstaterande att livet nu är över.

.

Detta är en person som uppvisar ett kallt lugn inför det hon ämnar göra. Detta är också en person som mycket väl kan tänkas trycka på avtryckaren själv. Elvira hade ett skotthål i höger öra och denna del av huvudet är det vanligaste stället att skjuta sig på vid självmord med handeldvapen

.

Likgiltighet, kyla och lugn gör det lättare att begå en sådan handling och traditionellt har dessa egenskaper varit förknippade med män i sådana här situationer.

.

Sixten var militär och har fått ikläda sig den rollen men faktum är att hans dikt ‘Brudbuketten’ – skriven bara dagar tidigare – har betydligt mer emotionellt uttryck än Elviras dikt.

.

Jag har alltid sett Elvira Madigan som en mer komplex person än som en hjälplös kvinna som viljelöst låter sig ledas. Jag tycker inte alls hennes dikt – som uppvisar både styrka, karaktär och lugn – tyder på det.

.

Hon var van vid uppmärksamhet, vilket hennes för den tiden mycket utmanande klädsel, frisyr och sensuella poserande för PR fotografier inför manliga fotografer visar. Hon var medveten om sin sexuella dragningskraft och använde den. Sedan barnsben fick hon ständig uppmärksamhet eftersom hon uppträdde på cirkus redan som liten flicka, och denna antog gradvis en mer och mer sexuell karaktär när hon växte upp.

.

Hon var säkert en flicka med ett tungt sinnelag i grunden och därför också strikt hållen av sin mor, som nästan höll henne inlåst och som medgav att hon inte ville se henne gift med någon. Detta tyder på någon form av osund familjerelation vilket inte är så förvånande i de kretsar hon kom från, och att kanske mamman visste att något var psykiskt fel med dottern.

.

Enligt henne hade dottern ‘visioner’ och ett överspänt psyke. Att skylla allt på mannen och göra henne till ett offer är bekvämt men faktiskt inte så som det mesta tyder på att det var.

.

Elvira hade en dödslängtan. Hon hade nyligen prisat och beundrat baronessan Vetseras och kronprins Rudolfs öde – två människor som skjutit ihjäl sig bara ett halvår tidigare, och hon var besatt av Mayerlingdramat.

.

Det är viktigt att komma ihåg att hennes uppväxt inte varit särskilt stabil. Mamman var ogift och hade två barn med olika fäder som inte gift sig med henne och den ena faderns namn kunde hon inte uppge. Någon riktig far hade Elvira aldrig, ej heller någonsin ett normalt, varaktigt hem.

.

Mammans pojkvän, John Madigan, var mest intresserad av vad flickan kunde inbringa ekonomiskt. Han ville ha sin egen cirkus, även om det betydde en förödande standardsänkning för Elvira. Redan 1887 sade vittnen att hon verkade deprimerad när hon uppträdde och att de var generade över att se henne uppträda i i en sådan miljö.

.

En rörig bakgrund med okända faktorer påverkade säkerligen Elvira negativt, vilket gjorde hennes psyke – präglat av tungsinne – sämre. Två människor med medfödd depressiv läggning och sedan tidigare negativa livserfarenheter kan givetvis mycket väl påverka varandra i den riktning som denna tragiska kärlekshistoria tog, och det är vad som troligen skedde sommaren 1889.

.

Elviras roll var dock säkerligen avsevärt mer aktiv än vad som traditionellt tillskrivs henne.

.

Samma dag hon gav sig iväg från sitt tillfälliga rum i Sundsvall efterlämnade Elvira ett avskedsbrev till sin mor – märkt av tårar – där hon bad om förlåtelse för vad hon nu gjorde och sade att hon skulle betraktas som död om de inget hörde ifrån henne på två veckor.

.

Detta tyder på att självmorden var planerade i förväg – kanske som en sista utväg om de inte kunde finna någon annan lösning.

.

Elvira och Sixten åkte iväg på vinst och förlust, av djup längtan efter varandra och som ett sätt att avsluta de liv de tidigare levt – liv de inte längre ville leva. Elvira var inte förd bakom ljuset utan fullständigt medveten om vad hon hade att vänta sig.

.

.

.

elvira madigan kong christian guldkors gold cross

Elvira Madigan på ett foto med sitt guldkors som hon fick av danske kung Christian IX efter en strålande uppvisning för honom privat på Tivoli 1886, hennes livs lyckligaste ögonblick. Hon älskade att synas med sitt guldkors prominent placerat på bröstet.

.

Elvira with her golden cross that was given to her by Danish king Christian IX after a marvellous private performance for him at the Tivoli Gardens in 1886, the happiest moment in her life. She loved to be seen with the king’s cross prominently displayed on her chest.

.

.

elvira guldkorset

.

.

elvira madigan on hammock sixten sparre

Elvira Madigan poserande i en hängmatta. En firad men olycklig cirkusprinsessa hos Cirkus Madigan.

Elvira Madigan posing in a hammock. A celebrated but unhappy circus princess at Circus Madigan.

.

.

.

elvira_madigan_hedvig_jensen_sixten_sparre_ love_story_romance_drama_tragedy_romantik_romantisk_tragedi_tragisk_karlekshistoria_karlekshistorien_romans_bok_om_elvira_madigan_bocker_om_elvira_madigan_karlighed_historie_karlighedshistorie

Elvira Madigan

.

.

.

ljungbyhed_skanska_dragonregementet_minnessten_dragonstenen_minnesmarke_k_6_sten_ystad_bonnarp_bonarp_herrevadskloster_dragoner_skane

Där stolta dragoner och officerare från Skånska Dragonregementet en gång red sina hästar i Ljungbyhed härskar idag lugn och stillhet. Den melankoliska vinden spelar i träden och duvor kuttrar mjukt. De sista gyllene solstrålarna smeker kärt dragonstenen, en minnessten över dragonerna som vistades här på de stora hedarna med ljung. Tusentals soldater från kavalleriet och deras hästar brukade exercera och öva här. Allting har sin tid – och en era fick sitt slut.
.
.
.

Sista qväll’n, då vill jag minnas, sol, då vill jag minnas dig

Tacksam för det ljus du lyste vänligt neder på min stig.

Blickande som du i qvällen, fridfull lägger jag mig ner

Och i vesterns aftonskymning endast österns gryning ser.

.

– Sixten Sparre

.

.

.

herrevadskloster damm faglar

Herrevadskloster Park. The sound of Dragoon officers from the Skånska dragonregementet riding their horses is no longer heard here. There is silence and tranquility in the large and beautiful park. Ducks and white Scania geese dwell by the glimmering ponds where reflections of the sun and sky play on the surface, like jewels.
.

In the shade of large old trees, a handsome man called Sixten Sparre was sitting near the pond in the beautiful park at Herrevadskloster. From afar came the faint sound of laughing Dragoon officers in high spirits. He was among friends.
.

He was listening to the birds and reflecting on the beauty of the landscape. The nightingales sang so beautifully this evening! As so often before, when inspired, a poem was created inside him and quickly put into words on paper. He used to carry with him writing utensils on his journeys.
.

The wind gently caressed his hair. Slowly, he removed his military jacket and stretched out on the grass, wearing only his shining white shirt and his dark trousers. He gazed up at the trees that moved slowly and gracefully in the wind above him. The soft sound calmed him. A merry butterfly danced passed him and little bees were chasing the pretty wildflowers by the pond.
.

This is my home, he thought. This feels like Bjärka Säby, my dear childhood home that I once lost.
.

Distracted by sudden memories of wild childhood horse races with his friends on dirt paths in the Bjärka Säby countryside, he pensively drew his fingers through his short hair.
.

His attention was focused more on women nowadays, he thought. He smiled and closed his eyes. A vision of HER appeared in his mind – suddenly, uninvited, but not unwelcome. She had the power of doing that to him, sometimes when he least expected it.
.

If she could only have been with me now, he thought. To see her move gracefully over the green lawns in that pretty white dress. What an angel she was, and how lucky, or unlucky, he was for having met her and fallen so deeply for her. He sighed.

.

– Sofie A

.

.

Sixten Sparre dikter:

.
.
Vid Herrevadskloster
(Till fröken C. S.)
.
.

Så härligt är det att sitta
Om qvällen vid Herrevad
Och njuta af sommarafton
Under lummiga kronors rad.

.

Sitt glittrande bälte kastar
I parken bäcken fram
Och speglar blommande tufva
Och speglar åldrig stam.

.

Så härligt är det att höra
Hur näktergalarne små
Vid Herrevad i parken
De tjusande drillarne slå!

.

En afton ej länge sedan
Jag satt vid sorlande bäck
Och njöt af fogelsången,
Som gick ur lummig häck.

.

Då klingar i qvällen plötsligt
En stämma skön och varm,
Och — näktergalarne tystna
Vid sång ur jungfrubarm!

.

Än sprang i glada toner
Så yr den sången fram,
Än klang i toner djupa
Den vek och allvarsam;

.

Än varm som solig middag
I sommarns glada dar,
Och än som vårlig morgon
Så frisk och underbar.

.

Det var så härligt att sitta
Den qvällen vid Herrevad
Och lyssna till Dina sånger
Under lummiga kronors rad!

.

Du for. — Från häcken åter
Slå näktergalarne små;
Men säkert aldrig den qvällen
Ur deras minne skall gå! —

.

– Sixten Sparre

.

.

Hvad bryr kritiken mig, min vän, jag bara skrattar.

Jag går rätt fram min stig och tror på vad jag fattar.

Men faller skymning på, ej mulnar pannan då:

Jag endast lyrans strängar rör och genast blir vid godt humör.

.

– Sixten Sparre

.

.

.

.

elvira_madigan_bilder_photos_sixten_sparre_cirkus_grav_grave_lindanserska_pictures_karlekshistoria_love_story

.

.

.

elvira_madigan_sixten_sparre_skanska_dragonregementet_lojtnant_lieutenant

visor visan visa melodi melodier melodin snapsvisor snapsvisa folkvisa folkvisor skillingtryck skillingtrycket johan lindström saxon ballad balladen liv död life death biography biografi biografin levnadsöde livsöde kvinnoöde kvinnohistoria levnadshistoria historien berättelsen livet döden biografier ballader ballads skillingtrycken biografier biographies story stories tale tales period periods perioden fact facts information fakta text texter sångtexter sångtext lyrik dikt dikten dikter poem poet sanningen sanna sann sanning true truth bild bilden författare author romantik romantisk romantiska romans romansen romance romantic romanticism romantik kärlekssaga kärlekspar kärleksparet romantiske liebling liebe bilderna bilder photo photos photograph image images photographs myt myten myth historien historia berättelse berättelsen map kort karta karte postkort  wald selbstmord selvmord nørreskov nørreskoven pantomimeteatret skov skoven death site dödsplats berättelser historian tragedi kärlek love tragedy forum flashback diskussionsforum site page victoriana era epoc epoch eran gilded age kärlekshistoria kärlekshistorien kärlek love life death liv död suicide självmord kärlekssaga kärlekssagan tragedin tragedi tragisk sad tragic tragedy romance romantic romanticism romantik romantisk romantiska romantiken sång sången sånger sångerna song songs folkvisor folkvisa musik music classical classic mozart wolfgang amadeus piano concerto no. 21 andante ropewalker lindanserska lindanserskan lindansös lindansösen cirkusartisten cirkusartist Sixten Sparre Elvira Madigan

.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s