Elvira Madigan och Sixten Sparre – Den Sanna Historien om Kärleken, Dramat och Tragedin på Tåsinge – Bilder Information Biografi

elvira_madigan_sixten_sparre

Elvira Madigan och Sixten Sparre – Den Sanna Berättelsen om Tragedin, Kärleken och Dramat på Tåsinge. The True Story about The Tragedy, Love and Drama on Taasinge.

.

Den tragiska och dramatiska historien om Elvira Madigan och Sixten Sparre har berört oss ända sedan tragedin utspelades på Tåsinge, en dansk ö, sommaren 1889. Detta är en ingående biografi om deras liv, kärlek och dramatiska slut. Det är berättelsen om två människor vars vägar och själar möttes och öden som korsades i en djup skog, där döden väntade dem i skydd av bokträdens kronor.

.

The tragic and dramatic story about Elvira Madigan and Sixten Sparre has touched our emotions ever since the tragedy took place in the summer of 1889, on a Danish island. This is a thorough biography about their lives, love and dramatic end. It is the story of two people whose roads and souls met and destinies that crossed in a deep forest, where death was waiting for them under the canopy of the beeches.

.

Their story and biography in English: https://elviramadigansixtensparre.wordpress.com/2015/04/11/elvira-madigan-sixten-sparre/

.

.

elvira_madigan_1889

En sista bild av en Cirkusprinsessa. Fotografi av Elvira Madigan, april 1889. En romantisk, känslofull ung kvinna med anlag för depression – cirkusartist, lindanserska, konstryttarinna och dansös hos cirkus Madigan. Hennes tragiska kärlekshistoria med Sixten Sparre skulle föra dem båda in i döden. Hon dog bredvid den man hon älskade men inte kunde få – en handling inspirerad av baronessan Vetseras och kronprins Rudolfs självmord och dramatiska öde som hon nyligen hade prisat som ”synnerligen lyckligt”, enligt modern i juni 1889.

.

.

.

elvira madigan sixten sparre hedvig jensen

Lindanserskan och cirkusartisten Elvira Madigan. Sixten Sparre tjusades av cirkusprinsessans strålglans. Han var hennes störste beundrare och föll hjälplöst för henne då han såg henne uppträda på cirkus Madigan.

.

.

Den Tragiska Kärlekshistorien om Cirkusprinsessan Elvira Madigan och Löjtnant Sixten Sparre af Rossvik

.

.

Sista qväll’n, då vill jag minnas, sol, då vill jag minnas dig

Tacksam för det ljus du lyste vänligt neder på min stig.

Blickande som du i qvällen, fridfull lägger jag mig ner

Och i vesterns aftonskymning endast österns gryning ser.

.

– Sixten Sparre

.

.

Myten om ‘Mordet’ på Tåsinge.

.

Först en kortfattad recension av Klas Grönqvists och Kathinka Lindhes böcker. De hävdar att Elvira Madigan mördades och förleddes av Sixten Sparre utan att kunna framföra några som helst bevis för dessa och flera andra kontroversiella påståenden. Det är tragiskt när sensationalism och rena spekulationer väger tyngre än sanning, etik och saklighet – speciellt ifråga om grova anklagelser.

.

Odlarna av myten om ‘mordet’ på Tåsinge saknar alltid en viktig sak – bevis. De har inga. I sin iver att förtala Sixten Sparre och rättfärdiga sina böcker försöker de därför framföra sitt scenario som bygger på subjektiva gissningar, fantasier och spekulationer – liksom deras böcker.

.

Deras logik är; Sixten Sparre var fattig och skuldsatt,så alltså älskade han aldrig Elvira. Enligt dem är skuldsatta människor tydligen oförmögna att bli kära. Alla Elviras och Sixtens kärleksbrev förstördes eftersom ingen hade ett intresse av att bevara bevisen för deras kärlek. Båda familjerna ville tysta ner skandalen, så nu är det därför fritt fram att hitta på egna sanningar.

.

Elvira var inte kär i Sixten, spekulerar Grönqvist. Hon var tydligen så trött på hans många brev och romantiska uppvaktning att hon skrev till honom i flera år, träffade honom i hemlighet, pantsatte sina smycken, packade sin koffert och smög iväg till honom, åkte till Danmark tillsammans med honom och lät sig frivilligt bli skjuten av honom i skogen. Hon trodde hon skulle bli gift, enligt dem, trots att hon innan hon rymde planerade sitt självmord, samt varnade för vad hon skulle göra i sitt avskedsbrev, skrivet innan hon rymde i maj 1889.

.

Revisionism för revisionismens egen skull kan inte rättfärdigas när den inte stöds av logik och det trovärdiga material som finns. Precis som med Jack Uppskäraren säljer nya teorier – oavsett hur långsökta – och det är troligen vad det handlar om här. Om man vill spekulera utan bevis kan man få författaren av Alice i Underlandet att bli Uppskäraren – en teori som framförts.

.

.

Den kände och älskade danske vismakaren och författaren Julius Strandberg, danskarnas motsvarighet till vår Lindström Saxon, sade i sin vackra skillingsvise ‘Det var i Taasinges skønne Egne’ om kærlighedsdramat redan 1889 att man inte visste vem som sköt Elvira, så detta förstod de flesta redan då. Man ville undvika risken att den älskade cirkusartisten Elvira blev begravd utanför kyrkogårdsmuren – som självmördare ofta blev – så man skyllde på dragonlöjtnanten. Det var ju bekvämt, men var det sanningen? Sannolikt inte, som vi skall se längre fram. Hade de bevis för påståendet? Definitivt inte.

.

Spår efter avfyrning av handeldvapen kunde inte säkras på den tiden. Med andra ord, det var omöjligt då att kriminaltekniskt fastställa huruvida Elvira hade avfyrat ett vapen eller inte. Dessutom behandlades ärendet aldrig som ett brottsfall och ingen obduktion gjordes. De undersöktes bara hastigt och lades direkt i kistor i skogen. Dödsplatsen var aldrig ens avspärrad utan journalister och andra kunde fritt vandra omkring i direkt närhet av kropparna.

.

Det är därför vi har ett mycket viktigt vittne som talade om hur Elvira faktiskt låg, och som skrev ner hennes självmordsdikt som återfanns på dödsplatsen. Generellt sköttes ärendet skandalöst dåligt. Endast en ofullständig förteckning över Sixten Sparres tillhörigheter i Svendborg upprättades, och revolvern och ammunitionsasken försvann genast spårlöst.

.

Elvira skrev en självmordsdikt i skogen innan hon dog, på det smörgåspapper som deras sista måltid legat i. Den bevisar att Elvira deltog aktivt i självmorden. Att hon skulle ha blivit mördad får anses som direkt uteslutet

.

elvira_madigan_sixten_sparre 2

Sixten Sparre och Elvira Madigan

.

Sixten Sparre kallade sig aldrig greve, vilket Klas Grönqvist falskt påstår i sin bok, trots att han måste ha känt till att under de domarförhör som hölls med föreståndarna för de hotell och pensionat de besökt hade alla under ed sagt att han kallat sig Löjtnant Sparre. Ingen av dem nämner ordet greve.

.

En tidning som direkt citerade gästboken rapporterade att han på Hotell Svendborg skrivit sig som Löjtnant S. Sparre. På hans eget visitkort stod skrivet Löjtnant S. Sparre – INTE greve. Att på den tiden använda sig av en titel man inte hade rätt till var ett grovt övertramp – vilket han heller aldrig gjorde. Grönqvist ignorerar allt detta och nämner inte ens domarförhören. Han väljer att förlita sig på någon artikel i sensationspressen.

.

Laura Olsens hämndlystna, hätska och förvirrade brev till tidningen Politiken strax efter Elviras död innehåller påvisbara lögner och saknar därför bevisvärde. Hennes motiv gör att hon saknar trovärdighet. Hon ville återupprätta dotterns heder och tillfoga Sixten Sparre skada. Detta var motivet för brevet, vilket gör henne starkt fientlig, givetvis. Mycket är dessutom hörsägen.

.

Grönqvists tydliga aversion mot Sixten Sparre gör honom onyanserad och otillförlitlig. Han utelämnar sådant som talar till Sixtens fördel och påstår – som i fallet med grevetiteln – sådant som är direkt falskt. Han hittar på att Sixten skulle varit mentalsjuk och ställer egen diagnos. Märkligt, eftersom han inte är psykiater, saknar kompetens och aldrig träffat honom. Han använder hans fars brev – en man utan kunskap och utbildning i psykologi – som han skrev kort tid efter sonens död då han var förvirrad av det som hänt, och sörjde.

.

Rädslan för att sonens kropp fortfarande skulle kunna komma att användas i medicinskt syfte fanns säkert. På den tiden kunde utländska medborgare som begått självmord i Danmark få sina kroppar beslagtagna av medicinska instutitioner. Enda sättet att helt undvika detta öde var att hävda sinnesförvirring/ mentalsjukdom. Detta gjordes även i fallet kronprins Rudolf av Österrike för att kunna begrava honom i kyrkan. Pappan var helt enkelt rädd.

.

Sixtens far skrev efter självmordet att Sixten hade förändrats, men han skrev också i samma brev att han var olycklig i sitt äktenskap. Det var ett arrangerat äktenskap med en kvinna han var inkompatibel med, som han inte såg någon väg ut ur. Detta förklarar med all sannolikhet den förändring fadern noterat, och att Sixten på slutet blivit ”svärmisk” till lynnet. De allra sista åren gjorde hans tomma äktenskap att han inte längre engagerade sig utan letade efter en väg bort. Han var därför mycket mottaglig för Elviras påverkan när de träffades.

.

.

Grönqvist fantiserar att Sixten var påverkad av en bok som det inte finns några som helst bevis för att han ens läst. Ett rent påhitt, alltså. Inom litteratur, dramatik och film går det alltid att hitta en liknande självmordshistoria om man letar. Att utan några som helst bevis påstå att en romanfigur som inte har ett dugg med Sixten Sparre att göra präglat Sixtens handlingar, och försöka påskina att han därför inte skulle ha haft känslor för Elvira, är direkt oetiskt och ett förfärande dåligt och billigt förfaringssätt.

.

Grönqvist har en disclaimer allra sist i sin bok där han medger att det mesta är spekulation, detta efter att ha kallat Sixten mördare och mentalsjuk sida upp och sida ner i boken. Grönqvists bok är ett rent hopkok av påhitt och fantasier. Han rapporterar från sängkammaren att Sixten nog bara brydde sig om sin egen njutning – inte Elviras. Man undrar vilket arkiv han varit i för att få tag på dessa ‘fakta’. Skamlöst hittar han på ett scenario byggt helt på luftslott. Slutsatsen är att Grönqvist är mer intresserad av ett karaktärsmord på Sixten Sparre än av respekt för sanningen och etiskt förhållningssätt.

.

.

Kathinka Lindhes bok kan bara betraktas som skönlitteratur. Pärlor i stil med ”Jag vet nog jag, Sixten, mej lurar du inte!”, återkommer frikostligt. Hon låtsas vara Luitgard i boken och skriver hennes ‘dagbok’ i första person singularis, vilket misslett många att tro att det är Luitgards dagboksanteckningar eftersom hon är en släkting, istället för bara fritt uppdiktat material – vilket hon bara i slutet av boken medger att det är. Hon insinuerar att Sixtens skulder bara var hans fel – något hon inte presenterar något som helst bevis för. Luitgards spenderande hemlighålls – liksom deras gemensamma spenderande.

.

Lindhe är bitter på sin f.d. man som var otrogen. Det gav henne idén till boken, vilket framkommer i den. Hon verkar förväxla honom med Sixten Sparre, som får klä skott.

.

.

Nu till första början, en höstdag 1854…

.

elvira_madigan_sixten_sparre_skanska_dragonregementet_lojtnant_lieutenant

Elvira Madigans kärlek, Löjtnant Sixten Sparre af Rossvik, ca 1888. Han föddes i Malmö 1854, i en av Sveriges äldsta adelsfamiljer.

.

.

Den svenske adelsmannen, Dragonlöjtnant och förste Adjutant Bengt Edvard Sixten Sparre af Rossvik var av en mycket gammal och förnäm adelssläkt, en av Sveriges äldsta. Sixten Sparre var född i Malmö 27 september 1854 som äldste son till kammarherren Sigge Sparre af Rossvik, född Gabriel Gerhard Sigge Sparre af Rossvik 1819 – 1897, och hans fru, Adéle Sparre af Rossvik, född Adelaide Virginia Peyron, då kallad Adéle Peyron, 1831 – 1909.

.

Ca 1860 flyttade familjen till det gamla slottet i Bjärka Säby, utanför Linköping. Där växte Sixten upp i ett idylliskt landskap med blommande ängar, gröna hagar och lummiga ekdungar intill en vacker sjö. Här formades tidigt hans kärlek till natur, djur, romantik, nostalgi och poesi.

.

.

1871 flyttade så familjen till den eleganta militärstaden Christianstad, där Sixten som 19-åring år 1873 anslöt sig till kavalleriet som volontär vid Kungliga Skånska Dragonregementet. Han var mycket intresserad av ridning vilket han alltid excellerade i. På den tiden bestod 70% av officerarna inom Skånska Dragonregementet av adelsmän.

.

Sixten gick på Krigsskolan Karlberg i Stockholm, då även kallad Kungliga Krigsakademien, nuvarande Karlbergs Militärhögskola, där han utbildades till officer. Han tog sin officersexamen år 1876, när han var 22 år. Han blev Löjtnant 1887. Sixten var en prickfri militär och arbetade tidvis som lärare på Kavalleriskolan vid Militärhögskolan Karlberg.

.

.

östergatan 1864 st petri gamla klocktornet

Östergatan i Malmö 1864, där Sixten Sparre föddes år 1854. Han bodde här sina fem första år i ett av husen intill S:t Petri kyrka. Gamla klocktornet skymtar bakom husen.

.

.

bjärka säby old castle 1

Det gamla slottet i Bjärka Säby. Här växte Sixten Sparre upp i ett idylliskt, underbart landskap.

.

.

bjärka säby nature 2

Stora Rängen, en vacker sjö precis intill slottet i Bjärka Säby. I detta kulturlandskap med blomsterängar, gröna hagar, ekdungar och en vacker sjö föddes tidigt Sixten Sparres kärlek till natur, djur, romantik och poesi.

.

.

.

sixten sparre barn 1

Sixten Sparre som barn, en liten söt pojke med ett skälmskt, lite spjuveraktigt leende. Han var alltid livfull och hade nog ett och annat litet hyss på sitt samvete som ung pojke.

.

.

sigge gabriel gerhard sparre af rossvik sixten son

Sixten sparre, äldste son, med sin far Sigge Sparre, 1860. Sixten var äldst i en syskonskara om fyra barn.

.

.

adele_adelaide_peyron_sparre_bibi_sigrid

Adéle Sparre, född Adéle Peryon, Sixten Sparres eleganta, blåblodiga mor och hans två systrar Bibi och Sigrid,1860.

.

.

.

karlberg military academy militärhögskolan 1

Karlberg, militärhögskolan i Stockholm, tidigare Krigsskolan eller Kungliga Krigsakademien, är en av Försvarsmaktens två skolor som bedriver officersutbildning. Här gick också Sixten Sparre och verkade senare som lärare. Skolan är förlagd till Karlbergs Slott. På Karlbergs slott organiserades 1792 Kungliga Krigsakademien för officersutbildning av kadetter från armén och flottan. Sjökadetternas utbildning flyttades 1868 från Karlberg, som då blev Kungliga Krigsskolan. Den är världens äldsta militärakademi med obruten utbildning på samma plats i mer än 200 år.

.

.

.

karlberg militärhögskola krigsskolan

Karlberg, Krigsskolan i Stockholm, numera Militärhögskolan Karlberg, där Sixten Sparre utbildades till officer vid kavalleriet och senare arbetade som lärare på  Kavalleriskolan.

.

.

karlberg slottspark dianatempel

Dianatemplet i Karlbergs slott, slottsparken. Sixten var intresserad av grekisk och romersk mytologi och av arkitektur, och han besökte säkert detta vackra tempel i slottsträdgården på Karlbergs slott då han ofta befann sig i Stockholm, på Karlbergs Militärhögskola, då kallad Krigsskolan.

.

.

sixten_sparre 1877

Sixten Sparre 1877. Han var 23 år.

.

.

.

karlberg_krigsskolan_examensbetyg_officersexamen_1876

Sixtens examensbetyg och officersexamen från Krigsskolan Karlberg, 1876. En ny officer. Hans stora passion var alltid ridning.

.

.

.

ljungbyhed sixten sparre skånska dragonregementet 1881

Elvira Madigans kärlek Sixten Sparre, ca 1881, tillsammans med officerskollegor vid Kungliga Skånska Dragonregementets i Ljungbyhed träningsläger där han ofta befann sig. Sixten sitter i främre raden, vid pilen. I Ljungyhed träffades Sixten och Elvira i hemlighet och använde en poppel som hemlig brevlåda.

.

.

ljungbyhed sixten sparre löjtnant befäl över skvadron detalj

Löjtnant Sixten Sparre för befäl över sin skvadron vid Kungliga Skånska Dragonregementet i Ljungbyhed, ca 1888. Kavalleriet, K6.

.

.

sixten_sparre_elvira_madigan_skanska_dragonregementet_lojtnant_lieutenant

Löjtnant Sixten Sparre 1887. Han hade sannolikt redan träffat Elvira Madigan då vittnen som var i hennes hotellrum i Svendborg efter deras död såg brev och dikter från Sixten som hon medfört, vilka var flera år gamla.

.

.

.

Sixten var en mycket spontan, romantisk, intensiv och passionerad man. Han var naturlig, livfull och ganska okonventionell, med anspråkslösa krav, även och han kunde tycka om en glad kväll tillsammans med vännerna. Han saknade arrogans, högmod och tillkonstling, sade hans vänner, och han var mycket omtyckt och hade ett gott ord för alla – även för dem från lägre samhällsklasser, som han aldrig ignorerade. Sixten kände empati med de fattiga och olycksdrabbade, och de figurerar ofta i hans poesi.

.

Detta gör honom inte mentalsjuk, vilket Grönqvist otroligt nog påstår, det gör honom till en man med medkänsla och empati, trots hans privilegierade uppväxt. Det rådde utbredd och svår fattigdom under industrialismens genombrottstid och klasskillnaderna var enorma, något som Sixten observerat.

.

Poesin speglar Sixtens tankar och känslor och han kände sig sorgsen och nedstämd ibland. Romantiken, nostalgin och vemodet finns ofta i hans dikter, men även en längtan efter något ljusare – efter lyckan. Sixten var en komplex man som värdesatte tradition och sitt yrkesliv som dragonofficer, men som också hade en inre längtan – en artistisk, poetisk sida.

.

.

Det finns inga som helst negativa historier om Sixten Sparre. Trots att amatörhistorikerna grävt noga har inte ett enda brev, vittnesmål eller berättelse av någon överhuvudtaget som visar på ett utsvävande eller ansvarslöst liv kommit fram. Sixten tycks ha skött sig väl, både privat och professionellt.

.

Hans syn på kvinnor framträder i hans diktning där de alltid framställs mycket ömsint, mjukt, kärleksfullt och medlidsamt. Fattiga kvinnor har en framträdande roll, liksom kvinnor som är sorgsna och som bär på en längtan.

.

.

De allra sista åren var han skuldsatt men varför har aldrig riktigt kunnat förklaras eftersom han alltid skött sin egen ekonomi tidigare. Att ett kostsamt familjeliv med en något ytlig och kravfull adelsdam bidrog till familjens dåliga ekonomi måste anses ganska uppenbart. Eftersom mannen ensam bar ansvar för ekonomin vid den här tiden var det enbart han som blev skuldsatt  –  inte frun – även om hon och deras gemensamma livsföring var den bakomliggande orsaken.

.

.

victorian_desk_sherlock_holmes_watson_library_study

Ett viktoriansk arbetsrum eller bibliotek med en sekretär. Sixten skrev tidningsartiklar och poesi. Han skrev regelbundet för Nyaste Kristianstadsbladet och den nymodiga svenska veckotidningen Figaro.

.

.

victorian_grave_grav_graveyard_churchyard_cemetery_kyrkogard_viktoriansk_sea_drawing_romantic_tombstone_headstone

.

Älskad

.

Öfver kyrkogården hvilar
Qvällens frid;
Kors och vårdar hålla trogen
Vakt i skymningstid.

.

Ned åt gången styr en flicka
Tysta fjät,
Hjertat klappar högt och tinning
Bultar feberhet.

.

Spejande åt sidor alla
Blicken far:
Ensam vill i dödens gårdar
Flickan dröja qvar.

.

Allt är tyst; hon ensam gästar
Dödens tjäll,
Skymtar nära gången griften,
Som hon sökt i qväll.

.

Mullen kastades i middags
Deruppå;
Kransar, blommor derutöfver
Skönt ett täcke slå.

.

Öfver mullen ner hon sjunker
Och ur barm
Snyftande hon drar en blomma,
Liten blomma varm.

.

Sista helsning! Verlden vet ej
Derutaf,
Känner inte liten flicka,
Gråtande vid graf.

.

Han, som gick, men aldrig kommer
Mer igen, –
Kanske ser hur ögon tåras,
Sörja gången vän.

.

”Älskling! hviskar öfver mullen
Liten mund,
Ger åt älskad grift en afskeds-
Kyss i nattlig stund. —

.

Morgonsol på kyrkogården
Lyste klar;
På en graf bland friska kransar
Låg en näsduk qvar.

.

Sixten Sparre

.

sixten_sparre_signatur_signature_namnteckning

.

.

.

Sixten var mycket intresserad av litteratur, poesi, konst, historia, djur, teater, natur, ridning, resor och arkitektur. Han var en talangfull skribent och journalist som skrev artiklar för flera olika tidningar, recensioner av teaterföreställningar och vacker, känslofull och romantisk poesi. Då han var kavalleriofficer hade han även ett intresse för militära ting och han ägde fyra gevär, 10 revolvrar och pistoler, fyra sablar och fyra värjor.

.

Hans vackra poesibok ‘I Bunden Form’ utgavs 1887, bara två år före hans död, på Gleerups i Lund. Sixten har skrivit många fina dikter och några som kan nämnas är Brudbuketten, Älskad, Hvila, Hjertehemlighet, Två Rosenknoppar, I Solnedgången, Konstnären, Ett Litet Godt Humör och Innan första Balen.

.

.

.

i bunden form sixten sparre dikter

Sixten Sparres poesibok, en diktsamling som utgavs 1887, endast två år före han död.

.

.

sixten_sparre_af_rossvik_elvira_madigan

Sixten Sparre 1883. Han upplevde en mycket tragisk kärlekshistoria med Elvira Madigan.

.

.

Hvad bryr kritiken mig, min vän, jag bara skrattar.

Jag går rätt fram min stig och tror på vad jag fattar.

Men faller skymning på, ej mulnar pannan då:

Jag endast lyrans strängar rör och genast blir vid godt humör.

.

– Sixten Sparre

.

.

Sixten Sparre gifte sig 1880 i Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad med adelskvinnan Luitgard Adlercreutz, kallad Lycka, ibland felaktigt titulerad ‘grevinna’, vilket hon inte var. De var varandras raka motsats, vilket Sixten snart blev varse efter de första årens äktenskap.

.

Hennes colombianske far var ökänd för sitt hetsiga, argsinta humör, ett karaktärsdrag som troligen gick i arv till dottern men som noga doldes för Sixten tills efter bröllopet. Efter Sixtens död skickade hon blommor till hans begravning på Tåsinge för att hålla skenet uppe, medan hon privat stack ut hans ögon på fotografier med en nål.

.

Det var ett arrangerat äktenskap enligt gammal sed och tradition, som brukligt var inom överklassen vid denna tid – men med lite hänsyn till kompatibilitet och känslor. De fick två barn, Erik och Märta, födda 1881 och 1882. Ryktet om henns familjs förmögenhet var överdrivet – de var inte så välbeställda. Sixten fick bära sin del av bördan av deras livsföring, vilket hans modesta inkomster till sist inte klarade.

.

Sixtens och hans frus stora våning med åtta rum i ett fashionabelt område i Kristianstad, tungt och dyrbart möblerade rum, äkta mattor, konst, silver, tjänstefolk, påkostade kläder av siden, sammet, spetsar, pälsar, hattar, skor, smycken och eleganta middagar för societén som hans fru förväntade sig, var mer än hans anspråkslösa ekonomi kunde bära i längden och familjen levde över sina tillgångar de sista åren

.

.

Luitgard avskydde Sixtens skrivande och poesi, som var en viktig del av hans liv som hon inte förstod sig på, och han tyckte förmodligen att hon var småsint, tråkig, fantasilös och i avsaknad av kulturella intressen och esprit. Sixten blev mer och mer olycklig i sitt kalla, kärlekslösa äktenskap och han kände ingen samhörighet med sin fru. Han började känna sig infångad och begränsad. Hans far skrev i ett brev att sonen var olycklig i sitt äktenskap.

.

.

Sixtens val av livspartner skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag som till sist skulle komma att kosta honom livet. På den tiden skilde man sig helt enkelt inte, oavsett hur olycklig man var i äktenskapet. De allra sista åren tappade Sixten helt lusten och hoppet om sitt äktenskap och blev svärmisk, rastlös, sökande och slutligen ödesdigert förälskad i Elvira – en kvinna som var Luitgards raka motsats.

.

.

sixten sparre early 1880s

Sixten Sparre sittandes i främre raden med sin fru Luitgard Sparre, född Luitgard Adlercreutz, på sin högra sida. Tidigt 1880-tal.

.

.

sixten sparre 1

Sixten Sparre med sin fru Luitgard Sparre, född Luitgard Adlercreutz, på hennes systers bröllop, 1883. De stod knappt ut med varandra. Elvira Madigan var inte orsaken utan resultatet av någonting. Deras äktenskap var helt över långt innan Sixten träffade Elvira. Som brukligt var fortsatte man för formens skull – tills det inte längre gick.

.

.

.

luitgard_sparre_luitgard_adlercreutz_fru

Luitgard Sparre, Sixten Sparres fru, född Luitgard Adlercreutz. Ca 20 år, i en klänning med något dålig passform. Hennes familj var inte alls så välbeställd som ryktet ibland gjort gällande. Sixten fick bära sin del av bördan av deras gemensamma livsföring som till sist försatte honom i skuld. Mannen bar ensam ansvar för ekonomin och han var den som blev skuldsatt – inte frun. Hans skulder visar dock bara en sida – inte deras gemensamma, fullständiga utgifter.

.

Hur mycket Luitgard spenderade förblir dolt. Som gift och hustru till Sixten Sparre tyckte hon om att lägga pengar på utseende och kläder, umgås med adeln och socialisera i hemmet, en börda för en man med anspråkslös inkomst. En överlastad, stor våning var säkerligen inte Sixtens idé, okonventionell som han var i motsats till hustrun, som ville upprätthålla ett sken av välstånd. Under viktoriansk tid var hemmet kvinnans obestridda domän och hon hade stort inflytande över det.

.

.

.

.

kristianstad västra storgatan vid gjuteribron

Västra Storgatan vid Gjuteribron. I huset till höger på hörnan bodde Sixten Sparre i en stor, elegant våning med åtta rum, på andra våningen. Här höll han och frun fina middagar för herrskapsfolk med levande ljus i fönstren. Området var på sin tid mycket förnämt.

.

.

kristianstad västra storgatan ca 1905

Västra Storgatan i Kristianstad, ca 1903. Det var en elegant gata även då Elvira Madigan och Sixten Sparre levde.

.

.

klunkehjemmet salongen

En tungt möblerad salong i ett överklasshem under senare hälften av 1800-talet, så som de ofta tedde sig då Elvira Madigan och Sixten Sparre levde. Där fanns många draperier och gardiner i silke, sammet och spets, äkta mattor, nätta fåtöljer och soffor, sirliga, förgyllda pendyler, eleganta små skrivbord, konst som t.ex.skulpturer i brons, figuriner, statyer, porträtt och oljemålningar, piedestaler med palmer, eleganta takkronor och lampetter på väggarna som glittrade i det mjukt flämtande gasljuset och många små sidobord och vitrinskåp med dekorativa prydnadsföremål, t.ex. porslinsfiguriner, statyetter, silverföremål, inramade fotografier och familjeporträtt, och souvenirer från resor utomlands som inspirerade till god konversation. Exotiska prydnadsföremål uppskattades såsom japanska solfjädrar av siden och papper och kinesiska skärmar och rumsavdelare.

.

.

.

skanska_dragonregementet_dragonfana_k_6_fana_flagga_baner_banner_standar

Dragonkompanifana vid Skånska Dragonregementet under Karl XII:s regering, eventuellt det år 1700 uppsatta regementet.
Dragonfanan tillhör den svit om livfana och sju kompanifanor som 1716 utfördes av Johan Wijkman för Skånska Ståndsdragonregementet. Den är gjord av gul sidendamast. Silver och röd tunga. Silkefrans.

.

.

.

kungliga skånska dragonregementet fana crest vapen heraldry weapon royal scanian dragoon regiment sixten sparre k6

Dragonfana, Skånska Dragonregementet. Fana av gul sidendamast med silkefrans och en stolt skånsk grip med en krona på sitt huvud. Denna fana sägs vara från ungefär Karl XII tid.

.

.

.

sixten sparre elvira madigan 1

Sixten Sparre i paraduniform. Elvira Madigan blev kär i löjtnanten vid Skånska Dragonregementet, ett skånskt kavalleriregemente.

.

.

sixten sparre löjtnant militär dragonregementet ystad

Sixten Sparre, yrkesmilitär och löjtnant vid Skånska Dragonregementet.. Hans intensiva och olyckliga romans med cirkusartisten Elvira Madigan gav inspiration till teater, sånger, skillingtryck, bilder och andra uttryck inom kultur och konst.

.

.

elvira fence

Elvira Madigan, söt cirkusfågel uppflugen på trädgårdsstaket. Hon var käresta till löjtnanten och adelsmannen Sixten Sparre af Rossvik. Hon dog tragiskt bredvid mannen hon älskade men inte kunde få. Hon blev 21 år. Elvira kallades tillgivet för Isblomman, Nordstjärnan, Ljusalfen, Nordisk Gudinna, Isdrottningen, Freja och liknande smeknamn.

.

.

.

elvira madigan hedevig jensen 1

Elvira Madigan

.

.

elvira madigan- hedvig jensen

Elvira Madigan i en söt klänning.

.

.

elvira madigan sixten sparre hedvig jensen 1

Lindanserskan, konstberiderskan och dansösen Elvira Madigan i en mörk, elegant cirkusdräkt.

.

.

.

Sixten upptäckte Elvira Madigan då han besökte en cirkusföreställning. Att gå på cirkus var ett vanligt och omtyckt fritidsnöje vid denna tid och cirkus upplevde sin gyllene tidsepok under slutet av 1800-talet. Sixten skrev även en dikt kallad ‘Cirkus, Cirkus!’. Han besökte och recenserade teaterföreställningar och uppskattade det som var artistiskt, kulturellt och konstnärligt, och han tyckte det var roligt med lite cirkusunderhållning.

.

.

Då han såg den graciösa och eleganta föreställningen med Elvira Madigan blev han mycket förälskad i henne. Änglalik, svävade hon till synes utan ansträngning på den tunna ståltrådslinan ovanför honom. Mjukt, sirligt och graciöst rörde hon sig och dansade, jonglerade och poserade på linan med ett svalt litet leende på läpparna.

.

Elviras väna uppenbarelse i glimrande vit, åtsittande dräkt, med ett sött ansikte, långa ben, perfekt porslinshy, välsvarvad figur som vore den mejslad i skimrande vit marmor, åskmolnsblå ögon, med det mycket långa och blonda, gyllene håret som Sixten var speciellt förtjust i, mjukt fallande långt ned till midjan som månstrålar, gjorde många män väldigt betagna i henne.

.

Sakta och förföriskt böjde sig Elvira längre och längre bakåt på linan. Hennes hår smekte hennes kinder och axlar och föll snart nedåt i en böljande kaskad, som en lång, gyllene silkesgardin. Snart stod hon i perfekt brygga på linan. Hennes vita dräkt skimrade ikapp med håret och hennes pärlemorsvita hy i det mjuka ljuset av fotogenlamporna.

.

Sixten blev helt trollbunden av henne. Hans intensiva och romantiska fantasi inspirerades storligen. Elvira hade värme, mjukhet, livfullhet och kvinnlighet – allt han längtade efter.

.

Han började gå på cirkusens föreställningar så fort han hade möjlighet så att han kunde se henne uppträda igen.

De träffades, och Elvira som i en tidningsartikel uttryckt sitt missnöje med att ”kastas mitt in i ett skrålande marknadsgyckel på landsortsföreställningar” och sin glädje över att uppträda på ”sköna, härliga ställen som Tivoli” i Köpenhamn, tjusades av den elegante, bildade och intensive adelsmannen som visade henne sådan uppskattning. Sixten var yrkesmilitären som i hemlighet längtade efter ett konstnärsliv, och Elvira representerade allt han drogs till.

.

.

elvira madigan circus princess

Elvira Madigan

.

.

elvira madigan in white 1886

Elvira Madigan

.

.

.

cirkus_madigan_cirkus_john_madigan_cirkus_variete_cirkus_madigan_program_affisch_annons_poster_programblad_reklam_miss_ulbinska_laura_madigan_victorian_vintage_old_circus

En cirkusaffisch och poster för John Madigans Cirkus Madigan, även kallad Cirkus Varieté eller Cirkus John Madigan. Den lilla cirkusen nystartades 1887. Den var undermålig och turnerade självständigt med ett tält och litet cirkussällskap på den skandinaviska landsbygden. Elvira förlorade all glädje och entusiasm när hon uppträdde där, ibland i slitna kostymer som behövde lagas.

.

.

.

frederick_arthur_bridgman_un_cirque_en_provence_a_circus_in_the_province_country_1870

Frederick Arthur Bridgman, Un Cirque en Province, A Circus in Normandy, och målades 1870. Den ger en bild av hur en enkel cirkus som turnerade på landsbygden med sitt tält, hästar och litet cirkussällskap kunde te sig. John Madigan hade bestämt sig för att ha egen cirkus, trots en drastisk standardsänkning för alla. Så skulle det förbli tills Elvira Madigan hastigt gav sig iväg i hemlighet i slutet av maj 1889. Hennes ‘halvsyster’ Gisella Madigan hade redan gjort precis detsamma.

.

.

.

vicente_de_paredes_cirque_d'hiver_cirque_hiver

Vicenta de Paredes, även kallad Vicente de Paredes, Cirque D’Hiver, visar cirkusartister bakom scenen på Cirque d’Hiver. Det var en glamorös och elegant cirkus teater i Paris, öppnad 1852 av kejsare Napoleon III och då kallad Cirque Napoléon. Det var vad Elvira Madigan var van vid när hon plötsligt var tvungen att uppträda under mycket enkla förhållanden i ett dragigt och stinkande tält på landsbygden inför en publik som bestod nästan enbart av män. Det gjorde hennes depression sämre.

.

.

.

.

cirkus_djurplageri_djurmisshandel_misshandel_vanvard_vanskotsel_circus_animal_abuse

Det är omöjligt att inte nämna cirkusdjurens förfärliga liv under 1800- och 1900-talet. De levde under usla förhållanden i små utrymmen, ofta i burar när de inte uppträdde, och var vanskötta och misshandlade. Det är omöjligt att få djur som elefanter och lejon att utföra akrobatiska cirkusnummer utan att misshandla dem. Med hjälp av hot och slag blir de tämjda och skrämda vid ung ålder och gör sådant som går emot deras natur, som att dansa på två ben, gå på frambenen och hoppa genom ringar med eld, som alla djur är rädda för. Det lidande djur har fått utstå inom cirkusvärlden för undehållnings skull är en djup tragedi.

.

.

.

cirkusdjur_djurcirkusar_djur_elefanter_djurplageri_djurmisshandel_djurcirkus_animal_abuse_circus_elephants

Fortfarande idag plågas cirkusdjur för att kunna utnyttjas som underhållningsdjur på cirkusar runt om i världen, även i Sverige. Djur som elefanter, som behöver stora områden och frihet för att må bra, utvecklar psykisk och fysisk ohälsa av att utsättas för systematisk misshandel, vilket är en förutsättning för att de skall kunna tämjas till att utföra totalt onaturliga cirkusnummer. Otaliga gånger har djurplågeriet filmats med dold kamera, vilket websidor som PETA och Djurens Rätt visar. Bojkotta alla djurcirkusar. Deras lidande skall inte vara vårt nöje!

.

.

.

.

Elvira Madigan var född i Flensburg, norra Tyskland, den 4 december 1867. Hon var en 21-årig cirkusartist, lindanserska, konstryttarinna, jonglör och dansös. Hennes riktiga namn var Hedvig, eller Hedevig, Antoinette Isabella Elonore Jensen. Hon var dotter till en norsk cirkusartist, Eleonore ‘Laura’ Olsen, en konstberiderska som ibland uppträdde under sitt artistnamn Miss Ulbinska.

.

Elviras far var den danske cirkusmannen och stallmästaren Frederik Jensen som tidigt försvann ur deras liv. Ingen vet riktigt vad som blev av honom och därför har somliga bekvämt påstått att han dog några år senare, men det finns faktiskt inga uppgifter om det i arkiven.

.

Laura Olsen fick Elvira som ogift 17-åring vilket inte var acceptabelt på den tiden. År 1871, fortfarande ogift, fick Laura en son vars far var okänd. Han var Elviras halvbror, Oscar. Laura brydde sig aldrig om sin son och han fick istället ända sedan barnsben träna och arbeta på Cirkus Bergman där han sedan skulle förbli i många år.

.

Bara några månader efter dotterns död utnyttjade modern och John Madigan Elvira i en annons, som reklam för Cirkus Madigan i Gävle. Som dragplåster meddelades på en cirkusaffisch att en del av dotterns tillhörigheter skulle komma att delas ut bland publiken.

.

John Madigan, ‘styvfadern’, var en dominant amerikansk cirkusartist och konstryttare från Lafayette, Indiana, som sammanbodde med Elvira Madigans mor i många år utan att gifta sig med henne, vilket ansågs socialt helt oacceptabelt. Han nystartade sin egen självständiga Circus John Madigan, Cirkus Madigan eller Circus Varieté 1887, som erbjöd en dålig arbetsmiljö för hans familj. Hans två huvudattraktioner – Elvira och Gisella – rymde båda i hemlighet från cirkusen.

.

.

.

Elvira tränades mycket tidigt för att kunna arbeta på cirkus. Barnarbete och utnyttjande var stora problem vid den här tiden. Redan som 11-åring uppträdde hon på lina. Elvira blev sedermera en firad och berömd artist vars specialité var att posera, dansa och jonglera på slak lina, utföra konster på hästryggen, jonglera och dansa.

.

Elvira brukade ibland uppträda tillsammans med Gisella Madigan, en adopterad ‘styvsyster’. Då utförde hon sitt cirkusnummer på slapp lina under Gisella som uppträdde på spänd lina direkt ovanför henne. De kallades för Luftens Döttrar, Les Filles de l’Air. De var berömda kontraster; Elvira var blond, sval, allvarlig, nordisk och elegant, och Gisella var mörk, livfull, gladlynt, kokett och exotisk.

.

.

.

new_ciniselli_circus_st_petersburg_russia_saint_sankt_1878

Nya Ciniselli Cirkusen i Sankt Petersburg, Ryssland, där Elvira gjorde sin debut som lindansös på slak lina när hon var 11 år, 1879. Denna litografi är från 1878. Hon var även en begåvad dansös och konstryttarinna. Hon började på hästryggen och specialiserade sig gradvis som lindansös. Inredningen på Cirkus Ciniselli var luxuös. Fåtöljernas djupröda sammet kompletterades av guld, speglar och kristallkronor. Kupolen täcktes av en duk med blomstermotiv och ridscener. Cirkusen rymde 5000 åslådare.

.

.

.

cirque_d'ete_circus_champs_elysees_cirque_des_champs-elysees_paris_france

Cirque d’Été, The Summer Circus, Sommarcirkusen i Paris, Frankrike, även kallad Cirque des Champs-Élysées. Detta var en av många vackra och eleganta cirkushus där Elvira uppträdde. Här uppträdde hon en i månad under sommaren 1885.

.

.

.

james_tissot_circus_lovers_women_of_paris_1885

James Tissot, Cirkusälskarna eller Women of Paris från 1885, visar en elegant cirkusföreställning i Paris på 1880-talet. En kväll på cirkusen kunde vara en festlig, spännande och rolig tillställning. Elvira Madigan uppträdde med olika cirkussällskap i de stora cirkushusen i London, Paris, Berlin, Köpenhamn, Wien, Amsterdam, Bryssel, Sankt Petersburg, Stockholm, Oslo, Odessa och Prag. Hon gjorde alltid succé eftersom hon var både en stor artist och en stor skönhet.

.

.

.

elvira madigan and gisella 1886

Elvira Madigan och Gisella, hennes ‘styvsyster’. De brukade uppträda tillsammans på Cirkus Madigan, dansande, poserande och jonglerande på sina linor, till åskådarnas förtjusning.

.

.

elvira madigan ung flicka

Elvira Madigan som ung tonårsflicka på slak lina, hennes specialité på cirkus.

.

.

elvira madigan hedvig jensen cirkus artist lindanserska sixten sparre bilder photos fotografi

Elvira Madigan, Sixten Sparre’s käresta. Hon var konstryttarinna, lindanserska och dansös hos Cirkus Madigan.

.

.

elvira madigan- hedvig jensen

Elvira Madigan, Hedvig Jensen – en allvarsam, tystlåten och dramatisk ung kvinna som hade anlag för depression.

.

.

.

Elvira var en mycket romantisk, emotionell och rar flicka, och ganska tystlåten och allvarsam. Hon kunde vara dramatisk, överspänd och excentrisk, och hon hade en typiskt viktoriansk fascination för mysticism och andevärlden. Ibland kunde hon vara tungsint och deprimerad. Hon hade uttryckt en längtan efter att få sluta i det svala havets famntag och hon hade även observerats på en brygga där hon länge gått fram och tillbaka och stirrat ner i vattnet, till synes fixerad.

.

Hon var djupt förälskad i Sixten — en man hon egentligen inte kunde få. Hon skulle komma att välja att dö tillsammans med honom hellre än att leva utan honom. Elvira var cirkusfolk, född i en resande cirkus, en grupp som socialt sett stod mycket lågt. Dragonlöjtnant Sixten Sparre af Rossvik var adelsman och kom från en av de äldsta adelsätterna i Sverige, och han var dessutom gift.

.

Sixten som tillhört överklassen hela sitt liv förstod att deras relation var socialt omöjlig, men han brydde sig inte mycket om sociala konventioner och gjorde vad som föll sig naturligt för honom som spontan man – betygade Elvira sin kärlek.

.

.

sixten sparre lieutenant and nobleman löjtnant dragonofficer

Sixten Sparre och Elvira Madigan – två älskande som dog alldeles för unga.

.

.

sixten sparre af rossvik militäruniform 1

Sixten Sparre dragonofficer, iförd uniform för Skånska Dragonregementet. Hans stora kärlek var Elvira Madigan.

.

.

.

ljungbyhed poppel brevlåda

Poppeln i Ljungbyhed där Elvira och Sixten brukade gömma sina brev.

.

.

.

Sixten och Elvira träffades i Kristianstad och i Ljungbyhed där Skånska Dragonregementet hade ett stort militärt träningsläger. Där hade de en hemlig poppel, ett stort träd med två huvudgrenar, som de använde som brevlåda. De gömde sina kärleksbrev och meddelanden till varandra i trädet. Elviras väninna på cirkusen brukade också i hemlighet hjälpa till med brevväxlingen.

.

.

Detta hemlighetsmakeri pågick i flera år, ända tills de inte stod ut med att vara åtskilda längre. Elvira hade för sin mor nyligen prisat baronessan Vetseras öde som ”synnerligen lyckligt”. Hon uttryckte beundran för hennes beslut att ta sitt liv tillsammans med sin älskade, men gifte, kronprins Rudolf av Österrike. Mayerlingdramat blev en stor, internationell sensation och skandal som det skrevs mycket om vid denna tid. Elvira var djupt påverkad av detta. Hon hade nyligen frågat sin mor vilket som var bästa sättet att dö, genom att dränka sig eller skjuta sig.

.

.

Sixten Sparre fick så beviljad permission mellan 27 maj – 27 juli 1889. I slutet av maj packade då Elvira sin koffert med Sixtens dikter och brev och nästan allt hon ägde. Detta betydde inte alls att hon var förledd av Sixten och trodde sig bli gift med honom. Detta var tvärtom något som cirkusartister alltid gjorde, och det var ren rutin för henne.

.

Cirkusar stannade nämligen aldrig mer än några veckor på samma ställe, sedan reste de vidare. När någon visste att de skulle bli borta mer än en kort tid var de helt enkelt tvungna att ta med sig vad de ägde, annars blev det cirkusens problem. Eftersom Elvira övergav cirkusen inför resan till Danmark tog hon med sig nästan allt vad hon hade, som hon alltid gjort när hon reste.

.

Elvira var van vid redan som liten flicka på en ständigt ambulerande cirkus att hela tiden snabbt packa sina ägodelar för att kunna resa vidare till nästa ställe. Hon hade aldrig något riktigt hem och reste alltid med cirkusen – även på vintern. Hon var redan en extremt van resenär p.g.a sitt yrke.

.

.

.

.

Tidigt på morgonen låste hon sin sovrumsdörr i Sundsvall där hon just för tillfället befann sig, så att ingen skulle upptäcka på ett tag att hon rymt. Hon tog sedan ångtåget till Bollnäs där Sixten väntade på henne vid stationen. De övernattade där, förmodligen på stationshotellet – deras första natt – troligtvis i separata rum.

.

Sixten hade säkert förberett en avsevärt mer romantisk första natt tillsammans med Elvira – sannolikt i Köpenhamn, i betydligt vackrare omgivningar. Elvira var en oskuldsfull flicka som knappt varit ifrån sin mor, vilket Sixten visste och säkert tog hänsyn till. Det sista han ville var att skrämma den kvinna han älskade.

.

.

Nästa dag reste de vidare till Stockholm där de på kvällen direkt tog tåget till Malmö.

.

Elvira visste att Sixten var fattig då hon fått pantsätta sina smycken och några av sin mors smycken som hon stulit innan hon reste, och hon förstod att en framtid dem emellan var i högsta grad tveksam. Detta hade inte påverkat hennes beslut att följa honom. Kärleken till honom var större. Sixten hade i sin tur sålt en av sina hästar för att kunna finansiera resan och hade dessutom fått ut en del av sin lön på regementet i förskott.

.

.

.

sixten sparre med kamrater skånska dragonregementet kavalleriofficer

Elvira Madigan och Sixten Sparre – ett tragiskt kärlekspar. Här är Löjtnant Sixten Sparre vid Kungliga Skånska Dragonregementet med andra officerare vid samma kavalleri. Sixten i bakre raden, i mitten.

.

.

I ett försök att putsa upp dotterns heder och rykte som fått sig en rejäl törn när det uppdagades att hon hade rymt med en gift man, skulle mamman hitta på att Sixten skrivit till Elvira att han var skild, ville gifta sig med Elvira och ge henne ett luxuöst hem. Detta måste ha varit en lögn då Elvira var djupt deprimerad och talade om självmordssätt och Mayerlingdramat strax innan hon rymde. Hon pantsatte flera smycken, och även några av sin mors smycken som hon stal innan resan.

.

I ett brev märkt av tårar efterlämnat i hennes tillfälliga sovrum i Sundsvall skrev hon att hon skulle betraktas som död om de inte hörde ifrån henne inom två veckor.. Modern medgav allt detta redan i juni.

.

Detta tyder givetvis inte alls på att Elvira förväntade sig en ljus framtid som gift med mannen hon älskade och välbeställd adelsfru. Då skulle hon inte varit så djupt deprimerad, diskuterat självmordssätt och Mayerlingdramat, behövt stjäla och pantsätta smycken eller rymma i hemlighet. Allt detta pekar givetvis istället på olycklig och omöjlig kärlek!

.

.

Något brev från Sixten som bevisade anklagelserna visades föga förvånande heller aldrig fram av Laura. I samma brev till Politiken ljög hon om flera andra saker. B.l.a. påstod hon att Cirkus Madigan uppträdde med sitt tält ”enbart inför den finaste publik”, trots att flera recensioner i dagstidningar rapporterade exakt motsatsen. Cirkusen hade en mycket enkel publik mestadels bestående av bonddrängar och militärer, och där var knappt några kvinnor.

.

Laura Olsen påstod också i brevet att det hade varit Elviras idé att börja fara runt med tält på landsbygden i Skandinavien istället för att uppträda i de eleganta, internationella miljöer hon var van vid, något som Elvira själv – i den enda intervjun med henne – direkt motsäger! Hon sade ”allt annat hellre än det” om en enkel, skrålande landsortspublik. Hon ville ha den mondäna miljön och publiken på det vackra Tivoli.

.

.

.

victorian leather trunk

.

.

Sixten hade som många män en mindre packning och behövde inte heller ta med sig allt han ägde, såsom cirkusfolk alltid gjorde. Förteckningen över hans medförda ägodelar är ofullständig –  inte ens hans skjortor finns med i den – så vet vi inte mycket om hans packning och om vad han faktiskt förde med sig. Vittnen sade dock att han var elegant klädd i Danmark. Han medförde en koffert på resan, inte bara en resväska.

.

.

Sixten hade sökt och fått beviljat permission mellan 27 maj — 27 juli, 1889. Han deserterade aldrig. Han var aldrig betraktad som desertör av sitt regemente, och han var aldrig efterlyst och jagad. I själva verket var han en prickfri militär. Allt enligt Krigsarkivet i Stockholm.

.

Det maliciösa påståendet om desertering och flykt från armén var rent påhitt för att öka dramatiken kring berättelsen och skapa en falsk bild av Rödluvan och Vargen. Det här var dock aldrig en historia i bara svart och vitt.

.

.

Sixten har även en gata uppkallad efter sig på regementsområdet i Ystad där Skånska Dragonregementet en gång hade sin verksamhet – en hedersbetygelse vilket givetvis inte förärats honom om han vore desertör. Han uteblev visserligen från två övningar men detta var troligen överenskommet privat med hans överordnade i förväg. Som varande officer i god ställning är detta det troligaste.

.

.

permission sixten sparre skånska dragonregementet karlbergs krigsskolan

Sixten Sparre hade sökt och fått beviljad permission av Skånska Dragonregementet under tiden 27 maj – 27 juli 1889. Krigsarkivet, Stockholm.

.

.

.

ystad sixten sparres gata1

Sixten Sparres gata på militärområdet där Skånska Dragonregementet höll till i Ystad.

.

.

skanska_dragonregementet_sixten_sparres_gata_ystads_militarmuseum_regementet_militar_officer_lojtnant

Sixten Sparres gata i Ystad där Skånska Dragonregementet höll till ibland. De hade lokaler i kasernen på Östra Storgatan på Sixtens tid. Ystads Militärmuseum ligger idag i närheten.

.

.

bollnäs järnvägshotellet 1902

Bollnäs stationshotell intill järnvägsstationen. Järnvägshotellet är det stora huset med flaggstänger. Stationen skymtar till vänster. Här tillbringade Elvira Madigan och Sixten Sparre sin första natt, troligen i separata rum. Sixten hade säkert förberett en avsevärt mer romantisk första natt tillsammans med Elvira – sannolikt i Köpenhamn, i betydligt vackrare omgivningar. Elvira var en oskyldig flicka som nästan aldrig varit åtskild från sin mor, vilket Sixten visste och säkert tog hänsyn till. Det sista han ville göra var att skrämma den kvinna han älskade.

.

.

.

tåg ånglok på järnvägen 1

Ett veterantåg på järnvägen. Liknande tåg med fint ånglok förde Elvira Madigan och Sixten Sparre genom Sverige till Malmö från Bollnäs och Stockholm i slutet av maj 1889.

.

.

.

Från Bollnäs fortsatte de nästa dag till Stockholm, där de omedelbart tog ångtåget ner till Malmö på kvällen. Att äntligen vara tillsammans tätt intill varandra i en tågkupé på väg ner genom ett vackert Sverige i sommarskrud måste ha känts overkligt, och tusen tankar och känslor for säkert igenom deras sinnen. De levde i en rosenskimrande dröm och en kort tid var de lyckliga tillsammans.

.

I Malmö tog de en ångfärja över till Danmark där de besökte Tivoli i Köpenhamn. Här hade Elvira upplevt sin lyckligaste tid som artist då hon efter en lysande privat föreställning fått ett guldkors av danske kung Christian IX. Korset var hennes käraste ägodel. Hon hade hoppat upp och ner av glädje som en liten flicka och klappat i händerna när hon visade upp sitt guldkors. Hon ville säkert vara där på Tivoli igen tillsammans med sin Sixten.

.

.

De som såg dem på Tivoli beskrev det vackra paret som såg så lyckliga och förälskade ut. Det skulle bli en kortlivad lycka.

.

.

elvira madigan kong christian guldkors gold cross

Elvira Madigan, Hedvig Jensen, cirkusartist hos Cirkus Madigan, med sitt guldkors som hon var väldigt stolt över. Hon tyckte om att låta sig avporträtteras med guldkorset och det låg i ett litet smyckeskrin som hon medförde till Svendborg i Danmark. Korset var en gåva från Danske kung Christian IX 1886 efter hennes föreställning på Tivoli för honom.

.

.

elvira guldkorset

Elviras fina guldkors som hon fick av den danske kungen Christian IX, 1886.

.

.

tivoli copenhagen pantomime theatre

Pantomimteatern är Tivolis äldsta attraktion från 1870-talet och den fanns här på Elvira Madigans och Sixten Sparres tid. Säkert satt de och beundrade den fina påfågeln och såg någon trevlig föreställning under deras romantiska besök här.

.

.

tivoli fontains

Det vackra och romantiska Tivoli i Köpenhamn, som behållit mycket av sin romantik, atmosfär och känsla. Här promenerade de förälskade och olyckliga Elvira Madigan och Sixten Sparre i juni 1889. En kort tid fick de uppleva lite lycka.

.

.

tivoli_elvira_madigan_gardens_peacock_påfågel_löjtnantshjärta_bleeding_heart

En vacker påfågel bland blommande löjtnantshjärta på Tivoli i Köpenhamn. Elvira Madigan och Sixten Sparre såg kanske en sådan fågel här. Den berömda påfågelsteatern, pantomimteatern, är Tivolis äldsta attraktion från 1870-talet, så påfåglar fanns här säkert redan då. Minns Sixten i trädgården med löjtnantshjärtan och hästkastanj. Minns Elvira i din trädgård med en gammeldags skir rosa ros som Mme Pierre Oger.

.

.

.

Den 18 juni tog Elvira och Sixten in på det fashionabla Hotell Svendborg, vid hamnen. I den lilla staden Svendborg hade de två rum och låtsades vara nygifta på bröllopsresa. Gäster lade dock märke till att bara Sixten bar vigselring och att Elviras kläder var märkligt enkla jämfört med Sixtens – som var eleganta.

.

I vittnesförhör under ed inför domare den 30 juli 1889 med hotellägare Pedersen i Svendborg och pensionatsägarna i Troense, framkom att Sixten och Elvira hade uppfört sig mycket älskvärt och artigt, och de hade haft anspråkslösa krav gällande mat och dryck.

.

De hade således ej levt storstilat i sus och dus, såsom påstods. Sixten hade i Svendborg presenterat och skrivit in sig i gästboken som Löjtnant S.Sparre från Stockholm, med fru. I Troense hade han inte presenterat Elvira alls på de pensionat de besökt där.

.

Sixten kallade sig aldrig greve, vilket falskt påståtts om honom. Enligt en tidning som direkt citerade gästboken på hotellet i Svendborg stod han skriven som ”Löjtnant S. Sparre, med fru, Stockholm”. På hans eget visitkort stod också Löjtnant S. Sparre – INTE greve.

.

.

Kärleksparet gjorde långa, romantiska utflykter i nejden och besökte troligen den närliggande, vackra badorten Christiansminde. De levde nu från dag till dag och deras romantiska fantasier och drömmar om en framtid tillsammans var snart allt de hade, men de stördes mer och mer av den påträngande verkligheten. De hade mycket svårt att se en väg ut ur sina problem.

.

De tyckte om att göra längre utfärder och gå på romantiska utflykter i den vackra naturen och i de små byarna i närheten av Svendborg. I det romantiska och idylliska naturlandskapet kunde de leva i sina drömmar och fantasier om en verklighet som de kunde haft men aldrig skulle få.  De besökte även ön Tåsinge och Troense by, en ö de blev så förälskade i att de skulle återvända dit igen i juli den sommaren.

.

.

.

De var båda nu djupt bekymrade och olyckliga. Deras romantiska drömmar och idyllen de bodde i erbjöd bara en tillfällig tröst och tillflykt.

.

Sixten var en fattig adelsman och fast i ett känslokallt äktenskap med en krävande kvinna som han inte visste hur han skulle kunna ta sig ur. Han kände sig infångad och begränsad. Hans kreativa, skapande och konstnärliga sida undertrycktes av kraven på honom som adelsman och officer.

.

.

Elviras cirkus erbjöd nu dåliga arbetsvillkor i ett kallt, dragigt och stinkande tält i stället för de eleganta, glamorösa och fashionabla cirkushusen i de stora städerna i Europa som hon var van vid. Hon började troligen att känna sig utnyttjad, speciellt av sin dominante ‘styvfar’ John Madigan, en amerikansk cirkusartist och konstryttare från Indiana som hennes mor varit tillsammans med länge utan att gifta sig med och som trivdes med att bli kallad ”cirkusdirektör”.

.

Vittnen noterade 1887 att standarden hos cirkus Madigan var förfärlig. Elvira hade mist sin glädje och entusiasm när hon uppträdde. Hennes leende var svalare än någonsin. Cirkustältet var kallt, dragigt, sjaskigt, dåligt upplyst och luktade illa av ruttnande hö. Sittplatserna var enkla, hyvlade brädor.

.

Elviras dräkter var slitna och behövde lagas. Den magra publiken bestod endast av män – mestadels militärer och bonddrängar. Cirkusnumren var usla, förutom Elviras och Gisellas föreställningar, men led av den dåliga omgivningen. Vittnen beskrev hur generade de var över att se henne uppträda under sådana förhållanden.

.

.

.

svendborg hotell ca 1907

Det eleganta Hotell Svendborg på Sydfyn, intill hamnen, där Elvira och Sixten bodde i nära en månad. På den tiden var hästspillning den enda trafikföroreningen.

.

.

.svendborg hotel aerö 2

Utsikten från Hotell Svendborg på Fyn som finns än idag. Det romantiska hotellet ligger precis intill hamnen.

.

.

.

Sixten hade tidigare blivit hotad av Elviras cirkus, som inte ville förlora sin främsta inkomstkälla. På cirkusar fanns alltid råbarkade typer och Sixten hade tagit med sitt tjänstevapen till Danmark när han reste iväg med Elvira. Han hade beställt 100 patroner till sitt vapen den 25 maj, två dagar innan hans tjänstledighet började.

.

Nu var plötsligt hennes halvbror Oscars cirkus Bergman där i Svendborg. De kände Elvira mycket väl. Han eller någon annan från cirkusen och Sixten hade säkert redan råkats och haft en konfrontation. De ville undvika fler otrevligheter och tog därför hastigt ångfärjan över till den närliggande idylliska ön Tåsinge efter att ha meddelat hotellet att de skulle på en längre utflykt några dagar. Sixten medförde sin revolver utan sitt hölster.

.

.

Kvar på hotellet i Svendborg var Elviras sirliga smyckeskrin. I skrinet låg ömt och kärleksfullt förvarad en mycket vacker och sorglig dikt kallad ‘Brudbuketten’. Den var en gåva från Sixten till Elvira – hans drömmars brud, skriven bara dagar tidigare på rött papper. Intill skrinet låg en vissnad rosenbukett från Sixten med ett blått sidenband knutet runt den.

.

I skrinet förvarades också Elviras kära guldkors som hon fått av danske kung Christian IX.

.

.

.

christiansminde svendborg moon

Christiansminde, en romantisk sommarkväll på bryggan.

.

.

svendborg christiansminde 1

Christiansminde. Kanske satt Elvira och Sixten i något sött lusthus med utsikt över vattnet under vackra sommarkvällar i juni – juli 1889.

.

.

svendborg steam ferry

Sixten och Elvira åkte med en sådan här ångfärja till Tåsinge ö den 15 juli, 1889, deras sista resa. De skulle aldrig mer lämna ön.

.

.

troense_svendborg_fyn_ms_helge_färja

Ångfärjan M/S Helge. Inte alls olik äldre färjor så som de tedde sig då Elvira Madigan och Sixten Sparre färdades till Tåsinge ö och Troense från Svendborg på Fyn den 15 juli, 1889.

.

.

troense_taasinge_tasinge_svendborg_fyn_färja_ms_helge_ferry_boat

En vacker vy av ångfärjan M/S Helge, byggd 1924 och fortfarande i trafik. Den för passagerare till och från Svendborg och Tåsinge ö. En liknande färja förde Elvira Madigan och Sixten Sparre till Taasinge och Troense i juli 1889.

.

.

troense pensionat strandgade 6 1954

Korsvirkeslängan på Strandgade 6 i Troense by på Tåsinge där Elvira Madigan och Sixten Sparre tillbringade sina sista nätter fram till förmiddagen, torsdagen den 18 juli, då de försvann för alltid. De tog in här på kvällen vid 19-tiden, måndagen den 15 juli 1889.

.

.

troense pensionat elvira madigan seng säng

Elvira Madigans lilla rum och säng i Troense. Sängen finns nu i muséet på Tåsinge.

.

.

troense pensionat strandgade 6 fönster

Ett av fönstren som Elvira eller Sixten hade på Strandgade 6. Här tittade de ut på morgnarna, beskådade vädret och funderade över vad de skulle ta sig till.

.

.

troense groennegade

Den söta Grönnegatan i Troense som den såg ut sommaren 1889 när Elvira och Sixten var här.

.

.

taasinge groennegade 2

Inte mycket har förändrats i vår tid. Troense är samma vackra, idylliska lilla by på Tåsinge.

.

.

.

De anlände till Tåsinge sköna ö på eftermiddagen den 15 juli och tillbringade tiden med att leta efter lediga rum. I Troense fann det olyckliga kärleksparet två små, intilliggande rum på gaveln i en charmig, gammeldags fiskestuga – en korsvirkeslänga med halmtak i det pittoreska lilla fiskeläget och semesterbyn. De tog in där på kvällen vid sjutiden den 15 juli.

.

.

Elvira och Sixten var ett stillsamt, skötsamt och vänligt par – enligt pensionatsägarna under domarförhöret – som tyckte om att vara för sig själva. De brukade sitta i ett lusthus i utkanten av den fina trädgården, som hade en sagolik utsikt över havet. Där brukade de tycka om att äta sina måltider, och i träbordet ristade Sixten in deras namn och hjärtan med pilar igenom. Bland Sixtens tillhörigheter i skogen återfanns också en fällkniv.

.

Sixten och Hedvig

Ett  Hjerteminne

.

De tyckte om att göra utflykter och kom varma och svettiga tillbaka på kvällarna och drack svalkande öl.

.

.

.

lusthus carlshamn

Ett romantiskt lusthus, 1895. Elvira Madigan och Sixten Sparre hade ett älsklingslusthus i Troense på Tåsinge. I bordet ristade Sixten in deras namn och hjärtan med pilar i. Sixten och Hedvig – Ett hjerteminne. Hans fällkniv återfanns i picknick-korgen.

.

.

.

troense taasinge sea view

Den vackra bukten i Troense, utsikten som Elvira och Sixten såg deras sista sommar.

.

.

troense_taasinge_svendborg_danmark

Troense på Tåsinge idag – en underbar utsikt över kusten, havet och bukten. Här, nära hamnen, promenerade Elvira Madigan och Sixten Sparre under några sommardagar 1889 och beundrade utsikten över havet, vildrosorna och naturen..

.

.

troense house cottage hus 1

Troense – nu och då.

.

.

En sista elegant måltid åt de på Bregninge Kro, en restaurang precis intill kyrkan. Där åt de sparrissoppa, grillad kyckling, oxfilé och vinbärskräm till efterrätt. De drack öl och rödvin till maten. Efteråt drack de kaffe och konjak och åt hembakade småkakor. Elvira bar sitt hår i en lång, tjock, gyllene fläta på ryggen – så som Sixten tyckte om det.

.

.

bregninge kro 1

Bregninge Kro där Elvira Madigan och Sixten Sparre åt sin sista fina middag tillsammans på Tåsinge. De hade även sökt logi här, brättade ägaren för polisen, men det fanns inga lediga rum.

.

.

bregninge_kyrka_kirke_tasinge_taasinge_madigan_vetsera_church

Bregninges vackra kyrka på Tåsinge som Elvira Madigan och Sixten Sparre besökte. Den har en sagolik utsikt från kyrktornet. Elvira skrev namnet Vetsera i gästboken, vilket visar att hon var deprimerad, hade Vetsera i sina tankar och funderade på att kopiera hennes handling snart.

.

.

Att någon annan skrev namnet Vetsera i kyrkans gästbok vid tiden när Elvira var där och begick precis samma handling som hon, måste anses extremt osannolikt. Hon var van vid att använda andra namn än sitt eget – Hedvig. Namnet Vetsera var i hög grad symboliskt för henne vid denna tid – en kvinna som hon ofta tänkte på och vars beslutsamhet och öde hon beundrade. Hennes mor sade att Elvira var djupt påverkad av Mayerling incidenten och hon talade ofta om den.

.

.

.

bregninge_kyrka_kirke_tasinge_taasinge_church_kyrktorn_vetsera

Bregninge kirke och berömda kyrktorn med den vidunderliga utsikten över Tåsinge landskapet. Ca 1910. Här stod med stor sannolikhet Elvira Madigan och Sixten Sparre de tragiska dagarna sommaren 1889. Elvira skrev hemlighetsfullt namnet Vetsera i kyrkans gästbok – en kvinna vars dubbelsjälvmord hon och Sixten mycket snart skulle komma att efterlikna.

.

.

.

Slutet närmade sig fort. Snaran drogs åt från alla håll. Livet syntes allt blekare och framtiden allt mörkare. Drömmarna förmådde ej längre utestänga den hårda verkligheten där fantasier om ett romantiskt och ständigt paradis av solsken, rosor och liljor, ängar, havet och sjungande lärkor inte hade rum.

.

Snabbt växte avgrunden framför dem. Marken och allt som varit stabilt försvann under dem. De hade inte längre något att klänga sig fast vid – förutom varandra. Förtvivlat kastade de sig ut i glömskans och evighetens barmhärtigt mjuka moln.

.

.

Sent på kvällen den 17 juli kom Elvira och Sixten varma och svettiga tillbaka till stugan i Troense efter en lång utflykt. De satte sig i lusthuset i trädgården och tackade nej till maten som stod framdukad. De önskade bara en kall öl. De berättade för värdinnan att de ämnade göra en lång utflykt nästa dag så de behövde inte hålla med middag. De önskade emellertid en picknick matsäck att ha med sig.

.

.

Den sista morgonen i Troense, den 18 juli vid niotiden, fick Elvira och Sixten löskokta ägg och kaffe till frukost. Sixten hade skrivit och vädjat om hjälp av sin far, men inte fått svar – något som säkert var en direkt utlösande faktor till självmorden.

.

Han hade också från Tåsinge skrivit till hotellet i Svendborg, där de hade sitt bagage och en obetald räkning, och meddelat dem att de ämnade vara tillbaka torsdagen den 18 juli. Självmorden måste därför ha varit impulsartade – troligen bestämda samma dag – och inte från början anledningen till Tåsinge utfärden, som varit att undvika cirkus Bergman.

.

.

Deras matsäck stod färdig i en flätad bastkorg som innehöll två flaskor öl, en flaska aquavit som Sixten bett om, och smörgåsar invirade i smörgåspapper. Elvira var nedstämd och tyst denna dag och Sixten småpratade artigt. När de sade adjö den förmiddagen vid 10-tiden var det för att aldrig mer återkomma.

.

.

I korgen lade Sixten en ask med ammunition, 25 skarpa patroner, till sin militära tjänsterevolver. På asken stod skrivet med blyertspenna:

.

Kära Hedvig. Till Min Egen.

Sixten

.

Han tillägnade kulan som skulle döda honom kvinnan han älskade.

.

Dedikationen tyder även på att Sixten avsåg att ge Elvira patronasken, så att hon kunde göra med kulorna vad hon ville – med andra ord gav han henne makten att förfara med patronerna såsom hon fann bäst, vilket hon troligen gjorde, då mycket tyder på att hon faktiskt sköt sig själv först. På sitt sätt talade Sixten indirekt om för oss att han inte sköt henne..

.

sjalvmord_elvira_madigan_norreskov_norreskoven_sixten_sparre_taasinge_tasinge_suicide_revolver_weapon_gun_nagant_vapen_1887_norreskov

Ett tragiskt självmord. Då Elvira Madigan och Sixten Sparre begick självmord använde de Sixtens militära tjänsterevolver för officerare, en Nagant modell 1887, kaliber 7.5. Sixten beställde 100 skarpa patroner till detta vapen två dagar innan sin tjänstledighet från Skånska Dragonregementet.

.

.

.

ammunition rekvisition

En ödesdiger beställning…

Sixten beställer 100 patroner till sitt tjänstevapen den 25 maj, två dagar innan hans permission började.

.

.

.

De sågs senare samma kväll vid 18-tiden då de knackade på i ett hus intill skogen och bad om vatten. De drack på stället och fick en flaska vatten med sig. Det var sista gången de sågs i livet. Som vålnader försvann de sedan in i skogen varifrån de kommit.

.

De vandrade djupt in i Norreskov skogen på små skogsstigar bland snår och höga nässlor, under stora bokar, alar och ekar. Till slut fann de en liten ljus skogsglänta med några mindre bokträd, inte långt från havet. Här bredde Sixten ut sin regnrock som de satt på, och intill Elvira lade han sitt uppslagna, stora, svarta paraply.

.

De åt sin matsäck och Elvira tog ett smörgåspapper på vilket hon skrev en sorgsen liten farväldikt där hon reflekterade över döden och livets meningslöshet. Hon var resignerad och kände sig tom och vemodig eftersom livet nu mist sin mening för henne. Hon lade smörgåspappret med dikten i sin ficka där den senare återfanns.

.

Dikten visar att Elvira var aktivt delaktig i självmorden. Den var skriven på ett märkligt språk, en blandning av svenska, danska och tyska, vilket visar att hon fått bristfällig utbildning.

.

.

elvira_madigan_dikt

Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Självmordsdikten skrevs i skogen på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats måste betraktas som helt uteslutet.

.

.

.

norreskov stig

Skogsstigen till höger leder fram till minnesstenen, Elvirastenen, i skogen där de tog sina liv.

.

.

norreskov path stig

Norreskoven på Tåsinge, den skog där Elvira Madigan och Sixten Sparre lämnade denna värld.

.

.

.

På kvällen torsdagen den 18 juli, senast den 19 juli, förenades de en sista gång i en desperat omfamning. Kanske kysstes de och sade till varandra ‘Vi ses snart igen på andra sidan’.
.
.
Elvira begick självmord först. Det fastställdes aldrig kriminaltekniskt vem som sköt henne. Det var bara ett antagande man gjorde då. Kropparna kläddes av och inspekterades bara hastigt i skogen och lades därefter insvepta i lakan genast i kistor för transport till kyrkogården. Ingen obduktion gjordes, och ingen teknisk analys av händerna efter spår av avfyrning av handeldvapen, vilket inte var möjligt vid den här tiden.
.
.
.
Kulan gick in i bakhuvudet i en vinkel och döden var omedelbar. Elvira kan mycket väl ha skjutit sig själv då ingångshål i sidan av huvudet är det vanligaste man ser vid självmord med handeldvapen. Inga övriga skador påträffades på någon av kropparna, förutom de dödande skotthålen.

.

.

Ett mycket viktigt och trovärdigt ögonvittne på dödsplatsen – samme man som skrev ner Elviras självmordsdikt från smörgåspappret – rapporterade att Elvira låg till höger om Sixten med vänster arm utsträckt intill hans, och höger arm böjd uppåt mot huvudet, med högra handen nära höger tinning.

.

Detta indikerar kraftigt att Elvira sköt sig själv först med sin högra hand, med sin vänstra hand vilade i Sixtens högra hand. Hon siktade i en vinkel något bakåt, så hon riskerade inte att träffa Sixten. Sixten riktade vapnet uppåt och sköt sig genom munnen omedelbart därefter. Detta förklarar den märkliga position i vilken de återfanns.

.

Om Sixten sköt henne, vore det ologiskt att Elvira hade ett skotthål i höger sida av huvudet, när den sidan var oåtkomlig för honom i den position de låg i på hans regnrock. Enligt polisrapporten låg Elvira nämligen till höger om Sixten, med ett skotthål i höger öra.

.

.

Elviras händer placerades troligen ovanpå hennes bröst senare, som ett tecken på vördnad, av en av alla dem som hade tillgång till platsen, som aldrig var avspärrad.

.

.

.

Båda hade ett lugnt och fridfullt ansiktsuttryck i döden. Elvira låg på rygg och Sixten låg på rygg, med armar och ben utsträckta och benen isär. Revolvern låg vid hans högra hand, emellan dem. Även Sixtens död var omedelbar.

.

.

De var till sist förenade för evigt – om inte i livet, så i döden. I döden vilade de tillsammans på Sixtens regnrock.

.

.

.

Det tragiska dubbelsjälvmordet var en sensationell nyhet och ingen kunde få nog av att höra om det olyckliga kärleksparets död, om deras skandal och hemliga kärlekshistoria som slutade så sorgligt. En allmän debatt om moral och andra frågor som rörde händelsen följde snart.

.

Elvira och Sixten som hade sökt avskildhet djupt inne i en stor skog blev trots allt totalt exponerade till slut.

.

.

De var båda klädda i promenadkläder, Elvira i en enkel svart ylleklänning och en grå kofta och Sixten i grå byxor och svart kavaj, knäppt upp i halsen. Elviras korsett och turnyr, som hon tagit av sig för att känna sig bekväm, hängde på en trädgren i närheten och hennes lilla parasoll låg på marken med ett brutet handtag, förmodligen då någon råkat trampa på det i mörkret. Platsen var inte avspärrad och många hade tillträde till platsen efter upptäckten.

.

.

norreskov 1889 kropparna teckning 1

Elvira Madigan och Sixten Sparre döda i Norreskov skogen efter att ha begått självmord. I själva verket låg Elvira till höger om Sixten med sin högra arm böjd uppåt mot huvudet och med höger hand intill huvudet. Sixtens revolver låg mellan dem, intill Sixtens hand, och hans uppslagna paraply låg intill Elvira och picknick-korgen stod vid hans fötter.

.

.

norreskov 1889 vykort fyndplatsen

Ett fotografi från 1889 som visar platsen i Nörreskov skogen på Tåsinge där Elvira Madigan och Sixten Sparre återfanns efter deras självmord, i en liten ljus glänta med små bokträd djupt inne i skogen, inte långt från havet.

.

.

.

.

karta_kort_norreskov_norreskoven_taasinge_tasinge_mindesten_minnessten_elvirastenen_memorialstone_scene_death_site_map_elvira_madigan_sjalvmord_suicide_selvmord_karte

En karta över Norreskov skogen på Tåsinge där Elvira Madigan och Sixten Sparre begick självmord. Deras dödsplats är markerad med en röd prick på detta kort. Det är idag platsen där Elvirastenen, deras fina minnessten, är belägen. Klicka för att förstora bilden.

.

.

.

tasinge_kort_karta_map_karte_taasinge_troense_bregninge_norreskov_landet

En karta över Tåsinge med relevanta platser markerade. Troense högst upp i orange. Dödsplatsen, Elvirastenen, minnesstenen i Norreskov skogen vid korset. Landmalerhuset i skogen som Elvira Madigan och Sixten Sparre besökte strax innan de dog i blått. Landets kyrkogård med gravarna och Elvira Madigans Vej i rosa. Bregninge kyrka i ljusblått där Elvira skrev namnet Vetsera i gästboken innan hon begick självmord. Bregninge Kro i gult där Elvira och Sixten sökt men blivit nekade logi men åt sin sista fina middag tillsammans.

.

.

.

.

Den 22 juli var en mor och hennes dotter ute i skogen för att leta efter nässlor till korna. De fick syn på en gentleman och en dam som låg intill varandra intill ett uppslaget paraply. Vid mannens fötter stod en picknick korg. Paret var döda sedan en tid och de gick förskräckta därifrån. Så upptäcktes deras kroppar som redan var hårt åtgångna i sommarvärmen.

.

.

Självmorden väckte bestörtning och blev en stor sensationell nyhet. Alla ville läsa om det olyckiga kärleksparets död, deras hemliga kärlek och skandalen. Det skrevs tidningsartiklar och sorgliga skillingtryck då man uppskattade folkvisor och ballader, och en ivrig debatt om moral, etik och frågor som rörde den tragiska händelsen följde. Deras öde berörde och upprörde.

.

.

Elvira och Sixten som hade sökt avskildhet och ensamheten djupt inne i en stor skog blev trots allt totalt exponerade till slut.

.

.

.

Sixten och Elvira obducerades inte. De begravdes den 27 juli på Landets kyrkogård intill en stor, majestätisk gammal ek i närvaro av Sixtens bror Edvard, Juel-Brockdorff från Valdemars slott och många sommargäster, boende och andra som kommit för att ta farväl. Kistorna ligger med ca 60 cm mellanrum. De var rikt blomstersmyckade. Kistorna sänktes ner i gravarna. Flickor och kvinnor från trakten som rörts och blivit ledsna av tragedin hade plockat vildblommor på ängarna i trakten och bundit blomsterbuketter, och de lade nu sina blommor på kistorna och kastade ner blommor till dem under gravsättningen.

.

.

landet_kyrka_kirke_grav_gravar_grave_taasinge_tasinge_elvira_madigan_sixten sparre

Elvira Madigans och Sixten Sparres gravplats. Elvira har en gravsten av vit marmor och Sixten en grå granitsten, köpta av Sixtens bror Edvard, liksom gravplatsen intill stora eken. Stenarna och gravarna var diskreta p.g.a. de olyckliga omständigheterna. Vid denna tid begravdes inte alltid de som tagit sina liv i helgad jord utan i stället utanför kyrkogårdsmuren.

.

Där ligger ofta blommor skänkta av dem vars hjärtan rörts av den tragiska kärlekshistorien och som önskar ge en hyllning till kärleken och till två unga, väldigt olyckliga människor som dog därför att de inte såg någon framtid tillsammans i denna värld.

.

.

elvira_madigan_grav_gravsten_grave_landet_kyrka_kirke_taasinge_tasinge_church

Elvira Madigans grav. Hon har en gravsten av vit marmor. Hennes gravplats är mycket besökt.

.

.

sixten_sparre_grav_gravsten_landet_kyrka_kirke_taasinge_tasinge_church_grave_stone

Sixten Sparres Grav och gravplats. Han har en gravsten av grå granit.

.

.

elvira_madigan_grav_landet_kirke_kyrka_sixten_sparre_grave_gravsted_tasinge_taasinge

En ny grav. 2013 omformades Elvira Madigans och Sixten Sparres gravplats på Landets kyrkogård på Tåsinge. Deras gravstenar flyttades och monterades på ett runt granitblock och ovanpå sattes skyddsglas. Numera är platsen en cirkelformad minneslund med sittplatser runtom.

.

.

.

landet_kyrka_kirke_taasinge_tasinge_kyrkogard_grav_madigan_sparre

Den vackra gamla eken på Landet kyrkogård på Tåsinge. Därintill, på sydsidan, vilar Sixten Sparre och Elvira Madigan, egentligen Hedvig Jensen, i evig sömn.

.

.

.

norreskov taasinge minnessten 1

På platsen där Elvira Madigan och Sixten Sparre dog inne i skogen, Norreskov, inte långt från havet, placerades en vacker och besynnerlig natursten till deras minne. Den är av rosa-grå granit och formad av vattnet i den närliggande bäck där den hittades. Många kommer dit än i dag och lägger fina blommor och andra små gåvor till det olyckliga kärleksparet som en hyllning och tribut till kärleken.

.

.

.

landet_kyrka_kirke_church_taasinge_tasinge_grav_grave_gravsted

Landets kyrka på Tåsinge ö där Elvira Madigan och Sixten Sparre nu vilar i evig frid. Det är en mycket skön, stilla och fridfull plats.

.

Tänk när en gång i Himlens gyllene Salar

jag, med den Vän jag här på Jorden fann

i Ljuset om ett ewigt Lif skall tala

och om det Lif, så som i en dröm försvann

.

Vers ur en psalm, sjungen vid Elviras och Sixtens begravning på Landet kyrkogård på Tåsinge den 27 juli, 1889.

.

.

.

elvira madigan i vitt1

Elvira Madigan, en sirlig cirkusfågel uppflugen på ett trädgårdstaket.

.

.

sixten sparre med kamrater skånska dragonregementet kavalleriofficer

Sixten Sparre med andra officerare från Kungliga Skånska Dragonregementet. Han var Elvira Madigans stora kärlek. Sixten i den bakre raden, i mitten.

.

.

taasinge museum elvira sixten exhibition

Tåsinge har ett litet fint museum där det finns en intressant utställning med föremål som berättar historien om Elvira Madigan och Sixten Sparre. Här står en flätad picknick korg liknande den som Elvira och Sixten medförde till skogen där de dog, ölbuteljer så som de tedde sig 1889, och en flaska som förmodligen innehållit aqvavit. Papperspaketet symboliserar parets sista måltid, några smörgåsar. På smörgåspappret skrev Elvira sin sorgsna farväldikt.

Spegeln med klockan har en gång tillhört Elvira. Den hade hon med sig till Tåsinge. Den säng hon sov i i Troense står också här.

.

.

.

skillingtryck_johan_lindström_saxon_julius_strandberg_elvira_madigan_sorgeliga_saker_hända

Denna vackra bild är en illustration för danske Julius Strandbergs skillingsvise. Johan Lindström Saxon skrev ett svenskt skillingtryck – Sorgeliga Saker Hända – eller Elvira Madigan.

.

.

En sorglig visa hör också till historien och den mest kända är den folkvisa som Johan Lindström Saxon skrev strax efter händelsen 1889, ‘Sorgeliga saker hända’. Skillingtryck var folkliga melodier som sjöngs och spelades i stugorna, och skillingtrycket om kärlekssagan Elvira Madigan och Sixten Sparre blev omåttligt populärt och sjungs ibland än idag.

.

.

Här är den sångtext som Johan Lindström Saxon skrev till sitt kända skillingtryck om den tragiska kärlekshistorien mellan Elvira Madigan och Sixten Sparre:

.

.

Sorgeliga saker hända
Än i våra dar minsann,
Sorgeligast är dock denna —
Den om fröken Madigan.

Vacker var hon som en ängel:
Ögon blå och kind så röd,
Smärt om livet som en stängel;
Men hon fick en grymmer död.

När hon dansade på lina
Lik en liten lärka glad
Hördes bifallsropen vina
Ifrån fyllda bänkars rad.

Så kom greve löjtnant Sparre,
Vacker var han utav börd,
Ögon lyste hjärtat darre
Och hans kärleksbön blev hörd.

Greve Sparre han var gifter
Barn och maka hade han,
Men från dessa nu han rymde,
Med Elvira Madigan.

Så till Danmark styrdes färden
Men den tog ett sorgligt slut,
Ty långt ut i vida världen
Tänkte de att slå sig ut.

Men se slut var deras pengar
Ingenting att leva av!
För att undgå ödets strängar
Bygga de sitt bo i grav.

Och pistolen full av smärta,
Greven tar och sikte tog
Mot Elviras unga hjärta:
Knappt hon andats förr’n hon dog.

Ack ni hör, Ni ungdomsglada,
Tänk på dem och sen er för
Att ni ej i blod får bada
Ni ock en gång, förr’n Ni dör!

.

.

.

Den berömda svenska filmen ‘Elvira Madigan’ från 1967 av filmregissören Bo Widerberg, med Pia Degermark och Thommy Berggren i huvudrollerna, visar Elvira som aktiv och pådrivande vid självmorden. Detta var således hans slutledning som han visade i sin film, vilket också stöds av bevisen.

.

.

elvira madigan on hammock sixten sparre

Elvira Madigan, firad cirkusartist, lindanserska, konstberiderska, jonglör och dansös hos Cirkus Madigan.

.

.

.

Analys av Sixten Sparres Dikt till Elvira Madigan

sixten_sparre_dikt

Brudbuketten, den vackra dikt som Sixten Sparre skrev till Elvira Madigan i Svendborg den 10 juli, bara dagar innan han tog sitt liv i Norreskov på Tåsinge Han var djupt deprimerad innan sitt självmord, och det romantiska vemodet genomsyrar dikten. Den återfanns bredvid en vissnad rosenbukett från Sixten som Elvira sparat på sitt hotellrum i Svendborg.

.

.

Sixten Sparre var inte bara militär, officer och adelsman – han var även konstnärligt bevandrad och en begåvad poet som skrev känslosam och romantisk poesi.

.

I Svendborg skrev han denna väldigt vackra och sorgliga dikt den 10 juli 1889. Den var skriven på rött papper. Det är en klassisk, romantisk och elegant dikt – mjuk, ömsint och vemodig.

.

Det lilla hopp om en framtid tillsammans med Elvira som han kanske haft var snabbt falnande, liksom deras liv – precis som solen i hans dikt som glödde så vackert i väster men som till slut gick ner.

.

Elvira var hans inspiration och således är dikten ett uttryck för skönhet och för kärlek och oskuld. Det var så han såg henne.

.

Hon hade förmågan att förvandla döden till någonting ljust för honom. Tillsammans med henne – med hennes kyssar och kärleksfulla omfamning – skulle döden vara snabb och lätt, liksom hans omfamningar och kyssar skulle göra den lätt för henne.

.

Den vackra jungfrun är godhjärtad och blir rörd av blommornas sorgliga öde – att de skall dö så snart. Hon fick dem av den man hon skulle gifta sig med. Rosorna och liljorna tröstar henne och talar om för henne vilken glädje de känner när de blir kyssta och beundrade av henne, och hur det gör det värt det.

.

Slutligen – när solen glödde som vackrast i väster – låg jungfrun död intill rosorna och liljorna som hon hade älskat och kysst.

.

Elvira och Sixten hade säkert älskat med varandra, kanske ofta och desperat. Fysiskt älskande kan upplevas som ett motgift mot döden – det är dess raka motsats – och som en längtan efter livet. I hans hjärta var hon hans oskuldsfulla brud – hans ros. Hon var den kvinna han älskade men inte kunde erbjuda någonting. Den skuld och sorg han måste ha känt.

.

Han hade skrivit till hotellet i Svendborg och meddelat dem att de skulle vara tillbaka den 18 juli. Han hade även skrivit till sin far och bett om monetär hjälp men inte fått svar. Det verkar som om han haft ett sista, litet, flämtande hopp som slocknade för alltid den 18 juli – samma dag som de skulle åkt tillbaka till Svendborg,

.

Sixtens sista, vackra dikt var ömt förvarad av Elvira i en sött litet smyckeskrin i hennes hotellrum i Svendborg, tillsammans med guldkorset som hon fått av den danske kungen. Intill låg en vissnad rosenbukett – en gåva från Sixten till hans drömmars brud.

.

.

.

Analys av Elvira Madigans Självmordsdikt

elvira_madigan_dikt_sjalvmordsdikt

Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Självmordsdikten skrevs på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats måste betraktas som helt uteslutet.

.

.

Elviras dikt visar på ett förvånansvärt emotionellt lugn och kyla. Det finns ett vemod över livets förgängelse, och en tydlig resignation. Livet hade mist sin betydelse för henne, säkert p.g.a hennes olyckliga kärleksrelation med Sixten Sparre, men även på krafter inom henne själv som var i grunden depressiva och destruktiva.

.
Om man kan tala om en suicidal läggning tror jag det är applicerbart här. I hennes dikt finns inga stora utrop eller känslomässiga uttryck, ingen vånda, ångest, tvekan eller oro – bara resignation och ett konstaterande att livet nu är över.

.

Detta är en person som uppvisar ett kallt lugn inför det hon ämnar göra. Detta är också en person som mycket väl kan tänkas trycka på avtryckaren själv. Elvira hade ett skotthål i höger öra och denna del av huvudet är det vanligaste stället att skjuta sig på vid självmord med handeldvapen

.

Likgiltighet, kyla och lugn gör det lättare att begå en sådan handling och traditionellt har dessa egenskaper varit förknippade med män i sådana här situationer.

.

Sixten var militär och har fått ikläda sig den rollen men faktum är att hans dikt ‘Brudbuketten’ – skriven bara dagar tidigare – har betydligt mer emotionellt uttryck än Elviras dikt.

.

Jag har alltid sett Elvira Madigan som en mer komplex person än som en hjälplös kvinna som viljelöst låter sig ledas. Jag tycker inte alls hennes dikt – som uppvisar både styrka, karaktär och lugn – tyder på det.

.

Hon var van vid uppmärksamhet, vilket hennes för den tiden mycket utmanande klädsel, frisyr och sensuella poserande för PR fotografier inför manliga fotografer visar. Hon var medveten om sin sexuella dragningskraft och använde den. Sedan barnsben fick hon ständig uppmärksamhet eftersom hon uppträdde på cirkus redan som liten flicka, och denna antog gradvis en mer och mer sexuell karaktär när hon växte upp.

.

Hon var säkert en flicka med ett tungt sinnelag i grunden och därför också strikt hållen av sin mor, som nästan höll henne inlåst och som medgav att hon inte ville se henne gift med någon. Detta tyder på någon form av osund familjerelation vilket inte är så förvånande i de kretsar hon kom från, och att kanske mamman visste att något var psykiskt fel med dottern.

.

Enligt henne hade dottern ‘visioner’ och ett överspänt psyke. Att skylla allt på mannen och göra henne till ett offer är bekvämt men faktiskt inte så som det mesta tyder på att det var.

.

Elvira hade en dödslängtan. Hon hade nyligen prisat och beundrat baronessan Vetseras och kronprins Rudolfs öde – två människor som skjutit ihjäl sig bara ett halvår tidigare, och hon var besatt av Mayerlingdramat.

.

Det är viktigt att komma ihåg att hennes uppväxt inte varit särskilt stabil. Mamman var ogift och hade två barn med olika fäder som inte gift sig med henne och den ena faderns namn kunde hon inte uppge. Någon riktig far hade Elvira aldrig, ej heller någonsin ett normalt, varaktigt hem.

.

Mammans pojkvän, John Madigan, var mest intresserad av vad flickan kunde inbringa ekonomiskt. Han ville ha sin egen cirkus, även om det betydde en förödande standardsänkning för Elvira. Redan 1887 sade vittnen att hon verkade deprimerad när hon uppträdde och att de var generade över att se henne uppträda i i en sådan miljö.

.

En rörig bakgrund med okända faktorer påverkade säkert Elvira negativt, vilket gjorde hennes psyke – präglat av tungsinne – sämre. Två människor med medfödd depressiv läggning och sedan tidigare negativa livserfarenheter kan givetvis mycket väl påverka varandra i den riktning som denna tragiska kärlekshistoria tog, och det är vad som troligen skedde sommaren 1889.

.

Elviras roll var dock säkerligen avsevärt mer aktiv än vad som traditionellt tillskrivs henne.

.

Samma dag hon gav sig iväg från sitt tillfälliga rum i Sundsvall efterlämnade Elvira ett avskedsbrev till sin mor – märkt av tårar – där hon bad om förlåtelse för vad hon nu gjorde och sade att hon skulle betraktas som död om de inget hörde ifrån henne på två veckor.

.

Detta tyder på att självmorden var planerade i förväg – kanske som en sista utväg om de inte kunde finna någon annan lösning.

.

Elvira och Sixten åkte iväg på vinst och förlust, av djup längtan efter varandra och som ett sätt att avsluta de liv de tidigare levt – liv de inte längre ville leva. Elvira var inte förd bakom ljuset utan fullständigt medveten om vad hon hade att vänta sig.

.

.

.

sixten sparre bröllop 2

Luitgard Sparres systers bröllop 1883. Hon och Sixten stod knappt ut med varandra. Där fanns redan då ett mentalt och fysiskt avstånd dem emellan. Sixten tredje från höger, stående i bakre raden, och Luitgard stående, andra från höger.

.

.

.

erik_sparre_son_barn_child__af_rossvik_fru_signe_carl_ambjorn_sixtensson_son

Erik Sparre. Sixten Sparre fick två barn med sin fru. Den förstfödde var en son – Carl Erik Ambjörn Sixtensson Sparre af Rossvik, kallad Erik Sparre eller Erik Sparre af Rossvik. Här är Erik i gröngräset en sommardag med sin fru, Signe. Förstora gärna bilden genom att trycka på den.

Glädjande nog gick det gick bra för Sixtens son som sedermera blev kapten och batterichef vid Norrlands artilleriregemente i Östersund. Liksom sin far valde han den militära banan. Han är begravd i Kristianstad, i en urnlund.

.

.

.

ljungbyhed_skanska_dragonregementet_minnessten_dragonstenen_minnesmarke_k_6_sten_ystad_bonnarp_bonarp_herrevadskloster_dragoner_skane

Där stolta dragoner och officerare från Skånska Dragonregementet en gång red sina hästar i Ljungbyhed härskar idag lugn och stillhet. Den melankoliska vinden spelar i träden och duvor kuttrar mjukt. De sista gyllene solstrålarna smeker kärt dragonstenen, en minnessten över dragonerna som vistades här på de stora ljunghedarna. Tusentals soldater från kavalleriet och deras hästar brukade exercera och öva här. Allting har sin tid – och en era fick sitt slut.
.
.
.

Sista qväll’n, då vill jag minnas, sol, då vill jag minnas dig

Tacksam för det ljus du lyste vänligt neder på min stig.

Blickande som du i qvällen, fridfull lägger jag mig ner

Och i vesterns aftonskymning endast österns gryning ser.

.

– Sixten Sparre

.

.

.

herrevadskloster_ljungbyhed_herrevads_kloster_militar_dragoner_skanska_dragonregementet_husarer_k_6_minnessten_kavalleriregementet_kavalleriet

The Herrevadskloster Park. The sound of Dragoon officers from Skånska dragonregementet riding their horses is no longer heard here. There is silence and tranquility in the large and beautiful park. Ducks and white Scania geese dwell by the glimmering ponds where reflections of the sun and sky play on the surface, like jewels.
.

In the shade of large old trees, a handsome man called Sixten Sparre was sitting near the pond in the beautiful park at Herrevadskloster. From afar came the faint sound of laughing Dragoon officers in high spirits. He was among friends.
.

He was listening to the birds and reflecting on the beauty of the landscape. The nightingales sang so beautifully this evening! As so often before, when inspired, a poem was created inside him and quickly put into words on paper. He used to carry with him writing utensils on his journeys.
.

The wind gently caressed his hair. Slowly, he removed his military jacket and stretched out on the grass, wearing only his shining white shirt and his dark trousers. He gazed up at the trees that moved slowly and gracefully in the wind above him. The soft sound calmed him. A merry butterfly danced passed him and little bees were chasing the pretty wildflowers by the pond.
.

This is my home, he thought. This feels like Bjärka Säby, my dear childhood home that I once lost.
.

Distracted by sudden memories of wild childhood horse races with his friends on dirt paths in the Bjärka Säby countryside, he pensively drew his fingers through his short hair.
.

His attention was focused more on women nowadays, he thought. He smiled and closed his eyes. A vision of HER appeared in his mind – suddenly, uninvited, but not unwelcome. She had the power of doing that to him, sometimes when he least expected it.
.

If she could only have been with me now, he thought. To see her move gracefully over the green lawns in that pretty white dress. What an angel she was, and how lucky, or unlucky, he was for having met her and fallen so deeply for her. He sighed.

.

.

– Sofie A

.

.

.

En Sixten Sparre dikt:
.
.
Vid Herrevadskloster
(Till fröken C. S.)
.
.

Så härligt är det att sitta
Om qvällen vid Herrevad
Och njuta af sommarafton
Under lummiga kronors rad.

.

Sitt glittrande bälte kastar
I parken bäcken fram
Och speglar blommande tufva
Och speglar åldrig stam.

.

Så härligt är det att höra
Hur näktergalarne små
Vid Herrevad i parken
De tjusande drillarne slå!

.

En afton ej länge sedan
Jag satt vid sorlande bäck
Och njöt af fogelsången,
Som gick ur lummig häck.

.

Då klingar i qvällen plötsligt
En stämma skön och varm,
Och — näktergalarne tystna
Vid sång ur jungfrubarm!

.

Än sprang i glada toner
Så yr den sången fram,
Än klang i toner djupa
Den vek och allvarsam;

.

Än varm som solig middag
I sommarns glada dar,
Och än som vårlig morgon
Så frisk och underbar.

.

Det var så härligt att sitta
Den qvällen vid Herrevad
Och lyssna till Dina sånger
Under lummiga kronors rad!

.

Du for. — Från häcken åter
Slå näktergalarne små;
Men säkert aldrig den qvällen
Ur deras minne skall gå! —

.

.

.

.

.

.

.

.

biografi biografin biography liv död öde life death kvinnoöde levnadshistoria livsöde sann levnad levnadsöde sanningen berättelsen melodi melodier biografier julius strandberg sanna visor fakta information facklitteratur biografier facts text texten texter lyrik poesi dikt forum blogg blog sida page sanna historia historien berättelse berättelsen sidor kone mand pages site adelsmand og løjtnant epoc epoch epoken eran gilded age love story kärlekssaga kärlekssagan melodie melodien folkedigter digt digter digterer poet poem konstberiderskan lindansösen lindansös døde nørreskov nørreskoven romans romantik romantisk kärleksdrama kärlekstragedi kärleksaffär tema kærlighedspar kærlighedsparet kärlekspar kärleksparet couple pair linedanserinde konstberiderska danske konstryttarinna konstnärsnamn artist cirkusartist ropewalker fakta om information om litteratur om bok om böcker om fakta om historien om sanningen om kärlekssaga kärleksdrama tragiska sorgliga olyckliga kärlekstragedi kärleksaffär romans romansen romantik romantiska romantisk dragonlöjtnanten dragonlöjtnant løjtnant dragonløjtnant flashback kærlighedsaffære kærlighedsforhold forhold født född föddes born died dog död dead death dragonofficer  k6 cavalry kavalleriet kavalleri k5 meyerling incident rudolph rudolf mary marie vetsera baroness baronessa folksång folkvisa theme tema temat folksånger folkvisor løjtnanten kunstberider kunst skillingtrycken skillingsvise skillingsviser ride rida kirkegård kirkeby kirke cirkusprinsesse cirkuset landsby kirke kirkegård skillingstryk mindesmærke grav gravar gravstenene gravstene gravstener gravpladsen gravplads gravsted gravstedet mindesten mindestenen moderen artisterne historie våpen våpnet forelskelse förälskelse förälskelsen sångtext sångtexten sångtexter text texten texter texterna folkvisa folkvisor folksång folksången folksånger folkvisan visa visan visor visorna melodi melodin sång song ballad ballads ballader balladen sang sangen vise visen viser linedanser folkemindesamling kærlighedsforhold kæreste kærlighedshistorie kærlighedshistorien kärlekshistoria folkevise folkeviser Sixten Sparre Elvira Madigan

.

.