Elvira Madigan och Sixten Sparre – Den Sanna Historien om Kärleken, Dramat och Tragedin på Tåsinge – Bilder Information Biografi

elvira_madigan_sixten_sparre

Elvira Madigan och Sixten Sparre – Den Sanna Berättelsen om Tragedin, Kärleken och Dramat på Tåsinge. The True Story about The Tragedy, Love and Drama on Taasinge.

.

Den tragiska och dramatiska historien om Elvira Madigan och Sixten Sparre har berört oss ända sedan tragedin utspelades på Tåsinge, en dansk ö, sommaren 1889. Detta är en ingående biografi om deras liv, kärlek och dramatiska slut. Det är berättelsen om två människor vars vägar och själar möttes och öden som korsades i en djup skog, där döden väntade dem i skydd av bokträdens kronor.

.

The tragic and dramatic story about Elvira Madigan and Sixten Sparre has touched our emotions ever since the tragedy took place in the summer of 1889, on a Danish island. This is a thorough biography about their lives, love and dramatic end. It is the story of two people whose roads and souls met and destinies that crossed in a deep forest, where death was waiting for them under the canopy of the beeches.

.

Their story and biography in English: https://elviramadigansixtensparre.wordpress.com/2015/04/11/elvira-madigan-sixten-sparre/

.

.

elvira_madigan_1889

En sista bild av en Cirkusprinsessa. Fotografi av Elvira Madigan, april 1889. En romantisk, känslofull ung kvinna med anlag för depression – cirkusartist, lindanserska, konstryttarinna och dansös hos cirkus Madigan. Hennes tragiska kärlekshistoria med Sixten Sparre skulle föra dem båda in i döden. Hon dog bredvid den man hon älskade men inte kunde få – en handling inspirerad av baronessan Vetseras och kronprins Rudolfs självmord och dramatiska öde som hon nyligen hade prisat som ”synnerligen lyckligt”, enligt modern i juni 1889.

.

.

.

elvira madigan sixten sparre hedvig jensen

Lindanserskan och cirkusartisten Elvira Madigan. Sixten Sparre tjusades av cirkusprinsessans strålglans. Han var hennes störste beundrare och föll hjälplöst för henne då han såg henne uppträda på cirkus Madigan.

.

.

Den Tragiska Kärlekshistorien om Cirkusprinsessan Elvira Madigan och Löjtnant Sixten Sparre af Rossvik

.

.

Sista qväll’n, då vill jag minnas, sol, då vill jag minnas dig

Tacksam för det ljus du lyste vänligt neder på min stig.

Blickande som du i qvällen, fridfull lägger jag mig ner

Och i vesterns aftonskymning endast österns gryning ser.

.

– Sixten Sparre

.

.

Myten om ‘Mordet’ på Tåsinge.

.

Först en kortfattad recension av Klas Grönqvists och Kathinka Lindhes böcker. De hävdar att Elvira Madigan mördades och förleddes av Sixten Sparre utan att kunna framföra några som helst bevis för dessa och flera andra kontroversiella påståenden. Det är tragiskt när sensationalism och rena spekulationer väger tyngre än sanning, etik och saklighet – speciellt ifråga om grova anklagelser.

.

Odlarna av myten om ‘mordet’ på Tåsinge saknar alltid en viktig sak – bevis. De har inga. I sin iver att förtala Sixten Sparre och rättfärdiga sina böcker försöker de därför framföra sitt scenario som bygger på subjektiva gissningar, fantasier och spekulationer – liksom deras böcker.

.

Deras logik är; Sixten Sparre var fattig och skuldsatt,så alltså älskade han aldrig Elvira. Enligt dem är skuldsatta människor tydligen oförmögna att bli kära. Alla Elviras och Sixtens kärleksbrev förstördes eftersom ingen hade ett intresse av att bevara bevisen för deras kärlek. Båda familjerna ville tysta ner skandalen, så nu är det därför fritt fram att hitta på egna sanningar.

.

Elvira var inte kär i Sixten, spekulerar Grönqvist. Hon var tydligen så trött på hans många brev och romantiska uppvaktning att hon skrev till honom i flera år, träffade honom i hemlighet, pantsatte sina smycken, packade sin koffert och smög iväg till honom, åkte till Danmark tillsammans med honom och lät sig frivilligt bli skjuten av honom i skogen. Hon trodde hon skulle bli gift, enligt dem, trots att hon innan hon rymde planerade sitt självmord, samt varnade för vad hon skulle göra i sitt avskedsbrev, skrivet innan hon rymde i maj 1889.

.

Revisionism för revisionismens egen skull kan inte rättfärdigas när den inte stöds av logik och det trovärdiga material som finns. Precis som med Jack Uppskäraren säljer nya teorier – oavsett hur långsökta – och det är troligen vad det handlar om här. Om man vill spekulera utan bevis kan man få författaren av Alice i Underlandet att bli Uppskäraren – en teori som framförts.

.

.

Den kände och älskade danske vismakaren och författaren Julius Strandberg, danskarnas motsvarighet till vår Lindström Saxon, sade i sin vackra skillingsvise ‘Det var i Taasinges skønne Egne’ om kærlighedsdramat redan 1889 att man inte visste vem som sköt Elvira, så detta förstod de flesta redan då. Man ville undvika risken att den älskade cirkusartisten Elvira blev begravd utanför kyrkogårdsmuren – som självmördare ofta blev – så man skyllde på dragonlöjtnanten. Det var ju bekvämt, men var det sanningen? Sannolikt inte, som vi skall se längre fram. Hade de bevis för påståendet? Definitivt inte.

.

Spår efter avfyrning av handeldvapen kunde inte säkras på den tiden. Med andra ord, det var omöjligt då att kriminaltekniskt fastställa huruvida Elvira hade avfyrat ett vapen eller inte. Dessutom behandlades ärendet aldrig som ett brottsfall och ingen obduktion gjordes. De undersöktes bara hastigt och lades direkt i kistor i skogen. Dödsplatsen var aldrig ens avspärrad utan journalister och andra kunde fritt vandra omkring i direkt närhet av kropparna.

.

Det är därför vi har ett mycket viktigt vittne som talade om hur Elvira faktiskt låg, och som skrev ner hennes självmordsdikt som återfanns på dödsplatsen. Generellt sköttes ärendet skandalöst dåligt. Endast en ofullständig förteckning över Sixten Sparres tillhörigheter i Svendborg upprättades, och revolvern och ammunitionsasken försvann genast spårlöst.

.

Elvira skrev en självmordsdikt i skogen innan hon dog, på det smörgåspapper som deras sista måltid legat i. Den bevisar att Elvira deltog aktivt i självmorden. Att hon skulle ha blivit mördad får anses som direkt uteslutet

.

elvira_madigan_sixten_sparre 2

Sixten Sparre och Elvira Madigan

.

Sixten Sparre kallade sig aldrig greve, vilket Klas Grönqvist falskt påstår i sin bok, trots att han måste ha känt till att under de domarförhör som hölls med föreståndarna för de hotell och pensionat de besökt hade alla under ed sagt att han kallat sig Löjtnant Sparre. Ingen av dem nämner ordet greve.

.

En tidning som direkt citerade gästboken rapporterade att han på Hotell Svendborg skrivit sig som Löjtnant S. Sparre. På hans eget visitkort stod skrivet Löjtnant S. Sparre – INTE greve. Att på den tiden använda sig av en titel man inte hade rätt till var ett grovt övertramp – vilket han heller aldrig gjorde. Grönqvist ignorerar allt detta och nämner inte ens domarförhören. Han väljer att förlita sig på någon artikel i sensationspressen.

.

Laura Olsens hämndlystna, hätska och förvirrade brev till tidningen Politiken strax efter Elviras död innehåller påvisbara lögner och saknar därför bevisvärde. Hennes motiv gör att hon saknar trovärdighet. Hon ville återupprätta dotterns heder och tillfoga Sixten Sparre skada. Detta var motivet för brevet, vilket gör henne starkt fientlig, givetvis. Mycket är dessutom hörsägen.

.

Grönqvists tydliga aversion mot Sixten Sparre gör honom onyanserad och otillförlitlig. Han utelämnar sådant som talar till Sixtens fördel och påstår – som i fallet med grevetiteln – sådant som är direkt falskt. Han hittar på att Sixten skulle varit mentalsjuk och ställer egen diagnos. Märkligt, eftersom han inte är psykiater, saknar kompetens och aldrig träffat honom. Han använder hans fars brev – en man utan kunskap och utbildning i psykologi – som han skrev kort tid efter sonens död då han var förvirrad av det som hänt, och sörjde.

.

Rädslan för att sonens kropp fortfarande skulle kunna komma att användas i medicinskt syfte fanns säkert. På den tiden kunde utländska medborgare som begått självmord i Danmark få sina kroppar beslagtagna av medicinska instutitioner. Enda sättet att helt undvika detta öde var att hävda sinnesförvirring/ mentalsjukdom. Detta gjordes även i fallet kronprins Rudolf av Österrike för att kunna begrava honom i kyrkan. Pappan var helt enkelt rädd.

.

Sixtens far skrev efter självmordet att Sixten hade förändrats, men han skrev också i samma brev att han var olycklig i sitt äktenskap. Det var ett arrangerat äktenskap med en kvinna han var inkompatibel med, som han inte såg någon väg ut ur. Detta förklarar med all sannolikhet den förändring fadern noterat, och att Sixten på slutet blivit ”svärmisk” till lynnet. De allra sista åren gjorde hans tomma äktenskap att han inte längre engagerade sig utan letade efter en väg bort. Han var därför mycket mottaglig för Elviras påverkan när de träffades.

.

.

Grönqvist fantiserar att Sixten var påverkad av en bok som det inte finns några som helst bevis för att han ens läst. Ett rent påhitt, alltså. Inom litteratur, dramatik och film går det alltid att hitta en liknande självmordshistoria om man letar. Att utan några som helst bevis påstå att en romanfigur som inte har ett dugg med Sixten Sparre att göra präglat Sixtens handlingar, och försöka påskina att han därför inte skulle ha haft känslor för Elvira, är direkt oetiskt och ett förfärande dåligt och billigt förfaringssätt.

.

Grönqvist har en disclaimer allra sist i sin bok där han medger att det mesta är spekulation, detta efter att ha kallat Sixten mördare och mentalsjuk sida upp och sida ner i boken. Grönqvists bok är ett rent hopkok av påhitt och fantasier. Han rapporterar från sängkammaren att Sixten nog bara brydde sig om sin egen njutning – inte Elviras. Man undrar vilket arkiv han varit i för att få tag på dessa ‘fakta’. Skamlöst hittar han på ett scenario byggt helt på luftslott. Slutsatsen är att Grönqvist är mer intresserad av ett karaktärsmord på Sixten Sparre än av respekt för sanningen och etiskt förhållningssätt.

.

.

Kathinka Lindhes bok kan bara betraktas som skönlitteratur. Pärlor i stil med ”Jag vet nog jag, Sixten, mej lurar du inte!”, återkommer frikostligt. Hon låtsas vara Luitgard i boken och skriver hennes ‘dagbok’ i första person singularis, vilket misslett många att tro att det är Luitgards dagboksanteckningar eftersom hon är en släkting, istället för bara fritt uppdiktat material – vilket hon bara i slutet av boken medger att det är. Hon insinuerar att Sixtens skulder bara var hans fel – något hon inte presenterar något som helst bevis för. Luitgards spenderande hemlighålls – liksom deras gemensamma spenderande.

.

Lindhe är bitter på sin f.d. man som var otrogen. Det gav henne idén till boken, vilket framkommer i den. Hon verkar förväxla honom med Sixten Sparre, som får klä skott.

.

.

Nu till första början, en höstdag 1854…

.

elvira_madigan_sixten_sparre_skanska_dragonregementet_lojtnant_lieutenant

Elvira Madigans kärlek, Löjtnant Sixten Sparre af Rossvik, ca 1888. Han föddes i Malmö 1854, i en av Sveriges äldsta adelsfamiljer.

.

.

Den svenske adelsmannen, Dragonlöjtnant och förste Adjutant Bengt Edvard Sixten Sparre af Rossvik var av en mycket gammal och förnäm adelssläkt, en av Sveriges äldsta. Sixten Sparre var född i Malmö 27 september 1854 som äldste son till kammarherren Sigge Sparre af Rossvik, född Gabriel Gerhard Sigge Sparre af Rossvik 1819 – 1897, och hans fru, Adéle Sparre af Rossvik, född Adelaide Virginia Peyron, då kallad Adéle Peyron, 1831 – 1909.

.

Ca 1860 flyttade familjen till det gamla slottet i Bjärka Säby, utanför Linköping. Där växte Sixten upp i ett idylliskt landskap med blommande ängar, gröna hagar och lummiga ekdungar intill en vacker sjö. Här formades tidigt hans kärlek till natur, djur, romantik, nostalgi och poesi.

.

.

1871 flyttade så familjen till den eleganta militärstaden Christianstad, där Sixten som 19-åring år 1873 anslöt sig till kavalleriet som volontär vid Kungliga Skånska Dragonregementet. Han var mycket intresserad av ridning vilket han alltid excellerade i. På den tiden bestod 70% av officerarna inom Skånska Dragonregementet av adelsmän.

.

Sixten gick på Krigsskolan Karlberg i Stockholm, då även kallad Kungliga Krigsakademien, nuvarande Karlbergs Militärhögskola, där han utbildades till officer. Han tog sin officersexamen år 1876, när han var 22 år. Han blev Löjtnant 1887. Sixten var en prickfri militär och arbetade tidvis som lärare på Kavalleriskolan vid Militärhögskolan Karlberg.

.

.

östergatan 1864 st petri gamla klocktornet

Östergatan i Malmö 1864, där Sixten Sparre föddes år 1854. Han bodde här sina fem första år i ett av husen intill S:t Petri kyrka. Gamla klocktornet skymtar bakom husen.

.

.

bjärka säby old castle 1

Det gamla slottet i Bjärka Säby. Här växte Sixten Sparre upp i ett idylliskt, underbart landskap.

.

.

bjärka säby nature 2

Stora Rängen, en vacker sjö precis intill slottet i Bjärka Säby. I detta kulturlandskap med blomsterängar, gröna hagar, ekdungar och en vacker sjö föddes tidigt Sixten Sparres kärlek till natur, djur, romantik och poesi.

.

.

.

sixten sparre barn 1

Sixten Sparre som barn, en liten söt pojke med ett skälmskt, lite spjuveraktigt leende. Han var alltid livfull och hade nog ett och annat litet hyss på sitt samvete som ung pojke.

.

.

sigge gabriel gerhard sparre af rossvik sixten son

Sixten sparre, äldste son, med sin far Sigge Sparre, 1860. Sixten var äldst i en syskonskara om fyra barn.

.

.

adele_adelaide_peyron_sparre_bibi_sigrid

Adéle Sparre, född Adéle Peryon, Sixten Sparres eleganta, blåblodiga mor och hans två systrar Bibi och Sigrid,1860.

.

.

.

karlberg military academy militärhögskolan 1

Karlberg, militärhögskolan i Stockholm, tidigare Krigsskolan eller Kungliga Krigsakademien, är en av Försvarsmaktens två skolor som bedriver officersutbildning. Här gick också Sixten Sparre och verkade senare som lärare. Skolan är förlagd till Karlbergs Slott. På Karlbergs slott organiserades 1792 Kungliga Krigsakademien för officersutbildning av kadetter från armén och flottan. Sjökadetternas utbildning flyttades 1868 från Karlberg, som då blev Kungliga Krigsskolan. Den är världens äldsta militärakademi med obruten utbildning på samma plats i mer än 200 år.

.

.

.

karlberg militärhögskola krigsskolan

Karlberg, Krigsskolan i Stockholm, numera Militärhögskolan Karlberg, där Sixten Sparre utbildades till officer vid kavalleriet och senare arbetade som lärare på  Kavalleriskolan.

.

.

karlberg slottspark dianatempel

Dianatemplet i Karlbergs slott, slottsparken. Sixten var intresserad av grekisk och romersk mytologi och av arkitektur, och han besökte säkert detta vackra tempel i slottsträdgården på Karlbergs slott då han ofta befann sig i Stockholm, på Karlbergs Militärhögskola, då kallad Krigsskolan.

.

.

sixten_sparre 1877

Sixten Sparre 1877. Han var 23 år.

.

.

.

karlberg_krigsskolan_examensbetyg_officersexamen_1876

Sixtens examensbetyg och officersexamen från Krigsskolan Karlberg, 1876. En ny officer. Hans stora passion var alltid ridning.

.

.

.

ljungbyhed sixten sparre skånska dragonregementet 1881

Elvira Madigans kärlek Sixten Sparre, ca 1881, tillsammans med officerskollegor vid Kungliga Skånska Dragonregementets i Ljungbyhed träningsläger där han ofta befann sig. Sixten sitter i främre raden, vid pilen. I Ljungyhed träffades Sixten och Elvira i hemlighet och använde en poppel som hemlig brevlåda.

.

.

ljungbyhed sixten sparre löjtnant befäl över skvadron detalj

Löjtnant Sixten Sparre för befäl över sin skvadron vid Kungliga Skånska Dragonregementet i Ljungbyhed, ca 1888. Kavalleriet, K6.

.

.

sixten_sparre_elvira_madigan_skanska_dragonregementet_lojtnant_lieutenant

Löjtnant Sixten Sparre 1887. Han hade sannolikt redan träffat Elvira Madigan då vittnen som var i hennes hotellrum i Svendborg efter deras död såg brev och dikter från Sixten som hon medfört, vilka var flera år gamla.

.

.

.

Sixten var en mycket spontan, romantisk, intensiv och passionerad man. Han var naturlig, livfull och ganska okonventionell, med anspråkslösa krav, även och han kunde tycka om en glad kväll tillsammans med vännerna. Han saknade arrogans, högmod och tillkonstling, sade hans vänner, och han var mycket omtyckt och hade ett gott ord för alla – även för dem från lägre samhällsklasser, som han aldrig ignorerade. Sixten kände empati med de fattiga och olycksdrabbade, och de figurerar ofta i hans poesi.

.

Detta gör honom inte mentalsjuk, vilket Grönqvist otroligt nog påstår, det gör honom till en man med medkänsla och empati, trots hans privilegierade uppväxt. Det rådde utbredd och svår fattigdom under industrialismens genombrottstid och klasskillnaderna var enorma, något som Sixten observerat.

.

Poesin speglar Sixtens tankar och känslor och han kände sig sorgsen och nedstämd ibland. Romantiken, nostalgin och vemodet finns ofta i hans dikter, men även en längtan efter något ljusare – efter lyckan. Sixten var en komplex man som värdesatte tradition och sitt yrkesliv som dragonofficer, men som också hade en inre längtan – en artistisk, poetisk sida.

.

.

Det finns inga som helst negativa historier om Sixten Sparre. Trots att amatörhistorikerna grävt noga har inte ett enda brev, vittnesmål eller berättelse av någon överhuvudtaget som visar på ett utsvävande eller ansvarslöst liv kommit fram. Sixten tycks ha skött sig väl, både privat och professionellt.

.

Hans syn på kvinnor framträder i hans diktning där de alltid framställs mycket ömsint, mjukt, kärleksfullt och medlidsamt. Fattiga kvinnor har en framträdande roll, liksom kvinnor som är sorgsna och som bär på en längtan.

.

.

De allra sista åren var han skuldsatt men varför har aldrig riktigt kunnat förklaras eftersom han alltid skött sin egen ekonomi tidigare. Att ett kostsamt familjeliv med en något ytlig och kravfull adelsdam bidrog till familjens dåliga ekonomi måste anses ganska uppenbart. Eftersom mannen ensam bar ansvar för ekonomin vid den här tiden var det enbart han som blev skuldsatt  –  inte frun – även om hon och deras gemensamma livsföring var den bakomliggande orsaken.

.

.

victorian_desk_sherlock_holmes_watson_library_study

Ett viktoriansk arbetsrum eller bibliotek med en sekretär. Sixten skrev tidningsartiklar och poesi. Han skrev regelbundet för Nyaste Kristianstadsbladet och den nymodiga svenska veckotidningen Figaro.

.

.

victorian_grave_grav_graveyard_churchyard_cemetery_kyrkogard_viktoriansk_sea_drawing_romantic_tombstone_headstone

.

Älskad

.

Öfver kyrkogården hvilar
Qvällens frid;
Kors och vårdar hålla trogen
Vakt i skymningstid.

.

Ned åt gången styr en flicka
Tysta fjät,
Hjertat klappar högt och tinning
Bultar feberhet.

.

Spejande åt sidor alla
Blicken far:
Ensam vill i dödens gårdar
Flickan dröja qvar.

.

Allt är tyst; hon ensam gästar
Dödens tjäll,
Skymtar nära gången griften,
Som hon sökt i qväll.

.

Mullen kastades i middags
Deruppå;
Kransar, blommor derutöfver
Skönt ett täcke slå.

.

Öfver mullen ner hon sjunker
Och ur barm
Snyftande hon drar en blomma,
Liten blomma varm.

.

Sista helsning! Verlden vet ej
Derutaf,
Känner inte liten flicka,
Gråtande vid graf.

.

Han, som gick, men aldrig kommer
Mer igen, –
Kanske ser hur ögon tåras,
Sörja gången vän.

.

”Älskling! hviskar öfver mullen
Liten mund,
Ger åt älskad grift en afskeds-
Kyss i nattlig stund. —

.

Morgonsol på kyrkogården
Lyste klar;
På en graf bland friska kransar
Låg en näsduk qvar.

.

Sixten Sparre

.

sixten_sparre_signatur_signature_namnteckning

.

.

.

Sixten var mycket intresserad av litteratur, poesi, konst, historia, djur, teater, natur, ridning, resor och arkitektur. Han var en talangfull skribent och journalist som skrev artiklar för flera olika tidningar, recensioner av teaterföreställningar och vacker, känslofull och romantisk poesi. Då han var kavalleriofficer hade han även ett intresse för militära ting och han ägde fyra gevär, 10 revolvrar och pistoler, fyra sablar och fyra värjor.

.

Hans vackra poesibok ‘I Bunden Form’ utgavs 1887, bara två år före hans död, på Gleerups i Lund. Sixten har skrivit många fina dikter och några som kan nämnas är Brudbuketten, Älskad, Hvila, Hjertehemlighet, Två Rosenknoppar, I Solnedgången, Konstnären, Ett Litet Godt Humör och Innan första Balen.

.

.

.

i bunden form sixten sparre dikter

Sixten Sparres poesibok, en diktsamling som utgavs 1887, endast två år före han död.

.

.

sixten_sparre_af_rossvik_elvira_madigan

Sixten Sparre 1883. Han upplevde en mycket tragisk kärlekshistoria med Elvira Madigan.

.

.

Hvad bryr kritiken mig, min vän, jag bara skrattar.

Jag går rätt fram min stig och tror på vad jag fattar.

Men faller skymning på, ej mulnar pannan då:

Jag endast lyrans strängar rör och genast blir vid godt humör.

.

– Sixten Sparre

.

.

Sixten Sparre gifte sig 1880 i Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad med adelskvinnan Luitgard Adlercreutz, kallad Lycka, ibland felaktigt titulerad ‘grevinna’, vilket hon inte var. De var varandras raka motsats, vilket Sixten snart blev varse efter de första årens äktenskap.

.

Hennes colombianske far var ökänd för sitt hetsiga, argsinta humör, ett karaktärsdrag som troligen gick i arv till dottern men som noga doldes för Sixten tills efter bröllopet. Efter Sixtens död skickade hon blommor till hans begravning på Tåsinge för att hålla skenet uppe, medan hon privat stack ut hans ögon på fotografier med en nål.

.

Det var ett arrangerat äktenskap enligt gammal sed och tradition, som brukligt var inom överklassen vid denna tid – men med lite hänsyn till kompatibilitet och känslor. De fick två barn, Erik och Märta, födda 1881 och 1882. Ryktet om henns familjs förmögenhet var överdrivet – de var inte så välbeställda. Sixten fick bära sin del av bördan av deras livsföring, vilket hans modesta inkomster till sist inte klarade.

.

Sixtens och hans frus stora våning med åtta rum i ett fashionabelt område i Kristianstad, tungt och dyrbart möblerade rum, äkta mattor, konst, silver, tjänstefolk, påkostade kläder av siden, sammet, spetsar, pälsar, hattar, skor, smycken och eleganta middagar för societén som hans fru förväntade sig, var mer än hans anspråkslösa ekonomi kunde bära i längden och familjen levde över sina tillgångar de sista åren

.

.

Luitgard avskydde Sixtens skrivande och poesi, som var en viktig del av hans liv som hon inte förstod sig på, och han tyckte förmodligen att hon var småsint, tråkig, fantasilös och i avsaknad av kulturella intressen och esprit. Sixten blev mer och mer olycklig i sitt kalla, kärlekslösa äktenskap och han kände ingen samhörighet med sin fru. Han började känna sig infångad och begränsad. Hans far skrev i ett brev att sonen var olycklig i sitt äktenskap.

.

.

Sixtens val av livspartner skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag som till sist skulle komma att kosta honom livet. På den tiden skilde man sig helt enkelt inte, oavsett hur olycklig man var i äktenskapet. De allra sista åren tappade Sixten helt lusten och hoppet om sitt äktenskap och blev svärmisk, rastlös, sökande och slutligen ödesdigert förälskad i Elvira – en kvinna som var Luitgards raka motsats.

.

.

sixten sparre early 1880s

Sixten Sparre sittandes i främre raden med sin fru Luitgard Sparre, född Luitgard Adlercreutz, på sin högra sida. Tidigt 1880-tal.

.

.

sixten sparre 1

Sixten Sparre med sin fru Luitgard Sparre, född Luitgard Adlercreutz, på hennes systers bröllop, 1883. De stod knappt ut med varandra. Elvira Madigan var inte orsaken utan resultatet av någonting. Deras äktenskap var helt över långt innan Sixten träffade Elvira. Som brukligt var fortsatte man för formens skull – tills det inte längre gick.

.

.

.

luitgard_sparre_luitgard_adlercreutz_fru

Luitgard Sparre, Sixten Sparres fru, född Luitgard Adlercreutz. Ca 20 år, i en klänning med något dålig passform. Hennes familj var inte alls så välbeställd som ryktet ibland gjort gällande. Sixten fick bära sin del av bördan av deras gemensamma livsföring som till sist försatte honom i skuld. Mannen bar ensam ansvar för ekonomin och han var den som blev skuldsatt – inte frun. Hans skulder visar dock bara en sida – inte deras gemensamma, fullständiga utgifter.

.

Hur mycket Luitgard spenderade förblir dolt. Som gift och hustru till Sixten Sparre tyckte hon om att lägga pengar på utseende och kläder, umgås med adeln och socialisera i hemmet, en börda för en man med anspråkslös inkomst. En överlastad, stor våning var säkerligen inte Sixtens idé, okonventionell som han var i motsats till hustrun, som ville upprätthålla ett sken av välstånd. Under viktoriansk tid var hemmet kvinnans obestridda domän och hon hade stort inflytande över det.

.

.

.

.

kristianstad västra storgatan vid gjuteribron

Västra Storgatan vid Gjuteribron. I huset till höger på hörnan bodde Sixten Sparre i en stor, elegant våning med åtta rum, på andra våningen. Här höll han och frun fina middagar för herrskapsfolk med levande ljus i fönstren. Området var på sin tid mycket förnämt.

.

.

kristianstad västra storgatan ca 1905

Västra Storgatan i Kristianstad, ca 1903. Det var en elegant gata även då Elvira Madigan och Sixten Sparre levde.

.

.

klunkehjemmet salongen

En tungt möblerad salong i ett överklasshem under senare hälften av 1800-talet, så som de ofta tedde sig då Elvira Madigan och Sixten Sparre levde. Där fanns många draperier och gardiner i silke, sammet och spets, äkta mattor, nätta fåtöljer och soffor, sirliga, förgyllda pendyler, eleganta små skrivbord, konst som t.ex.skulpturer i brons, figuriner, statyer, porträtt och oljemålningar, piedestaler med palmer, eleganta takkronor och lampetter på väggarna som glittrade i det mjukt flämtande gasljuset och många små sidobord och vitrinskåp med dekorativa prydnadsföremål, t.ex. porslinsfiguriner, statyetter, silverföremål, inramade fotografier och familjeporträtt, och souvenirer från resor utomlands som inspirerade till god konversation. Exotiska prydnadsföremål uppskattades såsom japanska solfjädrar av siden och papper och kinesiska skärmar och rumsavdelare.

.

.

.

skanska_dragonregementet_dragonfana_k_6_fana_flagga_baner_banner_standar

Dragonkompanifana vid Skånska Dragonregementet under Karl XII:s regering, eventuellt det år 1700 uppsatta regementet.
Dragonfanan tillhör den svit om livfana och sju kompanifanor som 1716 utfördes av Johan Wijkman för Skånska Ståndsdragonregementet. Den är gjord av gul sidendamast. Silver och röd tunga. Silkefrans.

.

.

.

kungliga skånska dragonregementet fana crest vapen heraldry weapon royal scanian dragoon regiment sixten sparre k6

Dragonfana, Skånska Dragonregementet. Fana av gul sidendamast med silkefrans och en stolt skånsk grip med en krona på sitt huvud. Denna fana sägs vara från ungefär Karl XII tid.

.

.

.

sixten sparre elvira madigan 1

Sixten Sparre i paraduniform. Elvira Madigan blev kär i löjtnanten vid Skånska Dragonregementet, ett skånskt kavalleriregemente.

.

.

sixten sparre löjtnant militär dragonregementet ystad

Sixten Sparre, yrkesmilitär och löjtnant vid Skånska Dragonregementet.. Hans intensiva och olyckliga romans med cirkusartisten Elvira Madigan gav inspiration till teater, sånger, skillingtryck, bilder och andra uttryck inom kultur och konst.

.

.

elvira fence

Elvira Madigan, söt cirkusfågel uppflugen på trädgårdsstaket. Hon var käresta till löjtnanten och adelsmannen Sixten Sparre af Rossvik. Hon dog tragiskt bredvid mannen hon älskade men inte kunde få. Hon blev 21 år. Elvira kallades tillgivet för Isblomman, Nordstjärnan, Ljusalfen, Nordisk Gudinna, Isdrottningen, Freja och liknande smeknamn.

.

.

.

elvira madigan hedevig jensen 1

Elvira Madigan

.

.

elvira madigan- hedvig jensen

Elvira Madigan i en söt klänning.

.

.

elvira madigan sixten sparre hedvig jensen 1

Lindanserskan, konstberiderskan och dansösen Elvira Madigan i en mörk, elegant cirkusdräkt.

.

.

.

Sixten upptäckte Elvira Madigan då han besökte en cirkusföreställning. Att gå på cirkus var ett vanligt och omtyckt fritidsnöje vid denna tid och cirkus upplevde sin gyllene tidsepok under slutet av 1800-talet. Sixten skrev även en dikt kallad ‘Cirkus, Cirkus!’. Han besökte och recenserade teaterföreställningar och uppskattade det som var artistiskt, kulturellt och konstnärligt, och han tyckte det var roligt med lite cirkusunderhållning.

.

.

Då han såg den graciösa och eleganta föreställningen med Elvira Madigan blev han mycket förälskad i henne. Änglalik, svävade hon till synes utan ansträngning på den tunna ståltrådslinan ovanför honom. Mjukt, sirligt och graciöst rörde hon sig och dansade, jonglerade och poserade på linan med ett svalt litet leende på läpparna.

.

Elviras väna uppenbarelse i glimrande vit, åtsittande dräkt, med ett sött ansikte, långa ben, perfekt porslinshy, välsvarvad figur som vore den mejslad i skimrande vit marmor, åskmolnsblå ögon, med det mycket långa och blonda, gyllene håret som Sixten var speciellt förtjust i, mjukt fallande långt ned till midjan som månstrålar, gjorde många män väldigt betagna i henne.

.

Sakta och förföriskt böjde sig Elvira längre och längre bakåt på linan. Hennes hår smekte hennes kinder och axlar och föll snart nedåt i en böljande kaskad, som en lång, gyllene silkesgardin. Snart stod hon i perfekt brygga på linan. Hennes vita dräkt skimrade ikapp med håret och hennes pärlemorsvita hy i det mjuka ljuset av fotogenlamporna.

.

Sixten blev helt trollbunden av henne. Hans intensiva och romantiska fantasi inspirerades storligen. Elvira hade värme, mjukhet, livfullhet och kvinnlighet – allt han längtade efter.

.

Han började gå på cirkusens föreställningar så fort han hade möjlighet så att han kunde se henne uppträda igen.

De träffades, och Elvira som i en tidningsartikel uttryckt sitt missnöje med att ”kastas mitt in i ett skrålande marknadsgyckel på landsortsföreställningar” och sin glädje över att uppträda på ”sköna, härliga ställen som Tivoli” i Köpenhamn, tjusades av den elegante, bildade och intensive adelsmannen som visade henne sådan uppskattning. Sixten var yrkesmilitären som i hemlighet längtade efter ett konstnärsliv, och Elvira representerade allt han drogs till.

.

.

elvira madigan circus princess

Elvira Madigan

.

.

elvira madigan in white 1886

Elvira Madigan

.

.

.

cirkus_madigan_cirkus_john_madigan_cirkus_variete_cirkus_madigan_program_affisch_annons_poster_programblad_reklam_miss_ulbinska_laura_madigan_victorian_vintage_old_circus

En cirkusaffisch och poster för John Madigans Cirkus Madigan, även kallad Cirkus Varieté eller Cirkus John Madigan. Den lilla cirkusen nystartades 1887. Den var undermålig och turnerade självständigt med ett tält och litet cirkussällskap på den skandinaviska landsbygden. Elvira förlorade all glädje och entusiasm när hon uppträdde där, ibland i slitna kostymer som behövde lagas.

.

.

.

frederick_arthur_bridgman_un_cirque_en_provence_a_circus_in_the_province_country_1870

Frederick Arthur Bridgman, Un Cirque en Province, A Circus in Normandy, och målades 1870. Den ger en bild av hur en enkel cirkus som turnerade på landsbygden med sitt tält, hästar och litet cirkussällskap kunde te sig. John Madigan hade bestämt sig för att ha egen cirkus, trots en drastisk standardsänkning för alla. Så skulle det förbli tills Elvira Madigan hastigt gav sig iväg i hemlighet i slutet av maj 1889. Hennes ‘halvsyster’ Gisella Madigan hade redan gjort precis detsamma.

.

.

.

vicente_de_paredes_cirque_d'hiver_cirque_hiver

Vicenta de Paredes, även kallad Vicente de Paredes, Cirque D’Hiver, visar cirkusartister bakom scenen på Cirque d’Hiver. Det var en glamorös och elegant cirkus teater i Paris, öppnad 1852 av kejsare Napoleon III och då kallad Cirque Napoléon. Det var vad Elvira Madigan var van vid när hon plötsligt var tvungen att uppträda under mycket enkla förhållanden i ett dragigt och stinkande tält på landsbygden inför en publik som bestod nästan enbart av män. Det gjorde hennes depression sämre.

.

.

.

.

cirkus_djurplageri_djurmisshandel_misshandel_vanvard_vanskotsel_circus_animal_abuse

Det är omöjligt att inte nämna cirkusdjurens förfärliga liv under 1800- och 1900-talet. De levde under usla förhållanden i små utrymmen, ofta i burar när de inte uppträdde, och var vanskötta och misshandlade. Det är omöjligt att få djur som elefanter och lejon att utföra akrobatiska cirkusnummer utan att misshandla dem. Med hjälp av hot och slag blir de tämjda och skrämda vid ung ålder och gör sådant som går emot deras natur, som att dansa på två ben, gå på frambenen och hoppa genom ringar med eld, som alla djur är rädda för. Det lidande djur har fått utstå inom cirkusvärlden för undehållnings skull är en djup tragedi.

.

.

.

cirkusdjur_djurcirkusar_djur_elefanter_djurplageri_djurmisshandel_djurcirkus_animal_abuse_circus_elephants

Fortfarande idag plågas cirkusdjur för att kunna utnyttjas som underhållningsdjur på cirkusar runt om i världen, även i Sverige. Djur som elefanter, som behöver stora områden och frihet för att må bra, utvecklar psykisk och fysisk ohälsa av att utsättas för systematisk misshandel, vilket är en förutsättning för att de skall kunna tämjas till att utföra totalt onaturliga cirkusnummer. Otaliga gånger har djurplågeriet filmats med dold kamera, vilket websidor som PETA och Djurens Rätt visar. Bojkotta alla djurcirkusar. Deras lidande skall inte vara vårt nöje!

.

.

.

.

Elvira Madigan var född i Flensburg, norra Tyskland, den 4 december 1867. Hon var en 21-årig cirkusartist, lindanserska, konstryttarinna, jonglör och dansös. Hennes riktiga namn var Hedvig, eller Hedevig, Antoinette Isabella Elonore Jensen. Hon var dotter till en norsk cirkusartist, Eleonore ‘Laura’ Olsen, en konstberiderska som ibland uppträdde under sitt artistnamn Miss Ulbinska.

.

Elviras far var den danske cirkusmannen och stallmästaren Frederik Jensen som tidigt försvann ur deras liv. Ingen vet riktigt vad som blev av honom och därför har somliga bekvämt påstått att han dog några år senare, men det finns faktiskt inga uppgifter om det i arkiven.

.

Laura Olsen fick Elvira som ogift 17-åring vilket inte var acceptabelt på den tiden. År 1871, fortfarande ogift, fick Laura en son vars far var okänd. Han var Elviras halvbror, Oscar. Laura brydde sig aldrig om sin son och han fick istället ända sedan barnsben träna och arbeta på Cirkus Bergman där han sedan skulle förbli i många år.

.

Bara några månader efter dotterns död utnyttjade modern och John Madigan Elvira i en annons, som reklam för Cirkus Madigan i Gävle. Som dragplåster meddelades på en cirkusaffisch att en del av dotterns tillhörigheter skulle komma att delas ut bland publiken.

.

John Madigan, ‘styvfadern’, var en dominant amerikansk cirkusartist och konstryttare från Lafayette, Indiana, som sammanbodde med Elvira Madigans mor i många år utan att gifta sig med henne, vilket ansågs socialt helt oacceptabelt. Han nystartade sin egen självständiga Circus John Madigan, Cirkus Madigan eller Circus Varieté 1887, som erbjöd en dålig arbetsmiljö för hans familj. Hans två huvudattraktioner – Elvira och Gisella – rymde båda i hemlighet från cirkusen.

.

.

.

Elvira tränades mycket tidigt för att kunna arbeta på cirkus. Barnarbete och utnyttjande var stora problem vid den här tiden. Redan som 11-åring uppträdde hon på lina. Elvira blev sedermera en firad och berömd artist vars specialité var att posera, dansa och jonglera på slak lina, utföra konster på hästryggen, jonglera och dansa.

.

Elvira brukade ibland uppträda tillsammans med Gisella Madigan, en adopterad ‘styvsyster’. Då utförde hon sitt cirkusnummer på slapp lina under Gisella som uppträdde på spänd lina direkt ovanför henne. De kallades för Luftens Döttrar, Les Filles de l’Air. De var berömda kontraster; Elvira var blond, sval, allvarlig, nordisk och elegant, och Gisella var mörk, livfull, gladlynt, kokett och exotisk.

.

.

.

new_ciniselli_circus_st_petersburg_russia_saint_sankt_1878

Nya Ciniselli Cirkusen i Sankt Petersburg, Ryssland, där Elvira gjorde sin debut som lindansös på slak lina när hon var 11 år, 1879. Denna litografi är från 1878. Hon var även en begåvad dansös och konstryttarinna. Hon började på hästryggen och specialiserade sig gradvis som lindansös. Inredningen på Cirkus Ciniselli var luxuös. Fåtöljernas djupröda sammet kompletterades av guld, speglar och kristallkronor. Kupolen täcktes av en duk med blomstermotiv och ridscener. Cirkusen rymde 5000 åslådare.

.

.

.

cirque_d'ete_circus_champs_elysees_cirque_des_champs-elysees_paris_france

Cirque d’Été, The Summer Circus, Sommarcirkusen i Paris, Frankrike, även kallad Cirque des Champs-Élysées. Detta var en av många vackra och eleganta cirkushus där Elvira uppträdde. Här uppträdde hon en i månad under sommaren 1885.

.

.

.

james_tissot_circus_lovers_women_of_paris_1885

James Tissot, Cirkusälskarna eller Women of Paris från 1885, visar en elegant cirkusföreställning i Paris på 1880-talet. En kväll på cirkusen kunde vara en festlig, spännande och rolig tillställning. Elvira Madigan uppträdde med olika cirkussällskap i de stora cirkushusen i London, Paris, Berlin, Köpenhamn, Wien, Amsterdam, Bryssel, Sankt Petersburg, Stockholm, Oslo, Odessa och Prag. Hon gjorde alltid succé eftersom hon var både en stor artist och en stor skönhet.

.

.

.

elvira madigan and gisella 1886

Elvira Madigan och Gisella, hennes ‘styvsyster’. De brukade uppträda tillsammans på Cirkus Madigan, dansande, poserande och jonglerande på sina linor, till åskådarnas förtjusning.

.

.

elvira madigan ung flicka

Elvira Madigan som ung tonårsflicka på slak lina, hennes specialité på cirkus.

.

.

elvira madigan hedvig jensen cirkus artist lindanserska sixten sparre bilder photos fotografi

Elvira Madigan, Sixten Sparre’s käresta. Hon var konstryttarinna, lindanserska och dansös hos Cirkus Madigan.

.

.

elvira madigan- hedvig jensen

Elvira Madigan, Hedvig Jensen – en allvarsam, tystlåten och dramatisk ung kvinna som hade anlag för depression.

.

.

.

Elvira var en mycket romantisk, emotionell och rar flicka, och ganska tystlåten och allvarsam. Hon kunde vara dramatisk, överspänd och excentrisk, och hon hade en typiskt viktoriansk fascination för mysticism och andevärlden. Ibland kunde hon vara tungsint och deprimerad. Hon hade uttryckt en längtan efter att få sluta i det svala havets famntag och hon hade även observerats på en brygga där hon länge gått fram och tillbaka och stirrat ner i vattnet, till synes fixerad.

.

Hon var djupt förälskad i Sixten — en man hon egentligen inte kunde få. Hon skulle komma att välja att dö tillsammans med honom hellre än att leva utan honom. Elvira var cirkusfolk, född i en resande cirkus, en grupp som socialt sett stod mycket lågt. Dragonlöjtnant Sixten Sparre af Rossvik var adelsman och kom från en av de äldsta adelsätterna i Sverige, och han var dessutom gift.

.

Sixten som tillhört överklassen hela sitt liv förstod att deras relation var socialt omöjlig, men han brydde sig inte mycket om sociala konventioner och gjorde vad som föll sig naturligt för honom som spontan man – betygade Elvira sin kärlek.

.

.

sixten sparre lieutenant and nobleman löjtnant dragonofficer

Sixten Sparre och Elvira Madigan – två älskande som dog alldeles för unga.

.

.

sixten sparre af rossvik militäruniform 1

Sixten Sparre dragonofficer, iförd uniform för Skånska Dragonregementet. Hans stora kärlek var Elvira Madigan.

.

.

.

ljungbyhed poppel brevlåda

Poppeln i Ljungbyhed där Elvira och Sixten brukade gömma sina brev.

.

.

.

Sixten och Elvira träffades i Kristianstad och i Ljungbyhed där Skånska Dragonregementet hade ett stort militärt träningsläger. Där hade de en hemlig poppel, ett stort träd med två huvudgrenar, som de använde som brevlåda. De gömde sina kärleksbrev och meddelanden till varandra i trädet. Elviras väninna på cirkusen brukade också i hemlighet hjälpa till med brevväxlingen.

.

.

Detta hemlighetsmakeri pågick i flera år, ända tills de inte stod ut med att vara åtskilda längre. Elvira hade för sin mor nyligen prisat baronessan Vetseras öde som ”synnerligen lyckligt”. Hon uttryckte beundran för hennes beslut att ta sitt liv tillsammans med sin älskade, men gifte, kronprins Rudolf av Österrike. Mayerlingdramat blev en stor, internationell sensation och skandal som det skrevs mycket om vid denna tid. Elvira var djupt påverkad av detta. Hon hade nyligen frågat sin mor vilket som var bästa sättet att dö, genom att dränka sig eller skjuta sig.

.

.

Sixten Sparre fick så beviljad permission mellan 27 maj – 27 juli 1889. I slutet av maj packade då Elvira sin koffert med Sixtens dikter och brev och nästan allt hon ägde. Detta betydde inte alls att hon var förledd av Sixten och trodde sig bli gift med honom. Detta var tvärtom något som cirkusartister alltid gjorde, och det var ren rutin för henne.

.

Cirkusar stannade nämligen aldrig mer än några veckor på samma ställe, sedan reste de vidare. När någon visste att de skulle bli borta mer än en kort tid var de helt enkelt tvungna att ta med sig vad de ägde, annars blev det cirkusens problem. Eftersom Elvira övergav cirkusen inför resan till Danmark tog hon med sig nästan allt vad hon hade, som hon alltid gjort när hon reste.

.

Elvira var van vid redan som liten flicka på en ständigt ambulerande cirkus att hela tiden snabbt packa sina ägodelar för att kunna resa vidare till nästa ställe. Hon hade aldrig något riktigt hem och reste alltid med cirkusen – även på vintern. Hon var redan en extremt van resenär p.g.a sitt yrke.

.

.

.

.

Tidigt på morgonen låste hon sin sovrumsdörr i Sundsvall där hon just för tillfället befann sig, så att ingen skulle upptäcka på ett tag att hon rymt. Hon tog sedan ångtåget till Bollnäs där Sixten väntade på henne vid stationen. De övernattade där, förmodligen på stationshotellet – deras första natt – troligtvis i separata rum.

.

Sixten hade säkert förberett en avsevärt mer romantisk första natt tillsammans med Elvira – sannolikt i Köpenhamn, i betydligt vackrare omgivningar. Elvira var en oskuldsfull flicka som knappt varit ifrån sin mor, vilket Sixten visste och säkert tog hänsyn till. Det sista han ville var att skrämma den kvinna han älskade.

.

.

Nästa dag reste de vidare till Stockholm där de på kvällen direkt tog tåget till Malmö.

.

Elvira visste att Sixten var fattig då hon fått pantsätta sina smycken och några av sin mors smycken som hon stulit innan hon reste, och hon förstod att en framtid dem emellan var i högsta grad tveksam. Detta hade inte påverkat hennes beslut att följa honom. Kärleken till honom var större. Sixten hade i sin tur sålt en av sina hästar för att kunna finansiera resan och hade dessutom fått ut en del av sin lön på regementet i förskott.

.

.

.

sixten sparre med kamrater skånska dragonregementet kavalleriofficer

Elvira Madigan och Sixten Sparre – ett tragiskt kärlekspar. Här är Löjtnant Sixten Sparre vid Kungliga Skånska Dragonregementet med andra officerare vid samma kavalleri. Sixten i bakre raden, i mitten.

.

.

I ett försök att putsa upp dotterns heder och rykte som fått sig en rejäl törn när det uppdagades att hon hade rymt med en gift man, skulle mamman hitta på att Sixten skrivit till Elvira att han var skild, ville gifta sig med Elvira och ge henne ett luxuöst hem. Detta måste ha varit en lögn då Elvira var djupt deprimerad och talade om självmordssätt och Mayerlingdramat strax innan hon rymde. Hon pantsatte flera smycken, och även några av sin mors smycken som hon stal innan resan.

.

I ett brev märkt av tårar efterlämnat i hennes tillfälliga sovrum i Sundsvall skrev hon att hon skulle betraktas som död om de inte hörde ifrån henne inom två veckor.. Modern medgav allt detta redan i juni.

.

Detta tyder givetvis inte alls på att Elvira förväntade sig en ljus framtid som gift med mannen hon älskade och välbeställd adelsfru. Då skulle hon inte varit så djupt deprimerad, diskuterat självmordssätt och Mayerlingdramat, behövt stjäla och pantsätta smycken eller rymma i hemlighet. Allt detta pekar givetvis istället på olycklig och omöjlig kärlek!

.

.

Något brev från Sixten som bevisade anklagelserna visades föga förvånande heller aldrig fram av Laura. I samma brev till Politiken ljög hon om flera andra saker. B.l.a. påstod hon att Cirkus Madigan uppträdde med sitt tält ”enbart inför den finaste publik”, trots att flera recensioner i dagstidningar rapporterade exakt motsatsen. Cirkusen hade en mycket enkel publik mestadels bestående av bonddrängar och militärer, och där var knappt några kvinnor.

.

Laura Olsen påstod också i brevet att det hade varit Elviras idé att börja fara runt med tält på landsbygden i Skandinavien istället för att uppträda i de eleganta, internationella miljöer hon var van vid, något som Elvira själv – i den enda intervjun med henne – direkt motsäger! Hon sade ”allt annat hellre än det” om en enkel, skrålande landsortspublik. Hon ville ha den mondäna miljön och publiken på det vackra Tivoli.

.

.

.

victorian leather trunk

.

.

Sixten hade som många män en mindre packning och behövde inte heller ta med sig allt han ägde, såsom cirkusfolk alltid gjorde. Förteckningen över hans medförda ägodelar är ofullständig –  inte ens hans skjortor finns med i den – så vet vi inte mycket om hans packning och om vad han faktiskt förde med sig. Vittnen sade dock att han var elegant klädd i Danmark. Han medförde en koffert på resan, inte bara en resväska.

.

.

Sixten hade sökt och fått beviljat permission mellan 27 maj — 27 juli, 1889. Han deserterade aldrig. Han var aldrig betraktad som desertör av sitt regemente, och han var aldrig efterlyst och jagad. I själva verket var han en prickfri militär. Allt enligt Krigsarkivet i Stockholm.

.

Det maliciösa påståendet om desertering och flykt från armén var rent påhitt för att öka dramatiken kring berättelsen och skapa en falsk bild av Rödluvan och Vargen. Det här var dock aldrig en historia i bara svart och vitt.

.

.

Sixten har även en gata uppkallad efter sig på regementsområdet i Ystad där Skånska Dragonregementet en gång hade sin verksamhet – en hedersbetygelse vilket givetvis inte förärats honom om han vore desertör. Han uteblev visserligen från två övningar men detta var troligen överenskommet privat med hans överordnade i förväg. Som varande officer i god ställning är detta det troligaste.

.

.

permission sixten sparre skånska dragonregementet karlbergs krigsskolan

Sixten Sparre hade sökt och fått beviljad permission av Skånska Dragonregementet under tiden 27 maj – 27 juli 1889. Krigsarkivet, Stockholm.

.

.

.

ystad sixten sparres gata1

Sixten Sparres gata på militärområdet där Skånska Dragonregementet höll till i Ystad.

.

.

skanska_dragonregementet_sixten_sparres_gata_ystads_militarmuseum_regementet_militar_officer_lojtnant

Sixten Sparres gata i Ystad där Skånska Dragonregementet höll till ibland. De hade lokaler i kasernen på Östra Storgatan på Sixtens tid. Ystads Militärmuseum ligger idag i närheten.

.

.

bollnäs järnvägshotellet 1902

Bollnäs stationshotell intill järnvägsstationen. Järnvägshotellet är det stora huset med flaggstänger. Stationen skymtar till vänster. Här tillbringade Elvira Madigan och Sixten Sparre sin första natt, troligen i separata rum. Sixten hade säkert förberett en avsevärt mer romantisk första natt tillsammans med Elvira – sannolikt i Köpenhamn, i betydligt vackrare omgivningar. Elvira var en oskyldig flicka som nästan aldrig varit åtskild från sin mor, vilket Sixten visste och säkert tog hänsyn till. Det sista han ville göra var att skrämma den kvinna han älskade.

.

.

.

tåg ånglok på järnvägen 1

Ett veterantåg på järnvägen. Liknande tåg med fint ånglok förde Elvira Madigan och Sixten Sparre genom Sverige till Malmö från Bollnäs och Stockholm i slutet av maj 1889.

.

.

.

Från Bollnäs fortsatte de nästa dag till Stockholm, där de omedelbart tog ångtåget ner till Malmö på kvällen. Att äntligen vara tillsammans tätt intill varandra i en tågkupé på väg ner genom ett vackert Sverige i sommarskrud måste ha känts overkligt, och tusen tankar och känslor for säkert igenom deras sinnen. De levde i en rosenskimrande dröm och en kort tid var de lyckliga tillsammans.

.

I Malmö tog de en ångfärja över till Danmark där de besökte Tivoli i Köpenhamn. Här hade Elvira upplevt sin lyckligaste tid som artist då hon efter en lysande privat föreställning fått ett guldkors av danske kung Christian IX. Korset var hennes käraste ägodel. Hon hade hoppat upp och ner av glädje som en liten flicka och klappat i händerna när hon visade upp sitt guldkors. Hon ville säkert vara där på Tivoli igen tillsammans med sin Sixten.

.

.

De som såg dem på Tivoli beskrev det vackra paret som såg så lyckliga och förälskade ut. Det skulle bli en kortlivad lycka.

.

.

elvira madigan kong christian guldkors gold cross

Elvira Madigan, Hedvig Jensen, cirkusartist hos Cirkus Madigan, med sitt guldkors som hon var väldigt stolt över. Hon tyckte om att låta sig avporträtteras med guldkorset och det låg i ett litet smyckeskrin som hon medförde till Svendborg i Danmark. Korset var en gåva från Danske kung Christian IX 1886 efter hennes föreställning på Tivoli för honom.

.

.

elvira guldkorset

Elviras fina guldkors som hon fick av den danske kungen Christian IX, 1886.

.

.

tivoli copenhagen pantomime theatre

Pantomimteatern är Tivolis äldsta attraktion från 1870-talet och den fanns här på Elvira Madigans och Sixten Sparres tid. Säkert satt de och beundrade den fina påfågeln och såg någon trevlig föreställning under deras romantiska besök här.

.

.

tivoli fontains

Det vackra och romantiska Tivoli i Köpenhamn, som behållit mycket av sin romantik, atmosfär och känsla. Här promenerade de förälskade och olyckliga Elvira Madigan och Sixten Sparre i juni 1889. En kort tid fick de uppleva lite lycka.

.

.

tivoli_elvira_madigan_gardens_peacock_påfågel_löjtnantshjärta_bleeding_heart

En vacker påfågel bland blommande löjtnantshjärta på Tivoli i Köpenhamn. Elvira Madigan och Sixten Sparre såg kanske en sådan fågel här. Den berömda påfågelsteatern, pantomimteatern, är Tivolis äldsta attraktion från 1870-talet, så påfåglar fanns här säkert redan då. Minns Sixten i trädgården med löjtnantshjärtan och hästkastanj. Minns Elvira i din trädgård med en gammeldags skir rosa ros som Mme Pierre Oger.

.

.

.

Den 18 juni tog Elvira och Sixten in på det fashionabla Hotell Svendborg, vid hamnen. I den lilla staden Svendborg hade de två rum och låtsades vara nygifta på bröllopsresa. Gäster lade dock märke till att bara Sixten bar vigselring och att Elviras kläder var märkligt enkla jämfört med Sixtens – som var eleganta.

.

I vittnesförhör under ed inför domare den 30 juli 1889 med hotellägare Pedersen i Svendborg och pensionatsägarna i Troense, framkom att Sixten och Elvira hade uppfört sig mycket älskvärt och artigt, och de hade haft anspråkslösa krav gällande mat och dryck.

.

De hade således ej levt storstilat i sus och dus, såsom påstods. Sixten hade i Svendborg presenterat och skrivit in sig i gästboken som Löjtnant S.Sparre från Stockholm, med fru. I Troense hade han inte presenterat Elvira alls på de pensionat de besökt där.

.

Sixten kallade sig aldrig greve, vilket falskt påståtts om honom. Enligt en tidning som direkt citerade gästboken på hotellet i Svendborg stod han skriven som ”Löjtnant S. Sparre, med fru, Stockholm”. På hans eget visitkort stod också Löjtnant S. Sparre – INTE greve.

.

.

Kärleksparet gjorde långa, romantiska utflykter i nejden och besökte troligen den närliggande, vackra badorten Christiansminde. De levde nu från dag till dag och deras romantiska fantasier och drömmar om en framtid tillsammans var snart allt de hade, men de stördes mer och mer av den påträngande verkligheten. De hade mycket svårt att se en väg ut ur sina problem.

.

De tyckte om att göra längre utfärder och gå på romantiska utflykter i den vackra naturen och i de små byarna i närheten av Svendborg. I det romantiska och idylliska naturlandskapet kunde de leva i sina drömmar och fantasier om en verklighet som de kunde haft men aldrig skulle få.  De besökte även ön Tåsinge och Troense by, en ö de blev så förälskade i att de skulle återvända dit igen i juli den sommaren.

.

.

.

De var båda nu djupt bekymrade och olyckliga. Deras romantiska drömmar och idyllen de bodde i erbjöd bara en tillfällig tröst och tillflykt.

.

Sixten var en fattig adelsman och fast i ett känslokallt äktenskap med en krävande kvinna som han inte visste hur han skulle kunna ta sig ur. Han kände sig infångad och begränsad. Hans kreativa, skapande och konstnärliga sida undertrycktes av kraven på honom som adelsman och officer.

.

.

Elviras cirkus erbjöd nu dåliga arbetsvillkor i ett kallt, dragigt och stinkande tält i stället för de eleganta, glamorösa och fashionabla cirkushusen i de stora städerna i Europa som hon var van vid. Hon började troligen att känna sig utnyttjad, speciellt av sin dominante ‘styvfar’ John Madigan, en amerikansk cirkusartist och konstryttare från Indiana som hennes mor varit tillsammans med länge utan att gifta sig med och som trivdes med att bli kallad ”cirkusdirektör”.

.

Vittnen noterade 1887 att standarden hos cirkus Madigan var förfärlig. Elvira hade mist sin glädje och entusiasm när hon uppträdde. Hennes leende var svalare än någonsin. Cirkustältet var kallt, dragigt, sjaskigt, dåligt upplyst och luktade illa av ruttnande hö. Sittplatserna var enkla, hyvlade brädor.

.

Elviras dräkter var slitna och behövde lagas. Den magra publiken bestod endast av män – mestadels militärer och bonddrängar. Cirkusnumren var usla, förutom Elviras och Gisellas föreställningar, men led av den dåliga omgivningen. Vittnen beskrev hur generade de var över att se henne uppträda under sådana förhållanden.

.

.

.

svendborg hotell ca 1907

Det eleganta Hotell Svendborg på Sydfyn, intill hamnen, där Elvira och Sixten bodde i nära en månad. På den tiden var hästspillning den enda trafikföroreningen.

.

.

.svendborg hotel aerö 2

Utsikten från Hotell Svendborg på Fyn som finns än idag. Det romantiska hotellet ligger precis intill hamnen.

.

.

.

Sixten hade tidigare blivit hotad av Elviras cirkus, som inte ville förlora sin främsta inkomstkälla. På cirkusar fanns alltid råbarkade typer och Sixten hade tagit med sitt tjänstevapen till Danmark när han reste iväg med Elvira. Han hade beställt 100 patroner till sitt vapen den 25 maj, två dagar innan hans tjänstledighet började.

.

Nu var plötsligt hennes halvbror Oscars cirkus Bergman där i Svendborg. De kände Elvira mycket väl. Han eller någon annan från cirkusen och Sixten hade säkert redan råkats och haft en konfrontation. De ville undvika fler otrevligheter och tog därför hastigt ångfärjan över till den närliggande idylliska ön Tåsinge efter att ha meddelat hotellet att de skulle på en längre utflykt några dagar. Sixten medförde sin revolver utan sitt hölster.

.

.

Kvar på hotellet i Svendborg var Elviras sirliga smyckeskrin. I skrinet låg ömt och kärleksfullt förvarad en mycket vacker och sorglig dikt kallad ‘Brudbuketten’. Den var en gåva från Sixten till Elvira – hans drömmars brud, skriven bara dagar tidigare på rött papper. Intill skrinet låg en vissnad rosenbukett från Sixten med ett blått sidenband knutet runt den.

.

I skrinet förvarades också Elviras kära guldkors som hon fått av danske kung Christian IX.

.

.

.

christiansminde svendborg moon

Christiansminde, en romantisk sommarkväll på bryggan.

.

.

svendborg christiansminde 1

Christiansminde. Kanske satt Elvira och Sixten i något sött lusthus med utsikt över vattnet under vackra sommarkvällar i juni – juli 1889.

.

.

svendborg steam ferry

Sixten och Elvira åkte med en sådan här ångfärja till Tåsinge ö den 15 juli, 1889, deras sista resa. De skulle aldrig mer lämna ön.

.

.

troense_svendborg_fyn_ms_helge_färja

Ångfärjan M/S Helge. Inte alls olik äldre färjor så som de tedde sig då Elvira Madigan och Sixten Sparre färdades till Tåsinge ö och Troense från Svendborg på Fyn den 15 juli, 1889.

.

.

troense_taasinge_tasinge_svendborg_fyn_färja_ms_helge_ferry_boat

En vacker vy av ångfärjan M/S Helge, byggd 1924 och fortfarande i trafik. Den för passagerare till och från Svendborg och Tåsinge ö. En liknande färja förde Elvira Madigan och Sixten Sparre till Taasinge och Troense i juli 1889.

.

.

troense pensionat strandgade 6 1954

Korsvirkeslängan på Strandgade 6 i Troense by på Tåsinge där Elvira Madigan och Sixten Sparre tillbringade sina sista nätter fram till förmiddagen, torsdagen den 18 juli, då de försvann för alltid. De tog in här på kvällen vid 19-tiden, måndagen den 15 juli 1889.

.

.

troense pensionat elvira madigan seng säng

Elvira Madigans lilla rum och säng i Troense. Sängen finns nu i muséet på Tåsinge.

.

.

troense pensionat strandgade 6 fönster

Ett av fönstren som Elvira eller Sixten hade på Strandgade 6. Här tittade de ut på morgnarna, beskådade vädret och funderade över vad de skulle ta sig till.

.

.

troense groennegade

Den söta Grönnegatan i Troense som den såg ut sommaren 1889 när Elvira och Sixten var här.

.

.

taasinge groennegade 2

Inte mycket har förändrats i vår tid. Troense är samma vackra, idylliska lilla by på Tåsinge.

.

.

.

De anlände till Tåsinge sköna ö på eftermiddagen den 15 juli och tillbringade tiden med att leta efter lediga rum. I Troense fann det olyckliga kärleksparet två små, intilliggande rum på gaveln i en charmig, gammeldags fiskestuga – en korsvirkeslänga med halmtak i det pittoreska lilla fiskeläget och semesterbyn. De tog in där på kvällen vid sjutiden den 15 juli.

.

.

Elvira och Sixten var ett stillsamt, skötsamt och vänligt par – enligt pensionatsägarna under domarförhöret – som tyckte om att vara för sig själva. De brukade sitta i ett lusthus i utkanten av den fina trädgården, som hade en sagolik utsikt över havet. Där brukade de tycka om att äta sina måltider, och i träbordet ristade Sixten in deras namn och hjärtan med pilar igenom. Bland Sixtens tillhörigheter i skogen återfanns också en fällkniv.

.

Sixten och Hedvig

Ett  Hjerteminne

.

De tyckte om att göra utflykter och kom varma och svettiga tillbaka på kvällarna och drack svalkande öl.

.

.

.

lusthus carlshamn

Ett romantiskt lusthus, 1895. Elvira Madigan och Sixten Sparre hade ett älsklingslusthus i Troense på Tåsinge. I bordet ristade Sixten in deras namn och hjärtan med pilar i. Sixten och Hedvig – Ett hjerteminne. Hans fällkniv återfanns i picknick-korgen.

.

.

.

troense taasinge sea view

Den vackra bukten i Troense, utsikten som Elvira och Sixten såg deras sista sommar.

.

.

troense_taasinge_svendborg_danmark

Troense på Tåsinge idag – en underbar utsikt över kusten, havet och bukten. Här, nära hamnen, promenerade Elvira Madigan och Sixten Sparre under några sommardagar 1889 och beundrade utsikten över havet, vildrosorna och naturen..

.

.

troense house cottage hus 1

Troense – nu och då.

.

.

En sista elegant måltid åt de på Bregninge Kro, en restaurang precis intill kyrkan. Där åt de sparrissoppa, grillad kyckling, oxfilé och vinbärskräm till efterrätt. De drack öl och rödvin till maten. Efteråt drack de kaffe och konjak och åt hembakade småkakor. Elvira bar sitt hår i en lång, tjock, gyllene fläta på ryggen – så som Sixten tyckte om det.

.

.

bregninge kro 1

Bregninge Kro där Elvira Madigan och Sixten Sparre åt sin sista fina middag tillsammans på Tåsinge. De hade även sökt logi här, brättade ägaren för polisen, men det fanns inga lediga rum.

.

.

bregninge_kyrka_kirke_tasinge_taasinge_madigan_vetsera_church

Bregninges vackra kyrka på Tåsinge som Elvira Madigan och Sixten Sparre besökte. Den har en sagolik utsikt från kyrktornet. Elvira skrev namnet Vetsera i gästboken, vilket visar att hon var deprimerad, hade Vetsera i sina tankar och funderade på att kopiera hennes handling snart.

.

.

Att någon annan skrev namnet Vetsera i kyrkans gästbok vid tiden när Elvira var där och begick precis samma handling som hon, måste anses extremt osannolikt. Hon var van vid att använda andra namn än sitt eget – Hedvig. Namnet Vetsera var i hög grad symboliskt för henne vid denna tid – en kvinna som hon ofta tänkte på och vars beslutsamhet och öde hon beundrade. Hennes mor sade att Elvira var djupt påverkad av Mayerling incidenten och hon talade ofta om den.

.

.

.

bregninge_kyrka_kirke_tasinge_taasinge_church_kyrktorn_vetsera

Bregninge kirke och berömda kyrktorn med den vidunderliga utsikten över Tåsinge landskapet. Ca 1910. Här stod med stor sannolikhet Elvira Madigan och Sixten Sparre de tragiska dagarna sommaren 1889. Elvira skrev hemlighetsfullt namnet Vetsera i kyrkans gästbok – en kvinna vars dubbelsjälvmord hon och Sixten mycket snart skulle komma att efterlikna.

.

.

.

Slutet närmade sig fort. Snaran drogs åt från alla håll. Livet syntes allt blekare och framtiden allt mörkare. Drömmarna förmådde ej längre utestänga den hårda verkligheten där fantasier om ett romantiskt och ständigt paradis av solsken, rosor och liljor, ängar, havet och sjungande lärkor inte hade rum.

.

Snabbt växte avgrunden framför dem. Marken och allt som varit stabilt försvann under dem. De hade inte längre något att klänga sig fast vid – förutom varandra. Förtvivlat kastade de sig ut i glömskans och evighetens barmhärtigt mjuka moln.

.

.

Sent på kvällen den 17 juli kom Elvira och Sixten varma och svettiga tillbaka till stugan i Troense efter en lång utflykt. De satte sig i lusthuset i trädgården och tackade nej till maten som stod framdukad. De önskade bara en kall öl. De berättade för värdinnan att de ämnade göra en lång utflykt nästa dag så de behövde inte hålla med middag. De önskade emellertid en picknick matsäck att ha med sig.

.

.

Den sista morgonen i Troense, den 18 juli vid niotiden, fick Elvira och Sixten löskokta ägg och kaffe till frukost. Sixten hade skrivit och vädjat om hjälp av sin far, men inte fått svar – något som säkert var en direkt utlösande faktor till självmorden.

.

Han hade också från Tåsinge skrivit till hotellet i Svendborg, där de hade sitt bagage och en obetald räkning, och meddelat dem att de ämnade vara tillbaka torsdagen den 18 juli. Självmorden måste därför ha varit impulsartade – troligen bestämda samma dag – och inte från början anledningen till Tåsinge utfärden, som varit att undvika cirkus Bergman.

.

.

Deras matsäck stod färdig i en flätad bastkorg som innehöll två flaskor öl, en flaska aquavit som Sixten bett om, och smörgåsar invirade i smörgåspapper. Elvira var nedstämd och tyst denna dag och Sixten småpratade artigt. När de sade adjö den förmiddagen vid 10-tiden var det för att aldrig mer återkomma.

.

.

I korgen lade Sixten en ask med ammunition, 25 skarpa patroner, till sin militära tjänsterevolver. På asken stod skrivet med blyertspenna:

.

Kära Hedvig. Till Min Egen.

Sixten

.

Han tillägnade kulan som skulle döda honom kvinnan han älskade.

.

Dedikationen tyder även på att Sixten avsåg att ge Elvira patronasken, så att hon kunde göra med kulorna vad hon ville – med andra ord gav han henne makten att förfara med patronerna såsom hon fann bäst, vilket hon troligen gjorde, då mycket tyder på att hon faktiskt sköt sig själv först. På sitt sätt talade Sixten indirekt om för oss att han inte sköt henne..

.

sjalvmord_elvira_madigan_norreskov_norreskoven_sixten_sparre_taasinge_tasinge_suicide_revolver_weapon_gun_nagant_vapen_1887_norreskov

Ett tragiskt självmord. Då Elvira Madigan och Sixten Sparre begick självmord använde de Sixtens militära tjänsterevolver för officerare, en Nagant modell 1887, kaliber 7.5. Sixten beställde 100 skarpa patroner till detta vapen två dagar innan sin tjänstledighet från Skånska Dragonregementet.

.

.

.

ammunition rekvisition

En ödesdiger beställning…

Sixten beställer 100 patroner till sitt tjänstevapen den 25 maj, två dagar innan hans permission började.

.

.

.

De sågs senare samma kväll vid 18-tiden då de knackade på i ett hus intill skogen och bad om vatten. De drack på stället och fick en flaska vatten med sig. Det var sista gången de sågs i livet. Som vålnader försvann de sedan in i skogen varifrån de kommit.

.

De vandrade djupt in i Norreskov skogen på små skogsstigar bland snår och höga nässlor, under stora bokar, alar och ekar. Till slut fann de en liten ljus skogsglänta med några mindre bokträd, inte långt från havet. Här bredde Sixten ut sin regnrock som de satt på, och intill Elvira lade han sitt uppslagna, stora, svarta paraply.

.

De åt sin matsäck och Elvira tog ett smörgåspapper på vilket hon skrev en sorgsen liten farväldikt där hon reflekterade över döden och livets meningslöshet. Hon var resignerad och kände sig tom och vemodig eftersom livet nu mist sin mening för henne. Hon lade smörgåspappret med dikten i sin ficka där den senare återfanns.

.

Dikten visar att Elvira var aktivt delaktig i självmorden. Den var skriven på ett märkligt språk, en blandning av svenska, danska och tyska, vilket visar att hon fått bristfällig utbildning.

.

.

elvira_madigan_dikt

Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Självmordsdikten skrevs i skogen på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats måste betraktas som helt uteslutet.

.

.

.

norreskov stig

Skogsstigen till höger leder fram till minnesstenen, Elvirastenen, i skogen där de tog sina liv.

.

.

norreskov path stig

Norreskoven på Tåsinge, den skog där Elvira Madigan och Sixten Sparre lämnade denna värld.

.

.

.

På kvällen torsdagen den 18 juli, senast den 19 juli, förenades de en sista gång i en desperat omfamning. Kanske kysstes de och sade till varandra ‘Vi ses snart igen på andra sidan’.
.
.
Elvira begick självmord först. Det fastställdes aldrig kriminaltekniskt vem som sköt henne. Det var bara ett antagande man gjorde då. Kropparna kläddes av och inspekterades bara hastigt i skogen och lades därefter insvepta i lakan genast i kistor för transport till kyrkogården. Ingen obduktion gjordes, och ingen teknisk analys av händerna efter spår av avfyrning av handeldvapen, vilket inte var möjligt vid den här tiden.
.
.
.
Kulan gick in i bakhuvudet i en vinkel och döden var omedelbar. Elvira kan mycket väl ha skjutit sig själv då ingångshål i sidan av huvudet är det vanligaste man ser vid självmord med handeldvapen. Inga övriga skador påträffades på någon av kropparna, förutom de dödande skotthålen.

.

.

Ett mycket viktigt och trovärdigt ögonvittne på dödsplatsen – samme man som skrev ner Elviras självmordsdikt från smörgåspappret – rapporterade att Elvira låg till höger om Sixten med vänster arm utsträckt intill hans, och höger arm böjd uppåt mot huvudet, med högra handen nära höger tinning.

.

Detta indikerar kraftigt att Elvira sköt sig själv först med sin högra hand, med sin vänstra hand vilade i Sixtens högra hand. Hon siktade i en vinkel något bakåt, så hon riskerade inte att träffa Sixten. Sixten riktade vapnet uppåt och sköt sig genom munnen omedelbart därefter. Detta förklarar den märkliga position i vilken de återfanns.

.

Om Sixten sköt henne, vore det ologiskt att Elvira hade ett skotthål i höger sida av huvudet, när den sidan var oåtkomlig för honom i den position de låg i på hans regnrock. Enligt polisrapporten låg Elvira nämligen till höger om Sixten, med ett skotthål i höger öra.

.

.

Elviras händer placerades troligen ovanpå hennes bröst senare, som ett tecken på vördnad, av en av alla dem som hade tillgång till platsen, som aldrig var avspärrad.

.

.

.

Båda hade ett lugnt och fridfullt ansiktsuttryck i döden. Elvira låg på rygg och Sixten låg på rygg, med armar och ben utsträckta och benen isär. Revolvern låg vid hans högra hand, emellan dem. Även Sixtens död var omedelbar.

.

.

De var till sist förenade för evigt – om inte i livet, så i döden. I döden vilade de tillsammans på Sixtens regnrock.

.

.

.

Det tragiska dubbelsjälvmordet var en sensationell nyhet och ingen kunde få nog av att höra om det olyckliga kärleksparets död, om deras skandal och hemliga kärlekshistoria som slutade så sorgligt. En allmän debatt om moral och andra frågor som rörde händelsen följde snart.

.

Elvira och Sixten som hade sökt avskildhet djupt inne i en stor skog blev trots allt totalt exponerade till slut.

.

.

De var båda klädda i promenadkläder, Elvira i en enkel svart ylleklänning och en grå kofta och Sixten i grå byxor och svart kavaj, knäppt upp i halsen. Elviras korsett och turnyr, som hon tagit av sig för att känna sig bekväm, hängde på en trädgren i närheten och hennes lilla parasoll låg på marken med ett brutet handtag, förmodligen då någon råkat trampa på det i mörkret. Platsen var inte avspärrad och många hade tillträde till platsen efter upptäckten.

.

.

norreskov 1889 kropparna teckning 1

Elvira Madigan och Sixten Sparre döda i Norreskov skogen efter att ha begått självmord. I själva verket låg Elvira till höger om Sixten med sin högra arm böjd uppåt mot huvudet och med höger hand intill huvudet. Sixtens revolver låg mellan dem, intill Sixtens hand, och hans uppslagna paraply låg intill Elvira och picknick-korgen stod vid hans fötter.

.

.

norreskov 1889 vykort fyndplatsen

Ett fotografi från 1889 som visar platsen i Nörreskov skogen på Tåsinge där Elvira Madigan och Sixten Sparre återfanns efter deras självmord, i en liten ljus glänta med små bokträd djupt inne i skogen, inte långt från havet.

.

.

.

.

karta_kort_norreskov_norreskoven_taasinge_tasinge_mindesten_minnessten_elvirastenen_memorialstone_scene_death_site_map_elvira_madigan_sjalvmord_suicide_selvmord_karte

En karta över Norreskov skogen på Tåsinge där Elvira Madigan och Sixten Sparre begick självmord. Deras dödsplats är markerad med en röd prick på detta kort. Det är idag platsen där Elvirastenen, deras fina minnessten, är belägen. Klicka för att förstora bilden.

.

.

.

tasinge_kort_karta_map_karte_taasinge_troense_bregninge_norreskov_landet

En karta över Tåsinge med relevanta platser markerade. Troense högst upp i orange. Dödsplatsen, Elvirastenen, minnesstenen i Norreskov skogen vid korset. Landmalerhuset i skogen som Elvira Madigan och Sixten Sparre besökte strax innan de dog i blått. Landets kyrkogård med gravarna och Elvira Madigans Vej i rosa. Bregninge kyrka i ljusblått där Elvira skrev namnet Vetsera i gästboken innan hon begick självmord. Bregninge Kro i gult där Elvira och Sixten sökt men blivit nekade logi men åt sin sista fina middag tillsammans.

.

.

.

.

Den 22 juli var en mor och hennes dotter ute i skogen för att leta efter nässlor till korna. De fick syn på en gentleman och en dam som låg intill varandra intill ett uppslaget paraply. Vid mannens fötter stod en picknick korg. Paret var döda sedan en tid och de gick förskräckta därifrån. Så upptäcktes deras kroppar som redan var hårt åtgångna i sommarvärmen.

.

.

Självmorden väckte bestörtning och blev en stor sensationell nyhet. Alla ville läsa om det olyckiga kärleksparets död, deras hemliga kärlek och skandalen. Det skrevs tidningsartiklar och sorgliga skillingtryck då man uppskattade folkvisor och ballader, och en ivrig debatt om moral, etik och frågor som rörde den tragiska händelsen följde. Deras öde berörde och upprörde.

.

.

Elvira och Sixten som hade sökt avskildhet och ensamheten djupt inne i en stor skog blev trots allt totalt exponerade till slut.

.

.

.

Sixten och Elvira obducerades inte. De begravdes den 27 juli på Landets kyrkogård intill en stor, majestätisk gammal ek i närvaro av Sixtens bror Edvard, Juel-Brockdorff från Valdemars slott och många sommargäster, boende och andra som kommit för att ta farväl. Kistorna ligger med ca 60 cm mellanrum. De var rikt blomstersmyckade. Kistorna sänktes ner i gravarna. Flickor och kvinnor från trakten som rörts och blivit ledsna av tragedin hade plockat vildblommor på ängarna i trakten och bundit blomsterbuketter, och de lade nu sina blommor på kistorna och kastade ner blommor till dem under gravsättningen.

.

.

landet_kyrka_kirke_grav_gravar_grave_taasinge_tasinge_elvira_madigan_sixten sparre

Elvira Madigans och Sixten Sparres gravplats. Elvira har en gravsten av vit marmor och Sixten en grå granitsten, köpta av Sixtens bror Edvard, liksom gravplatsen intill stora eken. Stenarna och gravarna var diskreta p.g.a. de olyckliga omständigheterna. Vid denna tid begravdes inte alltid de som tagit sina liv i helgad jord utan i stället utanför kyrkogårdsmuren.

.

Där ligger ofta blommor skänkta av dem vars hjärtan rörts av den tragiska kärlekshistorien och som önskar ge en hyllning till kärleken och till två unga, väldigt olyckliga människor som dog därför att de inte såg någon framtid tillsammans i denna värld.

.

.

elvira_madigan_grav_gravsten_grave_landet_kyrka_kirke_taasinge_tasinge_church

Elvira Madigans grav. Hon har en gravsten av vit marmor. Hennes gravplats är mycket besökt.

.

.

sixten_sparre_grav_gravsten_landet_kyrka_kirke_taasinge_tasinge_church_grave_stone

Sixten Sparres Grav och gravplats. Han har en gravsten av grå granit.

.

.

elvira_madigan_grav_landet_kirke_kyrka_sixten_sparre_grave_gravsted_tasinge_taasinge

En ny grav. 2013 omformades Elvira Madigans och Sixten Sparres gravplats på Landets kyrkogård på Tåsinge. Deras gravstenar flyttades och monterades på ett runt granitblock och ovanpå sattes skyddsglas. Numera är platsen en cirkelformad minneslund med sittplatser runtom.

.

.

.

landet_kyrka_kirke_taasinge_tasinge_kyrkogard_grav_madigan_sparre

Den vackra gamla eken på Landet kyrkogård på Tåsinge. Därintill, på sydsidan, vilar Sixten Sparre och Elvira Madigan, egentligen Hedvig Jensen, i evig sömn.

.

.

.

norreskov taasinge minnessten 1

På platsen där Elvira Madigan och Sixten Sparre dog inne i skogen, Norreskov, inte långt från havet, placerades en vacker och besynnerlig natursten till deras minne. Den är av rosa-grå granit och formad av vattnet i den närliggande bäck där den hittades. Många kommer dit än i dag och lägger fina blommor och andra små gåvor till det olyckliga kärleksparet som en hyllning och tribut till kärleken.

.

.

.

landet_kyrka_kirke_church_taasinge_tasinge_grav_grave_gravsted

Landets kyrka på Tåsinge ö där Elvira Madigan och Sixten Sparre nu vilar i evig frid. Det är en mycket skön, stilla och fridfull plats.

.

Tänk när en gång i Himlens gyllene Salar

jag, med den Vän jag här på Jorden fann

i Ljuset om ett ewigt Lif skall tala

och om det Lif, så som i en dröm försvann

.

Vers ur en psalm, sjungen vid Elviras och Sixtens begravning på Landet kyrkogård på Tåsinge den 27 juli, 1889.

.

.

.

elvira madigan i vitt1

Elvira Madigan, en sirlig cirkusfågel uppflugen på ett trädgårdstaket.

.

.

sixten sparre med kamrater skånska dragonregementet kavalleriofficer

Sixten Sparre med andra officerare från Kungliga Skånska Dragonregementet. Han var Elvira Madigans stora kärlek. Sixten i den bakre raden, i mitten.

.

.

taasinge museum elvira sixten exhibition

Tåsinge har ett litet fint museum där det finns en intressant utställning med föremål som berättar historien om Elvira Madigan och Sixten Sparre. Här står en flätad picknick korg liknande den som Elvira och Sixten medförde till skogen där de dog, ölbuteljer så som de tedde sig 1889, och en flaska som förmodligen innehållit aqvavit. Papperspaketet symboliserar parets sista måltid, några smörgåsar. På smörgåspappret skrev Elvira sin sorgsna farväldikt.

Spegeln med klockan har en gång tillhört Elvira. Den hade hon med sig till Tåsinge. Den säng hon sov i i Troense står också här.

.

.

.

skillingtryck_johan_lindström_saxon_julius_strandberg_elvira_madigan_sorgeliga_saker_hända

Denna vackra bild är en illustration för danske Julius Strandbergs skillingsvise. Johan Lindström Saxon skrev ett svenskt skillingtryck – Sorgeliga Saker Hända – eller Elvira Madigan.

.

.

En sorglig visa hör också till historien och den mest kända är den folkvisa som Johan Lindström Saxon skrev strax efter händelsen 1889, ‘Sorgeliga saker hända’. Skillingtryck var folkliga melodier som sjöngs och spelades i stugorna, och skillingtrycket om kärlekssagan Elvira Madigan och Sixten Sparre blev omåttligt populärt och sjungs ibland än idag.

.

.

Här är den sångtext som Johan Lindström Saxon skrev till sitt kända skillingtryck om den tragiska kärlekshistorien mellan Elvira Madigan och Sixten Sparre:

.

.

Sorgeliga saker hända
Än i våra dar minsann,
Sorgeligast är dock denna —
Den om fröken Madigan.

Vacker var hon som en ängel:
Ögon blå och kind så röd,
Smärt om livet som en stängel;
Men hon fick en grymmer död.

När hon dansade på lina
Lik en liten lärka glad
Hördes bifallsropen vina
Ifrån fyllda bänkars rad.

Så kom greve löjtnant Sparre,
Vacker var han utav börd,
Ögon lyste hjärtat darre
Och hans kärleksbön blev hörd.

Greve Sparre han var gifter
Barn och maka hade han,
Men från dessa nu han rymde,
Med Elvira Madigan.

Så till Danmark styrdes färden
Men den tog ett sorgligt slut,
Ty långt ut i vida världen
Tänkte de att slå sig ut.

Men se slut var deras pengar
Ingenting att leva av!
För att undgå ödets strängar
Bygga de sitt bo i grav.

Och pistolen full av smärta,
Greven tar och sikte tog
Mot Elviras unga hjärta:
Knappt hon andats förr’n hon dog.

Ack ni hör, Ni ungdomsglada,
Tänk på dem och sen er för
Att ni ej i blod får bada
Ni ock en gång, förr’n Ni dör!

.

.

.

Den berömda svenska filmen ‘Elvira Madigan’ från 1967 av filmregissören Bo Widerberg, med Pia Degermark och Thommy Berggren i huvudrollerna, visar Elvira som aktiv och pådrivande vid självmorden. Detta var således hans slutledning som han visade i sin film, vilket också stöds av bevisen.

.

.

elvira madigan on hammock sixten sparre

Elvira Madigan, firad cirkusartist, lindanserska, konstberiderska, jonglör och dansös hos Cirkus Madigan.

.

.

.

Analys av Sixten Sparres Dikt till Elvira Madigan

sixten_sparre_dikt

Brudbuketten, den vackra dikt som Sixten Sparre skrev till Elvira Madigan i Svendborg den 10 juli, bara dagar innan han tog sitt liv i Norreskov på Tåsinge Han var djupt deprimerad innan sitt självmord, och det romantiska vemodet genomsyrar dikten. Den återfanns bredvid en vissnad rosenbukett från Sixten som Elvira sparat på sitt hotellrum i Svendborg.

.

.

Sixten Sparre var inte bara militär, officer och adelsman – han var även konstnärligt bevandrad och en begåvad poet som skrev känslosam och romantisk poesi.

.

I Svendborg skrev han denna väldigt vackra och sorgliga dikt den 10 juli 1889. Den var skriven på rött papper. Det är en klassisk, romantisk och elegant dikt – mjuk, ömsint och vemodig.

.

Det lilla hopp om en framtid tillsammans med Elvira som han kanske haft var snabbt falnande, liksom deras liv – precis som solen i hans dikt som glödde så vackert i väster men som till slut gick ner.

.

Elvira var hans inspiration och således är dikten ett uttryck för skönhet och för kärlek och oskuld. Det var så han såg henne.

.

Hon hade förmågan att förvandla döden till någonting ljust för honom. Tillsammans med henne – med hennes kyssar och kärleksfulla omfamning – skulle döden vara snabb och lätt, liksom hans omfamningar och kyssar skulle göra den lätt för henne.

.

Den vackra jungfrun är godhjärtad och blir rörd av blommornas sorgliga öde – att de skall dö så snart. Hon fick dem av den man hon skulle gifta sig med. Rosorna och liljorna tröstar henne och talar om för henne vilken glädje de känner när de blir kyssta och beundrade av henne, och hur det gör det värt det.

.

Slutligen – när solen glödde som vackrast i väster – låg jungfrun död intill rosorna och liljorna som hon hade älskat och kysst.

.

Elvira och Sixten hade säkert älskat med varandra, kanske ofta och desperat. Fysiskt älskande kan upplevas som ett motgift mot döden – det är dess raka motsats – och som en längtan efter livet. I hans hjärta var hon hans oskuldsfulla brud – hans ros. Hon var den kvinna han älskade men inte kunde erbjuda någonting. Den skuld och sorg han måste ha känt.

.

Han hade skrivit till hotellet i Svendborg och meddelat dem att de skulle vara tillbaka den 18 juli. Han hade även skrivit till sin far och bett om monetär hjälp men inte fått svar. Det verkar som om han haft ett sista, litet, flämtande hopp som slocknade för alltid den 18 juli – samma dag som de skulle åkt tillbaka till Svendborg,

.

Sixtens sista, vackra dikt var ömt förvarad av Elvira i en sött litet smyckeskrin i hennes hotellrum i Svendborg, tillsammans med guldkorset som hon fått av den danske kungen. Intill låg en vissnad rosenbukett – en gåva från Sixten till hans drömmars brud.

.

.

.

Analys av Elvira Madigans Självmordsdikt

elvira_madigan_dikt_sjalvmordsdikt

Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Självmordsdikten skrevs på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats måste betraktas som helt uteslutet.

.

.

Elviras dikt visar på ett förvånansvärt emotionellt lugn och kyla. Det finns ett vemod över livets förgängelse, och en tydlig resignation. Livet hade mist sin betydelse för henne, säkert p.g.a hennes olyckliga kärleksrelation med Sixten Sparre, men även på krafter inom henne själv som var i grunden depressiva och destruktiva.

.
Om man kan tala om en suicidal läggning tror jag det är applicerbart här. I hennes dikt finns inga stora utrop eller känslomässiga uttryck, ingen vånda, ångest, tvekan eller oro – bara resignation och ett konstaterande att livet nu är över.

.

Detta är en person som uppvisar ett kallt lugn inför det hon ämnar göra. Detta är också en person som mycket väl kan tänkas trycka på avtryckaren själv. Elvira hade ett skotthål i höger öra och denna del av huvudet är det vanligaste stället att skjuta sig på vid självmord med handeldvapen

.

Likgiltighet, kyla och lugn gör det lättare att begå en sådan handling och traditionellt har dessa egenskaper varit förknippade med män i sådana här situationer.

.

Sixten var militär och har fått ikläda sig den rollen men faktum är att hans dikt ‘Brudbuketten’ – skriven bara dagar tidigare – har betydligt mer emotionellt uttryck än Elviras dikt.

.

Jag har alltid sett Elvira Madigan som en mer komplex person än som en hjälplös kvinna som viljelöst låter sig ledas. Jag tycker inte alls hennes dikt – som uppvisar både styrka, karaktär och lugn – tyder på det.

.

Hon var van vid uppmärksamhet, vilket hennes för den tiden mycket utmanande klädsel, frisyr och sensuella poserande för PR fotografier inför manliga fotografer visar. Hon var medveten om sin sexuella dragningskraft och använde den. Sedan barnsben fick hon ständig uppmärksamhet eftersom hon uppträdde på cirkus redan som liten flicka, och denna antog gradvis en mer och mer sexuell karaktär när hon växte upp.

.

Hon var säkert en flicka med ett tungt sinnelag i grunden och därför också strikt hållen av sin mor, som nästan höll henne inlåst och som medgav att hon inte ville se henne gift med någon. Detta tyder på någon form av osund familjerelation vilket inte är så förvånande i de kretsar hon kom från, och att kanske mamman visste att något var psykiskt fel med dottern.

.

Enligt henne hade dottern ‘visioner’ och ett överspänt psyke. Att skylla allt på mannen och göra henne till ett offer är bekvämt men faktiskt inte så som det mesta tyder på att det var.

.

Elvira hade en dödslängtan. Hon hade nyligen prisat och beundrat baronessan Vetseras och kronprins Rudolfs öde – två människor som skjutit ihjäl sig bara ett halvår tidigare, och hon var besatt av Mayerlingdramat.

.

Det är viktigt att komma ihåg att hennes uppväxt inte varit särskilt stabil. Mamman var ogift och hade två barn med olika fäder som inte gift sig med henne och den ena faderns namn kunde hon inte uppge. Någon riktig far hade Elvira aldrig, ej heller någonsin ett normalt, varaktigt hem.

.

Mammans pojkvän, John Madigan, var mest intresserad av vad flickan kunde inbringa ekonomiskt. Han ville ha sin egen cirkus, även om det betydde en förödande standardsänkning för Elvira. Redan 1887 sade vittnen att hon verkade deprimerad när hon uppträdde och att de var generade över att se henne uppträda i i en sådan miljö.

.

En rörig bakgrund med okända faktorer påverkade säkert Elvira negativt, vilket gjorde hennes psyke – präglat av tungsinne – sämre. Två människor med medfödd depressiv läggning och sedan tidigare negativa livserfarenheter kan givetvis mycket väl påverka varandra i den riktning som denna tragiska kärlekshistoria tog, och det är vad som troligen skedde sommaren 1889.

.

Elviras roll var dock säkerligen avsevärt mer aktiv än vad som traditionellt tillskrivs henne.

.

Samma dag hon gav sig iväg från sitt tillfälliga rum i Sundsvall efterlämnade Elvira ett avskedsbrev till sin mor – märkt av tårar – där hon bad om förlåtelse för vad hon nu gjorde och sade att hon skulle betraktas som död om de inget hörde ifrån henne på två veckor.

.

Detta tyder på att självmorden var planerade i förväg – kanske som en sista utväg om de inte kunde finna någon annan lösning.

.

Elvira och Sixten åkte iväg på vinst och förlust, av djup längtan efter varandra och som ett sätt att avsluta de liv de tidigare levt – liv de inte längre ville leva. Elvira var inte förd bakom ljuset utan fullständigt medveten om vad hon hade att vänta sig.

.

.

.

sixten sparre bröllop 2

Luitgard Sparres systers bröllop 1883. Hon och Sixten stod knappt ut med varandra. Där fanns redan då ett mentalt och fysiskt avstånd dem emellan. Sixten tredje från höger, stående i bakre raden, och Luitgard stående, andra från höger.

.

.

.

erik_sparre_son_barn_child__af_rossvik_fru_signe_carl_ambjorn_sixtensson_son

Erik Sparre. Sixten Sparre fick två barn med sin fru. Den förstfödde var en son – Carl Erik Ambjörn Sixtensson Sparre af Rossvik, kallad Erik Sparre eller Erik Sparre af Rossvik. Här är Erik i gröngräset en sommardag med sin fru, Signe. Förstora gärna bilden genom att trycka på den.

Glädjande nog gick det gick bra för Sixtens son som sedermera blev kapten och batterichef vid Norrlands artilleriregemente i Östersund. Liksom sin far valde han den militära banan. Han är begravd i Kristianstad, i en urnlund.

.

.

.

ljungbyhed_skanska_dragonregementet_minnessten_dragonstenen_minnesmarke_k_6_sten_ystad_bonnarp_bonarp_herrevadskloster_dragoner_skane

Där stolta dragoner och officerare från Skånska Dragonregementet en gång red sina hästar i Ljungbyhed härskar idag lugn och stillhet. Den melankoliska vinden spelar i träden och duvor kuttrar mjukt. De sista gyllene solstrålarna smeker kärt dragonstenen, en minnessten över dragonerna som vistades här på de stora ljunghedarna. Tusentals soldater från kavalleriet och deras hästar brukade exercera och öva här. Allting har sin tid – och en era fick sitt slut.
.
.
.

Sista qväll’n, då vill jag minnas, sol, då vill jag minnas dig

Tacksam för det ljus du lyste vänligt neder på min stig.

Blickande som du i qvällen, fridfull lägger jag mig ner

Och i vesterns aftonskymning endast österns gryning ser.

.

– Sixten Sparre

.

.

.

herrevadskloster_ljungbyhed_herrevads_kloster_militar_dragoner_skanska_dragonregementet_husarer_k_6_minnessten_kavalleriregementet_kavalleriet

The Herrevadskloster Park. The sound of Dragoon officers from Skånska dragonregementet riding their horses is no longer heard here. There is silence and tranquility in the large and beautiful park. Ducks and white Scania geese dwell by the glimmering ponds where reflections of the sun and sky play on the surface, like jewels.
.

In the shade of large old trees, a handsome man called Sixten Sparre was sitting near the pond in the beautiful park at Herrevadskloster. From afar came the faint sound of laughing Dragoon officers in high spirits. He was among friends.
.

He was listening to the birds and reflecting on the beauty of the landscape. The nightingales sang so beautifully this evening! As so often before, when inspired, a poem was created inside him and quickly put into words on paper. He used to carry with him writing utensils on his journeys.
.

The wind gently caressed his hair. Slowly, he removed his military jacket and stretched out on the grass, wearing only his shining white shirt and his dark trousers. He gazed up at the trees that moved slowly and gracefully in the wind above him. The soft sound calmed him. A merry butterfly danced passed him and little bees were chasing the pretty wildflowers by the pond.
.

This is my home, he thought. This feels like Bjärka Säby, my dear childhood home that I once lost.
.

Distracted by sudden memories of wild childhood horse races with his friends on dirt paths in the Bjärka Säby countryside, he pensively drew his fingers through his short hair.
.

His attention was focused more on women nowadays, he thought. He smiled and closed his eyes. A vision of HER appeared in his mind – suddenly, uninvited, but not unwelcome. She had the power of doing that to him, sometimes when he least expected it.
.

If she could only have been with me now, he thought. To see her move gracefully over the green lawns in that pretty white dress. What an angel she was, and how lucky, or unlucky, he was for having met her and fallen so deeply for her. He sighed.

.

.

– Sofie A

.

.

.

En Sixten Sparre dikt:
.
.
Vid Herrevadskloster
(Till fröken C. S.)
.
.

Så härligt är det att sitta
Om qvällen vid Herrevad
Och njuta af sommarafton
Under lummiga kronors rad.

.

Sitt glittrande bälte kastar
I parken bäcken fram
Och speglar blommande tufva
Och speglar åldrig stam.

.

Så härligt är det att höra
Hur näktergalarne små
Vid Herrevad i parken
De tjusande drillarne slå!

.

En afton ej länge sedan
Jag satt vid sorlande bäck
Och njöt af fogelsången,
Som gick ur lummig häck.

.

Då klingar i qvällen plötsligt
En stämma skön och varm,
Och — näktergalarne tystna
Vid sång ur jungfrubarm!

.

Än sprang i glada toner
Så yr den sången fram,
Än klang i toner djupa
Den vek och allvarsam;

.

Än varm som solig middag
I sommarns glada dar,
Och än som vårlig morgon
Så frisk och underbar.

.

Det var så härligt att sitta
Den qvällen vid Herrevad
Och lyssna till Dina sånger
Under lummiga kronors rad!

.

Du for. — Från häcken åter
Slå näktergalarne små;
Men säkert aldrig den qvällen
Ur deras minne skall gå! —

.

.

.

.

.

.

.

.

biografi biografin biography liv död öde life death kvinnoöde levnadshistoria livsöde sann levnad levnadsöde sanningen berättelsen melodi melodier biografier julius strandberg sanna visor fakta information facklitteratur biografier facts text texten texter lyrik poesi dikt forum blogg blog sida page sanna historia historien berättelse berättelsen sidor kone mand pages site adelsmand og løjtnant epoc epoch epoken eran gilded age love story kärlekssaga kärlekssagan melodie melodien folkedigter digt digter digterer poet poem konstberiderskan lindansösen lindansös døde nørreskov nørreskoven romans romantik romantisk kärleksdrama kärlekstragedi kärleksaffär tema kærlighedspar kærlighedsparet kärlekspar kärleksparet couple pair linedanserinde konstberiderska danske konstryttarinna konstnärsnamn artist cirkusartist ropewalker fakta om information om litteratur om bok om böcker om fakta om historien om sanningen om kärlekssaga kärleksdrama tragiska sorgliga olyckliga kärlekstragedi kärleksaffär romans romansen romantik romantiska romantisk dragonlöjtnanten dragonlöjtnant løjtnant dragonløjtnant flashback kærlighedsaffære kærlighedsforhold forhold født född föddes born died dog död dead death dragonofficer  k6 cavalry kavalleriet kavalleri k5 meyerling incident rudolph rudolf mary marie vetsera baroness baronessa folksång folkvisa theme tema temat folksånger folkvisor løjtnanten kunstberider kunst skillingtrycken skillingsvise skillingsviser ride rida kirkegård kirkeby kirke cirkusprinsesse cirkuset landsby kirke kirkegård skillingstryk mindesmærke grav gravar gravstenene gravstene gravstener gravpladsen gravplads gravsted gravstedet mindesten mindestenen moderen artisterne historie våpen våpnet forelskelse förälskelse förälskelsen sångtext sångtexten sångtexter text texten texter texterna folkvisa folkvisor folksång folksången folksånger folkvisan visa visan visor visorna melodi melodin sång song ballad ballads ballader balladen sang sangen vise visen viser linedanser folkemindesamling kærlighedsforhold kæreste kærlighedshistorie kærlighedshistorien kärlekshistoria folkevise folkeviser Sixten Sparre Elvira Madigan

.

.

Annonser

Elvira Madigan – Kärlek och Tragedi – Love and Tragedy – En Kärlekshistoria i en Tid som Flytt

elvira_madigan_sixten_sparre

Sanningen om Elvira Madigan, Sixten Sparre och Tragedin på Tåsinge.

The Truth about Elvira Madigan, Sixten Sparre and the Tragedy on Taasinge.

.

.

sixten sparre af rossvik militäruniform 1

Elvira Madigans älskade – Sixten Sparre af Rossvik, Löjtnant vid Skånska Dragonregementet.

The love of Elvira Madigan – Sixten Sparre af Rossvik, Lieutenant at the Scanian Dragoon Regiment.

.

This is the true and dramatic story and in-depth biography of Elvira Madigan and Sixten Sparre, their lives, their love and desperation that ultimately led to their death. Their love story and drama has captured our emotions ever since the tragedy took place on the Danish island Taasinge in the summer of 1889. This is the story about two people whose roads and souls met; their dreams, brief happiness and destinies intertwined.

You will find their story here below the photographs.

.

Detta är den sanna och dramatiska historien och ingående biografin om Elvira Madigan och Sixten Sparre, deras liv, kärlek och desperation som slutligen ledde till deras död. Deras kärlekshistoria har berört och fångat våra känslor ända sedan tragedin utspelade sig på den danska ön Tåsinge, sommaren 1889. Detta är berättelsen om två människor vars vägar och själar möttes; deras drömmar, kortvariga lycka och sammanflätade öden.

.

Den svenska versionen här!: https://elviramadigansixtensparre.wordpress.com/2015/05/02/sorgeliga-saker-handa-en-berattelse-om-karlek-och-tragedi/.

.

.

sixten_sparre_af_rossvik_elvira_madigan

Sixten Sparre af Rossvik, Elvira Madigans tragiska kärlek.

Sixten Sparre af Rossvik, Elvira Madigan’s tragic love.

.

.

elvira_madigan_1889

En sista bild av en Cirkusprinsessa. Fotografi av Elvira Madigan, Hedvig Jensen, april 1889. En romantisk, känslofull ung kvinna med anlag för depression – cirkusartist, lindanserska, konstryttarinna och dansös hos cirkus Madigan. Hon dog bredvid mannen hon älskade men inte kunde få – inspirerad av baronessan Vetseras och kronprins Rudolfs självmord och tragiska öde som hon nyligen hade prisat som ”synnerligen lyckligt”, enligt hennes mor i juni 1889.

.

A last photo of a Circus Princess. A photograph of Elvira Madigan, Hedvig Jensen,  April 1889. A romantic, emotional young woman with a propensity for depression – circus artist, slack line walker, trick rider and dancer at circus Madigan. She died next to the man she loved but could not have – inspired by baroness Vetsera’s and crown prince Rudolf’s suicide and tragic fate which she had recently praised as ”very fortunate”, according to her mother in June 1889.

.

.

.

sixten_sparre_elvira_madigan_skanska_dragonregementet_lojtnant_lieutenant

Sixten Sparre i sin bigesch, en militärrock tillhörande hans militäruniform, 1887. Han hade sannolikt redan träffat Elvira Madigan. Vittnen i Svendborg på hennes hotellrum såg nämligen brev och dikter han skrivit till Elvira vilka var av äldre datum.

Bengt Edvard Sixten Sparre af Rossvik in his military uniform, 1887. He had most likely met Elvira Madigan since witnesses who were in her hotel room in Svendborg saw letters and poems he had written to Elvira that were several years old.

.

.

The last evening, I want to remember, Sun, then I want to remember you

Thankful for your light that so kindly brightened my path.

Like you, in the evening, peacefully I lie down

And in the Western sunset only the Eastern dawn I see.

.

– Sixten Sparre

.

Sista qväll’n, då vill jag minnas, Sol, då vill jag minnas dig

Tacksam för det ljus du lyste vänligt neder på min stig.

Blickande som du i qvällen, fridfull lägger jag mig ner

Och i vesterns aftonskymning endast österns gryning ser.

.

– Sixten Sparre

.

.

The Myth of the ‘Murder’ on Taasinge.

.

First, a short review of Klas Grönqvist’s and Kathinka Lindhe’s books. If you want to skip it – just scroll down to the picture of Sixten Sparre as a child!  The authors claim that Sixten Sparre murdered and misled Elvira Madigan, without giving any evidence whatsoever for these and several other controversial statements. It is tragic when sensationalism and pure speculations mean more than truth, ethics and objectivity – especially when it comes to defamatory accusations.

.

Those who maintain the myth of the ‘murder’ on Taasinge always lack one important thing – evidence. They have none. In their effort to defame Sixten Sparre and justify their books, they try to put forth their scenario which is built on subjective guessing, speculations and fantasies – just like their books.

.

Their logic is that Sixten Sparre was poor and in debt, so he did never love Elvira. According to them, people who are in debt are incapable of falling in love. All their love letters were destroyed since no one had an interest in keeping the proof of their love. Both families wanted to suppress the scandal, so now people can instead invent their own truth.

.

Elvira was not in love with Sixten, Grönqvist speculates. She was apparently so tired of his many letters and courtship that she wrote to him for several years, met him in secret, pawned her jewellery, secretly packed her trunk and ran off to meet him, travelled to Denmark together with him and willingly let herself be shot by him in the woods. According to them, she thought she was going to be married, even though she had planned her suicide in advance and warned about what she was going to do in her farewell letter, written in May, 1889.

.

Revisionism for revisionism’s sake cannot be justified when it flies in the face of logic and existing, credible evidence. Just like in the Jack the Ripper case, new theories sell – no matter how far-fetched – and that is probably what this is about. If you want to speculate without evidence you can turn the author of Alice in Wonderland into Jack the Ripper – a theory which has been presented.

.

.

The famous and loved Danish folk song writer and author Julius Strandberg said already in 1889 in his beautiful ballad that they did not know who shot Elvira, and most people realized this even then. They wanted to avoid seeing the much loved circus artist Elvira being buried outside the church yard’s walls – which often happened to self-murderers, so they blamed the dragoon lieutenant. That was convenient, but was it the truth? Most likely not, as we shall see later. Could they prove it? Definitely not.

.

Traces of residue from firing a handgun could not be forensically detected in those days. In other words, it was impossible to determine by the use of forensic science whether or not she had fired a weapon. The case was never treated as a criminal case and no autopsy was performed. They were only hastily examined in the woods and then put into coffins. The place was not even protected, and journalists and others had free access to the death scene.

.

That is why we have an important witness who reported how Elvira was actually positioned, and who copied her suicide poem from the sandwich paper. Generally, the matter was handled very sloppily. Only a cursory inventory list of Sixten Sparre’s belongings in Svendborg was made, and the revolver and ammunition box instantly disappeared without a trace.

.

Elvira Madigan wrote a suicide poem in the woods shortly before she died, written on sandwich paper from their last meal. The poem proves that she was an active participant during the suicides. That she was murdered is out of the question. More about the suicides later.

.

.

Laura Olsen’s vindictive, angry and confused letter to the newspaper Politiken shortly after the death of Elvira contains provable lies, and it therefore lacks evidentiary value. Her motive makes her untrustworthy. She wanted to restore her daughter’s honour and inflict damage on Sixten Sparre. That was her motive for the letter, which makes her strongly hostile. Much of it is also hearsay.

.

Sixten Sparre never called himself ‘count’, which Klas Grönqvist falsely claims in his book, even though he must have known that during the judicial inquest, those who ran the hotel and lodgings Sixten and Elvira had visited all said that he had presented himself as Lieutenant Sparre. No one mentions the word count. At that time, it would be a terrible faux pas for a nobleman to use a title to which he had no right – something he never did.

.

A newspaper directly citing the guest book in Svendborg, stated that he had listed himself as Lieutenant S. Sparre. His own calling card said Lieutenant S. Sparre – NOT count. Grönqvist ignores all this and does not even mention the judicial inquest. He instead relies on some sensationalist newspaper article.

.

elvira_madigan_sixten_sparre 2

Sixten Sparre – Elvira Madigan

.

Grönqvist’s hostility towards Sixten Sparre makes him unreliable. He leaves out things that speak to his advantage and makes statements – as in the case of the count title – that are downright false. He speculates that Sixten was mentally ill and even diagnoses him. Strange, since he is not a psychiatrist, lacks competence and has never met him. He uses his father’s letter – a man without any education or competence in the field of psychiatry – which he wrote shortly after the death of his son when he was confused and grieving.

.

The fear that his son’s body could still be used in medical research was almost certainly there. At that time, foreigners who committed suicide in Denmark could have their bodies claimed by medical institutions, for research purposes. The only way to totally avoid this fate was to claim insanity, which was also done in the case of crown prince Rudolph of Austria in order for him to be buried inside the church among his ancestors. Sixten’s father was just scared.

.

Sixten’s father wrote after his suicide that Sixten had changed, but in the same letter he also wrote that he was unhappy in his marriage. It was an arranged marriage to a woman he was incompatible with, that he saw no way out of. This almost certainly explains the change in him that his father had noticed, and that Sixten during the last time had become flirtatious. During the last few years, his empty marriage made him stop caring any more and look for a way out. He was therefore very susceptible to Elvira’s influence when he met her.

.

.

Grönqvist fantasizes that Sixten was influenced by a book that there is no evidence whatsoever that he even read. You can always find similar suicide stories in films and books if you look for them. To suggest – without any evidence whatsoever – that a fictional character that had nothing at all to do with Sixten Sparre influenced his actions, and to try to insinuate that he therefore had had no feelings for Elvira, is unethical and a shockingly bad and cheap style of writing.

.

Grönqvist has a disclaimer at the very end of his book where he admits that most of it is speculation. This after having called Sixten murderer and mentally ill on virtually every page in the book. His book is a shameless stew of fantasies and speculations. He reports from the bed chamber that Sixten probably cared only about his own pleasure and not about Elvira’s. One wonders in what archive he found that ‘fact’. The conclusion is that Grönqvist cares more about the character assassination of Sixten Sparre than about respect for the truth and ethics.

.

.

.

Kathinka Lindhe’s book can only be viewed as fiction. Jewels such as ”I know you, Sixten, you don’t fool me!” are repeated generously. She pretends to be Luitgard in the book and pretends to have her ‘diary’ – writing in first person singular – which has misled lots of people into thinking it is Luitgard’s actual diary since she is a relative, instead of just pure fictional material she wrote herself, which she only at the end of the book admits that it is. She insinuates that Sixten’s debts were only his fault – something she presents no evidence for. Luitgard’s spending is kept in the dark, as well as their common spending. She is portrayed as a saint.

.

Lindhe is angry with her ex husband who was unfaithful to her, something which is revealed in the book and was the inspiration for it. She seems to confuse him with Sixten Sparre, who is made to pay.

.

.

Now back to the beginning, a September day in 1854…

.

sixten sparre barn 1

Sixten Sparre som barn, en liten söt pojke med ett spjuveraktigt leende. Han var alltid livfull och hade troligen ett och annat litet hyss på sitt samvete som ung pojke. Sixten var äldste sonen och han hade tre yngre syskon, en bror och två systrar. Edvard, Bibi och Sigrid.

Sixten Sparre as a child, a cute little boy with a mischievous smile. He was always vivacious and probably had a little mischief on his conscience as a young boy. Sixten was the eldest son and he had three younger siblings, a brother and two sisters. Edvard, Bibi and Sigrid.

.

.

.

elvira madigan hedevig jensen 1

Elvira Madigan

.

.

.

elvira madigan in white 1886

Elvira Madigan poserar för fotografen. Hon gjorde ett skimrande, lysande intryck.

Elvira Madigan in an artistic image, posing for the photographer. She made a luminous and shimmering white appearance.

.

.

.

sixten sparre elvira madigan 1

Sixten Sparre, Elvira Madigans kärlek, i dragonuniform, ca 1888.

Sixten Sparre, the Love of Elvira Madigan, in dragoon uniform, ca 1888.

.

.

.

elvira madigan sixten sparre skanska dragonregementet lojtnant lieutenant

Löjtnant Sixten Sparre af Rossvik vid Skånska Dragonregementet. Dragonlöjtnanten och cirkusartisten Elvira Madigan var ett tragiskt kärlekspar som inte såg någon framtid eller väg ut.

Lieutenant Sixten Sparre af Rossvik at the Scanian Dragoon Regiment. The Dragoon Lieutenant and circus artist Elvira Madigan were star-crossed lovers who saw no future or way out.

.

.

.

elvira madigan circus princess

Elvira Madigan, käresta till löjtnanten och adelsmannen Sixten Sparre. Hon dog tragiskt bredvid mannen hon älskade men inte kunde få. Hon blev 21 år. Elvira kallades tillgivet för Isblomman, Nordstjärnan, Ljusalfen, Nordisk Gudinna, Isdrottningen, Freja och liknande smeknamn.

Elvira Madigan, the love of Lieutenant and nobleman Sixten Sparre. She died tragically next to the man she loved but could not have. She was 21 years old. Elvira was fondly called the Ice flower, the North Star, the Light Fairy, the Nordic Goddess, the Ice Queen, Freyja and similar nicknames.

.

.

.

elvira madigan and gisella 1886

Elvira Madigan med sin ‘styvsyster’ Gisella. De uppträdde ibland tillsammans på cirkus, den ena ovanför den andra. Elvira var oftast på en slak, nedre lina. De brukade posera, dansa och jonglera på linorna till publikens förtjusning..

.

Elvira Madigan and her ‘stepsister’ Gisella. They sometimes performed together, one above the other. Elvira was usually on a slackwire beneath Gisella on her tightrope above her. They would pose, dance and juggle things on the ropes to the delight of the circus audience.

.

.

.

The Tragic Love Story of Elvira Madigan and Lieutenant Sixten Sparre af Rossvik

.

.

elvira_madigan_sixten_sparre 2

Sixten Sparre and Elvira Madigan

.

.

The life of Swedish nobleman, Dragoon Lieutenant and First Adjutant Bengt Edvard Sixten Sparre af Rossvik started in Malmö, in the South of Sweden, very near Copenhagen and Denmark where this story will end.

.

Sixten Sparre was born in Malmö 27 September 1854. He was the eldest son of nobleman Sigge Sparre af Rossvik, born Gabriel Gerhard Sigge Sparre af Rossvik, 1819 – 1897, and his wife Adéle Sparre af Rossvik, born Adelaide Virginia Peyron and then called Adéle Peyron, 1831 – 1909. The family was of very old nobility, one of the oldest noble families in Sweden.

.

The family moved to the old castle at Bjärka Säby, near Linköping, in 1860, when Sixten was five. They lived there until he was 14 years old. Here, Sixten grew up in an idyllic, rural landscape with beautiful flower meadows, green pastures and old oak trees, near a beautiful lake. His love of nature, animals, romanticism, nostalgia and poetry was awakened early here.

.

In 1871, when Sixten was 17, the family moved to the elegant military town Kristianstad, then Christianstad. In 1873, Sixten joined the cavalry at the Royal Scanian Dragoon Regiment in Christianstad, as a volunteer. He was 19. He loved riding, something he always excelled in. At that time, the Scanian Dragoon Regiment was a rank regiment where 70% of the officers came from the nobility.

.

Sixten went to the Military Academy at Karlberg, then called the Royal War Academy or the War School, in Stockholm, where he became an officer in 1876. He was promoted to Lieutenant in 1887. His military record was spotless, according to the War Archive in Stockhom. He would work as a teacher at the Cavalry School at the Royal War Academy.

.

.

.

sigge gabriel gerhard sparre af rossvik sixten son

Sixten med sin far Sigge Sparre af Rossvik, 1860. Han flyttade till Bjärka Säby vid den här tiden.

Sixten with his father Sigge Sparre af Rossvik, 1860. He moved to Bjärka Säby by this time.

.

.

.

adele_adelaide_peyron_sparre_bibi_sigrid

Adéle Sparre, född Adéle Peyron. Sixtens eleganta, blåblodiga mor med hans systrar Bibi och Sigrid, 1860.

Adéle Sparre, born Adéle Peyron. Sixten Sparre’s elegant, blue-blooded mother with his sisters Bibi and Sigrid, 1860.

.

.

.

östergatan 1864 st petri gamla klocktornet

Östergatan i Malmö 1864. Sixten föddes i ett av husen intill kyrkan 1854, och han bodde där under sina fem första år. I bakgrunden skymtar det gamla kyrktornet på Sankt Petri kyrka.

Östergatan in Malmö, 1864. Sixten was born in one of the houses next to the church in 1854, and he lived there during his first five years. There is a glimpse of the old S:t Petri church tower.

.

.

.

bjärka säby castle from 1632 0

Det gamla slottet i Bjärka Säby. Här, i ett idyllisk, lantligt landskap, bodde Sixten Sparre mellan sex och 14 års ålder.

Bjärka Säby, the old castle. Here, in an idyllic, rural countryside, Sixten Sparre spent his childhood when he was between six and 14 years old.

.

.

bjärka säby nature 2

I det vackra kulturlandskapet bland blomsterängar, gröna hagar och ekdungar vid Bjärka Säby föddes tidigt Sixtens kärlek  till naturen, djur, romantiken och poesin. Här är sjön Stora Rängen, precis intill slottet.

In the beautiful pastoral landscape among flower meadows, oak trees and green pastures at Bjärka Säby, Sixten’s love of nature, animals, romance and poetry was awakened early. Here is the beautiful lake Stora Rängen, next to the castle.

.

.

.

karlberg military academy militärhögskolan 1

Karlbergs Slott, Militärhögskolan, då kallad Krigsskolan och Kungliga Krigsakademien, där Sixten Sparre blev officer 1876. Han var omtyckt och en prickfri militär. Han arbetade ibland som lärare vid Kavalleriskolan här.

Karlbergs Castle, The Military Academy then called The War School and the Royal War Academy, where Sixten Sparre became an officer in 1876. He had a spotless military record, was well-liked and sometimes taught at the Cavalry School here.

.

.

.

karlberg militärhögskola krigsskolan

Karlberg, militärhögskolan i Stockholm, tidigare Krigsskolan eller Kungliga Krigsakademien, är en av Försvarsmaktens två skolor som bedriver officersutbildning. Skolan är förlagd till Karlbergs Slott. På Karlbergs slott organiserades 1792 Kungliga Krigsakademien för officersutbildning av kadetter från armén och flottan. Sjökadetternas utbildning flyttades 1868 från Karlberg, som då blev Kungliga Krigsskolan. Den är världens äldsta militärakademi med obruten utbildning på samma plats i mer än 200 år

.

Karlberg Military Academy in Stockholm, previously War School or Royal War Academy, is one of two schools at the Armed Forces that provide military officer training. The school is situated at Karlberg’s Castle. From 1792, there has been organized education for cadets from the army and the navy.  In 1868, the navy cadet training moved and it was turned into The Royal War School. It is the oldest military academy in the world with training at one place, for more than 200 years.

.

.

.

.

karlberg slottspark dianatempel

Dianatemplet i Karlbergs slottspark på Militärhögskolan Karlberg. Sixten var intresserad av grekisk och romersk mytologi och arkitektur, så han var säkert här och beundrade det vackra templet i slottsparken eftersom han ofta höll till på Krigsskolan i Stockholm.

The Diana temple in the Karlberg castle park. Sixten Sparre was interested in Greek and Roman mythology and in architecture, so he must have been here admiring the beautiful temple since he was often at the Karlberg Military Academy (during that time called The War School or Royal War Academy) in Stockholm.

.

.

.

karlberg_krigsskolan_examensbetyg_officersexamen_1876

Sixtens betyg och officersexamen på Karlbergs Militärhögskola, Krigsskolan, 1876. En ny officer. Hans stora passion var alltid ridning.

Sixten’s graduation at Karlberg Military Academy, The War School, in 1876. A new officer. His great passion was always riding.

.

.

.

Sixten Sparre was very interested in culture, writing, poetry, literature, arts, music, history, theatre, nature, animals, riding, travelling and architecture. He was a talented writer and journalist who wrote articles for several different newspapers and magazines, reviews of theatre performances and nostalgic, sentimental and romantic poetry. Since he was a professional military man he also had an interest in military things and he owned four rifles, 10 revolvers and pistols, four sabres and four rapiers.

.

His poetry book ‘I Bunden Form’ was published in 1887, only two years before he died. Sixten has written several beautiful poems, for example Brudbuketten, Hvila, Älskad, Två Rosenknoppar, Hjertehemlighet, I Solnedgången, Konstnären, Ett litet godt Humör, and Innan första Balen, just to name a few.

.

It can be seen as a little book about love, because love permeates the book. Had he lived longer, he might very well have written other beautiful books. He had a great interest in literature, and books about love were probably high on his list.

.

Many male members of his family of very old and prominent nobility had traditionally chosen the military profession. Their true vocation might lie somewhere else but journalism and poetry writing were not considered truly suitable, and pseudonyms were often used when members of the upper class published their written works.

.

.

.

i bunden form sixten sparre dikter

Sixten Sparres poesibok.

Sixten Sparre’s poetry book.

.

.

sixten_sparre_signatur_signature_namnteckning

.

.

Hvad bryr kritiken mig, min vän, jag bara skrattar.
Jag går rätt fram min stig och tror på vad jag fattar.
Men faller skymning på, ej mulnar pannan då:
Jag endast lyrans strängar rör och genast blir vid godt humör.
.
— Sixten Sparre

.

.

.

Sixten Sparre was a very intense, passionate and romantic man. He was spontaneous, natural, vivacious and a very esteemed friend. He was rather unconventional and somewhat of a dreamer, and he felt for the poor and downtrodden, who often figure in his poetry.

.

This does not make him mentally ill, which Grönqvist – incredibly – claims, it makes him a man of empathy and compassion, in spite of his privileged upbringing. The class differences were enormous and there was widespread and severe poverty at the start of the industrial revolution – something that Sixten had observed.

.

Sixten himself had modest needs, even if he could appreciate a nice evening out with friends. He lacked pretense and arrogance, his friends said, and he had a good word for everyone, also for those from lower social classes, whom he never ignored.

.

He was a complex man who valued tradition and his military profession, but who had a secret longing inside him – an artistic, poetic side.

.

Sixten was sad and melancholic sometimes and a very romantic and heavy heart emerges in his poetry, but also a longing for something brighter — for happiness.

.

.

There are no negative stories at all about Sixten Sparre. Even though amateur historians have dug deep in order to find evidence they have found none. There is not even one story, letter or testimony pointing to him behaving irresponsibly or recklessly. Sixten apparently behaved well, both in his private life as a man, and professionally as a military man and a journalist.

.

His views on women can be seen in his poetry and they are always portrayed very tenderly, lovingly and gently, and with compassion. Poor women often figure in his poetry, as well as women who are sad and who carry a longing.

.

.

During the very last few years of his life Sixten’s economy took a serious downfall. It has never been satisfactorily explained why since he had always managed his economy before. The burden of an expensive family life, being married to a somewhat superficial and demanding noblewoman with grand expectations that his modest income could not support, must have been a factor.

.

At that time, the man had the sole responsibility for the family economy, and he would be the only one who became in debt – not his wife – even if she and their common lifestyle was the reason.

.

.

sixten_sparre 1877

Sixten Sparre 1877. Han var 23 år.

Sixten Sparre in 1877. He was 23 years old.

.

.

.

sixten sparre early 1880s

Sixten Sparre i främre raden med sin fru Luitgard Sparre, född Luitgard Adlercreutz, på hans högra sida. Tidigt 1880-tal.

Sixten Sparre in the front row with his wife, Luitgard Sparre, born Luitgard Adlercreutz, on his right-hand side. Early 1880s.

.

.

.

ljungbyhed sixten sparre skånska dragonregementet 1881

Sixten Sparre ca 1881, bland officerskollegor vid Skånska Dragonregementets i Ljungbyhed dragonläger där han brukade öva. Han träffade Elvira Madigan i hemlighet här, och de hade en poppel som tjänade som brevlåda.

Sixten Sparre ca 1881, among officer colleagues at the Scanian Dragoon Regiment camp in Ljungbyhed, where he used to train. He met Elvira Madigan secretly here, and they had a poplar tree that served as their secret mailbox.

.

.

.

ljungbyhed sixten sparre löjtnant befäl över skvadron detalj

Löjtnant Sixten Sparre för befäl över sin skvadron i Kungliga Skånska Dragonregementets träningsläger i Ljungbyhed, ca 1888.

Lieutenant Sixten Sparre in command of his squadron at the Royal Scanian Dragoon Regiment’s training camp in Ljungbyhed, ca 1888.

.

.

.

sixten sparre med kamrater skånska dragonregementet kavalleriofficer

Sixten Sparre, Elvira Madigans kärlek, här tillsammans med andra officerare vid Skånska Dragonregementet. Sixten i bakre raden, i mitten.

Sixten Sparre, the love of Elvira Madigan, here with other officers at the Scanian Dragoon Regiment. Sixten in the back row, in the middle.

.

.

.

kungliga skånska dragonregementet fana crest vapen heraldry weapon royal scanian dragoon regiment sixten sparre k6

En fana från kungliga skånska dragonregementet, troligen från Karl den XII’s tid. En stolt skånsk grip med en krona på sitt huvud, gjord av gul silkedamast.

A banner of the Royal Scanian Dragoon Regiment, probably from the Karl XII era. A proud Scanian griffin with a crown on his head. It is made of yellow silk damask.

.

.

.

skanska_dragonregementet_dragonfana_k_6_fana_flagga_baner_banner_standar

Dragonkompanifana vid Skånska Dragonregementet under Karl XII:s regering, eventuellt det år 1700 uppsatta regementet. Dragonfanan tillhör den svit om livfana och sju kompanifanor som 1716 utfördes av Johan Wijkman för Skånska Ståndsdragonregementet. Den är gjord av gul sidendamast. Silver och röd tunga. Silkefrans.

.

This banner was used by the Royal Scanian Dragoon Regiment during Karl XII era, probably by the regiment established in 1700. The dragoon banner is part of a set consisting of life banner and seven company banners that were made in 1716 for the Scanian Rank Regiment. It is made of yellow silk damask. The tongue is silver and red. Silk fringes.

.

.

.

.

.

In 1880, when he was 26 years old, Sixten Sparre married Luitgard Adlercreutz, a noblewoman by the nickname Lycka. She is sometimes wrongly called ‘countess’, which she was not. It was an arranged marriage without much consideration for compatibility and feelings – which was the norm and tradition in the upper class at this time.

.

Luitgard Sparre was his very opposite in most things, as Sixten would soon discover after the first few years of marriage. Her Colombian father was infamous for his terrible temper tantrums, a character trait which was probably passed on to his daughter but carefully hidden from Sixten until after their wedding. After Sixten’s death, she sent flowers to his funeral on Taasinge, keeping up appearances, while she privately pierced his eyes out in photographs with a needle.

.

The rumour about her family’s wealth was not true. They were not that well-off. Sixten had to take on his part of the burden of their common lifestyle, something that his modest income could not support in the long run.

.

Luitgard detested Sixten’s writing and poetry, which was an important part of his life that she had no understanding of, and he probably thought she was petty, dull, lacking fantasy, cultural interests and esprit.

.

Sixten became more and more unhappy in his cold, loveless marriage and he began to feel trapped and constrained. He felt no affinity with his wife and his father wrote in a letter that his son was unhappy in his marriage.

.

.

sixten sparre 1

Sixten Sparre med sin fru Luitgard Sparre, född Luitgard Adlercreutz, på hennes systers bröllop 1883. De stod knappt ut med varandra. Elvira Madigan var inte orsaken utan resultatet av någonting. Äktenskapet var redan över långt innan han träffade Elvira. Som de flesta olyckliga äktenskap under 1800-talet upprätthölls det för formens skull – tills det inte längre gick.

.

Sixten Sparre with his wife Luitgard Sparre, born Luitgard Adlercreutz, at her sister’s wedding in 1883. They could barely stand each other. Elvira Madigan was not the cause but the effect of something. Their marriage was already over long before he met Elvira. Like most unhappy married couples during the 19th century, they continued for the sake of propriety – until it was no longer possible.

.

.

.

The couple had two children early on, Erik 1881 and Märta 1882. The family lived in a grand eight-room flat in a posh area of Christianstad where they had elegant candlelight dinners for the nobility. A lavish lifestyle was expected by his wife, but a big, heavily decorated home with expensive furniture, costly clothes of silk, velvet, lace, fur coats, hats, shoes, jewellery, servants, art and silver eventually turned into a burden for Sixten, and the family lived over their means during the last years.

.

Sixten’s choice of life partner would prove to be a fatal mistake that would ultimately cost him his life. In those days you simply did not divorce, regardless of how unhappy you were in your marriage.

.

During the very last years, Sixten lost all interest and hope for his marriage and became flirtatious, restless and started looking elsewhere for happiness, until he ominously fell in love with Elvira – a woman who was his wife’s very opposite.

.

.

.

luitgard_sparre_luitgard_adlercreutz_fru

Luitgard Sparre, Sixten Sparres fru, född Luitgard Adlercreutz. Ca 20 år, i en klänning med något dålig passform. Hennes familj var inte alls så välbeställd som ryktet ibland gjort gällande. Sixten fick bära sin del av bördan av deras gemensamma livsföring som till sist försatte honom i skuld. Mannen bar ensam ansvar för ekonomin och han var den som blev skuldsatt – inte frun. Hans skulder visar dock bara en sida – inte deras gemensamma, fullständiga utgifter.

.

Hur mycket Luitgard spenderade förblir dolt. Som gift och hustru till Sixten Sparre tyckte hon om att lägga pengar på utseende och kläder, umgås med adeln och socialisera i hemmet, en börda för en man med anspråkslös inkomst. En överlastad, stor våning var säkerligen inte Sixtens idé, okonventionell som han var i motsats till hustrun, som ville upprätthålla ett sken av välstånd. Under viktoriansk tid var hemmet kvinnans obestridda domän och hon hade stort inflytande över det.

.

.

Luitgard Sparre, Sixten Sparre’s wife, born Luitgard Adlercreutz. Ca 20 years old, in a somewhat ill-fitting dress Her family was not as well-off as was rumoured. Sixten had to take on his part of the burden of their lifestyle, which would put him in debt. The husband had the sole responsibility for the family economy. He was the one who became in debt – not his wife. However, his debts tell only one part of the story – not all their common expenses.

.

How much Luitgard spent remains hidden. When married, she liked to spend money on her looks and attire, and socialize at home with the nobility, a burden for any man with a modest income. An ostentatious, grand apartment was almost certainly not Sixten’s idea as he was unconventional, unlike his wife who wanted to keep up appearances. In Victorian times, the home was the woman’s undisputed domain and she had great influence over it.

.

.

.

.

.

victorian_desk_sherlock_holmes_watson_library_study

Ett viktoriansk arbetsrum eller bibliotek med en sekretär. Sixten skrev tidningsartiklar och poesi. Han skrev regelbundet för Nyaste Kristianstadsbladet och den nymodiga svenska veckotidningen Figaro.

A Victorian study or library with a writing desk. Sixten wrote newspaper articles and poetry. He regularly wrote for the newspaper Nyaste Kristianstadsbladet and the avantgarde Swedish magazine Figaro.

.

.

.

kristianstad västra storgatan vid gjuteribron

Här på Västra Storgatan bodde Sixten i Christianstad. De hade åtta rum i huset till höger, på gaveln, på andra våningen. De höll eleganta middagar för herrskapsfolk på kvällarna, med tända ljus i fönstren.

Here, on Västra Storgatan Street, Sixten lived in Christianstad. They had eight rooms in the house on the right-hand side, on the corner, on the second floor. The had elegant dinners for the nobility in the evenings, with lit candles in the windows.

.

.

.

kristianstad västra storgatan ca 1905

Västra Storgatan i Kristianstad var en elegant gata.även under Elvira Madigan och Sixten Sparre eran. Ca 1903.

Västra Storgatan in Kristianstad was an elegant street also in the Elvira Madigan and Sixten Sparre era. Ca 1903.

.

.

.

klunkehjemmet salongen

Klunkehjemmet i Köpenhamn. En elegant salong i ett överklasshem under senare hälften av 1800-talet, så som de ofta tedde sig på Elvira Madigans och Sixten Sparres tid. Där fanns många draperier och gardiner i silke, sammet och spets, äkta mattor, nätta fåtöljer och soffor, konst som t.ex. skulpturer i brons, porträtt, figuriner, statyer, målningar i olja, piedestaler med palmer, förgyllda pendyler, små eleganta skrivbord, takkronor och lampetter på väggarna som glittrade i det mjukt flämtande gasljuset och många små sidobord och vitrinskåp med dekorativa prydnadssaker såsom silverföremål, statyetter, inramade fotografier och familjeporträtt, och souvenirer från resor som inspirerade till god konversation. Exotiska prydnadsföremål uppskattades, t.ex. japanska solfjädrar av papper och siden, kinesiska skärmar och rumsavskiljare.

.

Klunkehjemmet in Copenhagen. An upper class drawing room, or salon, ca 1880s, the way they often looked during the Elvira Madigan and Sixten Sparre era. There would be lots of drapes and curtains of silk, velvet and lace, rugs, carpets, elegant armchairs and settees, art such as bronze sculptures, statues, oil paintings and portraits, flower stands, palms on pedestals, gilded ornamental clocks, elegant writing desks, chandeliers and lamps on the walls glittering from the soft flickering of the gaslight and many little side tables and glass cabinets with lots of decorative objects such as porcelain figurines, statuettes, silver objects, framed photographs and family portraits, and souvenirs from travels that would inspire good conversations. Exotic objects were appreciated such as Japanese fans of silk and paper and Chinese screens and room partitioners.

.

.

.

.

Elvira Madigan was born 4 December 1867, in Flensburg, North Germany. Her real name was Hedvig, or Hedevig, Antoinette Isabella Elonore Jensen. She had a Danish father, Frederik Jensen, a circus man and stable master who disappeared soon after she was born. There is no trace of him anywhere. Some have conveniently said that he died a few years later, but there is in fact no record of that in the archives.

.

Her mother was the Norwegian circus artist and trick rider Eleonore ‘Laura’ Olsen. She sometimes performed under the artist name Miss Ulbinska. Laura had Elvira when she was 17 and unmarried, which was not acceptable at the time. 1871 – still unmarried – she had a son whose father was unknown. He was Elvira’s half-brother, Oscar. Laura never cared about her son and instead sent him away when he was a young child to Circus Bergman where he was trained and would perform for many years.

.

Just months after the death of Elvira, her mother and John Madigan exploited her in an advertisement for Circus Madigan in Gävle. In a circus poster for Circus Madigan, it was announced that some of Elvira’s belongings would be distributed among the audience.

.

John Madigan, Elvira’s ‘stepfather’, was a domineering American circus artist and trick rider from Lafayette, Indiana, who cohabited with her mother for many years without marrying her, something which was socially unacceptable then. He restarted his own independent circus in 1887, Circus John Madigan, Circus Madigan or Circus Varieté, that offered a terrible work environment for his family. Both his main attractions – Elvira and Gisella – ran away from the circus.

.

.

.

elvira madigan- hedvig jensen

Elvira Madigan – Hedvig Jensen – en firad cirkusartist och skönhet, och Sixten Sparres käresta.

Elvira Madigan – Hedvig Jensen, a celebrated circus artist and beauty, and the love of Sixten Sparre.

.

.

.

elvira madigan sixten sparre hedvig jensen

Elvira Madigan, cirkusprinsessa och Sixten Sparres kärlek, i skimrande vitt. Hon var berömd för sin skönhet.

Elvira Madigan, circus princess and the love of Sixten Sparre, in glimmering white. She was famous for her beauty.

.

.

.

elvira fence

Elvira Madigan, en söt cirkusfågel uppflugen på ett trädgårdsstaket.

Elvira Madigan, Hedvig Jensen. A pretty circus princess sitting on a garden fence.

.

.

.

Elvira was trained and started performing very early. When she was 11, she was already performing on the slack rope. Child labour and exploitation were big problems in those days. She became a famous slackwire walker and trick rider known for her skills on the slack wire and the horseback. She was also a fine dancer and juggler.

.

She often performed together with an adopted ‘stepsister’ called Gisella Madigan. They were called Les Filles de l’Air, Daughters of the Air. Gisella was often on a tightrope right above Elvira who was on a slack rope beneath her.

.

They were famous contrasts when they performed; Elvira was blonde, cool, serious, elegant and Nordic and Gisella dark, vivacious, coquette, happy and exotic. Elvira was famous for her beauty with her feminine, sweet face, curvaceous body, long legs, very long, golden blonde hair falling down to her waist, steel blue eyes and perfect porcelain pearly-white skin.

.

.

Elvira was a rather quiet and serious girl. She was romantic and sweet, and prone to being eccentric, dramatic and overly emotional. She had a typically Victorian fascination with mysticism and spirits. At times she was suicidal, and she had expressed a longing for ending her life in the depth of the cool sea. She had also been observed when she walked on a bridge back and forth for a long time, just staring down at the water below, seemingly fixated.

.

She was deeply in love with Sixten – a man whom she in reality could not have. Sixten Sparre af Rossvik belonged to one of the oldest noble families in Sweden and was also married, whereas Elvira was a member of a travelling circus, an extremely low social group at that time. They would eventually choose death together rather than live without each other.

.

Sixten knew their relationship was socially unacceptable, having been part of upper class society all his life. However, he did not care much about conventional societal rules and he did what felt natural to him as spontaneous man – expressed his love for her.

.

.

.

sixten sparre lieutenant and nobleman löjtnant dragonofficer

Löjtnant och adelsman Sixten Sparre af Rossvik.

Lieutenant and nobleman Sixten Sparre af Rossvik.

.

.

.

elvira madigan hedvig jensen cirkus artist lindanserska sixten sparre bilder photos fotografi

Elvira Madigan, Sixten Sparres kärlek. En lindanserska och konstberiderska i riddräkt. Elvira var en skicklig konstryttarinna och dansös såväl som lindansös på cirkus.

.

.

.

elvira madigan kong christian guldkors gold cross

En stolt Elvira Madigan, Sixten Sparres käresta, med sitt guldkors som hon fick av danske kung Christian IX efter en strålande privat föreställning för honom på Tivoli 1886. Det var hennes livs lyckligaste ögonblick och guldkorset hennes käraste ägodel. Hon hoppade upp och ner som en liten flicka av glädje och klappade i händerna när hon visade upp kungens guldkors. Hon tyckte om att låta sig fotograferas med det väl synligt på bröstet.

.

A proud Elvira Madigan, the love of Sixten Sparre, with her golden cross that she received by Danish king Christian IX after an excellent private performance for him at the Tivoli Gardens in 1886. It was the happiest moment of her life and she treasured her golden cross. She jumped up and down like a little girl with joy, clapping her hands, when she showed the king’s cross. She liked to be photographed with it prominently dispalyed on her chest.

.

.

.

.

sixten sparre af rossvik militäruniform 1

Sixten Sparre, militär, adelsman och poet – och Elvira Madigans kärlek.

Sixten Sparre, military man, nobleman and poet – and the love of Elvira Madigan. They were doomed lovers.

.

.

.

Sixten discovered Elvira when he attended a circus performance. It was a popular pass-time in Victorian times and Sixten had an interest in anything artistic and cultural and he thought that a little circus entertainment could be fun. He also wrote a poem called ‘Circus, Circus!’. Circus experienced its golden age at the end of the 19th century.

.

Elvira’s luminous and graceful appearance in a shimmering white, tight dress, with her feminine figure as if chiseled in glimmering white marble, her long legs, perfect porcelain skin, sweet face, steel blue eyes and very long, golden blonde hair, which he was especially fond of, falling gently like moon beams down to her waist, mesmerized Sixten.

.

Angelically, Elvira moved gracefully, softly and seemingly without any effort on the thin iron rope, juggling, dancing and posing with a cool little smile on her lips. Slowly and seductively she made a backbend on the rope. Her golden hair caressed her cheeks and shoulders. Soon it fell down in a cascade, like a long, golden silk curtain. She was in a perfect bridge. Her white dress, her hair and pale complexion glowed in the soft light from the kerosene lamps.

.

Sixten was spellbound. His intense, vivid and romantic imagination was greatly inspired. Elvira was  warm, gentle, vivacious and feminine – all he longed for.

.

They met, and Elvira who had expressed her dissatisfaction with a simple audience and at ”being thrown into the middle of noisy farmers’ markets in the countryside” and her joy when she performed in ”beautiful, lovely places such as the Tivoli Gardens” in Copenhagen, became enamoured with the elegant, educated and intense nobleman who showed such appreciation for her. Sixten was the professional military man who had a secret longing for an artist’s life, and Elvira represented everything he felt drawn to.

.

He continued to come and see her perform at every opportunity, and they started a secret and intense love correspondence that would last for several years.

.

.

In Kristianstad and in Ljungbyhed, they saw each other in secret when her circus visited. In Ljungbyhed, there was a big military base and Sixten’s big training camp with the Scanian Dragoon Regiment, where he was often located. They had a special big Poplar tree there with two main branches, that served as their secret mailbox and they would hide their love letters and notes in the tree so the other one could come and get it. A friend of Elvira’s also used to help them with letter forwarding.

.

.

.

new_ciniselli_circus_st_petersburg_russia_saint_sankt_1878

Den nya Ciniselli Cirkusen i Sankt Petersburg, Ryssland, där Elvira gjorde sin debut som lindansös på slak lina när hon var 11 år, 1879. Denna litografi är från 1878. Hon var även en begåvad dansös och konstryttarinna. Hon började på hästryggen och specialiserade sig gradvis som lindansös. Inredningen av Cirkus Ciniselli var luxuös. Fåtöljernas djupröda sammet kompletterades av guld, speglar och kristallkronor. Kupolen täcktes av en duk med blomstermotiv och ridscener. Cirkusen rymde 5000 åskådare.

.

The New Ciniselli Circus in S:t Petersburg, where Elvira made her debut on the slack wire when she was 11, in 1879. This litograph is from 1878. She was also a talented dancer and trick rider. She began performing on the horseback and gradually specialized as a ropewalker. The decor of the auditorium of the Ciniselli circus was luxurious. The crimson velvet of the armchairs was complemented by gold, mirrors and crystal chandeliers. The dome was covered with canvas showing floral ornaments and equestrian scenes. The circus could accommodate 5000 people.

.

.

.

cirque_d'ete_circus_champs_elysees_cirque_des_champs-elysees_paris_france

Cirque d’Été, Sommarcirkusen i Paris. Detta var en av många vackra och eleganta cirkushus som Elvira frekventerade. Här uppträdde hon en i månad under sommaren 1885.

Cirque d’Été, The Summer Circus or Cirque des Champs-Élysées in Paris, France. This was one of many beautiful and elegant circus houses that Elvira frequented. She performed here during a month in the summer of 1885.

.

.

.

cirkus_madigan_cirkus_john_madigan_cirkus_variete_cirkus_madigan_program_affisch_annons_poster_programblad_reklam_miss_ulbinska_laura_madigan_victorian_vintage_old_circus

En cirkusaffisch och annons för John Madigans Cirkus Madigan, eller Cirkus John Madigan, även kallad Cirkus Varieté. Den lilla cirkusen nystartades 1887. Den var undermålig och turnerade huvudsakligen med sitt eget tält och cirkussällskap på den skandinaviska landsbygden. Elvira förlorade all glädje och entusiasm när hon uppträdde där, ibland i slitna dräkter som behövde lagas.

.

A circus poster and ad for John Madigan’s Circus Madigan, or Circus John Madigan, also called Circus Varieté. The small circus was restarted in 1887. It was sub-standard and mainly touring the Scandinavian countryside with its own tent. Elvira lost all her joy and enthusiasm when she performed there, sometimes in worn and torn costumes that were in a bad need of repair.

.

.

.

frederick_arthur_bridgman_un_cirque_en_provence_a_circus_in_the_province_country_1870

Frederick Arthur Bridgman, Un Cirque en Province, An American Circus in Normandy, 1870. Här ser vi hur en enkel cirkus som turnerade på landsbygden med sitt tält, hästar och ett litet cirkussällskap kunde te sig. John Madigan hade bestämt sig för att ha egen cirkus och cirkustält som de turnerade med i det lantliga Skandinavien, trots en drastisk standardsänkning för alla. Så skulle det förbli tills Elvira Madigan hastigt och i hemlighet gav sig iväg i slutet av maj 1889. Hennes ‘halvsyster’ Gisella Madigan hade redan gjort precis detsamma.

.

Frederick Arthur Bridgman, Un Cirque en Provence, An American Circus in Normandy / France, A Circus in the Country/ Province, 1870. It gives an idea of what a modest circus that toured the countryside with their tent, horses and small ensemble could look like. John Madigan had decided that he wanted his own circus and circus tent which toured rural Scandinavia, in spite of a drastic drop in quality for everyone. It would remain that way until Elvira Madigan hastily left the circus in secret at the end of May, 1889. Her ‘half-sister’ Gisella Madigan had already done the exact same thing.

.

.

.

vicente_de_paredes_cirque_d'hiver_cirque_hiver

Vicenta de Paredes, Vicente de Paredes. Målning som visar cirkusartister bakom scenen på Cirque D’Hiver. Det var en glamorös och elegant cirkus teater i Paris, öppnad 1852 av kejsare Napoleon III och då kallad Cirque Napoléon. Det var vad Elvira Madigan var van vid när hon plötsligt var tvungen att uppträda under mycket enkla förhållanden i ett dragigt och stinkande tält på landsbygden inför en publik som bestod nästan enbart av män. Det gjorde hennes depression sämre.

.

Vicenta de Paredes, Vicente de Paredes. A painting depicting circus artists backstage at Cirque D’Hiver. It was a glamorous circus theatre in Paris, opened in 1852 by emperor Napoleon III, and then called Cirque Napoléon. This was the kind of circus house that Elvira Madigan was used to when she was suddenly made to perform in very simple settings in a drafty and stinking tent in the countryside before an audience mostly consisting of men. It worsened her depression.

.

.

.

.

james_tissot_circus_lovers_women_of_paris_1885

James Tissot, 1885, Circus Lovers, Women of Paris, Cirkusälskarna, visar en elegant cirkusföreställning i Paris på 1880-talet. En kväll på cirkus kunde vara en festlig, spännande och rolig tillställning. Elvira Madigan uppträdde i de stora cirkushusen i London, Paris, Berlin, Köpenhamn, Wien, Amsterdam, Bryssel, Sankt Petersburg, Stockholm, Oslo, Odessa och Prag. Hon gjorde alltid succé eftersom hon var både en stor artist och en stor skönhet.

.

A painting by James Tissot from 1885, Circus Lovers or Women of Paris, depicting an elegant circus show in Paris during the 1880s. An evening at the circus could be a festive, exciting and joyous occasion. Elvira Madigan had performed in the major circus houses in London, Paris, Berlin, Copenhagen, Vienna, Amsterdam, Brussels, S:t Petersburg, Stockholm, Oslo, Odessa and Prague. She was always a success as she was a great artist as well as a great beauty.

.

.

.

cirkus_djurplageri_djurmisshandel_misshandel_vanvard_vanskotsel_circus_animal_abuse

Det är omöjligt att inte nämna cirkusdjurens förfärliga liv under 1800- och 1900-talet. De levde under usla förhållanden i små utrymmen, ofta i burar när de inte uppträdde, och var vanskötta och misshandlade. Det är omöjligt att få djur som elefanter och lejon att utföra akrobatiska cirkusnummer utan att misshandla dem. Med hjälp av hot och slag blir de tämjda och skrämda vid ung ålder och gör sådant som går emot deras natur, som att dansa på två ben, gå på frambenen och hoppa genom ringar med eld, som alla djur är rädda för. Det lidande djur har fått utstå inom cirkusvärlden för undehållningens skull är en djup tragedi.

.

It is impossible not to mention the terrible lives of the circus animals during the 19th and 20th century. They lived in awful conditions in cramped spaces, often in cages when they were not performing, and they were maltreated and abused. It is impossible to get animals such as lions and elephants to perform acrobatic circus acts without abusing them. By the use of threats and beatings they were tamed and scared at a young age and would do things that go against their nature, such as dance on two legs, stand on their front legs or jump through hoops with fire, which all animals are afraid of. The suffering that animals have had to endure in the circus world in the name of entertainment is a deep tragedy.

.

.

.

cirkusdjur_djurcirkusar_djur_elefanter_djurplageri_djurmisshandel_djurcirkus_animal_abuse_circus_elephants

Fortfarande idag plågas djur för att kunna utnyttjas som underhållningsdjur på cirkusar runt om i världen, även i Sverige. Djur som elefanter, som behöver stora områden och frihet för att må bra, utvecklar psykisk och fysisk ohälsa av att utsättas för systematisk misshandel, vilket är en förutsättning för att de skall kunna tämjas till att utföra totalt onaturliga cirkusnummer. Otaliga gånger har detta djurplågeri och djurmisshandel filmats med dold kamera, vilket websidor som PETA och Djurens Rätt visar. Bojkotta alla djurcirkusar. Deras lidande skall inte vara vårt nöje!

.

Still today, animals are tormented and abused so they can be exploited and used as entertainment all over the world, also in Sweden. Animals such as elephants, who need vast areas and freedom in order to be healthy, develop mental and physical illnesses when exposed to systematic abuse and maltreatment, which is necessary in order to get them to perform circus acts that so totally go against their nature. The abuse has been filmed with hidden cameras at circuses numerous times, which sites such as PETA show. Boycott all animal circuses. Their abuse should not be our pleasure!

.

.

.

.

elvira madigan ung flicka

Elvira Madigan som tonårsflicka på slak lina – hennes specialité. Hon var en berömd och firad lindanserska hos Cirkus Madigan, även kallad Cirkus Varieté.

.

Elvira Madigan as a teenager on the slack rope – her specialty. She was a famous and celebrated ropewalker at Circus Madigan, also called Circus Varieté.

.

.

elvira madigan on hammock sixten sparre

Elvira Madigan – Cirkus Madigans stjärnartist – i en hängmatta. Elvira Madigan – the star performer at Circus Madigan – in a hammock.

.

.

.

ljungbyhed poppel brevlåda

Den stora poppeln i Ljungbyhed, Elviras och Sixtens hemliga brevlåda vid hans militära träningsläger. Här gömde de kärleksbrev och meddelanden till varandra.

.

The big poplar tree that was Elvira’s and Sixten’s secret mail box tree near the military base in Ljungbyhed. Here they used to hide their love letters and notes to each other.a.

.

.

.

The secrecy continued for several years, until the summer of 1889 when they could no longer stand to be apart. When Sixten was granted a leave of absence from the Royal Scanian Dragoon Regiment during 27 May – 27 July 1889, Elvira packed her trunk and ran away from the circus without telling anyone. Early in the morning at the end of May she secretly locked the door to her temporary bedroom in Sundsvall so she would not be missed for a while, and she then took the steam train down to Bollnäs where Sixten was waiting for her at the station.

.

Elvira brought with her Sixten’s letters and poems and most of her belongings.This does not at all mean that she was misled by Sixten, expecting to get married to him. This was just routine for her and other circus artists and something they did all the time.

.

Circuses never stayed in one place for longer than a few weeks. Then they moved on to the next place. So when someone knew they would be away for more than a short while they simply had to bring their belongings with them, or else it would turn into the circus’s problem.

.

Elvira knew she would be gone for some time since she was going to Denmark. She did not want her family to have trouble with her belongings when they had to move on from Sundsvall, since she abandoned them.

.

Ever since she was a little girl, Elvira was used to efficiently packing her belongings all the time so she could be off to the next place, so it was routine for her. She never really had a true home and was always on the road, even in winter. Elvira was already an extremely experienced traveller due to her profession.

.

.

.

In an effort to prop up her daughter’s reputation and honour, which had taken a beating after it was revealed that she had run away with a married man, her mother would claim that Sixten had written and promised Elvira marriage and a luxurious home, saying he was divorced. That was obviously a lie since Elvira was deeply depressed when she ran away and had spoken about suicide methods and the Mayerling drama, recently. She had also pawned most of her jewellery and some of her mother’s, which she had stolen shortly before she ran away.

.

In a letter marked by tears left in her temporary bedroom in Sundsvall, Elvira told her family that she should be considered dead unless they heard from her in two weeks.. Her mother had admitted all this already in June.

.

Obviously, Elvira would have had no reason to be deeply depressed and discuss suicide methods if she thought she was having a bright future, and that she was to marry the man she loved and become a wealthy nobleman’s wife. Nor would she have had to steal and pawn jewellery, or elope in secret. Naturally, this instead points to unhappy and impossible love!

.

.

Not surprisingly, Laura never produced any letter from Sixten that corroborated her accusations. In the same letter to the newspaper Politiken, she lied about other things as well. For example, she claimed that their circus with their tent was frequented ”only by the finest audience”, when several newspaper reviews reported the exact opposite. Their audience was simple, consisting mostly of farmhands and military men, and there were hardly any women.

.

Laura Olsen also claimed in the letter that it had been Elvira’s idea to start touring the Scandinavian countryside instead of performing in the elegant, international environments she was used to, something which Elvira herself – in her only interview – directly contradicts! She said, ”anything else rather than that” about a roaring audience in the countryside. She wanted the elegant environment and audience in the beautiful Tivoli Gardens.

.

.

victorian leather trunk

.

.

bollnäs järnvägshotellet station järnväg stationshotellet1902

Bollnäs järnvägsstation och järnvägshotell där Elvira Madigan och Sixten Sparre tillbringade sin första natt – troligtvis i separata rum. Sixten hade troligen förberett en avsevärt mer romantisk första natt tillsammans med Elvira – sannolikt i Köpenhamn, i betydligt vackrare omgivningar. Elvira var en oskuldsfull flicka som knappt varit ifrån sin mor, vilket Sixten visste och säkert tog hänsyn till. Det sista han ville var att skrämma den kvinna han älskade.

.

The railway station and hotel at the station in Bollnäs where Elvira Madigan and Sixten Sparre spent their first night – probably in separate rooms. Sixten had probably prepared a considerably more romantic first night together with Elvira, most likely in Copenhagen, in much more beautiful surroundings. Elvira was an innocent girl who had hardly ever been separated from her mother. Sixten knew and respected this. The last thing he wanted to do was to frighten the woman he loved.

.

.

.

Before Elvira ran away she had pawned lots of jewels – both her own and some of her mother’s, which she had stolen shortly before she ran away. She knew Sixten was poor and that her future with him was highly uncertain. This had not influenced her decision to follow him. Her love for him was greater. Sixten had in turn sold one of his horses to be able to pay for their journey, and he had asked for some of his salary at the regiment to be paid in advance.

.

Sixten did not bring with him as much luggage since he had a normal home. He did not need to bring everything he owned with him, the way circus people always did. However, the inventory list is incomplete – not even listing his shirts – so we know very little about his packing and what he actually brought with him. Witnesses, however, said that he was elegantly dressed in Denmark, and he brought a trunk on the trip, not just a suitcase.

.

.

.

Sixten did not desert the army. His regiment never viewed him as a deserter and he was never wanted or chased by the army. In fact, he had a spotless military record. All this according to the Swedish War Archive in Stockholm. The malicious story about desertion and being on the run from the army was pure fiction, created in order to add drama and a false image of the Little Red Riding Hood and the Wolf. However, this was never a story in just black and white.

.

Sixten Sparre also has a street named after him in the former Royal Scanian Dragoon Regiment’s military area in Ystad – an honour which would never have been bestowed upon him had he been a deserter.

.

He was absent during two exercises, but this did not result in any actions taken by his regiment. Sixten had a very good standing as an officer and it is highly likely that he had talked about this beforehand with his superior in private.

.

.

permission sixten sparre skånska dragonregementet karlbergs krigsskolan

Sixten Sparre, beviljad permission från militären och Skånska Dragonregementet mellan 27 maj – 27 juli, 1889. Krigsarkivet, Stockholm.

Sixten Sparre was granted a furlough, a leave of absence by the Scanian Dragoon Regiment between 27 May – 27 July, 1889. The Swedish War Archive.

.

.

.

ystad sixten sparres gata1

Sixten Sparre var aldrig desertör och ej heller efterlyst och jagad av sitt regemente. Här är gatan uppkallad efter honom på Kungliga Skånska Dragonregementets område i Ystad.

.

Sixten Sparre was never a deserter, nor was he ‘wanted’ by his regiment. Here is the street named after him in the Royal Scanian Dragoon Regiment’s area in Ystad.

.

.

ystad sixten sparres gata 3

Sixten Sparres gata på regementet i Ystad där Skånska Dragonregementet höll till. I närheten ligger Ystads Militärmuseum.

.

Sixten Sparre’s street in Ystad in the Skånska Dragonregementet area. Nearby is the Ystads Militärmuseum.

.

.

.

Elvira and Sixten spent their first night in Bollnäs, at the hotel next to the railway station, probably in separate rooms. Sixten had probably prepared a considerably more romantic first night together with Elvira, most likely in Copenhagen, in much more beautiful surroundings. Elvira was an innocent girl who had hardly ever been separated from her mother. Sixten knew and respected this. The last thing he wanted to do was to frighten the woman he loved.

.

The next day they took the train to Stockholm where they immediately in the evening took the train down South to Malmö.

.

Elvira and Sixten were both depressed and they could not figure out what kind of future they could possibly have. They lived from day to day — mostly in their rosy dreams and fantasies — incapable of choosing a clear direction for their lives. Little by little the noose became tighter and they were soon facing only the abyss.

.

.

Both were unhappy with their lives. Sixten was poor and in a cold, loveless marriage with a demanding wife that he could see no way out of and he felt trapped and constrained. His poetic, creative and artistic side was suppressed by the pressure and expectations of him as a nobleman and officer.

.

Elvira’s circus now had a much lower standard than the one she was used to. She had to perform in a stinking, cold and drafty tent rather than in the glamorous, sophisticated circus houses she was used to in the grand cities of Europe. She was probably beginning to feel used, especially by her ‘stepfather’ John Madigan, a domineering American circus performer and trick rider from Indiana who was living with her mother without marrying her, and who liked the idea of being called ”Circus Manager”.

.

.

Witnesses observed in 1887 that Elvira had lost all enthusiasm and joy when she performed. Her smile was cooler than ever. The standard at circus John Madigan was terrible. The tent was cold, drafty and badly lit and there was a stench from rotten hay.

.

The seats were primitive wooden boards. There were no women in the rather small audience, which consisted of mostly military men and farmhands. Elvira’s scene costumes were torn and worn, and in a need of repair. The performances were awful, except for Elvira’s and Gisella’s, but they were marred by the surroundings. Witnesses described how embarrassed they were to see her perform in such an environment.

.

.

.

Elvira had to her mother recently praised the fate of baroness Vetsera as ”very fortunate”. She had chosen to die six months earlier together with the man she loved, married Crown Prince Rudolf of Austria, in what was called the Mayerling drama. It had caused a big, international sensation and scandal. He had shot them both. Elvira was deeply affected by this, her mother said, and she had also asked her not long before she disappeared which way to die was best, by drowning or shooting oneself.

.

.

The love couple now travelled slowly across Sweden to Malmö. Finally sitting on a train close together on their way through a beautiful summer-flowering Sweden must have felt surreal for them, and thousands of thoughts and feelings probably went through their minds. They lived in their rosy dreams and for a short while they were happy together. A happiness that would be far too short-lived.

.

tåg ånglok på järnvägen 1

Ett gammalt fint veterantåg med ånglok från 1800-talet på järnväg. Elvira Madigan och Sixten Sparre färdades så här på deras väg från Bollnäs och Stockholm ner genom Sverige till Malmö, för att därefter åka med färja över till Köpenhamn i Danmark.

.

A Swedish 19th century veteran steam engine locomotive train on the railway. Elvira Madigan and Sixten Sparre travelled like this from Bollnäs and Stockholm down South to Malmo, where they took the steam ferry over to Copenhagen in Denmark.

.

.

.

tivoli fontains

Det romantiska Tivoli i Köpenhamn där Elvira Madigan och Sixten Sparre promenerade i den sköna omgivningen. Här var de lyckliga för en stund i sina rosenskimrande drömmar.

.

The romantic Tivoli Gardens in Copenhagen where Elvira Madigan and Sixten Sparre went for romantic walks. Here they were happy for a while, living in their rosy dreams.

.

.

.

tivoli copenhagen pantomime theatre

Pantomimteatern är Tivolis äldsta attraktion, från 1870-talet. Elvira Madigan och Sixten Sparre var säkert här och beundrade påfågeln och såg någon trevlig föreställning.

.

The Pantomime Theatre is Tivoli’s oldest attraction, from the 1870’s. Sixten Sparre and Elvira Madigan were certainly here, admiring the peacock and watching a nice performance.

.

.

.

tivoli_elvira_madigan_gardens_peacock_påfågel_löjtnantshjärta_bleeding_heart

En påfågel bland blommande löjtnantshjärta på Tivoli trädgårdarna i Köpenhamn. Påfågel pantomimteatern är Tivolis äldsta attraktion, så det fanns troligen vackra påfåglar också när Elvira och Sixten var här.

.

A peacock among blooming bleeding hearts at the Tivoli Gardens in Copenhagen. The peacock pantomime theater is Tivoli’s oldest attraction so there were probably also sweet peacocks when Elvira Madigan and Sixten Sparre were here.

.

.

.

They went by steam ferry to Copenhagen in Denmark where they visited the Tivoli Gardens. People who saw them there admired the beautiful couple who looked so happy and in love. Finally being together during sunny and beautiful summer days must have felt like a dream come true.

.

Elvira had experienced the happiest time in her life when she received a golden cross by the King of Denmark, Christian IX, after a marvellous private performance for him at the Tivoli Gardens in 1886, so she would love to be there with her Sixten.

.

.

.

On June 18th, they went to the idyllic little town Svendborg where they stayed at an elegant hotel for almost a month. They had two rooms and pretended to be newlyweds on their honeymoon. However, guests noticed that only Sixten was wearing a wedding ring and that Elvira wore strangely simple and plain clothes compared to Sixten’s – which were elegant.

.

.

Sixten and Elvira had behaved very gracefully and courteously, and they had had modest needs regarding food and beverages. Sixten had always presented and listed himself as ”Lieutenant Sparre” and ”Lieutenant S. Sparre, Stockholm, with wife”, according to independent witnesses under oath to a judge on July 30th, 1889. The witnesses were the owner himself, Mr. Pedersen, of Hotel Svendborg, and the owners of lodging accommodations on Taasinge island. He had never called himself count.

.

His own calling card also said Lieutenant S. Sparre – NOT count.

.

Old newspaper stories about Elvira and Sixten leading a glamorous high-life in Svendborg and Sixten Sparre using a false count title are in other words complete fabrications. In Svendborg, he had presented Elvira as his wife, and in Troense he had not presented her at all at the lodging accommodations they had visited there.

.

.

They probably visited the nearby romantic and beautiful village and summer resort Christiansminde. They enjoyed to go on roomantic excursions and small trips in the beautiful, idyllic and romantic countryside and in the little villages in the vicinity of their hotel in Svendborg, while living in their romantic dreams of being together – a reality that seemed so tangible at times, but it would remain an illusion.

.

.

svendborg christiansminde 1

Kanske var Elvira och Sixten i Christiansminde och satt i något fint lusthus med havsutsikt under vackra sommardagar i juni – juli, 1889.

.

Perhaps Elvira and Sixten were in Christiansminde, sitting in a pretty gazebo with a sea view during beautiful summer days in June – July, 1889.

.

.

elvira guldkorset

Guldkorset skänkt till Elvira av danske kung Christian IX, in 1886.

.

The king’s cross, a golden cross given to Elvira Madigan by Danish king Christian IX, in1886.

.

.

.

svendborg hotel aerö 2

Det eleganta och romantiska hotell Svendborg nära hamnen där Elvira och Sixten bodde i nästan en månad.

.

The elegant and romantic Hotel Svendborg near the harbour where Elvira and Sixten stayed for almost a month.

.

.

.

svendborg hotell

Hotell Svendborg där Sixten och Elvira bodde i nära en månad och försökte finna ut vad de kunde ha för framtid tillsammans. Till slut hade de bara sina drömmar kvar.

.

The Hotel Svendborg where Sixten and Elvira stayed for almost a month, trying to figure out what kind of future they could have. In the end they only had their dreams left.

.

.

.

svendborg hotell hotel 1907 fyn fyen

Eleganta Hotell Svendborg där Elvira Madigan och Sixten Sparre tillbringade sin enda riktiga tid tillsammans. De fick en månad – sedan var deras liv över.

.

The elegant Hotel Svendborg where Elvira Madigan and Sixten Sparre spent their only real time together. They had a month – then their lives were over.

.

.

.

christiansminde svendborg moon

En romantisk kväll på en brygga i Christiansminde.

.

A romantic evening on a bridge in Christiansminde.

.

.

.

.

A very beautiful and sad love poem written on red paper – The Bridal Bouquet – was treasured and tenderly kept by Elvira in a pretty wooden box. Next to it lay a withered rose bouquet tied with a blue silk ribbon. The poem and flowers were a gift from her beloved Sixten to the bride of his dreams. The poem was written on July 10th when he was deeply despondent.

.

In the box was also her cherished golden cross given to her by the Danish king.

.

.

By now their money was almost gone and no future seemed possible for them. They had no idea in what direction to move. There seemed to be fewer and fewer alternatives left. The noose became tighter.

.

.

Recently, a circus had arrived in Svendborg where Elvira’s half-brother Oscar had been a member for many years. They knew Elvira very well. In order to avoid a confrontation they hastily decided to take the steam ferry to the nearby beautiful island Taasinge. Sixten and Oscar, or someone else from circus Bergman, had almost certainly already run into each other. They told the hotel in Svendborg that they were going for a longer excursion for a couple of days.

.

Sixten had been threatened by Elvira’s circus where there were rough individuals as in all circuses, and he had brought his service revolver to Denmark when he left with Elvira – their main money.making attraction. Now a circus with people who knew her was in Svendborg. Sixten brought the weapon with him to the nearby island Taasinge without its holster. They had already been in Taasinge in June.

.

.

.

svendborg steam ferry

Elvira och Sixten åkte med ångfärja över till Tåsinge ö. Deras sista resa. De skulle aldrig lämna ön igen.

.

Elvira and Sixten travelled with a steam ferry to Taasinge island. Their last journey. They would never again leave the island.

.

.

.

troense_svendborg_fyn_ms_helge_färja

The steam ferry M/S Helge, built in 1924. It resembles steam ferries the way they looked when Elvira and Sixten travelled to Taasinge island and Troense from Svendborg on Fyn on July 15th, 1889.

.

Ångfärjan M/S Helge. Den liknar äldre färjor så som de såg ut då Elvira Madigan och Sixten Sparre färdades till Tåsinge ö och Troense från Svendborg på Fyn den 15 juli, 1889.

.

.

.

troense_taasinge_tasinge_svendborg_fyn_färja_ms_helge_ferry_boat

A beautiful view of the steamer M/S Helge, built in 1924 and still in traffic. It takes passengers to and from Svenborg and Taasinge island. A similar ferry took Elvira and Sixten to Taasinge and Troense in July, 1889.

.

En vacker vy av ångfärjan M/S Helge, byggd 1924 och fortfarande i trafik. Den för passagerare till och från Svendborg och Tåsinge ö. En liknande färja förde Elvira Madigan och Sixten Sparre till Tåsinge och Troense i juli 1889.

.

.

.

troense pensionat strandgade 6 1954

Det söta lilla korsvirkeshuset med halmtak på Strandgade 6 i Troense på Tåsinge där Elvira and Sixten tillbringade sina sista nätter. De anlände hit på kvällen vid 19-tiden, måndagen den 15 juli 1889.

.

The pretty little straw roof cottage in Troense on Taasinge where Elvira Madigan and Sixten Sparre spent their last few nights alive. They arrived here on Monday evening around 7 PM, July 15th 1889.

.

.

.

troense pensionat elvira madigan seng säng

Elvira Madigan hade detta lilla sovrum i Troense där hon sov sina sista nätter i livet. Sängen står nu i muséet på Tåsinge.

.

Elvira Madigan had this little bedroom in Troense where she slept her last nights alive. The bed is now at the museum in Taasinge.

.

.

.

troense pensionat strandgade 6 fönster

Elviras eller Sixtens fönster i stugan i Troense. Här stod de och tittade ut genom fönstret på morgnarna och betraktade vädret medan de funderade på vad de skulle ta sig till.

.

Elvira’s or Sixten’s window in the Troense cottage. Here they would stand in the mornings, peering through the window, looking at the weather and trying to find out what to do.

.

.

.

troense groennegade

En liten väg i Troense där Elvira och Sixten måste ha vandrat.

.

A little road in Troense where Elvira and Sixten must have walked.

.

.

.

taasinge groennegade 2

Samma väg i Troense idag. Inte mycket har förändrats. Det är samma idylliska lilla by på Tåsinge.

.

The same little road in Troense today. Not much has changed and it is the same idyllic village on Taasinge.

.

.

.

bregninge kro 1

Bregninge Kro, restaurangen i lilla byn Bregninge på Tåsinge ö intill Bregninge kyrka, där Elvira och Sixten förmodligen åt sin sista fina måltid. De hade även sökt logi här men det fanns inga lediga rum, sade ägaren till polisen.

.

Bregninge Kro, the restaurant in the little village Bregninge on Taasinge island next to Bregninge church, where Sixten and Elvira probably had their last fine dinner. They had also sought accommodation here but there were no available rooms, the owner told the police.

.

.

It was not the first time Elvira and Sixten had spent time on Taasinge and the fishing village and summer resort Troense that summer. They had been there also in June. They liked to go for long excursions and small trips in the beautiful and romantic countryside and landscape surrounding their hotel in Svendborg. In the nature and in the little idyllic villages they could spend time in their dreams of a future together and be happy for a while – even if it could not last.

.

.

They arrived one last time in Troense again in the afternoon on July 15th, and spent some time looking for lodging. Troense is a beautiful and very idyllic little fishing village and summer resort. They finally found two little rooms next to each other at a pensionat, a charming, old-fashioned straw roof fishing cottage, around 7 PM.

.

.

In Troense they preferred to keep to themselves.They were a quiet, courteous and friendly couple – according to the owners of the lodgings during the judicial inquest –  who liked to sit in the gazebo in the pleasant garden, which had a splendid view of the sea. They liked to have their meals there. In the wooden table, Sixten carved their names and hearts with arrows. Among his belongings in the woods was also a folding-knife.

.

Sixten and Hedvig

A memory of the Heart

.

They went on long picnic excursions in the beautiful countryside. They would come back in the evenings warm and sweaty, asking for a cold beer.

.

.

.

lusthus carlshamn

Ett romantiskt 1800-tals lusthus. Elvira Madigan och Sixten Sparre tillbringade mycket tid i ett sådant lusthus i Troense på Tåsinge. Ett kolorerat fotografi från 1895. Där ristade Sixten in deras namn och hjärtan med pilar i bordet: Sixten och Hedvig – Ett hjerteminne. Hans fällkniv återfanns i picknick korgen.

.

A romantic 19th century gazebo. Elvira Madigan and Sixten Sparre spent lots of time in such a gazebo in Troense on Taasinge. A photograph from 1895. Sixten carved their names and hearts with arrows in the wooden table: Sixten and Hedvig – A Memory of the Heart. His folding knife was found in the picnic basket.

.

.

.

troense taasinge sea view

Troense på Tåsinge. Den vackra bukten som den såg ut när kärleksparet var där.

.

Troense, the beautiful bay as it looked when Elvira and Sixten were there.

.

.

.

troense_taasinge_svendborg_danmark

Troense på Tåsinge. Bukten och utsikten idag – samma kust och skönhet. Här, inte längt från hamnen i Troense, gick Elvira Madigan och Sixten Sparre säkert på romantiska promenader och beundrade havsutsikten, kusten, vildrosorna och naturen.

.

Troense on Taasinge. The bay today – the same coastal beauty. Here, not far from the Troense harbour, Elvira Madigan and Sixten Sparre went for romantic walks, admiring the sea view, the coast, the wild roses and the surrounding nature.

.

.

.

troense house cottage hus 1

Troense – då och nu. Troense – then and now.

.

.

.
Elvira and Sixten had their last fine dinner at the Bregninge Kro, consisting of asparagus soup, chicken roast, brisket of beef and currant cream for dessert. Beer and red wine was served with the food. Afterwards they had coffee, small homemade biscuits and cognac. Elvira wore her hair in one long, thick, golden braid down her back – the way Sixten liked it.

.

They visited the nearby Bregninge church and admired the splendid view of the countryside from the church tower. Elvira used the name Vetsera when she signed the guest book. She was depressed and thinking about copying her act.

.

That someone else signed the church’s guest book, using the name Vetsera, at the time when Elvira was in the same place copying the Mayerling double suicide, must be considered extremely far-fetched. Elvira was used to using other names than her real name – Hedvig. The name Vetsera was also deeply symbolic to her – the name of a woman whom she was thinking of often, and whose decisions and courage she admired. Her mother said that she was deeply affected by the Mayerling incident and she often spoke about the drama.

.

.

bregninge church tower 1

Bregninge kyrka på Tåsinge. Här skrev Elvira Madigan baronessan Vetseras namn i gästboken. Hon hade tagit sitt liv tillsammans med kronprins Rudolf av Österrike ett halvår tidigare på precis samma sätt som hon och Sixten Sparre nu skulle göra det.

.

Bregninge church on Taasinge. Here, Elvira Madigan signed the guest book, using the name baroness Vetsera. She had taken her own life six months earlier with the man she loved, Crown Prince Rudolf of Austria, in the exact same way that she and Sixten Sparre would now do it.

.

.

.

bregninge church view fyn islands

Utsikten över landskapet från Bregninge kyrka och kyrktorn på Tåsinge ö i början av 1900-talet.

.

A view of the countryside from Bregninge church tower on Taasinge island in the beginning of the 20th century.

.

.

.

The end was approaching fast. Life seemed more and more bleak and the future darker and darker. Dreams could no longer shut out the harsh reality where romantic fantasies of a never-ending paradise of sunshine, roses and lilies, meadows, the sea and singing larks had no place.

.

The abyss rapidly came closer. They felt the ground and everything stable disappear beneath them. There was nothing left to hold on to – except each other. Desperately, they threw themselves into the soft, merciful clouds of eternity and oblivion.

.

.

Late in the evening on the 17th, they came back from their excursion warm and sweaty, asking for a cold beer. They didn’t want anything to eat, they said, when they saw the meal for them in the gazebo. They had the beer in the gazebo and told the landlady that they would be off again on a longer excursion the next day, so no dinner had to be prepared for them. Instead, they asked for a picnic meal to bring with them.

.

.

Their last morning in Troense – Thursday July 18th – they had soft-boiled eggs and coffee around nine o’clock. Sixten was polite and small-talked whereas Elvira was quiet and seemed sad.

.

Sixten had written to his father, asking for help, without receiving a reply – something that most likely directly triggered their suicides.

.

He had also written to the hotel in Svendborg, where they had their luggage and an unpaid bill, and told them they would be back on Thursday 18th. The suicides were impulsive – probably decided the same day – and not at first the reason for the Taasinge trip, which was to escape trouble from Circus Bergman.

.

.

Their picnic meal was prepared and put in a straw basket. It contained two beers, a bottle of aquavit which Sixten had asked for, and sandwiches wrapped in paper that Elvira later used when she wrote a farewell poem where she reflected on death and the insignificance of life. Her poem shows that she was an active participant in the suicides.

.

When they said goodbye that morning around 10 o’clock, it was forever. In the basket, Sixten had put a paper box containing 25 bullets for his military service revolver. On the ammunition box he had written with a pencil:

.

Dear Hedvig. To My Own.

Sixten

.

He dedicated the bullet that would kill him to the woman he loved.

.

The dedication also indicates that Sixten intended to give Elvira the ammunition box, so she could do with the bullets what she wanted – in other words, he gave her the power to do with the ammunition what she thought best, which she probably did, since there is evidence pointing to her shooting herself first. In his way, Sixten indirectly told us that he had not shot her..

.

sjalvmord_elvira_madigan_norreskov_norreskoven_sixten_sparre_taasinge_tasinge_suicide_revolver_weapon_gun_nagant_vapen_1887_norreskov

Ett självmord för två. En Nagant revolver modell 1887, en likadan militär tjänsterevolver för officerare som Elvira madigan och Sixten Sparre använde när de begick självmord. Två dagar innan sin permission beställde Sixten 100 skarpa patroner till detta vapen.

.

A double suicide. A Nagant revolver model 1887, the same type of military service weapon for officers that Elvira Madigan and Sixten Sparre used during their suicide. Two days before his leave of absence, Sixten ordered 100 bullets for this gun.

.

.

.

ammunition rekvisition

En ödesdiger beställning… Två dagar innan hans permission började beställde Sixten 100 skarpa patroner till sitt militära tjänstevapen, en Nagant, m/ 1887.

.

An ominous requisition… Two days before his leave of absence Sixten ordered 100 bullets for his military service revolver, a Nagant m/ 1887.

.

.

.

They were last seen alive in the evening of Thursday the 18th, around six o’clock, when they visited a house near the woods, asking for some water. They drank water at the house and got a bottle of water to bring with them. Like two ghosts, they then disappeared into the woods the same way they had come from. It was the last time they were ever seen alive.

.

.

In the evening on Thursday July 18th, they walked deep into the big North Forest, Norreskov. They walked on tiny pathways in the woods under tall beeches, alder trees and oak trees, among the thickets and tall nettles. Finally, they found a bright little clearing not very far from the sea next to a few small beeches, and Sixten put his rain coat on the ground for them to sit on and his open, black umbrella next to Elvira.

.

.

.

norreskov path stig

Norreskoven på Tåsinge där Elvira och Sixten tog sina liv så tragiskt när de inte kunde se någon framtid tillsammans och inte något liv de ville vända tillbaka till.

.

Norreskov on Taasinge where Elvira Madigan and Sixten Sparre so tragically ended their lives when they could not envision a future together and had no life they wanted to go back to.

.

.

.

norreskov stig

Norreskoven där paret så tragiskt slutade sina liv. Om du följer stigen till höger kommer du till Elvirastenen, en minnessten, i skogen på platsen där de tog sina liv.

.

Norreskov woods where Elvira Madigan and Sixten Sparre so tragically ended their lives. If you follow the pathway to the right you will find the Elvira and Sixten memorial stone in the woods at the place where they took their lives.

.

.

.

.

elvira_madigan_poem_1

Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Översättning av mig. Självmordsdikten skrevs på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats får betraktas som helt uteslutet.

.

The poem that Elvira Madigan wrote in the Norreskov woods before her and Sixten Sparre’s suicides. It was found in her pocket. The poem shows that Elvira was an active participant in the suicides. She was obviously never murdered. I made a translation into English.

.

.

.

.

It was rather chilly. They had their picnic meal and Elvira wrote a sad little farewell poem where she reflected on death and the insignificance of life. She felt empty and resigned. Life had now lost its meaning to her. She put it in her pocket where it was found later. It was written in an odd language, a mix of Swedish, Danish and German, revealing that she had received little schooling.

.

.

They finally joined in one last desperate embrace. Perhaps they kissed and said to each other ”See you again soon on the other side”.

.

.

Elvira committed suicide first. It was never properly determined forensically who shot her. That was merely an assumption they made at the time. The bodies were undressed and only hastily examined in the woods and then immediately wrapped in sheets and put into coffins for transport to the churchyard. No autopsy was performed, and much less any gunpowder residue analysis of the hands, which they could not do at the time.

.

The bullet went into the back of her head at an angle, and death was instantaneous. Elvira could easily have shot herself as the position of the gunshot entrance wound in the side of the head is the most common one seen in suicides with handguns. No other injuries were found on any of the bodies, other than the fatal gunshot wounds.

.

.

A very important and credible eye witness on the death scene – the same man who had copied Elvira’s suicide poem from the sandwich paper – reported that Elvira was found lying on Sixten’s right-hand side with her left arm stretched, next to his, and her right arm bent upwards, with her right hand close to her right temple.

.

This strongly indicates that Elvira shot herself first, using her right hand, holding Sixten’s right hand in her left hand. She held the weapon to her ear and pointed it slightly at a backward angle, so she did not risk hitting Sixten. Sixten pointed the weapon upwards and shot himself through the mouth immediately afterwards.

.

.

This explains the odd positions in which they were found. If Sixten shot her, it makes no sense that Elvira had a gunshot wound in the right side of her head when that side was inaccessible to him in the position they were in on his raincoat. According to the police report, Elvira was lying on Sixten’s right-hand side, with a gunshot wound in her right ear.

.

.

Elvira’s hands were probably positioned on her chest later, in a sign of reverence, by someone out of all the many people who had access to the scene, which was not protected.

.

.

.

Elvira was dressed in a simple black wool dress and a grey cardigan. She was lying on her back and she had a calm and peaceful expression on her face in death. Her small parasol was lying on the ground with a damaged handle, probably because someone had accidentally stepped on it in the dark. Her corset and bustle, which she had removed so she would feel more comfortable, were hanging from a nearby tree branch.

.

Sixten was also  lying on his raincoat close to Elvira, on her left side. He too had a peaceful expression in death. He was lying on his back with his arms and legs stretched and his legs spread. The revolver was by his right hand, between them.

.

In death they were finally united forever – sleeping eternally next to each other on Sixten’s raincoat.

.

.

norreskov 1889 kropparna teckning 1

Sixten Sparre och Elvira Madigan i Norreskov skogen på Tåsinge efter deras självmord. Teckning från 1889. I verkligheten låg Elvira på Sixtens högra sida med sin högra arm böjd uppåt mot huvudet och med höger hand intill huvudet. Revolvern låg mellan dem, intill Sixtens hand. Sixtens paraply låg uppslaget nära Elvira och vid hans fötter stod picknick korgen.

.

Sixten Sparre and Elvira Madigan after their death in the Norreskov woods on Taasinge – drawing from 1889. In reality, Elvira was on Sixten’s right-hand side. The revolver was between them, next to Sixten’s hand, and Elvira’s right arm was bent upwards towards her head and her hand was close to her right temple. Sixten’s large, open umbrella was next to Elvira and by his feet was the picnic basket.

.

.

.

On July 22, a mother and her daughter were in the woods looking for nettles for their cows. Suddenly, they saw a gentleman and a lady lying close to each other on a raincoat with an open umbrella near the lady’s head. By the gentleman’s feet stood a picnic basket. They had been dead for a good while. Frightened, they walked away. Their bodies were already in a bad way in the summer heat.

.

.

The tragedy became a sensational and wide-spread public news story. Everyone wanted to know about the scandalous and romantic love affair that ended so violently and tragically in suicide. A debate on morality and other issues pertaining to the incident soon followed.

.

Elvira and Sixten who had sought privacy so deep inside the big woods, still became totally exposed in the end.

.

.

norreskov 1889 vykort fyndplatsen

Ett fotografi från 1889 visar platsen där Elvira Madigan och Sixten Sparre återfanns efter deras självmord i Norreskov skogen på Tåsinge. De låg i en ljus liten glänta bland några små bokträd djupt inne i skogen, inte långt från havet.

.

A photograph from 1889, pointing out the spot where Elvira Madigan and Sixten Sparre were found after their suicide in Norreskov on Taasinge. They were lying in a little bright clearing among a few small beeches deep inside the woods, not far from the sea.

.

.

.

karta_kort_norreskov_norreskoven_taasinge_tasinge_mindesten_minnessten_elvirastenen_memorialstone_scene_death_site_map_elvira_madigan_sjalvmord_suicide_selvmord_karte

En karta över Norreskov skogen på Tåsinge där Elvira Madigan och Sixten Sparre begick självmord. Deras dödsplats är markerad med en röd prick på detta kort. Det är idag platsen där Elvirastenen, deras fina minnessten, är belägen. Klicka för att förstora bilden.

.

A map of Norreskoven on Taasinge where Elvira Madigan and Sixten Sparre committed suicide. The death site in the woods is marked by a red dot. Today, this is where the Elvira memorial stone is situated. Click to enlarge the photo.

.

.

.

tasinge_kort_karta_map_karte_taasinge_troense_bregninge_norreskov_landet

En karta över Tåsinge med relevanta platser markerade. Troense högst upp i orange. Dödsplatsen, Elvirastenen, minnesstenen i Norreskov skogen vid korset. Landmalerhuset i skogen som Elvira Madigan och Sixten Sparre besökte strax innan de dog i blått. Landets kyrkogård med gravarna och Elvira Madigans Vej i rosa. Bregninge kyrka i ljusblått där Elvira skrev namnet Vetsera i gästboken innan hon begick självmord. Bregninge Kro i gult där Elvira och Sixten sökt men blivit nekade logi men åt sin sista fina middag tillsammans.

.

A map of Taasinge with relevant places marked. Troense on top in orange. The death site and the Elvira memorial stone in the Norreskov woods by the cross. Landmalarhuset in the woods that Elvira Madigan and Sixten Sparre visited shortly before they died in blue. Landet church yard with their graves and Elvira Madigans Vej in pink. Bregninge church in light blue, where Elvira wrote the name Vetsera in the guestbook before she committed suicide and Bregninge Kro (restaurant) in yellow where Elvira and Sixten had sought accommodation and lodging without success but had their last fine dinner together.

.

.

.

.

Sixten and Elvira were buried next to each other on Landet church yard on Tåsinge, July 27th, near the woods where they had died.There had been no autopsy. Present were Sixten’s brother Edvard who had taken care of the practical matters in Svendborg and on Taasinge, Juel Brockdorff from Valdemar’s Castle, and summer tourists and residents who had been touched by the sad romance that ended so tragically in suicide.

.

Their coffins are lying less than a yard from each other. Women and girls who were saddened by the tragic drama picked wildflowers in the nearby meadows and tied them into flower bouquets, which were placed on their coffins and thrown down in their graves during the funeral.

.

Next to the grave is a beautiful, big old oak tree. The burial site is still visited today, and brides often lay their wedding bouquets on their graves in remembrance and as a symbol and a tribute to the strength of love.

.

In the woods in Norreskoven – at their death site – a memorial stone was erected in their memory. It is a beautiful and peculiar nature stone in pinkish-grey granite formed by the water in the nearby creek where it was found. There are often flowers and little gifts next to the stone, and many visit the place to pay tribute and to get a sense of the area where they died.

.

.

norreskov taasinge minnessten 1

Den vackra och besynnerliga Elvira Madigan och Sixten Sparre minnesstenen i granit, formad av vattnet i bäcken nära den plats där de dog.

.

The beautiful and peculiar granite Elvira Madigan and Sixten Sparre memorial stone, formed by the water in a creek near the death site.

.

.

.

landet kyrkogård kirke taasinge

Den ståtliga gamla eken på Landets kyrkogård på Tåsinge, där Elvira Madigan och Sixten Sparre är begravda. Deras gravplats är precis söder om det vackra trädet.

.

The majestic old oak tree on Landet church yard on Taasinge, where Elvira Madigan and Sixten Sparre are buried. Their grave site is just to the South of the beautiful tree.

.

.

.

landet kyrkogård elvira madigan sixten sparre grav

Gravarna. Elvira Madigan har en gravsten av vit marmor och Sixten Sparre en av grå granit. Där ligger ofta blommor på gravarna på kyrkogården, skänkta av dem vars hjärtan rörts av den tragiska kärlekshistorien och som önskar ge en hyllning till kärleken och två unga, mycket olyckliga människor som dog därför att de inte kunde se någon framtid tillsammans i denna värld.

.

The graves. Elvira Madigan’s grave has a headstone of white marble and Sixten Sparre’s grave one of grey granite. There are often flowers on their burial site at the graveyard, given by those whose hearts were touched by their tragic love story and who wish to pay tribute to love and two very unhappy young people who died because they could see no future together in this world.

.

.

.

sixten sparre gravsten 1

Gravsten, Sixten Sparre. Landet kyrkogård på Tåsinge ö.

.

Headstone, Sixten Sparre. Landet churchyard on Tåsinge island.

.

.

.

elvira madigan hedvig jensen gravsten 1

Grav, Elvira Madigan. Hennes gravplats och gravsten intill den stora eken köptes av Sixtens bror Edvard. Allt var diskret p.g.a. omständigheterna. Vid denna tid så begravdes de som tog sina liv ibland utanför kyrkogårdsmuren.

.

Grave, Elvira Madigan. Her tombstone and gravesite next to the big oak tree were bought by Sixten’s brother, Edvard. They were discreet due to the circumstances. During this time, those who committed suicide were sometimes buried outside the graveyard walls.

.

.

.

elvira_madigan_grav_landet_kirke_kyrka_sixten_sparre_grave_gravsted_tasinge_taasinge

En ny grav. 2013 omformades Elvira Madigans och Sixten Sparres gravplats på Landets kyrkogård på Tåsinge. Elvira Madigan har en vit gravsten av marmor och Sixten Sparre en grå granitsten. De flyttades och monterades på ett runt granitblock och ovanpå sattes skyddsglas. Numera är platsen en cirkelformad minneslund med sittplatser runtom. Den vackra Landets kyrka ses i bakgrunden.

.

A new gravesite at Landet church. In 2013, Elvira Madigan’s and Sixten Sparre’s grave was redesigned at the cemetery on Taasinge. The headstones were moved and placed on a round granite block and they are protected by glass. The burial site is now a circular memorial place surrounded by seats. The beautiful Landet church is seen in the background.

.

.

.

landet_kyrka_kirke_church_taasinge_tasinge_grav_grave_gravsted

Landets kyrka på Tåsinge där Elvira Madigan och Sixten Sparre nu vilar i evig frid. Det är en mycket skön, stilla och fridfull plats.

.

Landet church on Taasinge island where Elvira Madigan and Sixten Sparre now rest in eternal peace. It is a very beautiful, serene and peaceful place.

.

.

Tänk när en gång i Himlens gyllene Salar

jag, med den Vän jag här på Jorden fann

i Ljuset om ett ewigt Lif skall tala

och om det Lif, så som i en dröm försvann

.

.

Vers ur en psalm, sjungen vid Elviras och Sixtens begravning på Landet kyrkogård på Tåsinge den 27 juli, 1889.

.

.

.

Analysis of Sixten Sparre’s Poem to Elvira Madigan

sixten_sparre_dikt

Brudbuketten, den vackra dikt som Sixten Sparre skrev till Elvira Madigan i Svendborg den 10 juli, bara dagar innan han tog sitt liv i Norreskov på Tåsinge Han var djupt deprimerad innan sitt självmord och det romantiska vemodet genomsyrar dikten. Den återfanns bredvid en vissnad rosenbukett från Sixten som Elvira sparat på sitt hotellrum i Svendborg.

.

The Bridal Bouquet, a beautiful poem that Sixten Sparre wrote to Elvira Madigan on 10 July, only days before he took his life in the Norreskov woods on Tåsinge. He was deeply depressed before his suicide and romantic sadness permeates the poem. It was found next to a withered rose bouquet from Sixten in Elvira’s bedroom in Svendborg.

.

.

Sixten Sparre was not only a military man, officer and a nobleman – he was also a gifted poet who wrote emotional and romantic poetry. In Svendborg he wrote a truly beautiful poem on July 10, 1889, only days before he committed suicide. It was written on red paper. It is a classic, romantic and graceful poem – soft, tender and melancholy.

.

Death was on his mind by this time and sadness permeates the poem. The little hope he might have had of a future together with Elvira was fading quickly – just as their lives and as the sun in his poem that was glowing so beautifully in the West but setting in the end.

.

Elvira was his inspiration, thus the poem is an expression of beauty and of love and purity. That is how he saw her.

.

She had the power to turn death into something bright for him. Together with her – with her loving embraces and kisses – death would be quick and easy for him, just as it would be easy for her when he lovingly embraced and kissed her.

.

The beautiful maiden is kindhearted and touched by the sad fate of the flowers she was given by the man she was to marry – that they should die so soon. The roses and lilies comfort her and tell her the joy they feel when they are kissed and adored by her, and how that makes it worth it.
.

In the end – as the sun was glowing so beautifully in the West – the maiden lied dead together with the roses and lilies she had loved and kissed.

.
Elvira and Sixten had almost certainly made love to each other, perhaps often and desperately. Lovemaking can feel like the antidote to death – it is its very opposite – and as a longing for life.
.

In his heart she was his maiden bride – his rose. She was the woman he loved but could offer nothing. The guilt and sadness he must have felt.

.

He had written to his father, asking for monetary help, but had received no reply. On Tåsinge island he had written to the hotel in Svendborg, telling them they would be back on July 18th. It seems as if he had had a last, small, flickering hope that was finally gone forever on the same day they were supposed to go back to Svendborg –  the 18th.


.

Sixten’s last, beautiful poem was treasured by Elvira and she kept it in a pretty little jewellery box in her hotel room in Svendborg, together with the golden cross she had received from the Danish king. Next to it was a withered rose bouquet – a gift from Sixten to the bride of his dreams.

.

.

.

Analysis of Elvira Madigan’s Suicide Poem

elvira_madigan_poem_suicide

Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Översättning av mig. Självmordsdikten skrevs på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats får betraktas som helt uteslutet.

.

Elvira Madigan wrote a poem in the Norreskov woods shortly before she and Sixten Sparre committed suicide. This poem shows that she could write fine poetry, and it also shows that she was a willing participant in the suicides. Translation by me. She was obviously not murdered.

.

.

Elvira Madigan’s suicide poem was written in an odd language, a mix of Swedish, Danish and German. This is a translation I made into English.

.

The poem shows a surprising emotional calmness and coolness. There is sadness due to the transience of life – and calm resignation. Life had lost its meaning to her because of her tragic and unfulfilled love relationship with Sixten Sparre, but probably also because of forces within herself that were inherently depressive and destructive.

.

If one can talk about a suicidal propensity, I think it is applicable here. There are no great exclamations or emotional expressions, no anguish, despair, hesitation or anxiety – only calm resignation and the realisation that life is now over.

.

This is a person who shows a cool determination in face of what she is going to do. This is also a person who may very well be able to pull the trigger herself. Elvira had a gunshot wound in her right ear. Gunshot wounds in that area of the head is the most common type seen in suicides committed with handguns.

.

Indifference, coolness and calmness make it easier to commit this kind of act – traits that have been traditionally associated with men under these types of circumstances.

.

Sixten was a military man and has had to take on that role, but the fact is that his poem ‘The Bridal Bouquet’ – written only days before – has considerably more emotional expression than Elvira’s poem.

.

I have always looked upon Elvira as a more complex person than as just a helpless woman passively letting herself be led. I don’t think her poem – which expresses both strength, character and surprising calmness – is any indication of that.

.

She was used to the attention, which her for the times very provocative outfits, hairdos and her sensual posing for PR photographs taken by male photographers demonstrate. She was aware of her sexual attractiveness and used it. Already at a very young age she received constant attention as she was performing at the circus already as a young girl, and that attention gradually became more and more sexual in nature as she grew older.

.

She was almost certainly a girl with an inherent melancholy and brooding mind, and therefore she was strictly watched by her mother who almost locked her up and admitted that she did not want her to marry anyone. This indicates some kind of unhealthy family situation – which is not that surprising considering the environment she grew up in – and perhaps that her mother knew there was something psychologically wrong with her daughter.

.

According to her, her daughter suffered from ‘visions’ and a was emotionally overly tense. To only blame the man and turn her into a victim is easy but in fact not the way it seems that things really were.

.

Elvira had a longing for death. She had recently praised and expressed admiration for baroness Vetsera’s and crown prince Rudolph’s fate – they had shot themselves only six months earlier and she was obsessed with the Mayerling drama.

.

It is important to remember that her upbringing was not particularly stable. Her mother was unmarried and had two children with different fathers, and she could only name the father of one of her children. Elvira never had a real father, and not ever any normal, steady home.

.

Her mother’s boyfriend, John Madigan, was mostly interested in what the girl could mean economically to him. He wanted his own circus, which resulted in drastically lowered working conditions and standard for Elvira. In 1887, witnesses said that Elvira seemed depressed when she was performing and that they were embarrassed to see her perform in such surroundings.

.

An unstable background with unknown factors must have affected Elvira’s melancholy psyche for the worse. Two people with inherently dark psyches and negative life experiences could easily influence each other in the direction that this love story ended, and that is what probably happened that summer of 1889.

.

However, Elvira’s part was almost certainly considerably more active than what is traditionally ascribed to her.

.

The same day she disappeared from her temporary bedroom in Sundsvall, she left a farewell letter to her mother –  marked by tears – where she asked for forgiveness for what she was now doing and saying that she should be considered dead unless they heard from her within two weeks.

.

This indicates that the suicides were planned in advance – maybe as a last resort, unless they could find another solution.

.

Elvira and Sixten ran away together due to a deep longing for each other, and as a way of finally ending their previous lives – lives they no longer wished to live. Elvira was never deceived. She went into it fully knowing what she could expect.

.

.

.

taasinge museum elvira sixten exhibition

På Tåsinge finns det ett fint litet museum med intressanta föremål från tiden som berättar historien om Elvira Madigan. Här finns en spegel med klocka i som Elvira själv en gång hade med sig till Tåsinge. Korgen från tiden symboliserar den matkorg Elvira och Sixten hade med sig in i skogen där de åt sin sista måltid. Danska ölflaskor från 1800-talet, en flaska som nog en gång innehållit akvavit som Sixten ville ha med sig, och ett smörgåspaket som symboliserar parets sista måltid – några smörgåsar. På smörgåspappret skrev Elvira sin sorgliga farväldikt i skogen. Hennes säng som hon sov i sina sista dagar finns också här på muséet.

.

On Tåsinge there is an interesting little museum with historical artifacts related to the Elvira Madigan story. Here is a mirror with a clock that Elvira brought with her to Tåsinge. The bed she slept in during her last days alive in Troense is also here, and there are old beer bottles from the 19th century, an old aquavit bottle that Sixten had wanted with him and a package of sandwiches, symbolising their last meal. A straw basket from the time period like the one Elvira and Sixten brought with them into the woods.

.

.

.

The famous Swedish film ‘Elvira Madigan’ made by movie director Bo Widerberg in 1967, with actors Pia Degermark and Thommy Berggren in the leading roles, shows Elvira Madigan as an active participant in their suicides. This was the director’s conclusion, which is also supported by the evidence.

.

.

.

The Ballad, A Skillingtryck

.

In 1889, the Swedish author Johan Lindström Saxon wrote a folkish ballad called ‘Elvira Madigan’ or ‘Sorgeliga saker Hända’. The folk melody became hugely popular and very loved, and it was sung and played all over Sweden. They sing it sometimes even today.

.

Here is the lyrics to Johan Lindström Saxon’s ballad skillingtryck Sorgeliga Saker Hända, a text written in 1889:

.

.

Sorgeliga saker hända
Än i våra dar minsann,
Sorgeligast är dock denna —
Den om fröken Madigan.

Vacker var hon som en ängel:
Ögon blå och kind så röd,
Smärt om livet som en stängel;
Men hon fick en grymmer död.

När hon dansade på lina
Lik en liten lärka glad
Hördes bifallsropen vina
Ifrån fyllda bänkars rad.

Så kom greve löjtnant Sparre,
Vacker var han utav börd,
Ögon lyste hjärtat darre
Och hans kärleksbön blev hörd.

Greve Sparre han var gifter
Barn och maka hade han,
Men från dessa nu han rymde,
Med Elvira Madigan.

Så till Danmark styrdes färden
Men den tog ett sorgligt slut,
Ty långt ut i vida världen
Tänkte de att slå sig ut.

Men se slut var deras pengar
Ingenting att leva av!
För att undgå ödets strängar
Bygga de sitt bo i grav.

Och pistolen full av smärta,
Greven tar och sikte tog
Mot Elviras unga hjärta:
Knappt hon andats förr’n hon dog.

Ack ni hör, Ni ungdomsglada,
Tänk på dem och sen er för
Att ni ej i blod får bada
Ni ock en gång, förr’n Ni dör!

.

.

.

skillingtryck_johan_lindström_saxon_julius_strandberg_elvira_madigan_sorgeliga_saker_hända

Denna vackra teckning är en gammal illustration för danske Julius Stranbergs mycket vackra skillingsvise, skriven 1889. Svenske Johan Lindström Saxon skrev sitt berömda svenska skillingtryck Sorgeliga Saker Hända, eller Elvira Madigan, samma år.

.

This beautiful drawing is an old illustration for the Danish skillingsvise, or ballad, written by Julius Strandberg in 1889. Johan Lindström Saxon wrote the Swedish skillingtryck Sorgeliga Saker Hända, Elvira Madigan, also in 1889.

.

.

.

erik_sparre_son_barn_child__af_rossvik_fru_signe_carl_ambjorn_sixtensson_son

Erik Sparre. Sixten Sparre fick två barn med sin fru. Den förstfödde var en son – Carl Erik Ambjörn Sixtensson Sparre af Rossvik, kallad Erik Sparre af Rossvik. Här är Erik i gröngräset en sommardag med sin hustru, Signe. Förstora gärna bilden genom att trycka på den.

Glädjande nog gick det gick bra för Sixtens son som sedermera blev kapten och batterichef vid Norrlands artilleriregemente i Östersund. Liksom sin far valde han den militära banan. Han är begravd i Kristianstad, i en urnlund.

.

Erik Sparre. Sixten Sparre had two children with his wife. The firstborn was a son – Carl Erik Ambjörn Sixtensson Sparre, called Erik Sparre af Rossvik. Here is Erik in a meadow with his wife, Signe. You can enlarge the photo by clicking on it.

Fortunately, things went well for Sixten’s son and he later became captain of a battery, an artillery unit, at Norrland’s Artillery Regiment. He is buried in Kristianstad, in an urn memorial meadow.

.

.

.

.

ljungbyhed_skanska_dragonregementet_minnessten_dragonstenen_minnesmarke_k_6_sten_ystad_bonnarp_bonarp_herrevadskloster_dragoner_skane

Där stolta dragoner och officerare från Skånska dragonregementet en gång red sina hästar i Ljungbyhed härskar idag lugn och stillhet. Den melankoliska vinden spelar i träden och duvor kuttrar mjukt. De sista gyllene solstrålarna smeker kärt dragonstenen, en minnessten över dragonerna som vistades här på de stora hedarna. Tusentals soldater från kavalleriet och deras hästar brukade exercera och öva här. Allting har sin tid – och en era fick sitt slut.

.

Where proud dragoon officers from the Scanian dragoon regiment once rode their horses in Ljungbyhed, there is now calm and serenity. The melancholy wind is playing in the trees and there is the gentle cooing of doves. The last golden rays of a setting sun sweetly caress the dragoon memorial stone on the vast heather moors where thousands of cavalry soldiers and their horses used to exercise and train. There is a time for everything – and an end of an era.
.
.
.

The last evening, I want to remember, Sun, then I want to remember you

Thankful for your light that so kindly brightened my path.

Like you, in the evening, peacefully I lie down

And in the Western sunset only the Eastern dawn I see.

.

– Sixten Sparre

.

.

.

.

herrevadskloster_ljungbyhed_herrevads_kloster_militar_dragoner_skanska_dragonregementet_husarer_k_6_minnessten_kavalleriregementet_kavalleriet

Herrevadskloster Park. The sound of Dragoon officers from the Scanian Dragoon Regiment riding their horses is no longer heard here. There is silence and tranquility in the large and beautiful Herrevadskloster park. Ducks and white Scania geese dwell by the glimmering ponds where reflections of the sun and sky play on the surface, like jewels.
.

In the shade of large old trees, a handsome man called Sixten Sparre was sitting near the pond in the beautiful park at Herrevadskloster. From afar came the faint sound of laughing Dragoon officers in high spirits. He was among friends.
.

He was listening to the birds and reflecting on the beauty of the landscape. The nightingales sang so beautifully this evening! As so often before, when inspired, a poem was created inside him and quickly put into words on paper. He used to carry with him writing utensils on his journeys.
.

The wind gently caressed his hair. Slowly, he removed his military jacket and stretched out on the grass, wearing only his shining white shirt and his dark trousers. He gazed up at the trees that moved slowly and gracefully in the wind above him. The soft sound calmed him. A merry butterfly danced passed him and little bees were chasing the pretty wildflowers by the pond.
.

This is my home, he thought. This feels like Bjärka Säby, my dear childhood home that I once lost.
.

Distracted by sudden memories of wild childhood horse races with his friends on dirt paths in the Bjärka Säby countryside, he pensively drew his fingers through his short hair.
.

His attention was focused more on women nowadays, he thought. He smiled and closed his eyes. A vision of HER appeared in his mind – suddenly, uninvited, but not unwelcome. She had the power of doing that to him, sometimes when he least expected it.
.

If she could only have been with me now, he thought. To see her move gracefully over the green lawns in that pretty white dress. What an angel she was, and how lucky, or unlucky, he was for having met her and fallen so deeply for her. He sighed.


.

– Sofie A

.

.

.

.

sigge gabriel gerhard sparre af rossvik sixten son

Adelsman Sigge Sparre af Rossvik med sin äldste son, Sixten Sparre, 1860. Sixten är sex år och flyttar vid denna tid till slottet i Bjärka Säby.

.

Nobleman Sigge Sparre af Rossvik with his eldest son, Sixten Sparre, 1860. Sixten is six years old and moves to the castle in Bjärka Säby by this time.

.

.

.

.

Den Tragiska Kärlekshistorien mellan Elvira Madigan och Löjtnant Sixten Sparre af Rossvik

.

.

.

Sista qväll’n, då vill jag minnas, sol, då vill jag minnas dig

Tacksam för det ljus du lyste vänligt neder på min stig.

Blickande som du i qvällen, fridfull lägger jag mig ner

Och i vesterns aftonskymning endast österns gryning ser.

– Sixten Sparre

.

.

Den svenske dragonlöjtnanten och förste adjutanten vid Kungliga Skånska Dragonregementet, Bengt Edvard Sixten Sparre af Rossvik, var av en mycket gammal och förnäm adelssläkt, en av Sveriges äldsta. Sixten Sparre föddes i Malmö den 27 september 1854 som äldste son till kammarherren Sigge Sparre af Rossvik, född Gabriel Gerhard Sigge Sparre af Rossvik 1819 – 1897, och hans hustru Adéle Sparre, född Adelaide Virginia Peyron, och då kallad Adéle Peyron, 1831 – 1909.

.

Som sexåring flyttade Sixten till det gamla slottet i Bjärka Säby utanför Linköping med sin familj och bodde där i sin ungdomstid tills han var 14 år i ett idylliskt landskap med blommande ängar, gröna hagar och lummiga ekdungar, intill en vacker sjö. Här formades tidigt hans kärlek till natur, djur, romantik och poesi.

.

1871 flyttade familjen så till den eleganta militärstaden Christianstad, numera Kristianstad. Där anslöt sig Sixten som volontär vid kavalleriet i Kungliga Skånska Dragonregementet när han var 19 år, 1873. Han var mycket intresserad av ridning, vilket han alltid excellerade i. På den tiden bestod 70% av officerarna vid Skånska Dragonregementet av adelsmän.

.

.

Sixten antogs som elev vid Militärhögskolan Karlberg i Stockholm, då kallad Krigsskolan eller Kungliga Krigsakademien, för att utbildas till officer. Han tog sin examen 1876. Löjtnants grad uppnådde han 1887. Han var prickfri militär. Tidvis arbetade han som lärare på Kavalleriskolan vid Krigsskolan i Stockholm.

.

.

Sixten var en begåvad skribent och journalist, och han skrev vemodig, romantisk  poesi, artiklar för flera olika tidningar och tidskrifter, och recensioner av teaterföreställningar. Han var mycket intresserad av kultur, litteratur, historia, poesi, konst, musik, natur, teater, djur, resor, arkitektur och ridning. Eftersom han var yrkesmilitär hade han också ett intresse för militära ting och han ägde fyra gevär, 10 revolvar och pistoler, fyra sablar och fyra värjor.

.

.

Sixten var en mycket spontan, romantisk, passionerad och intensiv man. Han var naturlig och livfull, och en god och mycket omtyckt vän som saknade högmod, arrogans och tillkonstling. Han kunde vara ganska okonventionell och lite av en drömmare. Han var en komplex man som värdesatte tradition och sitt militära yrkesliv men som hade en inre rebell, en konstnärlig, poetisk sida.

.

Ibland var han vemodig och nostalgisk, och ett romantiskt, melankoliskt och tungsint hjärta framkommer i hans dikter, men även en längtan efter något ljusare — efter lyckan.

.

.

Sixten kände för de fattiga och olycksdrabbade, som ofta figurerar i hans poesi, och han hade ett gott ord för alla, även för dem från lägre samhällsklasser, vilka han aldrig ignorerade. Han var en man med medkänsla och empati, trots sin privilegierade bakgrund.

.

Under industrialismens genombrott var fattigdomen svår och utbredd. Klasskillnaderna var enorma, och klasserna var totalt separerade. Detta hade Sixten observerat.

.

Han hade ibland ont om pengar själv men klarade dock sin egen ekonomi tills de allra sista åren, som gift. Han hade ganska anspråkslösa krav, van som han var vid att ha en modest inkomst, men han kunde tycka om en trevlig kväll i goda vänners lag.

.

.

Det finns inga som helst negativa historier om Sixten Sparre. Trots att amatörhistorikerna grävt noga har inte ett enda brev, berättelse eller vittnesmål av någon överhuvudtaget som visar att han levt ansvarslöst eller utsvävande framkommit. Sixten tycks ha skött sig väl, både som yrkesmilitär och som man, privat och professionellt. Hans syn på kvinnor framträder i hans dikter där de alltid framställs mycket ömsint, kärleksfullt, mjukt och medlidsamt. Fattiga kvinnor har en framträdande roll, liksom kvinnor som bär på ett vemod och en längtan.

.

.

victorian_grave_grav_graveyard_churchyard_cemetery_kyrkogard_viktoriansk_sea_drawing_romantic_tombstone_headstone

.

Älskad

.

Öfver kyrkogården hvilar
Qvällens frid;
Kors och vårdar hålla trogen
Vakt i skymningstid.

.

Ned åt gången styr en flicka
Tysta fjät,
Hjertat klappar högt och tinning
Bultar feberhet.

.

Spejande åt sidor alla
Blicken far:
Ensam vill i dödens gårdar
Flickan dröja qvar.

.

Allt är tyst; hon ensam gästar
Dödens tjäll,
Skymtar nära gången griften,
Som hon sökt i qväll.

.

Mullen kastades i middags
Deruppå;
Kransar, blommor derutöfver
Skönt ett täcke slå.

.

Öfver mullen ner hon sjunker
Och ur barm
Snyftande hon drar en blomma,
Liten blomma varm.

.

Sista helsning! Verlden vet ej
Derutaf,
Känner inte liten flicka,
Gråtande vid graf.

.

Han, som gick, men aldrig kommer
Mer igen, –
Kanske ser hur ögon tåras,
Sörja gången vän.

.

”Älskling! hviskar öfver mullen
Liten mund,
Ger åt älskad grift en afskeds-
Kyss i nattlig stund. —

.

Morgonsol på kyrkogården
Lyste klar;
På en graf bland friska kransar
Låg en näsduk qvar.

.

Sixten Sparre

.

.

1887 – bara två år innan han tog sitt liv – publicerades hans bok, en poesibok och diktsamling kallad ‘I bunden Form’, av Gleerups i Lund. Sixten har skrivit många vackra dikter och några som kan nämnas är Brudbuketten, skriven bara några dagar innan han dog, Hvila, Två Rosenknoppar, Hjertehemlighet, Älskad, I Solnedgången, Konstnären, Ett litet godt Humör och Innan första Balen.

.

Boken kan ses som en liten bok om kärlek eftersom kärlek genomsyrar den. Hade han levt längre kunde han mycket väl ha skrivit flera liknande böcker. Han hade ett stort intresse för litteratur och lyrik, och böcker om kärlek stod säkert högt på hans lista.

.

.

De allra sista åren var Sixten skuldsatt men varför har aldrig kunnat förklaras tillfredsställande eftersom han alltid skött sin egen ekonomi tidigare. Att hans kostsamma familjeliv med en kravfull och något ytlig adelsdam med stora förväntningar kunde bidra till familjens dåliga ekonomi måste anses ganska uppenbart.

.

Eftersom mannen ensam bar ansvar för ekonomin vid den här tiden var det enbart han som blev skuldsatt – inte frun — även om hon och deras gemensamma livsföring var orsaken.

.

.

.

sixten sparre lieutenant and nobleman löjtnant dragonofficer

Sixten Sparre af Rossvik, käresta till Elvira Madigan. Ca 1888.

.

.

elvira madigan sixten sparre hedvig jensen 1

Elvira Madigan.

.

.

.

Sixten och frun bodde i en stor, elegant åttarumsvåning i en fashionabel del av Christianstad, men dyrbara kläder av silke, sammet, spetsar, pälsar, hattar, skor, smycken, påkostade och tungt möblerade rum, silver, konst, äkta mattor, tjänstefolk och eleganta, exklusiva middagar för societén som hans fru förväntade sig, var mer än vad hans anspråkslösa ekonomi kunde bära i längden. Familjen levde över sina tillgångar de sista åren.

.

Ryktet om Luitgard Adlercreutz familjs förmögenhet var inte sant – de var inte så välbeställda – så Sixten fick bära sin del av bördan av deras kostsamma familjeliv i den förnäma åttarumsvåningen. Något som till sist blev för mycket.

.

.

Hans äktenskap med en kvinna som i mångt och mycket var hans raka motsats föll snart ihop. Adelskvinnan Luitgard Adlercreutz, kallad Lycka, och Sixten hade gift sig 1880 i Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad. Hon tituleras ibland felaktigt ‘grevinna’, vilket hon inte var. Det var ett arrangerat äktenskap enligt tradition och gammal sed, som brukligt var inom överklassen vid denna tid – med lite hänsyn till kompatibilitet och känslor. De fick tidigt två barn, Erik och Märta, födda 1881 och 1882.

.

Hennes colombianske far var ökänd för sitt hetsiga, argsinta humör – ett karaktärsdrag som troligen gick i arv till dottern men som noga doldes för Sixten tills efter bröllopet. Efter Sixtens död skickade hon blommor till hans begravning på Tåsinge och upprätthöll skenet, medan hon privat stack ut hans ögon på fotografier med en nål.

.

.

Luitgard avskydde Sixtens skrivande och poesi som var en viktig del av hans liv som hon inte förstod sig på, och han tyckte förmodligen att hon var småsint, tråkig och i avsaknad av fantasi, kulturella intressen och esprit. Sixten blev mer och mer olycklig i sitt känslokalla äktenskap, och hans ekonomi föll ihop under bördan de sista åren. Han kände ingen samhörighet med henne och började känna sig infångad och begränsad. Hans far skrev i ett brev att hans son var olycklig i sitt äktenskap.

.

.

Sixtens val av livspartner skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag som slutligen kom att kosta honom livet. På den tiden skilde man sig helt enkelt inte, oavsett hur olycklig man var i äktenskapet. De allra sista åren tappade Sixten helt lusten och hoppet om sitt äktenskap och blev svärmisk, rastlös, sökande och slutligen ödesdigert förälskad i Elvira – en kvinna som var fruns raka motsats.

.

.

.

.

Sixten upptäckte Elvira under en cirkusföreställning. Han recenserade ibland teaterföreställningar och tyckte det var roligt med lite cirkusunderhållning då han var intresserad av allt som var konstnärligt och kulturellt. Han skrev också en dikt kallad ‘Cirkus,Cirkus!’. Att gå på cirkus var ett vanligt och omtyckt fritidsnöje på den tiden och cirkusunderhållning åtnjöt sin gyllene tidsepok under slutet av 1800-talet. Då han såg Elvira uppträda blev han mycket förälskad i henne.

.

Elvira svävade änglalik och till synes utan ansträngning på den tunna ståltrådslinan, och hon jonglerade, dansade och poserade med ett litet svalt leende på läpparna.

.

Hennes graciösa, eleganta cirkusnummer iförd glimrande vit, åtsittande dräkt, med det långa, blonda, gyllene håret som han var speciellt förtjust i utsläppt och mjukt fallande som månstrålar långt ner på ryggen, det söta ansiktet, åskmolnsblå ögonen, den perfekta porslinshyn, de långa benen och välsvarvade figuren som vore den mejslad i skimrande vit marmor, gjorde många manliga åskådare väldigt förtjusta i henne.

.

Sakta och förföriskt böjde sig Elvira längre och längre bakåt på linan. Hennes hår smekte hennes kinder och axlar och föll snart nedåt i en böljande kaskad, som en lång, gyllene silkesgardin. Snart stod hon i perfekt brygga på linan. Hennes vita dräkt skimrade ikapp med håret och hennes pärlemorsvita hy i det mjuka ljuset av fotogenlamporna.

.

Sixten var trollbunden. Hans intensiva, romantiska och eldiga fantasi inspirerades storligen. Elvira hade värme, mjukhet, livfullhet och femininitet — allt han längtade efter. Han gick nu på Cirkus Madigans föreställningar så fort han fick möjlighet så han kunde se henne uppträda igen.

.

.

De träffades, och Elvira som i en tidningsartikel uttryckt sitt missnöje med en enkel publik och med att ”kastas mitt in i ett skrålande marknadsgyckel på landsorten”, och sin glädje över att uppträda på ”sköna, härliga ställen som Tivoli”  i Köpenhamn, tjusades av den elegante, bildade och intensive adelsmannen som visade henne sådan uppskattning. Sixten var yrkesmilitären som i hemlighet längtade efter ett konstnärsliv, och Elvira representerade allt det han kände sig dragen till.

.

.

.

.

Elvira Madigan föddes den 4 december 1867 i Flensborg, norra Tyskland. Hon var en 21-årig cirkusartist, lindanserska, konstryttarinna, jonglör och dansös. Hennes riktiga namn var Hedvig, eller Hedevig, Antoinette Isabella Eleonore Jensen. Hon hade en norsk mor, Eleonore ‘Laura’ Olsen, som var en cirkusartist och konstryttarinna som ibland uppträdde under sitt artistnamn Miss Ulbinska. Hennes far var danske Frederik Jensen, en cirkusman och stallmästare. Modern var 17 år och ogift när hon fick Elvira, vilket inte var acceptabelt på den tiden.

.

Fadern försvann tidigt ur deras liv och inga spår verkar finnas efter honom. Somliga har bekvämt påstått att han dött några år senare men det finns faktiskt inga uppgifter om det i något arkiv.

.

År 1871, fortfarande ogift, fick Laura en son vars far var okänd, Elviras halvbror Oscar. Modern brydde sig aldrig om sin son och han sändes iväg som liten pojke för att tränas och arbeta för Cirkus Bergman, där han skulle förbli i många år.

.

.

Bara några månader efter Elvira Madigans död utnyttjade hennes mor och John Madigan henne i reklam och marknadsföring för Cirkus Madigan i Gävle. I en annons på en cirkusaffisch meddelades att en del av dotterns tillhörigheter skulle komma att delas ut bland publiken.

.

John Madigan, Elviras ‘styvfar, var en dominant konstryttare och cirkusartist från Lafayette, Indiana, som sammanbodde med hennes mor i många år utan att gifta sig med henne, vilket var socialt oacceptabelt då. Han nystartade sin egen oberoende lilla cirkus 1887, kallad Cirkus John Madigan, Cirkus Madigan eller Cirkus Varieté, som erbjöd en dålig arbetsmiljö för hans familj. Två av hans huvudattraktioner – Elvira och Gisella – rymde båda från cirkusen.

.

.

.

Elvira tränades väldigt tidigt för att kunna uppträda. Barnarbete och utnyttjande var stora problem på den tiden. När hon var 11 år uppträdde hon redan på slak lina. Hon uppträdde ofta tillsammans med en adopterad ‘halvsyster’ kallad Gisella Madigan. De var berömda kontraster; Elvira var blond, sval, allvarlig, nordisk och elegant, och Gisella var mörk, livfull, gladlynt, kokett och exotisk. Elvira gick ofta på slak lina under Gisella som gick på spänd lina rakt ovanför henne. De kallades för Luftens Döttrar, Les Filles de l’Air.

.

.

.

Elvira var en romantisk, rar och seriös flicka, och ganska tystlåten och allvarsam. Hon kunde vara excentrisk, dramatisk och känslomässigt överspänd, och hon hade en typiskt viktoriansk fascination för mysticism och andevärlden. Hon kunde vara tungsint och suicidal och hade uttryckt en längtan efter att dö i det svala havets famntag. Hon hade också observerats då hon en lång stund gick fram och tillbaka på en brygga och bara såg ner i vattnet, till synes fixerad.

.

.

Elvira var djupt förälskad i Sixten – en man hon egentligen inte kunde få. De skulle välja att dö tillsammans hellre än att leva utan varandra. Deras förhållande var socialt omöjligt. Sixten Sparre kom från en av de äldsta adelsfamijerna i Sverige, och han var dessutom gift. Elvira var cirkusfolk och tillhörde en resande circus, en socialt mycket lågt stående grupp i ett viktorianskt samhälle med vattentäta skott mellan klasserna.

.

De kunde aldrig accepteras socialt som ett par, det förstod Sixten som alltid tillhört överklassen. Han brydde sig dock inte mycket om sociala konventioner och hans spontana läggning fick honom att göra det som föll sig naturligt – betyga henne sin kärlek

.

.

Paret skrev intensiva, hemliga kärleksbrev i flera år, och möttes i hemlighet i bla. i Kristianstad och även i Ljungbyhed – ett stort militärt träningsläger där Sixten ofta höll till med Skånska Dragonregementet. De hade en speciell poppel där som tjänade som brevlåda. Där gömde de sina brev och meddelanden till varandra. En flicka på Elviras cirkus brukade också hjälpa dem med deras brevväxling. Allt skedde i hemlighet.

.

.

ljungbyhed poppel brevlåda

Poppelträdet i Ljungbyhed där Elvira och Sixten gömde sina brev och meddelanden till varandra. Trädet var deras brevlåda.

.

.

.

När Sixten sökte och beviljades permission från regementet under tiden 27 maj – 27 juli 1889, rymde Elvira Från Sundsvall. Tidigt på morgonen i slutet av maj låste hon i hemlighet sovrumsdörren så det inte skulle märkas med en gång att hon var borta och sedan for hon till Bollnäs där Sixten väntade vid stationen. Hon tog med sig Sixtens brev och dikter och nästan allt hon ägde.

.

Det betydde inte alls att hon var förledd och trodde hon skulle bli gift med Sixten. Det var tvärtom rutin för cirkusartister. Med bara några veckors mellanrum bröt nämligen cirkusar alltid upp och drog vidare igen, så när de skulle bli borta mer än en kort tid var de helt enkelt tvungna att ta med sig sina tillhörigheter som annars blev cirkusens problem.

.

Elvira ville inte att hennes familj skulle få besvär med hennes saker när de måste resa vidare från Sundsvall eftersom hon övergav dem. Att hon skulle bli borta minst några veckor stod redan klart eftersom hon var på väg till Danmark. Elvira var redan en extremt van resenär p.g.a. sitt yrke.

.

Ända sedan liten flicka var Elvira som cirkusartist van vid att effektivt packa sin koffert hela tiden, så att hon kunde åka till nästa ställe. Det var rutin för henne. Hon hade aldrig något riktigt hem utan var ständigt resande, även på vintern.

.

.

Sixten medförde ett mindre bagage då han hade ett normalt hem. Han behövde inte ta med sig allting han ägde, som cirkusfolk alltid fick göra. Män reser ofta med mindre bagage. Inventarieförteckningen är dock ofullständig och nämner inte ens hans skjortor, så vi vet inte mycket om vad han faktiskt förde med sig. Vittnen sade dock att han var elegant klädd i Danmark och han medförde en koffert på resan, inte bara en resväska.

.

.

.

Sixten Sparre var aldrig desertör, och aldrig heller betraktad som sådan av sitt regemente. Han var aldrig efterlyst eller jagad av armén. Han var i själva verket prickfri militär. Allt enligt Krigsarkivet i Stockholm. Den maliciösa historien om desertering och flykt från militären var ett regelrätt påhitt för att öka dramatiken och skapa en falsk bild av Rödluvan och Vargen. Detta var emellertid aldrig en historia i bara svart och vitt.

.

.

Sixten Sparre har även en gata med sitt namn på före detta Kungliga Skånska Dragonregementets militära område i Ystad – en hedersbetygelse vilken givetvis inte förärats honom om han vore desertör.

.

Visserligen uteblev han från två övningar, men hans goda ställning och det förtroende han åtnjöt inom regementet gjorde att han troligen kommit överens med sin överordnade om detta privat. I varje fall föranledde det ingen som helst åtgärd.

.

.

.

.

I Bollnäs övernattade kärleksparet på stationshotellet – deras första natt – troligtvis i separata rum. Sixten hade säkert förberett en avsevärt  mer romantisk första natt tillsammans med Elvira – sannolikt i Köpenhamn, i betydligt vackrare omgivningar. Elvira var en oskuldsfull flicka som knappt varit ifrån sin mor, vilket Sixten visste och säkert tog hänsyn till. Det sista han ville var att skrämma den kvinna han älskade.
.
.
Nästa dag tog kärleksparet sig med ångtåg från Bollnäs till Stockholm där de genast på kvällen steg på tåget till Malmö. Att plötsligt sitta på ett tåg tätt tillsammans på väg ner genom ett vackert Sverige i sommarskrud måste ha känts overkligt för dem, och tusen tankar och känslor for säkert genom deras sinnen. De levde i sina rosenskimrande drömmar, och en kort tid var de lyckliga.
.
.
De korsade så Öresund till Danmark med ångfärja där de tillbringade en tid i Köpenhamn och besökte Tivoli där Elvira 1886 hade varit så framgångsrik och fått ett guldkors av danske kung Christian IX efter en lysande privat föreställning för honom. Det var hennes livs lyckligaste tid så hon ville säkert vara där tillsammans med sin Sixten.
.
.
Folk som såg dem på Tivoli beundrade det vackra paret som verkade så förälskade och lyckliga. Att äntligen få vara tillsammans under vackra sommardagar måste ha känts som en dröm som blev sann.
.
.
.
De var nu också mycket nedstämda då de inte kunde se några framtidsmöjligheter. Kort tid innan Elvira rymde hade hon för sin mor prisat baronessan Vetseras öde som ”synnerligen lyckligt”. Hon hade nyligen begått självmord tillsammans med sin älskade, men gifte, kronprins Rudolf av Österrike, i vad som kallades för Mayerlingdramat. Han hade skjutit dem båda ett halvår tidigare. Detta hade orsakat en stor, internationell skandal och sensation. Elvira var besatt och djupt påverkad av detta enligt modern, och hon hade frågat sin mor vilket som var bäst, att dö genom drunkning eller genom att skjuta sig.
 .
.
.
Sixten var fattig och fast i ett olyckligt, kallt äktenskap med en krävande kvinna som han inte såg någon väg ut ur. Han kände sig infångad och begränsad. Hans kreativa, konstnärliga sida undertrycktes av kraven på honom som adelsman, gentleman och officer.
.
.
Elviras cirkus erbjöd nu dålig arbetsmiljö i ett stinkande, kallt och dragigt tält inför en mestadels enklare publik. Det var långt ifrån de glamorösa cirkushusen i de stora, eleganta städerna i Europa som hon var van vid. Hon började troligen att känna sig utnyttjad, speciellt av sin ‘styvfar,’ John Madigan, en amerikansk cirkusartist och konstryttare från Lafayette, Indiana, som levde sedan många år med hennes mor utan att gifta sig med henne, och som tyckte om att bli titulerad ”Cirkusdirektör”.
.
.
1887 noterade vittnen den förfärliga standarden hos cirkus Madigan. Tältet var kallt, dåligt upplyst, hade enkla hyvlade brädor som sittplatser och stank av ruttnande hö. Publiken bestod av endast män – mestadels militärer och bonddrängar.
Underhållingen var usel, förutom Elviras och Gisellas cirkusnummer, men led av den dåliga omgivningen.
.
Vittnen såg att Elvira mist all glädje och entusiasm när hon uppträdde. Hennes leende var svalare än någonsin och hennes scenkostymer var trasiga och behövde lagas. Vittnen beskrev hur generade de var av att se henne uppträda i en sådan miljö.
 .
.
.
Elvira hade förstått att Sixten inte hade det gott ställt och att framtiden med honom var i högsta grad osäker, men hon följde honom ändå. Hennes kärlek till honom var större. Hon hade fått pantsätta smycken före deras resa och stulit en del av sin mors smycken som hon också pantsatt, enligt modern. Sixten sålde en av sina hästar och tog ut en del av sin lön på regementet i förskott.
 .
 .
.
I ett försök att putsa upp dotterns heder och rykte som fått sig en rejäl törn när det uppdagades att hon rymt med en gift man, skulle Laura påstå att Sixten skrivit att han var skild, ville gifta sig med Elvira och ge henne ett fint hem. Detta måste ha varit en lögn då Elvira var djupt deprimerad och talade om självmordssätt och Mayerlingdramat strax innan hon rymde med Sixten. Dessutom pantsatte hon smycken som hon stulit av modern, samt en del av sina egna smycken, innan hon försvann.
.
.
Elvira skrev i ett brev märkt av tårar som hon efterlämnade i sitt tillfälliga sovrum i Sundsvall att de skulle betrakta henne som död om de inte hörde ifrån henne inom två veckor.. Modern medgav allt detta redan i juni.
.
.
Hade Elvira förväntat sig en ljus framtid som Sixtens fru och välbeställd adelsfru skulle hon givetvis inte varit så djupt deprimerad, talat om självmordssätt och Mayerlingdramat, behövt stjäla och pantsätta smycken eller rymma. Detta talar givetvis istället för olycklig och omöjlig kärlek!
.
.
Något brev från Sixten som bevisade anklagelserna visades föga förvånande heller aldrig fram av Laura. I samma brev till tidningen Politiken ljög hon om flera andra saker. B.l.a. påstod hon att Cirkus Madigan uppträdde med sitt tält ”bara inför den finaste publik”, trots flera recensioner i dagstidningar där exakt motsatsen rapporterades. Cirkusen hade en mycket enkel publik, mestadels bestående av bonddrängar och militärer, och där var knappt några kvinnor.
.

.

Laura Olsen påstod också i brevet att det hade varit Elviras idé att börja fara runt med tält på landsbygden i Skandinavien istället för att uppträda i de eleganta, internationella miljöer hon var van vid, något som Elvira själv – i den enda intervjun med henne – direkt motsäger! Hon sade ”allt annat hellre än det” om en enkel, skrålande landsortspublik. Hon ville ha den mondäna miljön och publiken på det vackra Tivoli.

 .
 .
.
Den 18 juni tog kärleksparet in på ett fashionabelt hotell i den idylliska byn Svendborg under förespegling av att vara nygifta på bröllopsresa, men gäster såg att bara Sixten bar vigselring och att Elviras kläder var märkligt enkla i motsats till Sixtens – som var eleganta.
.
.
De hade uppträtt mycket älskvärt och artigt och haft anspråkslösa krav gällande mat och dryck. Sixten hade presenterat och skrivit in sig som ”Löjtnant Sparre och ”Löjtnant S. Sparre, Stockholm, med fru”. På hotellet i Svendborg hade han presenterat Elvira som sin fru, men i Troense hade han inte presenterat henne alls på de pensionat de besökt där. Han hade aldrig kallat sig greve.
.
.
Detta enligt flera oberoende vittnen, hotellägare Pedersen själv i Svendborg, och pensionatsägare i Troense, under ed i domarförhör den 30 juli, 1889. De gamla skriverierna om Elviras och Sixtens glamorösa liv i sus och dus i Svendborg, och om Sixten som skulle använt en falsk grevetitel, var således lögner som uppdiktats av en oseriös dagspress.
.
På hans visitkort stode det också Löjtnant S. Sparre – INTE greve.
.
I Svendborg bodde de i nära en månad i två rum och de gjorde längre utflykter i den vackra och romantiska nejden. Troligen besökte de den sköna, närliggande badorten Christiansminde. De tyckte om att göra längre utfärder och gå på romantiska utflykter i naturen i det natursköna landskapet kring Svendborg. Då kunde de ett tag leva i sina drömmar om ett liv tillsammans, och för en stund vara lyckliga, även om det inte kunde bestå.
.
.
.
Den 15 juli meddelade de hastigt hotellet att de ämnade åka på en längre utflykt några dagar. Något hade hänt. Elviras halvbror Oscars cirkus Bergman hade anlänt till staden och de ville undvika en konfrontation. Sixten hade med all säkerhet redan stött på honom eller någon annan från cirkusen och haft någon form av gräl och de ville nu undvika fler otrevligheter.
.
.
Sixten hade medfört sin revolver till Danmark när han reste iväg med Elvira – cirkus John Madigans främsta inkomstkälla. Han hade redan tidigare blivit hotad av Elviras cirkus som inte ville förlora sin guldgås. Där fanns råbarkade individer som på alla cirkusar, och nu var en cirkus där i Svendborg med personer som kände henne.
.
.
Sixten tog med sig vapnet utan sitt hölster och de åkte i all hast med ångfärja över till den sköna, närliggande ön Tåsinge där de redan varit i juni den sommaren.
.

.

.

Senare återfanns på hotellet i Svendborg en vissnad rosenbukett med ett blått sidenband. I ett litet sirligt skrin intill låg ömt och kärleksfullt förvarad en vacker och mycket vemodig kärleksdikt. Den var skriven den 10 juli på rött papper av Sixten och var en gåva till Elvira – hans drömmars brud. Den hette ‘Brudbuketten’.

.

.

I skrinet låg även Elviras högt älskade guldkors som hon fått av den danske kungen 1886.

.

.

.

.

De anlände till Tåsinge på eftermiddagen och tillbringade lite tid med att leta efter rum. På kvällen vid 19-tiden den 15 juli tog de in på ett litet charmigt pensionat i en gammal fiskestuga, en korsvirkeslänga med halmtak i den pittoreska fiskebyn och semesterorten Troense. Där fick de två små, intilliggande rum på gaveln. Det var inte deras första besök i Troense –  de hade varit där även i juni, den sommaren. Denna gången skulle de aldrig mer lämna ön.

.

.

Elvira och Sixten föredrog att hålla sig för sig själva. De var ett artigt, skötsamt, vänligt och stillsamt par – enligt pensionatsägarna i domarförhöret – och de kunde ofta ses sittandes tillsammans i ett lusthus i den sköna trädgården, som hade storslagen utsikt över vattnet. De åt gärna sina måltider där, och Sixten ristade in hjärtan med pilar och deras namn i träbordet. Bland hans tillhörigheter i skogen återfanns också en fällkniv.

.

Sixten och Hedvig

Ett  Hjerteminne

.

.

De gjorde långa utflykter i den vackra landsbygden och kom tillbaka på kvällen svettiga och varma och bad om kall öl.

.
.
.
Den sista fina middagen förtärdes på Bregninge Kro, intill kyrkan. Den bestod av sparrissoppa, grillad kyckling, oxfilé och vinbärskräm till efterrätt. De drack öl och rödvin till maten. Till kaffet åt de hembakade småkakor och drack cognac. Elvira bar sitt hår i en lång, tjock, gyllene fläta på ryggen – så som Sixten tyckte om det.
 .
.
De besökte kyrkan i Bregninge som har storslagen utsikt över landskapet från kyrktornet. I gästboken skrev Elvira namnet Vetsera istället för sitt eget. Hon var olycklig och funderade på att kopiera Vetseras handling snart. Att någon annan skrev i kyrkans gästbok vid tiden då Elvira och Sixten var där och kopierade Vetsera och Mayerlingdramat måste anses extremt långsökt.
.
.
Elvira var dessutom van vid att använda andra namn än sitt eget – Hedvig. Namnet Vetsera var också oerhört symboliskt för henne – en kvinna som ständigt var i hennes tankar vid denna tid och vars val och mod hon beundrade. Hon var besatt av Mayerlingdramat och pratade ofta om det.
.
.
.

Slutet närmade sig fort. Snaran drogs åt. Livet syntes allt blekare och framtiden allt mörkare. Drömmarna förmådde ej längre utestänga den hårda verkligheten där romantiska fantasier om ett ständigt paradis av solsken, rosor och liljor, ängar, havet och sjungande lärkor inte hade rum.

.

.

Snabbt växte avgrunden framför dem. Marken och allt som varit stabilt försvann under dem och de hade inte längre något att klänga sig fast vid – förutom varandra. Förtvivlat kastade de sig ut i glömskans och evighetens barmhärtigt mjuka moln.

.

.
Sixten vädjade förgäves om ekonomisk hjälp av sin far. Han fick inget svar – något som säkert direkt utlöste självmorden.
.
Han hade skrivit till hotellet i Svendborg, där de hade sitt bagage och en obetald räkning, och meddelat att de skulle vara tillbaka torsdagen den 18 juli. Självmorden var impulsartade – troligen bestämda samma dag – och inte från början avsikten med utfärden till Tåsinge, vilket varit att undvika cirkus Bergman i Svendborg.
.
.
I den sena kvällen den 17 juli kom de varma och svettiga tillbaka från en utflykt och bad om en kall öl. De önskade inget att äta, sade de när de såg den framdukade kvällsmaten. De satt i lusthuset med sin öl och sade till värdinnan att de ämnade gå på en längre utflykt nästa dag, så de behövde inte hålla med middag. De önskade dock en matsäck att ha med sig.
.
.
.
Nästa morgon – deras sista i Troense – vid niotiden, åt de löskokta ägg och drack kaffe. Sixten småpratade artigt och Elvira var tystlåten och verkade nedstämd. De fick en picnic-korg med två flaskor öl, en flaska aquavit som Sixten bett om, och smörgåsar invirade i smörgåspapper som sedan Elvira använde för att skriva en sorglig farväldikt på där hon reflekterade över döden och hur betydelselöst livet var. Sixten lade en ask med 25 skarpa patroner i matkorgen till sitt militära tjänstevapen.
.
.
När de sade adjö den förmiddagen vid 10-tiden var det för att aldrig mer återkomma.

.

.

Paret sågs senare samma kväll när de besökte ett hus intill skogen vid 18-tiden. De bad då om vatten som de drack på stället, och de fick även en flaska vatten med sig. Som två vålnader försvann de sedan in i skogen samma väg de kommit. Det var sista gången de sågs i livet.

.

.

.

De gick sedermera djupt in i den stora skogen, Norreskov, och vandrade på små skogsstigar bland snår och höga nässlor, under stora vackra bokar, alar och ekar. Så småningom fann de djupt inne i skogen en ljus, liten glänta med några små bokträd, inte långt från havet. Där lade Sixten sin regnrock för dem att sitta på. De låg båda på denna intill varandra när de återfanns. Hans uppslagna, stora, svarta paraply låg intill Elvira.

.

.
.
Sixten hade lagt en ask med 25 skarpa patroner till sitt militära tjänstevapen, en Nagant modell 1887, i matkorgen. Bara två dagar innan tjänstledigheten, den 25 maj, hade han beställt 100 patroner till detta vapen. Asken innehöll efteråt 18 patroner, så en hade förmodligen tidigare testavfyrats. Revolvern hade fyra patroner kvar i trumman när den återfanns.
.
På asken med ammunition stod skrivet med med blyerts:
 
.
.

Kära Hedvig. Till Min Egen. 

Sixten

.

Han tillägnade kulan som skulle ta hans liv kvinnan han älskade.

.

Dedikationen tyder även på att Sixten avsåg att ge Elvira patronasken, så att hon kunde göra med kulorna vad hon ville – med andra ord gav han henne makten att förfara med patronerna såsom hon fann bäst, vilket hon troligen gjorde, då mycket tyder på att hon faktiskt sköt sig själv först. På sitt sätt talade Sixten indirekt om för oss att han inte sköt henne..

.

.

På kvällen den 18 juli, senast den 19 juli, förenades de i ett sista, desperat famntag. Kanske kysstes de och sade till varandra ”Vi ses snart igen på andra sidan”.
.
.

Elvira begick självmord först. Det fastställdes aldrig kriminaltekniskt vem som sköt henne. Det var bara ett antagande man gjorde då. Kropparna kläddes av och inspekterades bara hastigt i skogen och lades därefter, insvepta i lakan, i kistor för transport till kyrkogården. Ingen obduktion gjordes, och ingen teknisk analys av händerna efter spår av avfyrning av handeldvapen, vilket inte var möjligt vid den här tiden.

.

.

Kulan gick in i bakhuvudet i en vinkel och döden var omedelbar. Elvira kan mycket väl ha skjutit sig själv då ingångshål i sidan av huvudet är det vanligaste man ser vid självmord med handeldvapen. Inga andra skador påträffades på kropparna, förutom de dödliga skotthålen.

.

.

Ett mycket viktigt och trovärdigt ögonvittne på dödsplatsen – samme man som hade skrivit av Elviras självmordsdikt från smörgåspappret – rapporterade att Elvira låg till höger om Sixten med vänster arm utsträckt intill hans, och höger arm böjd uppåt mot huvudet, med höger hand intill höger tinning.

.

Detta indikerar kraftigt att Elvira sköt sig själv först med sin högra hand, med sin vänstra hand vilande i Sixtens högra hand. Sixten riktade vapnet uppåt och sköt sig genom munnen omedelbart därefter. Detta förklarar den märkliga position i vilken de återfanns. Om Sixten sköt henne, vore det ologiskt att Elvira hade ett skotthål i höger sida av huvudet när den sidan var oåtkomlig för honom i den ställning de låg i på hans regnrock.

.

Enligt polisrapporten låg Elvira nämligen till höger om Sixten, med ett skotthål i höger öra.

.

.

Elviras händer placerades troligen ovanpå hennes senare, som ett tecken på vördnad, av en av alla dem som hade tillgång till dödsplatsen. Den var aldrig avspärrad.

.

 .
Båda var klädda i promenadkläder, Elvira i en svart, enkel ylleklänning och grå yllekofta, och Sixten i grå byxor och svart kavaj knäppt upp i halsen.
.
.

De hade båda ett fridfullt och lugnt ansiktsuttryck i döden. Elvira låg på rygg och Sixten låg också på rygg, med armar och ben utsträckta och benen isär, och hans revolver låg intill hans högra hand, mellan dem. Ur Elviras ficka stack en bit smörgåspapper fram där hon skrivit en sorglig farväldikt innan självmorden.
.
.
Hon var resignerad och kände sig tom. Livet hade mist sin betydelse för henne. Dikten var skriven på ett märkligt språk, en blandning av svenska, danska och tyska, vilket visar att hon fått bristfällig utbildning. Dikten visar även att Elvira var lika delaktig i självmorden som Sixten.
.
.
elvira_madigan_dikt
Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Självmordsdikten skrevs på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats får betraktas som helt uteslutet.
.
.
.
Först i döden var de äntligen förenade i evig sömn på Sixtens regnrock.
.
.
Elviras parasoll låg på marken med ett skadat handtag, förmodligen då någon råkat trampa på det i mörkret, eller vid upptäckten då många människor hade tillgång till platsen. Hennes korsett och turnyr, som hon tagit av sig för att känna sig bekväm, hängde på en trädgren i närheten.
.
.
.
.
Den 22 juli var en mor och hennes dotter ute i skogen för att leta nässlor till korna. De fick plötsligt syn på ett par som verkade förnäma och som låg döda intill varandra med ett uppslaget paraply intill damens huvud. Vid gentlemannens fötter stod en picknick korg. De hade varit döda en tid. De gick förskräckta därifrån och så upptäcktes kärleksparets kroppar som var illa åtgångna i sommarvärmen.
.
.
Dubbelsjälvmordet blev en stor sensationell nyhet och skandal, och alla ville läsa om den skandalösa kärleksaffären som slutade så tragiskt med självmord. En ivrig debatt om moral och andra frågor som rörde händelsen följde snart.
.
.
Elvira och Sixten som sökt skydd och avskildhet inne i den djupa, stora skogen blev trots allt helt exponerade till slut.
.
.
.
Elvira och Sixten är begravda på Landets kyrkogård på Tåsinge ö, nära Norreskoven där de dog. De begravdes den 27 juli i närvaro av Sixtens bror Edvard som tagit hand om de praktiska detaljerna i Svendborg och på Tåsinge, Juel-Brockdorff från Valdemars slott, och sommargäster och boende på ön som rörts av den tragiska kärlekshistorien som fick ett så hemskt slut.
.
Kistorna ligger ca 60 cm ifrån varandra. Kvinnor och flickor som rördes av deras sorgliga öde plockade vildblommor på ängarna i närheten och band dem till blomsterbuketter som de hade med sig till begravningen. Kistorna blev därför rikt blomstersmyckade och man slängde blommor till dem under jordsättningen.
.
De vilar tillsammans intill en stor, vacker, gammal ek. Sixten har en gravsten i grå granit och Elvira en sten av vit marmor. Brudar som gifter sig i kyrkan lägger ofta sina brudbuketter på gravarna till åminnelse och som en tribut, symbol och hyllning till kärleken.
.

.

I Nörreskov – inte långt från kusten och havet, på platsen där de dog – placerades en vacker och märklig natursten formad av vattnet i den närliggande bäck där den hittades. Den är av rosa-grå granit och kallas Elvirastenen. Kring minnesstenen finns ofta fina blommor och andra små ting som skänkts som gåvor till de olyckliga kärleksparet.

.

.

.

Analys av Sixten Sparres Dikt till Elvira Madigan

sixten_sparre_dikt

Brudbuketten, den vackra dikt som Sixten Sparre skrev till Elvira Madigan i Svendborg den 10 juli, bara dagar innan han tog sitt liv i Norreskov på Tåsinge Han var djupt deprimerad innan sitt självmord, och det romantiska vemodet genomsyrar dikten. Den återfanns bredvid en vissnad rosenbukett från Sixten som Elvira sparat på sitt hotellrum i Svendborg.

.

.

Sixten Sparre var inte bara militär, officer och adelsman – han var även konstnärligt bevandrad och en begåvad poet som skrev känslosam och romantisk poesi.

.

I Svendborg skrev han denna väldigt vackra och sorgliga dikt den 10 juli 1889. Den var skriven på rött papper. Det är en klassisk, romantisk och elegant dikt – mjuk, ömsint och vemodig.

.

Det lilla hopp om en framtid tillsammans med Elvira som han kanske haft var snabbt falnande, liksom deras liv och precis som solen i hans dikt som glödde så vackert i väster men som till slut gick ner.

.

Elvira var hans inspiration och således är dikten ett uttryck för skönhet och för kärlek och oskuld. Det var så han såg henne.

.

Hon hade förmågan att förvandla döden till någonting ljust för honom. Tillsammans med henne – med hennes kyssar och kärleksfulla omfamning – skulle döden vara snabb och lätt, liksom hans omfamningar och kyssar skulle göra den lätt för henne.

.

Den vackra jungfrun har ett varmt hjärta och är rörd av blommornas sorgliga öde – att de skall dö så snart. Hon fick dem av den man hon skulle gifta sig med. Rosorna och liljorna tröstar henne och talar om för henne vilken glädje de känner när de blir kyssta och beundrade av henne, och hur det gör det värt det.

.

Slutligen – när solen glöder som vackrast i väster –  ligger jungfrun död bredvid blommorna som hon hade älskat och kysst.

.

Elvira och Sixten hade säkert älskat med varandra, kanske ofta och desperat. Fysiskt älskande kan upplevas som ett motgift mot döden – den är dess raka motsats – och som en längtan efter livet. I hans hjärta var hon hans oskuldsfulla brud – hans ros. Hon var den kvinna han älskade men inte kunde erbjuda någonting. Den skuld och sorg han måste ha känt.

.

Han hade skrivit till hotellet i Svendborg och meddelat dem att de skulle vara tillbaka den 18 juli. Han hade även skrivit till sin far och bett om monetär hjälp men inte fått svar. Det verkar som om han haft ett sista, litet, flämtande hopp som slocknade för alltid den 18 juli – samma dag som de skulle åkt tillbaka till Svendborg,

.

Sixtens sista, vackra dikt var ömt förvarad av Elvira i en sött litet smyckeskrin i hennes hotellrum i Svendborg, tillsammans med guldkorset som hon fått av den danske kungen. Intill låg en vissnad rosenbukett – en gåva från Sixten till hans drömmars brud.

.

.

.

Analys av Elvira Madigans Självmordsdikt

elvira_madigan_dikt_sjalvmordsdikt

Elvira Madigan deltog aktivt under sitt och Sixten Sparres självmord i Norreskov skog på Tåsinge, som hennes dikt visar. Självmordsdikten skrevs på smörgåspappret från deras sista måltid och återfanns i hennes ficka. Att hon skulle ha mördats får betraktas som helt uteslutet.

.

.

Elviras dikt visar på ett förvånansvärt emotionellt lugn och kyla. Det finns ett vemod över livets förgängelse, och en lugn resignation. Livet hade mist sin betydelse för henne p.g.a hennes olyckliga kärleksrelation med Sixten Sparre, men troligen även p.g.a. krafter inom henne själv som var i grunden depressiva och destruktiva.

.
Om man kan tala om en suicidal läggning tror jag det är applicerbart här. I hennes dikt finns inga stora utrop eller känslomässiga uttryck, ingen vånda, ångest, tvekan eller oro – bara resignation och ett lugnt konstaterande att livet nu är över.

.

Detta är en person som uppvisar ett kallt lugn inför det hon ämnar göra. Detta är också en person som mycket väl kan tänkas trycka på avtryckaren själv. Elvira hade ett skotthål i höger öra och denna del av huvudet är det vanligaste stället att skjuta sig på vid självmord med handeldvapen

.

Likgiltighet, kyla och lugn gör det lättare att begå en sådan handling och traditionellt har dessa egenskaper varit förknippade med män i sådana här situationer.

.

Sixten var militär och har fått ikläda sig den rollen men faktum är att hans dikt ‘Brudbuketten’ – skriven bara dagar tidigare – har betydligt mer emotionellt uttryck än Elviras dikt.

.

Jag har alltid sett Elvira Madigan som en mer komplex person än som en hjälplös kvinna som viljelöst låter sig ledas. Jag tycker inte alls hennes dikt – som uppvisar både styrka, karaktär och lugn – tyder på det.

.

Hon var van vid uppmärksamhet, vilket hennes för den tiden mycket utmanande klädsel, frisyr och sensuella poserande för PR fotografier inför manliga fotografer visar. Hon var medveten om sin sexuella dragningskraft och använde den. Sedan barnsben fick hon ständig uppmärksamhet eftersom hon uppträdde på cirkus redan som liten flicka, och denna antog gradvis en mer och mer sexuell karaktär när hon växte upp.

.

Hon var säkert en flicka med ett tungt sinnelag i grunden och därför också strikt hållen av sin mor, som nästan höll henne inlåst och som medgav att hon inte ville se henne gift med någon. Detta tyder på någon form av osund familjerelation vilket inte är så förvånande i de kretsar hon kom från, och att kanske mamman visste att något var psykiskt fel med dottern.

.

Enligt henne hade dottern ‘visioner’ och ett överspänt psyke. Att skylla allt på mannen och göra henne till ett offer är bekvämt men faktiskt inte så som det mesta tyder på att det var.

.

Elvira hade en dödslängtan. Hon hade nyligen prisat och beundrat baronessan Vetseras och kronprins Rudolfs öde – två människor som skjutit ihjäl sig bara ett halvår tidigare, och hon var besatt av Mayerlingdramat.

.

Det är viktigt att komma ihåg att hennes uppväxt inte varit särskilt stabil. Mamman var ogift och hade två barn med olika fäder som inte gift sig med henne och den ena faderns namn kunde hon inte uppge. Någon riktig far hade Elvira aldrig, ej heller någonsin ett normalt, varaktigt hem.

.

Mammans pojkvän, John Madigan, var mest intresserad av vad flickan kunde inbringa ekonomiskt. Han ville ha sin egen cirkus, även om det betydde en förödande standardsänkning för Elvira. 1887 sade vittnen att hon verkade deprimerad när hon uppträdde och att de var generade över att se henne uppträda ii en sådan miljö.

.

En rörig bakgrund med okända faktorer påverkade säkerligen Elvira negativt, vilket gjorde hennes psyke – präglat av tungsinne – sämre. Två människor med medfödd depressiv läggning och sedan tidigare negativa livserfarenheter kan givetvis mycket väl påverka varandra i den riktning som denna tragiska kärlekshistoria tog, och det är vad som troligen skedde sommaren 1889.

.

Elviras roll var dock säkerligen avsevärt mer aktiv än vad som traditionellt tillskrivs henne.

.

Samma dag hon gav sig iväg från sitt tillfälliga rum i Sundsvall efterlämnade Elvira ett avskedsbrev till sin mor – märkt av tårar – där hon bad om förlåtelse för vad hon nu gjorde och sade att hon skulle betraktas som död om de inget hörde ifrån henne på två veckor.

.

Detta tyder på att självmorden var planerade i förväg – kanske som en sista utväg om de inte kunde finna någon annan lösning.

.

Elvira och Sixten åkte iväg på vinst och förlust, av djup längtan efter varandra och som ett sätt att avsluta de liv de tidigare levt – liv de inte längre ville leva. Elvira var inte förd bakom ljuset utan fullständigt medveten om vad hon hade att vänta sig.

.

.

.

Den berömda svenska filmen ‘Elvira Madigan’ av filmregissören Bo Widerberg från 1967, med Pia Degermark och Thommy Berggren i huvudrollerna, framställer Elvira som aktiv och pådrivande vid självmorden. Detta var hans slutledning i sin film, vilket bevisen också stödjer.

.

.

.

Skillingtrycket

.

1889 skrev den svenske författaren Johan Lindström Saxon en folkvisa, ett s.k skillingtryck, om kärlekssagan. Visan blev oerhört populär och sjöngs och spelades överallt i Sverige runtom i stugorna. Folkvisan var så medryckande att man faktiskt sjunger och spelar det än idag ibland.

.

.

Här är den sångtext Johan Lindström Saxon skrev till sitt skillingtryck Sorgeliga Saker Hända:

.

.

Sorgeliga saker hända
Än i våra dar minsann,
Sorgeligast är dock denna —
Den om fröken Madigan.

Vacker var hon som en ängel:
Ögon blå och kind så röd,
Smärt om livet som en stängel;
Men hon fick en grymmer död.

När hon dansade på lina
Lik en liten lärka glad
Hördes bifallsropen vina
Ifrån fyllda bänkars rad.

Så kom greve löjtnant Sparre,
Vacker var han utav börd,
Ögon lyste hjärtat darre
Och hans kärleksbön blev hörd.

Greve Sparre han var gifter
Barn och maka hade han,
Men från dessa nu han rymde,
Med Elvira Madigan.

Så till Danmark styrdes färden
Men den tog ett sorgligt slut,
Ty långt ut i vida världen
Tänkte de att slå sig ut.

Men se slut var deras pengar
Ingenting att leva av!
För att undgå ödets strängar
Bygga de sitt bo i grav.

Och pistolen full av smärta,
Greven tar och sikte tog
Mot Elviras unga hjärta:
Knappt hon andats förr’n hon dog.

Ack ni hör, Ni ungdomsglada,
Tänk på dem och sen er för
Att ni ej i blod får bada
Ni ock en gång, förr’n Ni dör!

.

.

.

skillingtryck_johan_lindström_saxon_julius_strandberg_elvira_madigan_sorgeliga_saker_hända

Johan Lindström Saxon skrev ett berömt skillingtryck 1889, kallat Sorgeliga Saker Hända, Elvira Madigan.

Bilden ovan är en illustration för danske Julius Strandbergs vackra skillingsvise, som även den skrevs 1889.

.
.
sixten sparre löjtnant militär dragonregementet ystad
Elvira Madigan’s one great Love – Sixten Sparre. Elvira Madigans stora kärlek – Sixten Sparre.
.
.
 sixten sparre med kamrater skånska dragonregementet kavalleriofficer
Elvira Madigans kärlek, löjtnant Sixten Sparre af Rossvik, adelsman och kavalleriofficer vid Kungliga Skånska Dragonregementet, med andra officerare. Sixten i den bakre raden, i mitten.
.
The Love of Elvira Madigan, Lieutenant Sixten Sparre af Rossvik, nobleman and cavalry officer at the Royal Scanian Dragoon Regiment with his officer colleagues. Sixten in the back row, in the middle.
.
.
.
.
ljungbyhed_skanska_dragonregementet_minnessten_dragonstenen_minnesmarke_k_6_sten_ystad_bonnarp_bonarp_herrevadskloster_dragoner_skane
Där stolta dragoner och officerare från Skånska Dragonregementet en gång red sina hästar i Ljungbyhed härskar idag lugn och stillhet. Den melankoliska vinden spelar i träden och duvor kuttrar mjukt. De sista gyllene solstrålarna smeker kärt dragonstenen, en minnessten över dragonerna som vistades här på de stora ljunghedarna. Tusentals soldater från kavalleriet och deras hästar brukade exercera och öva här. Allting har sin tid – och en era fick sitt slut.
.
.
.

Sista qväll’n, då vill jag minnas, sol, då vill jag minnas dig

Tacksam för det ljus du lyste vänligt neder på min stig.

Blickande som du i qvällen, fridfull lägger jag mig ner

Och i vesterns aftonskymning endast österns gryning ser.

.

– Sixten Sparre

.

.

.

herrevadskloster_ljungbyhed_herrevads_kloster_militar_dragoner_skanska_dragonregementet_husarer_k_6_minnessten_kavalleriregementet_kavalleriet

Herrevadskloster. The sound of Dragoon officers from the Scanian dragoon regiment riding their horses is no longer heard here. There is silence and tranquility in the large and beautiful Herrevadskloster park. Ducks and white Scania geese dwell by the glimmering ponds where reflections of the sun and sky play on the surface like jewels.

.

In the shade of large old trees, a handsome man called Sixten Sparre was sitting near the pond in the beautiful park at Herrevadskloster. From afar came the faint sound of laughing Dragoon officers in high spirits. He was among friends.
.

He was listening to the birds and reflecting on the beauty of the landscape. The nightingales sang so beautifully this evening! As so often before, when inspired, a poem was created inside him and quickly put into words on paper. He used to carry with him writing utensils on his journeys.
.

The wind gently caressed his hair. Slowly, he removed his military jacket and stretched out on the grass, wearing only his shining white shirt and his dark trousers. He gazed up at the trees that moved slowly and gracefully in the wind above him. The soft sound calmed him. A merry butterfly danced passed him and little bees were chasing the pretty wildflowers by the pond.
.

This is my home, he thought. This feels like Bjärka Säby, my dear childhood home that I once lost.
.

Distracted by sudden memories of wild childhood horse races with his friends on dirt paths in the Bjärka Säby countryside, he pensively drew his fingers through his short hair.
.

His attention was focused more on women nowadays, he thought. He smiled and closed his eyes. A vision of HER appeared in his mind – suddenly, uninvited, but not unwelcome. She had the power of doing that to him, sometimes when he least expected it.
.

If she could only have been with me now, he thought. To see her move gracefully over the green lawns in that pretty white dress. What an angel she was, and how lucky, or unlucky, he was for having met her and fallen so deeply for her. He sighed.

.
– Sofie A

.
.
.
.
Sixten Sparre dikter:
 .
.
Vid Herrevadskloster
(Till fröken C. S.)
.
.

Så härligt är det att sitta
Om qvällen vid Herrevad
Och njuta af sommarafton
Under lummiga kronors rad.

.

Sitt glittrande bälte kastar
I parken bäcken fram
Och speglar blommande tufva
Och speglar åldrig stam.

.

Så härligt är det att höra
Hur näktergalarne små
Vid Herrevad i parken
De tjusande drillarne slå!

.

En afton ej länge sedan
Jag satt vid sorlande bäck
Och njöt af fogelsången,
Som gick ur lummig häck.

.

Då klingar i qvällen plötsligt
En stämma skön och varm,
Och — näktergalarne tystna
Vid sång ur jungfrubarm!

.

Än sprang i glada toner
Så yr den sången fram,
Än klang i toner djupa
Den vek och allvarsam;

.

Än varm som solig middag
I sommarns glada dar,
Och än som vårlig morgon
Så frisk och underbar.

.

Det var så härligt att sitta
Den qvällen vid Herrevad
Och lyssna till Dina sånger
Under lummiga kronors rad!

.

Du for. — Från häcken åter
Slå näktergalarne små;
Men säkert aldrig den qvällen
Ur deras minne skall gå! —

.
— Sixten Sparre
.
.
.
Hvad bryr kritiken mig, min vän, jag bara skrattar.
Jag går rätt fram min stig och tror på vad jag fattar.
Men faller skymning på, ej mulnar pannan då:
Jag endast lyrans strängar rör och genast blir vid godt humör.
.
— Sixten Sparre
 .
.
.
landet_kyrka_kirke_church_taasinge_tasinge_grav_grave_gravsted
 Landet kyrka på Tåsinge där Elvira Madigan och Sixten Sparre nu vilar i evig frid. Det är en mycket skön, stilla och rofylld plats.
.
.

Tänk när en gång i Himlens gyllene Salar

jag, med den Vän jag här på Jorden fann

i Ljuset om ett ewigt Lif skall tala

och om det Lif, så som en dröm försvann

.

.

Vers ur en psalm, sjungen vid Elviras och Sixtens begravning på Landet kyrkogård på Tåsinge den 27 juli, 1889.

.
.
.
sixten sparre bröllop 2
.
.
.
skånska dragonregementet fana 2
Kungliga Skånska Dragonregementets fana och Skånes stolta grip med en krona på sitt huvud. Den är gjord av gul sidendamast och är troligen från Karl XII epoken.
.
The Royal Scanian Dragoon Regiment banner with Scania’s proud griffin with a crown on his head. It is made of yellow silk damask and is probably from Karl XII’s era.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
levnadshistoria öde fate historia historie historien livsöde kvinnoöde visor levnadsteckning sanningen sanning truth poem dikter dikt dikten vers rim lyrik lyriken biographies skillingtrycket skillingtrycken skillingtryck visan visa visor melodin sanna sann historien johan lindström saxon julius strandberg sad folk folkish folkvisa folkvisor adel adelsätt adlig adelssläkt adelsfamilj victorian victoriana victorians viktoriana viktoriansk viktorianska viktorianskt era epok epoch eran epoken kärlekssaga kærlighedsaffære  kärlekshistoria kärlek berättelse berätta berättelsen ledsen sorgsen sorgsna sorglig sorgliga lives olycklig stars star star-crossed lovers crossed olyckliga unhappy självmorden självmord suicides suicide lyrik lyrics livsöde sann levnad levnadsöde sanningen berättelsen melodi melodier biografi biografin julius strandberg biography biographies flashback sanna visor bibliotek dokumentär documentary fakta information facklitteratur biografier fact facts text texten texter lyrik kavaller cavalry kavalleriet kavalleriofficer officer poesi dikt forum blogg blog bog bok böcker litteratur literature facklitteratur fackbok fackböcker sida page sidor Julius Strandberg Johan Lindström Saxon kone pages site adelsmand og løjtnant cirkusprinsesse cirque de nord epoc epoch epoken eran gilded age love story kärlekshistorien kärlekssaga melodie kirke kirkeby kyrkby kirkegård kirkegaard kirkegard byn by bye melodien folkedigter digter digterer konstberiderskan lindansösen lindansös døde nørreskov nørreskoven nørreskovvej  linedanserinde linedanserinden konstberiderska danske konstryttarinna tragisk konstnärsnamn artist parret cirkusartist ropewalker dragon dragonofficer dragonlöjtnanten selvmord dragonlöjtnant løjtnant dragonløjtnant grav grave gravar graves kærlighedsaffære life liv lif født född föddes born birth födelse died dog död dead death dragonofficer k6 kavalleriet kavalleri k5 meyerling skillingtryck armé army armén armen arm militære militær skillingtrycket skillingtrycken skillingstryk incident drama rudolph rudolf mary marie vetsera baroness baronessa folksång folkvisa børn folksånger folkvisor løjtnanten kunstberider kunst skillingsvise militære militær weapon vapen vapnet våpen våpnet kärlekstragediskillingsviser ride rida cirkusprinsesse cirkuset landsby kirke kirkegård elvira madigan sixten sparre skillingstryk elvirastenen mindesmærke gravstenene gravstene gravstener postkort vykort kort karta karte map photo foto fotografi foton bild bilder gravpladsen gravplads begravelsen begravelse mindesten mindestenen valdemars valdemar slot slott castle bog bogen bøger om libro libros sobre libri su bücher über buch livre livres sur books about böcker om moderen artisterne nørreskov nørreskoven skov skoven skog skogen skogstur skovtur madkurv historie våpen våpnet forelskelse förälskelse förälskelsen sångtext sångtexten sångtexter text texts texten texter texterna folkvisa folkvisor folksång folksången folksånger folkvisan visa visan visor visorna melodi melodin melodier melodie kärlek melodien la triste histoire d’amour amour drame tragédie tragique cirque princesse artiste funambule tombe lieu de sépulture liaison lugar de enterramiento luogo di sepoltura grabstein pietra tombale lápida mortuoria pierre tombale sepultura lapide lápida sepulcral cimetière cimitero cementerio friedhof graveyard churchyard gravesite piedra pietra stein pierre wald bois bosco bosque la triste storia d’amore amore tragedia circo principessa tomba liebesgeschichte geschichte liebe tragödie tragisch tragische tragischer selbstmord zirkus prinzessin grab grabstätte historia de amor trágico princesa tragico suicidio tumba sång sången sånger song songs ballad ballads ballader ballade balada ballata chanson canzone cansión lied romans romantik romantiken romantisk romantiska tragiska romantische romantique lovers liebespaar liebhaber liebling amante amant romantiker romantic romance romanticism seiltänzerin romanticismo romantico romantica romanza novela balladen sang sangen vise visen viser line tragedie trist sad sorglig tragedien tragedi tragedin doomed love lovers lover litteratur om letteratura su literatur littérature sur literatura literatur über literature about litteratur om pictures landet kirke kirkegaard s:t jorgen kirke sankt jørgens kirke jørgen lundby landmalerhuset landmalerhus kærlighedshistorien cirkusflicka danser forhold folkemindesamling kærlighed kærlighedsaffære kærlighedshistorie gravsted gravstedet classic classical theme tema temata temat folkevise folkeviser Sixten Sparre Elvira Madigan
.